Vinterpromenad

Under trettonhelgen tog jag en promenad längs strandvägen i Övertorneå. Det hade snöat relativt mycket. Ni kan ju gissa vem som var ute och körde sin helikopter medan jag var ute och promenerade! (Rätt svar baklänges: Namryts. Inga fotobevis)

Ekobadet. Jag och kusinen var där så gott som varje dag under några sommarlov. Praktiskt eftersom vi bodde så nära. De dagarna det regnade sprang vi in och ut från bastun för att värma oss. Den där ormen, eller vad det är för något, ser nog inte så mycket. Men det har regnat efter det att jag tog bilderna, så ormen kan nog titta på den rosa elefanten igen.

Bilderna ligger i följd. Går man en bit från Ekobadet kommer man till campingens reception.

Och så går man en bit längre, och ser en lada på holmen Littiäinen.

En vanlig syn i Övertorneå. Kalott- och midnattssolsberget Aavasaksa i Finland. På Världsarvslistan finns det också, som en av mätpunkterna i Struves meridianbåge.

Hemma på gatan igen. Jag vill åter igen uppmärksamma lamporna! Notera även snögubben ovanför postlådorna.

Mord på Mauritius

Den nionde deckaren av Jan Mårtenson som jag läst. Den sjunde med antikhandlaren Johan Kristian Homan som huvudperson. De flesta Homan-deckare jag läst tidigare är från 70-talet. Det här är en ganska ny bok. Från 2000. Det märker man på att Homan tittar på Simpsons nu för tiden. Han tycker att Bart Simpson påminner om bröderna Marx. "Galna anarkister som bröt mot borgerskapets alla regler och konventioner."

Jan Mårtenson är en favoritavkopplingsförfattare. Han är alltid på spännande platser. Den här gången i lågskattelandet Mauritius alltså. Jag skönjar en propaganda för skattesänkning i Sverige. Ämnet skatt återkommer ganska många gånger. Till exempel: "Är ni fortfarande världsmästare i Sverige? Världens högsta skatter i världens kallaste och snöigaste land. Dubbla orättvisor." Skatten kan måhända vara orättvis, men jag kan inte hålla med om snön. På vintern är snö är en ynnestbetygelse från ovan, som vi nu har brist på i det här landet.

Och så hade Pajala äran att få vara med på ett hörn.

- Får jag föreslå en Pajala Sunrise?
- Pajala Sunrise?
- Jag som trodde det var din favorit. Hemkört med en skiva falukorv på glaskanten istället för apelsin eller citron.
- Det låter trendigt, men jag tar hellre en kall öl.

Dags att plocka bort den här

Toppen var speciell på årets gran. En naturlig toppstjärna.

Julpyntad by

Julutsmyckningen i Övertorneå är något spartansk i år eftersom... ja ni vet varför. Förra året skrev jag (på lunar) att Övertorneå ser ut som en discokula i mörkret när man närmar sig söderifrån. Övertorneå ser definitivt inte ut som en discokula i år. Att jag utan problem kunde promenera hem från hotellet på juldagen, på natten när husen är släckta, berodde endast på att jag har gått på Övertorneås gator tusen gånger tidigare. Jag såg inte gatorna, men jag VISSTE var de låg.
Men det finns undantag. Det finns lite julpyntning.

En mast på toppen av Särkivaara, mitt i byn. Svårt att se på bilden, men den lyser. Den här ser jag rakt framför mig just nu. I brist på discokula såg den här faktiskt lite pampig ut när man närmade sig byn söderifrån.

Och så har Styrman (jul)skyltat. Bild på Haparandas kommunalråd Sven-Erik Bucht (S), och på Norrbottens landshövding Per-Ola Eriksson. Eriksson är centerpartist, men Styrman vill vara rolig och har skrivit ett "S" bakom Erikssons namn. "Gör som LKAB, Obol och Längmanska Klantfonden. Anlita våra proffessionella finansiella placeringsexperter!" Skämtar Styrman med felstavningen av "professionella" eller har han klantat sig?

"Fet, dryg och korkad - vem avses?" Göran Persson, Per-Ola Eriksson eller ett paket vispgrädde från Norrmejerier? Den som sa det han var det?

Och så till något vackert igen. Röda och gröna hjärtan framför idrottsplatsen och Tornedalium. Tornedalium som fostrat ett, för ett så litet ställe som Övertorneå, imponerande antal duktiga ishockeyspelare. Berget Isovaara i bakgrunden. (Där har jag gjort mycket.)

Tomten

Pappa har blivit lite av en kvarterstomte.
Första rundan hade han på sig en pukkiturkki. (Egentligen svenska statens gamla tullarpäls av varg.)

Sen åkte pukkiturkkin iväg på andra uppdrag i Kuivakangas så pappa hade en mer traditionell röd tomtedräkt när han gick ut på andra rundan.

Tomtens skor är värda att studeras. Det här är så kallade siepakat. Fina näbbskor av renpäls. Min mammas farfar har haft dem. Banden man virar runt vristen är också fina.

God jul!

Teckning från 1985. God jul alla bloggläsare!

Julafton 1988

I dag är det julafton. Jag steg upp tidigare än vanligt. Det var mysigt. Jag började pyssla i mina pysselböcker som jag sparat till jul. Sen åkte pappa och jag åkte till Kuivakangas för att lämna julklapparna till Fredrik och till farmor. Jag hade köpt en tomteluva och ett pussel till Fredrik. Jag tyckte det var konstigt att min moster och min farbror inte hade någon julgran. Men min moster sa att hennes blomma var så stor så de behöver ingen julgran. Ungefär halv fyra åt vi julmiddag. Det var potatis, köttbullar, skinka, revbensspjäll och mycket mer. Senare på kvällen var det julklappsutdelning. Jag fick till exempel en taklampa, en fågelmobil, skridskor, en armbandsklocka och en väggklocka. Själv har jag köpt julklappar till mamma, pappa, Lena, farmor och Fredrik. Julaftonen var som vanligt. Felet var bara att den gick för fort.

Julafton 1986

I dag är det julafton. Jag började med att titta på Toffelhjältarna. Det var till tio. Sen kom vår granne Erik till oss. Han gav en julklapp till mig från sig och Frida. Jag fick öppna den med detsamma. Det var ett bokmärksalbum. Jag fick bokmärken till det också. Sen åkte vi till morfar. Vi lämnade en julklapp till morfar. Mina kusiner Mattias och Johan bor också där. Mattias visade mig deras julgran. Den var nästan likadant klädd som vår gran. Vi tänkte åka till min kusin Åsa och lämna en julklapp till henne också, men det behövde vi inte för hon kom till morfar. När vi hade lämnat paketet åkte vi hem. När vi var hemma var det redan mörkt så vi började äta middag. Det fanns skinka och en massa andra saker. Klockan tre började jag titta på Kalle Anka. Sen tittade jag på sista delen av julkalendern. Sen hämtade mamma säckarna med julklappar. Vi brukar inte ha någon tomte utan sätter paketen i säckar. I år hade vi två säckar. Sen fick jag mina julklappar. Jag fick bland annat en telefon, böcker, väska, spel och ett pussel med tusen bitar. På pusslet var det två katter. Det fick jag av Åsa. Jag fick tre uppslagsböcker. Dom var bra. Dom läste jag nästan hela kvällen. Sen tittade vi på ett program som var jätteroligt. Det hette Badliv.

Badliv: "By The Sea" Typisk engelsk tokhumor utan tal från 1982. Inget tal, men med musik av Ronnie Hazlehurst (som dirigerat Storbritanniens bidrag till ESC sju gånger).

Advent och lucia 1987

Det var inga problem med att hitta rätt julstämning när jag gick på mellanstadiet. För det första fanns det något som hette SNÖ på den tiden. Och så hjälpte skolan till med att servera julen på silverfat.

30 november 1987 (måndag) Skyltsöndagen
I går var det skyltsöndag. Jag gick till Lena vid halv tolv. Vi skulle på tomtetrampen. Först gick vi till en affär och räknade tomtar. När vi skulle gå därifrån sa han som jobbade där att vi hade glömt något. Vi visste inte vad det var. Han sa att vi måste gissa tomtens namn innan vi går. Det gjorde vi, men jag och Lena hade inte tid att stå där så vi skrev att den hette Nisse. När vi hade gått hela tomtetrampen hade vi räknat ihop 75 stycken tomtar. Sen gick vi in på Vegas affär och var där i flera timmar.

Vart hade man så bråttom när man var elva år? Hinna räkna tomtar först av alla?

4 december 1987 (fredag) Advent i kyrkan
I dag har låg- och mellanstadiet varit i kyrkan. Vi började med att sjunga "Bereden väg för Herran". Sen gick lågstadiet fram och sjöng två sånger. Sen sjöng vi allihopa "Hosianna, Davids son". Efter det gick några från mellanstadiet fram. Några spelade blockflöjt och vi andra sjöng flera sånger. Sexorna tände ljus och läste en vers. Sen gick vi och satte oss och avslutade med "När vintermörkret kring oss står".

14 december 1987 (måndag) Lucia
I går var det Luciadagen. Jag steg upp klockan sju och tittade på Luciamorgon på TV. På kvällen gick jag och Lena och mamma på auktion. Det fanns lucior där också. Jag och Lena åt godis hela tiden för det hade vi tagit med oss. Mamma ropade in två ljus och ett paket bröd och en påse knäck. Jag och Lena åt upp allt knäck. Mamma och Lena och jag gick hem klockan nio.
I dag var det lucia i skolan. Det var i skrivsalen. Det var en lucia och massor av tärnor. De läste dikter och sjöng många sånger. Det var ett långt luciatåg, men i år var det inga stjärngossar. Det är sexorna som varje år lussar för låg- och mellanstadiet. Högstadiet har sin egen.

En gottegris var man också verkar det som.

18 december 1986 torsdag

I dag har hela mellanstadiet haft julfest. Vi började 08:15 i skrivsalen. Först av allt hade sexorna ett julspel. Sen spelade femmorna åtta pjäser. Jag tyckte att dom var bra på att spela. Dom var alla roliga. Första pjäsen hette ”På restaurangen” och spelades av 5B. 5A spelade en pjäs som L, A och D spelade på vår julfest vi hade för klassen i måndags. Men femmorna hade gjort den längre. Nästa år är det vår tur att spela pjäser. Det är alltid femmorna som spelar pjäser. Efter lunch fick vi titta på tre tecknade filmer. Jag tyckte Hacke Hackspett var bäst. Första filmen har vi sett flera gånger i lågstadiet. Sen dansade vi ringlekar. Det var inte så många, men jag tyckte det var roligt i alla fall. Sen hade vi disco. Men jag då gick jag hem.

Tredje advent

Teckning från 1983. (Jag har börjat skolan och börjat tända från vänster. Året innan tände jag från höger.) Adventsperioden har den liturgiska färgen blå. Den färgen ska symbolisera bot och bättring. Vi har nu exakt en vecka på oss att göra bot och bättring för sedan kommer julen med den liturgiska färgen vit. Vitt betyder renhet, helighet och glädje.

Hoppas att julen blir vit även bokstavligt.

Äldre julkort

Det här kortet fick min farmor av sin väninna Evy i Kuivakangas. Kortet är skickat från Kuivakangas till Övertorneå och ålderdomshemmet där farmor jobbade. Det är antagligen tidigt 30-tal. Frimärket "stående lejon" gavs ut från 1920 till 1934. Det där "Önskar Evy" är skrivet med otroligt tunna penndrag!

Nästa vackra kort är skickat till Fru Mina Härmä från Anna och Valfrid samt barnen. Jag har ingen aning om vilka Anna och Valfrid samt barnen är, men fru Mina Härmä känner jag till. Det är min farmors mor Johanna Wilhelmina Härmä (1880-1960). Stämpeln vittnar om en stad som slutar på sjö. Frimärket "Erik Gustaf Geijer" är från 1947. Troligt är väl att kortet är detsamma.

Även det här ett julkort till Mina. Den här gången från dottern Elisabeth Wilhelmina (mars 1916 - nyårsafton 2004) med make Bertil. Kortet är postat i Stockholm. "Mina Härmä Kuivakangas" räckte för att hitta rätt. Systemet med postnummer infördes först 1968 i Sverige. Frimärket "Svensk press 300 år" är från 1945.

Mina födde nio barn varav åtta nådde vuxen ålder. Min farmor Helmi Johanna var tredje barnet. Yngsta dottern, född 1920, lever och bor i Nedre Kuivakangas. En svärdotter, född 1917, lever också. En annan svärdotter dog i somras 94 år gammal.

Det fanns två lösa frimärken i kuvertet; "Lantbruksjubileet" från 1946, och röd Gustav V som gavs ut mellan 1939 och 1948.

Besök det här stället!

Det har redan konstaterats att Sveriges bästa mat finns i byn Niskanpää vid Kattilakoski, och att det är värt att åka dit trots att det ligger "avsides". Jag tänkte visa att det inte bara är maten som är fin i den byn.
Finland i bakgrunden på alla bilder utom den första.

En mycket bra klipphällsbadplats.

Mordplats Raitajärvi

Titeln retar läsnerven. Man tar den och läser den direkt. Det har jag gjort. Jag var snabb. Den är helt nyutgiven.
Det är fiktion, tål att tilläggas. En kriminalroman utspelad i författaren Majvor Müllers hemby.

Raitajärvi, en by och en sjö precis mittemellan Övertorneå och Överkalix. Kommungränsen går genom sjön Raitajärvi, som blir sälgsjön översatt. Byn Raitajärvi ligger i Övertorneå kommun men i Överkalix riktnummerområde och med ortsadress Överkalix och, trots finska namnet, på svenska sidan om språkgränsen, om jag har förstått det rätt? Nåja, det spelar ingen roll. Det som är viktigt är att Raitajärvi ligger på gränslöst område, och tillhör både Kalix älvdal och Tornedalen, vilket märks i boken.

Jag fick en bra första lektion i ämnet Laestadianism. Visst är det märkligt att vi i grundskolan och i gymnasiet fick lära oss olika religiösa rörelsers historia, men aldrig någon laestadianism mer än i förbifarten? Mormoner, Jehovas, Hare Krishna, men icke laestadianismen. Den rörelse som fanns närmast och alltså borde ha varit den som var viktigast för oss att förstå. Jag tror dock att det var länge sedan jag gick i grundskolan. Jag tror att det är lite bättre i dag. Hoppas.

Det var alltså en bra bok. Det roligaste var att läsa om alla platser man känner igen. Men att kalla Övertorneås huvudgata för Storgatan?? Inget i Övertorneå heter något så tråkigt. Övertorneås "storgata" heter Matarengivägen. Mycket roligare.

Mer matematikhistoria

Sonja Kovalevsky (1850-91) var alltså exceptionellt matematiskt begåvad. Trots det fick hon kämpa hårt för att få erkännande. Inskränkta män fanns det gott om. Hon vann en tävling för bästa avhandling när hon deltog... anonymt. Det fanns i alla fall minst två män som struntade i att hon var kvinna: Karl Weierstrass (1815-97) som gav henne privatlektioner när hon var utestängd från universitetet och som bråkade till sig ett tillträde till universitetets bibliotek för henne, och så då Gösta Mittag-Leffler. När hon tillträdde som professor vid Stockholms högskola var det många som opponerade sig. Till exempel August Strindberg:

"En kvinnlig professor i matematik är ett elakartat och obehagligt fenomen, man kan till och med säga en ohygglighet. Och att inbjuda henne till ett land som äger så många henne överlägsna manliga matematiker kan endast förklaras av svenskarnas artighet gentemot det kvinnliga könet."

Jag har aldrig läst något av Strindberg, och jag kommer troligen aldrig att göra det heller, men man undrar ändå hur det gick till i den svenska "eliten" för drygt hundra år sedan. Strindberg i häftig dispyt med Mittag-Leffler. Mittag-Leffler i dispyt med Nobel? Strindberg i dispyt med... precis vem som helst?

Ytterligare intressant med Mittag-Leffler: Han föddes med enbart efternamnet Leffler. Senare tog han till namnet Mittag, som var hans mors flicknamn.

Nobeldagen

Festernas fest, prisernas pris. Nobeldagen har varit en helig dag för mig så länge jag minns. Stimulans för både den akademiska och den rojalistiska sidan. (Och grattis Rikard på födelsedagen. Förra året var den här dagen en 30-årsfest.)

Nobelpristagare 2006:
Fysik: John C. Mather och George F. Smoot för deras upptäckter med COBE-satelliten (Cosmic Background Explorer). Mather var ansvarig för ett instrument som visade att bakgrundsstrålningen ligger ytterst nära en teoretisk svartkroppskurva, som är svårt att förklara på annat sätt än Big Bang. Smoot ansvarade för intrumentet som visade små variationer i strålningstemperaturen över himlen, som motsvarar täthetsvariationer i det unga universum som senare utvecklades till storskaliga strukturer som galaxhopar.
Kemi: Roger D. Kornberg för forskning som förklarar hur kopieringsprocessen från DNA till mRNA (budbärar-RNA) går till i eukaryota celler, det vill säga kärnförsedda celler. Eukaryota organismer är till exempel djur och växter. Hos den andra gruppen, prokaryota organismer (bakterier), saknas cellkärna och mekanismen ser annorlunda ut.
Medicin: Andrew Z. Fire och Craig C. Mello för upptäckten hur dubbelsträngat RNA kan bryta ner mRNA, innan de hunnit bli avlästa i ribosomerna, och därmed stoppa proteintillverkningen. (RNA-interferens)
Litteratur: Orhan Pamuk
Fred: Muhammad Yunus och Grameen Bank för deras arbete med att bryta fattigdom genom lån till fattiga, framför allt kvinnor.

Egentligen är ju fred syftet med alla dessa fem viktiga pris. Alla märker att ett pris saknas; ett pris i matematik. Det sägs att Nobel utelämnade matematiken på grund av dåliga relationer till Gösta Mittag-Leffler (1846-1927), och att Nobel inte tålde tanken på att matematikern Mittag-Leffler skulle kunna få priset.
Men, det var Mittag-Leffler som påverkade Nobelkommittén att ge fysikpriset till Marie Curie 1903, eftersom det faktiskt var hon som var teoretikern bakom Pierre Curies experiment. Och han ordnade en professur till Sonja Kovalevsky på den tiden matematik ansågs "olämligt för kvinnor då den låg utöver deras mentala kapacitet".

"Talet är tänkandets början och slut. Med tanken föddes talet. Utöver talet når tanken icke."

Allt är möjligt

Då har vi snart kommit halvvägs in i mörkret. Övertorneå har klarat sig bättre i mörkret än i ljuset. 101 anmälda stölder och inbrott under perioden 15 augusti till 30 november 2005, mot 50 anmälda stölder och inbrott under samma period 2006. Det går fantastiskt bra för Övertorneå!

Jag fick höra, på insider, att Övertorneå har ett mycket bra kommunalråd! Apropå ingenting annat än Övertorneå. Källan är pålitlig och har stor inblick i Övertorneå kommuns ledning. Det var faktiskt väldigt roligt att höra.
Att han är bra tvivlar jag inte på, men vare sig man vill det eller inte, är man ett ansikte, och röst, utåt för kommunen om man är kommunalråd. Aftonbladet har beskrivit honom som "en bister och fåordig man".

Övertorneå har alltså ett mycket duktigt kommunalråd. Men inställningen? Han sade till exempel att "Det finns saker med den där undersökningen som vi omöjligt kunde vara bättre på." Omöjligt? Jag kan inte förstå den.
Det går som sagt otroligt bra för Övertorneå och Tornedalen just nu. Kattilakoski Gastronomi fick härom veckan utmärkelsen "Årets krog 2006" av tidningen RS (restauranger & storkök) och stiftelsen Sveriges Bästa Bord. "Kattilakoski Gastronomi bevisar att en gourmetkrog med höga ambitioner på landsbygden inte är en omöjlighet. Inte ens i extrem glesbygd." Då är det banne mig inte omöjligt att ha träffplaster för homosexuella i Övertorneå heller! Det vill säga, om man vill.

Då till den som verkligen är mäktig i Övertorneå. Han som sitter på strömbrytaren. Mannen som Styr. Det kan ju tyckas som att vi klarar oss bra i mörkret. Till och med bättre än förut. Och att vi kanske ska ha det så. Frågan kan tyckas vara löst för kommunens del. Men problemet kvarstår ju: Folket är fortfarande i händerna på den galne mannen.
Styrman riskerar ju att bli ett folkhälsoproblem också. Ingen är ju ute och rör på sig, inte ens bovarna.
Men, jag var ute på krogen i fredags, och minsann, nu var det inte mörkret som togs upp när jag sade att jag är från Övertorneå, det var Markus. Framsteg!

Killarna och tjejen bakom Kattilakoski Gastronomi satt i TV4:s Nyhetsmorgon dagen efter de tog emot priset. Man blev otroligt sugen på mat! Steffo var rolig. "Hur är mattraditionerna där uppe? Har det blivit bättre?" Hahaha, vi snackar Tornedalen nu.

Adventstider

Det här har jag gjort i december 1982. Intressant notering: Jag har tänt ljusen från höger till vänster. Det hade jag inte gjort i dag.

Cantar novas vitórias

Jag har fräschat upp mitt minne med att titta på Eurovision Song Contest 1989 från Lausanne. Eftersom IOK höll till i Lausanne, och då också ESC, blev Lausanne min nya favoritstad. I dag har jag andra utgångspunkter. Jag får tacka faster Vega för att hon bandade det åt mig. Själv var jag på Rhodos och tittade på det här tillsammans med en massa andra svenskar och norrmän. För unga läsare som inte minns 1989 kan jag tala om att det var en tid för mycket länge sedan då värdlandet Schweiz ännu inte hade kvinnlig rösträtt i alla sina 26 kantoner.

22 länder deltog, bland annat:

• Israel Jag var 12 år. Israels kille var också 12 år.
• Irland Till skillnad från i dag var Irland ett populärt land, men det här bidraget tillhörde inte de populärare. Sångaren hade samma frisyr som Anders Borg. Irländske killen passade dock något bättre i den än A Borg, och så får vi ju tänka på att 1989 var en tid för mycket länge sedan då Schweiz (snacka om efterblivet land) inte hade fullkomlig kvinnlig rösträtt.
• United Kingdom Årets bästa låt tillsammans med Portugal. "Why Do I Always Get It Wrong" Den är jättebra. Som så vanligt för UK blev den tvåa.
• Norge var inte så pajiga som de brukade vara vid den här tiden för mycket länge sedan, trots att de var i staden Payerne i det så kallade vykortet. De var mest tråkiga. Jag föredrar pajighet framför tråkighet.
• Portugal Utan tvekan är det här Portugals bästa bidrag någonsin. "Conquistador" Jättebra låt. Texten kan man däremot ha synpunkter på. Man får minsann veta att Portugal har varit ute i världen och härjat och söndrat lite här och lite där. Som om det vore något att vara stolt över. Det är "Rule Britannia" fast Portugal. Men man kan ju se det som historia.
• Sverige Tommy Nilsson med sin "superkör" var i staden Rolle vid Genèvesjön och drack vin i sitt vykort. Superkören har jag redan beskrivit. Det gick ju bra för Sverige som kom fyra.
• Frankrike Sångerskan var tolv år minus fem dagar. Det var efter det här den där 16-årsregeln kom till. Hon fick vara i sportmeckat Villars och frossa i sport (skidåkning, golf och tennis) i sitt vykort.
• Spanien Sångerskan Nina fick vara i olympiska museet i värdstaden i sitt vykort. Det här var mitt favoritvykort, när jag var 12. I dag hade jag föredragit till exempel Villars. Eller allra helst Cyperns vykort; Yverdon-des-Bains. Särskilt det där med "Bains" låter bra. Sveriges "dricka vin i Rolle" såg också bra ut. Museum, nej tack.
• Schweiz Rätoromanska. Det har jag också nämnt en gång.
• Grekland "To diko sou asteri" Fin sång på alla sätt.
  

Pajalabor på älgjakt

Ett gäng Pajalabor är på älgjakt. De vaknar i sin jaktkoja i skogen och "Pajalabo 1" öppnar stugdörren och tittar ut.

Pajalabo 1: Helvetti, sauna on palanut!
Pajalabo 2 från sängen: Ovi kiinni!
Pajalabo 3 också från sängen: Ei sunkhan?
Pajalabo 1: Se on palanut.
Pajalabo 2: Ei se tehe mithään, met tehemä uuen.
Pajalabo 3 stiger upp och tittar efter: Se on palanut.
Sen stänger han dörren. Ovi kiinni.

Översatt till svenska:
1: Helvete, bastun har brunnit.
2: Stäng dörren!
3: Nähä?
1: Den har brunnit.
2: Det gör inget, vi bygger en ny.
3: Den har faktiskt brunnit.

Senare på dagen satt de runt elden (med kepsen på huvudet och jämthunden bredvid sig) och pratade. På finska naturligtvis.
– Men nog var det meningen att den skulle brinna.
– Den har ju stått länge också.
– Nä om det är meningen att det ska brinna så brinner det.
– Konstigt att ingen dunk har exploderat och att vi inte hört nåt.
– Ingen har varit ute och pissat heller.
– Nej, man är inte i den åldern.
– Ibland är det en fördel att ha tagit en öl.
– Ja, hädanefter måste vi öla varje kväll så att det jämt är någon som måste ut och pissa.

Jag måste skriva Pajalabo och inte tornedaling, det skulle innefatta även Övertorneåbor.
Helt autentisk historia. Jag hittade en videokassett med en 15 år gammal dokumentär om Pajalamäns syn på relationer och kvinnor. Man fick följa männen under (föga förvånande) den viktiga älgjakten. En av killarna i dokumentären är pappas jobbarpolare.

Förnuftigt?

Ja, då är det dags igen att läsa en hög Happisblad. Roligare tidning än Happisbladet kan inte finnas. Jag hittar direkt "Fria ord" från 31 oktober med rubriken "Ekfors kraft - en säker elleverantör" signerat "en grupp förnuftiga småföretagare". Haha, säkert.

"Ekfors kraft är en säker och pålitlig elleverantör. Företaget håller hög kvalitet. Vi har säkra leveranser med få avbrott." Jag säger inget annat än att det räcker med att bo utanför Övertorneå ett litet tag för att få perspektiv på det där.

Hur kan man vara så töntig att man försvarar Ekfors vansinniga priser. Eller är det Styrman själv som författat insändaren och kallat sig "förnuftig småföretagare"? Det skulle inte vara omöjligt.

"De förnuftiga företagarna" avslutar med: "Ni som har makten, ta ert förnuft till fånga och lägg ner stridsyxan. Det gäller vår överlevnad."
Snälla nån, problemet är ju att det är Styrman som har makten. Att det gäller vår överlevnad har de förnuftiga helt rätt i. Det enda som gäller är nolltolerans mot ett beteende som Styrmans.

Att använda ett ord som förnuftig i signaturen tyder på motsatsen.

Mörkersåpan

Följetongen om mörkersoppan fortsätter. Man skrattar fast man borde gråta.

Hakkorset är borta. Han tog bort korsen för tyskarnas skull. Tyska turister med så feta plånböcker att det skulle kännas även för Styrman om de föll bort. Tyskar vill inte mötas av nazireferenser när de kommer till idyllen vid Polcirkeln. Styrman kanske har vett i huvudet ändå. Om man gräver djupt.

Hakkorsen är borta, men jag tror att även tyskar kan stava till gestapo.

Elförsörjningen i Övertorneå är under all kritik. Sedan 1 november har Styrman höjt nätavgiften med 33 % av ett enormt högt pris. Han var dyrast i landet och högt över medianen redan innan höjningen. Vad är det kunderna tvingas betala för? Privatkunderna borde göra som kommunen; gå i betalningsstrejk. Men då måste alla vara med på det, vilket inte kommer att hända när det finns slöhjärnor som påstår att "pratet om höga priser är överdrivet". Kolla bara Nordnytt 3 november. En sak har jag lärt mig av det här och det är vilka politiker jag INTE ska rösta på om jag flyttar tillbaka till Övertorneå.

Det här är en enda mans verk, och det finns ingen ursäkt för att på något sätt försvara sånt här. Knapsu skriver också om Styrman.

1 november 1986 lördag

I dag är det allhelgonadagen. Vi har varit hos morfar och Mattias och Johan. Vi hade jätteroligt där men vi var inte där så länge. När vi åkte hem följde morfar med oss. Han åt hos oss också. När vi hade ätit färdigt började pappa och morfar titta på TV. Det var fotboll. Sen åkte vi till kyrkan och tände ljus på mormors grav. Vi gick till farfars grav också. Där hade min faster redan tänt ett ljus. När vi kom till kyrkogården var det många ljus tända. Men inte högst upp. Det såg fint ut. Jag köpte lördagsgodis och TV och radios julkalender. När vi kom från kyrkogården skjutsade pappa hem morfar.

Fotbollen var andra SM-finalmatchen mellan AIK och Malmö FF. Malmö vann SM det året, liksom serien, och cupen.

Det kan verka som att jag köpte godis på kyrkogården, men det var så att kiosken låg precis bredvid.

Karin Wahlbergs Blocket

Senast utlästa bok. Den var bra. Ungefär som Åsa Larsson fast Lund i stället för Kiruna. Precis som det märks i Larssons böcker att författaren är jurist märks det i Blocket att Wahlberg är både lärare och läkare. Och det är ju kul. Då får man en inblick i det också. Kul att läsa om Lund för omväxlingens skull. Senast jag läste en bok som skildrat Skåne var 1992 då jag läste Från Tumba till Pekka. "Berättelsen om kometlaget Malmö IF" Fjorton år sedan! Så det var på tiden att Skåne dök upp igen. Och nästa bok jag ska läsa är en hockeybok!

Deckargenren är den enda genren i min bokhylla som är helt jämställd. Allt annat jag har i bokhyllan; övrig skönlitt, sport, musik, matematik och så vidare, är kraftigt mansdominerat. Det är för bedrövligt, världen.

Jag kanske borde hålla käft!

Jag tittade på det där reportaget från fyrans nyheter om mörkret igen. Jag har inte tänkt på "Vi har ett långtgående åsiktsförtryck där man måste anpassa sig till rådande åsikter, annars blir man förföljd." Jag behöver inte ange källa. Ni vet.

TV4: "I Övertorneå finns många åsikter om elstriden. Få vill säga nånting alls framför kameran." Och så visade de en reporter som försökte hitta någon som ville prata. Och reportern hittade en dam som ville gömma sig bakom en blå lurvmössa när hon pratade. Va? Har historien blivit så här pass sanslös? De kanske bara förväxlade ovilja att prata med olinslushet. Det är ju ändå ganska vanligt att inte vilja synas framför en kamera vad det än gäller.

Hypotes: Han har sagt att han ska höja nätavgiften med 33 % av en redan väldigt hög nätavgift, och, som damen i blått sa, är man kritisk kanske det blir mera.

Det värsta är att det inte är otroligt! Så sanslöst är det. En enda enskild människa har en så stor makt över folket. Är man mycket kritisk får man väl sitt namn uppsatt på någon skylt tillsammans med en sosseros och ett hakkors. Det här är så galet så jag måste skratta. Sånt här ska ju inte hända. Man kan ju bli ultrasocialist för mindre. Vet kapitalisten Styrman det? Vet han om att han föder socialister? Det finns ju en anledning till att alla dessa myndigheter som han riktar sin "frispråkighet" till finns. Anledningen är han.

Och ursäkta att jag råkade skriva Energimarknadsinspektionen. Det heter ju Energimarknadsinkvisitionen.

Hoppas Markus vinner det där Idol och gör Övertorneå känt för något annat än mörkret. Varje gång, under hela hösten, jag har träffat någon jag inte känner och de har frågat varifrån jag kommer har jag fått höra: "Jaa, det är ju där det är mörkt".

Nu får han väl ändå ge sig

"Landets kanske bästa elnät är föremål för tvångsförvaltning. Ett elnät som aldrig drabbas av några långa elavbrott. Fast vi har hur många nät i landet som helst som har jättelånga avbrott och varje gång det blåser, regnar eller stormar. Men där förekommer aldrig någon tvångsförvaltning."

Det här måste vara det största skoj jag har hört på länge. Jag har bott i Luleå i flera år och jag kan räkna antal strömavbrott på fingrarna. Och jag har fingrar kvar. Under alla år jag har känt Övertorneå har strömavbrott inte varit ovanligt precis.

Det handlar om den här vägbelysningen igen, den som inte lyst sedan förra vintern. Kraftbolagets ägare, Styrman, har för första gången sedan kriget startade trätt fram. Det gjorde han både i Nordnytt och på Nyheterna i TV4. Tidigare har han ju bara kommunicerat via skyltar och annonser.

Styrman säger att kommunerna inte jämför (priset) rättvist. Han säger att han gör 5 genomgångar av vägbelysningen per år, och att kommunerna jämför priset med de som bara gör 3 genomgångar per år. Men det finns väl för fasen någon rimlighet i hur mycket arbete som ska göras. Han skulle kunna göra 10 genomgångar per år. Han vet att kommunerna är beroende av honom. Då måste de ha något att säga till om också.

Det låter ganska roligt när kommunerna säger att de betalar det som är skäligt. Precis som om de respektlöst struntade i priset, körde över säljaren och tog sig friheten att själva bestämma lämpligt pris. Men vad ska kommunerna göra? Att betala är inte ett alternativ i det här fallet.

Dagens Nordnytt var det löjligaste jag nånsin sett. Först Styrman som jämför landshövdingen med Monty Python. Sen fick vi se den senaste omskyltningen: VATTENFALL GESTAPO KRAFT. Sen var Energimarknadsinspektionen på besök i Övertorneå. Sen fick vi se att Länsstyrelsen höll en utbildning i krisledningsmetodik (i Ötå), där "ämnet var det nästan självklara; långvarigt elavbrott". Sen dök Maud Olofsson upp och meddelade att det "finns en lucka i lagen" och att de snabbt har satt igång ett arbete. Sen kom TV4:s Nyheterna och vi fick se Styrmans skyltar igen och höra Styrman säga att tvångsförvaltaren lika gärna kunde vara Kalle Anka.

Man måste beundra Styrman för två saker ändå. För det första, roande samhällssatirisk läsning. För det andra att han ensam orkar bråka med kommuner och alla andra. Det tyder på antingen stort mod eller lösa skruvar. Den dagen Styrman ger sig har alla gett sig.

24 oktober 1985 torsdag

I dag har vi haft bad. I dag är det FN-dagen och vi har gjort fredsduvor. Det blev så stökigt så jag och P fick vara inne på rasten och städa. Det tyckte dom andra var fuskigt att vi fick vara inne på rasten. Vi har flyttat bänkarna så nu sitter jag bredvid D och S. Jag och mamma gick till skolan på kvällen för vi hade klassmöte med föräldrar och barn. I dag har vi haft ärtsoppa i skolan och hemma har vi haft köttsoppa.

Det där var alltså när jag gick i trean. Vi tyckte ju allihop att det var jättekul att vara ute på rasterna och leka "istappen" och "herre på täppan" och allt vad man lekte, men det var en sport att försöka få vara inne på rasten. En sport som sällan lyckades. I princip var det bara förkylda elever i minus trettio som fick lyxen att stanna inomhus och mysa.

Liet lavlut

I lördags avgjordes den europeiska minoritetssångfestivalen för fjärde gången. Denna gång i Östersund. Första gången utanför Friesland. Den som tycker att Eurovision Song Contest har blivit för kommersialiserad kan börja följa minoritetsspråksfestivalen i stället, för det här var precis som ESC var i början; småskaligt, inhyst i någon teaterlokal, folkdräkter, juryomröstning och framför allt; språket i centrum!

Tävlande språk i startordning:
1 Furlanska (friuliska) Ett rätoromanskt språk i regionen Friuli i nordöstra Italien på gränsen till Österrike och Slovenien. Fotbollslaget Udinese kommer från Udini, huvudstaden i Friuli. Apropå rätoromanska språk tävlade Schweiz på rätoromanska i ESC 1989.
2 Gaeliska (Skotsk gäliska) Sångerskan från Hebriderna. Det finns ju tre olika gäliska språk; skotsk, irisk och manx. 1972 tävlade Irland i ESC på irisk gäliska. Det bidraget hette Ceol an ghrá och ska betyda kärlekens musik. Den här låten i lördags hette An raoir bha mi coiseachd. ??? Fascinerande.
3 Manx gaeliska Tala(de)s på Isle of Man. Språket var utdött ett tag. Sista personen som pratade språket dog 1974. På senare år har de försökt få liv i språket igen, och enligt de själva har de lyckats bra. Och det är ju ett hyfsat livstecken att de finns med i den här tävlingen.
4 Votiska Så här står det om votiska i NE: "östersjöfinskt språk som talas av några tiotal äldre personer, främst på landsbygden i västra Ingermanland". Det finns många språk i vår herres hage.
5 Baskiska Det här vet vi i alla fall vad det är. Baskien är ju vida känt. Staden Bilbao. Gruppen Mocedades som gjorde Eres tú i ESC 1973, ett av de absolut mest kända bidragen i ESC:s historia. Baskermössan. Franske landslagsmannen Bixente Lizarazu. Terrororganisationen ETA. Baskien är känt för mycket.
6 Occitanska 11 miljoner talare i södra Frankrike. Occitaniens Liza vann publikpriset.
7 Frisiska Den KLART bästa låten! Rockbandet Van Wieren med låten Nim dyn tiid. Friesland har en flagga som består av diagonala vita och blå ränder med röda näckrosblad (men det ser ut som hjärtan) infällt i det vita. Fotbollslaget SC Heerenveens vapensköld har samma mönster. I SC Heereveen spelar Petter Hansson. Han som gjorde succé i matchen mot Spanien den 7 oktober. Även målskytten Marcus Allbäck har spelat i Heerenveen.
8 Tornedalsfinska Oonhän meilä vielä kieli. Ännu lever språket. Blev femma.
9 Galiciska Det är ur detta språk portugisiskan har utvecklats. Galicien är en självstyrande region i nordvästra Spanien. Låten hette Santiago. En hyllning till sångarens hemstad och Galiciens huvudstad Santiago de Compostela. Annars är väl La Coruña Galiciens mest kända stad. Ni vet, Deportivo de La Coruña.
10 Samiska Samerna vann med sin hårdjojk, eller rockjojk som den också kallas. Sameland har nu vunnit tre år i rad.
Vad jag kan minnas har samer uppmärksammats tre gånger i ESC. En gång nu i år när Mr Lordi hade lappmössa på sig, en gång med samen och jojkinslaget i Pontares När vindarna viskar mitt namn 2000, och så Norges bidrag 1980 med en riktig jojkande same. Refrängen: "Jojk har större kraft än krut, en jojk tar aldrig slut."
11 Romani chib Romerna kom tvåa. En poäng efter samerna.

Här kan man lyssna på alla språks bidrag.

Mörkrets fördelar

Jag har nämnt fördelar som underhållning och uppmärksamhet samt att handlarna tjänar pengar på försäljning av pannlampor och reflexvästar. Många hoppas att barnafödandet kommer att öka. Vi har ju tidigare sett att extraordinära fall som långvarig strömlöshet har lett till en uppgång i antal födslar, men Ötå-borna har ju kvar sin TV. Och dessutom är det visat att Övertorneåbor redan är väldigt bra på att göra barn, mörker eller ej.

Men jag har glömt en solklar! fördel av mörkret; stjärnskådningen. Vilken grej! Passa på!

Ljusa bilder

Jag tänkte visa några ljusa bilder av Övertorneå. Alla tre bilder är från bästa berget Särkivaara. (Skog, härligt va? Jag tror jag skulle vara där varje dag om jag bodde i Ötå.) Övertorneå är ju annars känt för mörkret. Såg ni Uppdrag granskning i går? Om inte kan ni se någon av repriserna, eller allra enklast; se det på nätet, om ni vill se vilket crazy place Övertorneå är. Uppdrag granskning 17 oktober alltså. Reportaget heter "släckt stad". Det låter som ett skämt, men det är det inte. Vi har en herre som tänder och släcker ljuset för folket som Han vill.
I Luleå kan man följa den här följetongen i Kuriren, NSD och i Nordnytt. Det är underhållande. Varje ny del är lika otrolig som den förra. När jag var i Övertorneå passade jag även på att läsa en hög Haparandablad, med läsarinsändare. Fantastisk roligt att läsa folks reaktioner. Ibland kommer en tidning som heter "Sähköposti/Elposten". Den "utkommer med jämna eller ojämna mellanrum allt efter behov". Även hushållen i Luleå får den. Den tidningen är faktiskt väldigt bra.
I dagens Nordnytt rapporterades det om att kommunen (Ötå) har köpt reflexvästar till varje förskole- och grundskolebarn, samt att byns järnhandel har sålt tjugo gånger fler pannlampor än normalt. (Är det såna här nyheter i landets övriga regionala nyheter också?) I förbifarten sas det att Ötå är landets bästa skolkommun.


Vy över Ötås norra infart där den här skylten stod i somras.

Parkpromenad

Övertorneå har en ny park. Särkijärvi ekopark. Parken är jättefin med promenadstråk runt sjön (skidspår på vintern), rastplatser och fågeltorn. Jättevackert var det. Vacker natur. Klarblå himmel. Varmt i luften. Fågelkvitter. Vackra höstfärger. (Gräset är grönt nu förresten.) Jag borde ha tagit med GPS:en, men jag hade i alla fall kameran.
Stridsvagnshinder vid sjön Särkijärvi

Visst är det roligt med action i byn

Nu är jag här i "det idylliska samhället i Norrland med de hemska skyltarna". Skyltarna är borta, de togs bort måndagen efter valet, men mörkläggningen är kvar. (Samma ursprung för er som inte vet.) I love Övertorneå, but this is a crazy place.

Lite historia kan vara bra
Ni vet hur kommunism och kooperativa affärer har skapats? Det är naturligtvis inget som bara finns för att någon har tyckt att det är bättre än privata affärer. Nä, kooperativa affärer finns därför att det har funnits ohederliga privata företagare som har utnyttjat människor och tagit ockerpriser av dem. Folket hade inget annat val än att ta saken i egna händer, kollektivt. För att överleva.
Jag trodde ju att det där tillhörde historien. Men nej, i dagens Övertorneå har vi gatulampor utan ljus. Det är ganska mörkt här kan jag tala om. Utom just här hemma hos mina föräldrar. Jag befinner nog mig på Övertorneås ljusaste plats. Elbolaget har tänt lyset för kommunstyrelsen. Mina föräldrar har turen att ha förra kommunalrådets bostad på framsidan av huset, och en ks-ledamots bostad på baksidan. Och lyktstolparna är på vår sida av vägen både fram och bak. Annars är det totalt mörker. Var meningen med skyltkampanjen verkligen att gräva en grop för privata företag? Ganska illa, tycker jag.

Mer historia
Vet ni hur Kuivakangas fick sina lyktstolpar? Det var kvinnorna i syföreningarna som ideellt stickade, virkade och sydde och sedan sålde det på marknader för att få pengar till att betala stolpar. Det var kvinnorna i byn på 50-talet som arbetade och ordnade så att byn fick gatulampor. Hur det var i själva Övertorneå vet jag inte. Antagligen bekostade kommunen centralortens lampor. Nu står lamporna mörka och oanvändna. Kunderna som skulle ha el får i stället betala en helt otrolig skyltkampanj. Kommunborna har fått tillbaka en del i form av nyfikna turister, allmän underhållning, uppmärksamhet i media (all reklam bra reklam?) och kanske nån oförutspådd positiv effekt, but I'm telling you, this is a crazy place.

Svart stig

Jag har läst ut Svart stig. Det tog exakt fyra veckor. Nej, den var inte svårläst. Tvärtom, den var som vass kniv i tomat. Mjuk och följsam. Den kan man läsa på en helg om man vill, men jag drog ut på den med flit. Därför att Åsa Larsson är drottningen. Men det var faktiskt lite jobbigt att ta sig igenom alla affärer. Gruvdrift kan vara intressant, men affärerna bakom, NEJ. Förutom spänningen, är det roligast att läsa om Kiruna och snö och alla Kirunapersoner, och när hon använder ord som hätähousu och apinapoika. Men vad är rousku, i betydelsen svensking? Jag har aldrig hört. Är det Kirunafinska? Åsa Larsson är njutning, kort sagt.

Hur är jämställdheten i min bokhylla?
Den är FÖRSKRÄCKLIG.
Väljer jag manliga författare före kvinnliga?
Naturligtvis inte. Möjligen har jag en omedveten litterär dragning till det motsatta könet, but no, I don't think so.
Beror det på att jag har "manliga intressen"?
Nej, sånt simpelt bullshit går jag inte på.
Beror det på att män skriver mer än kvinnor?
Nej självklart inte. Kvinnor skriver. Det vet alla om. Ändå är bara 10 av totalt 102 nobelpristagare i litteratur kvinnor.

Återstår bara en sak. Det är så tråkigt att jag inte tänker nämna det. Jag har bara lust att ta ordet och leka hänga gubbe med det.

Gamla Pajala

Här har ni Pajalabor något:
Vittangi 111 km
Muodoslombolo 110 km
Tärendö 45 km
Övertorneå 115 km
Korpilombolo 51 km

Mikaelidagen i dag och Pajala firar Mickelsmässa. Eller römppä kallas det ju. Hoppas alla Pajalabor har en kul römppähelg. Fira och festa rejält!

25 september 1986 torsdag

I dag har pappa kommit hem. Jag fick godis och jordnötter från flygplanet. Och så hade han köpt Daim och en annan godis också. Pappa kom med hyrbil. Det var en Ford Fiesta. Efter skolan har jag varit med Lena.

24 september 1986 onsdag

I dag har vi ätit kvart i tio för halv elva hade vi orientering på Isovaara. Vi skulle ha varma kläder och stövlar på oss. Några hade glömt det och dom fick gå hem och hämta stövlarna. Jag hade inte glömt. Vi började vid isladan och slutade där också. Först hade vi punktorientering och då fick vi sticka ett hål i kartan med en nål. Sen hade vi linjeorientering och då fick vi stämpla med en stämpel som det var bokstäver på. Sen var det friorientering. Vi var i olika grupper. Det var hela mellan- och högstadiet som orienterade. Vi fick gå hem efter det. Då fick vi sluta tidigare. Det var fint väder.

Isovaara är ett naturreservat. Apropå det jag skrev här tidigare.

Hundvakt i en vecka

Namn: Betty
Ålder: Snart fyra år
Sort: Cairnterrier
Storlek: Liten
Päls: Sträv
Färg: Olika blandningar av svart, grå, röd, vit och brun beroende på årstid och hårlängd
Ögonfärg: Hazel Eyes
Temperament: Sangviniker
Skäller åt: Katter
Egenskaper: Intelligent, talför, kampglad (sportig)
Intressen: Vara ute på promenad, fånga bollar, leka "jaga mig", leka "försök ta bollen/sockan av mig" med mera
Ursprung: Förfäder och -mödrar livnärde sig på rävjakt i Skottland
Erkänd som etnisk grupp: 1910 av engelska kennelklubben

Fortsatt badplatsanalys

Eftersom jag har utnämnt Övertorneå till världens bästa badplats känner jag att det är min plikt att åka ut och undersöka andra städers badställen.
Jag har tittat på två badstränder i Eskilstuna. Först den vid campingen och sedan den vid slottet Sundbyholm en dryg mil utanför stan. Den förstnämnda hade sånt "lyx" som hopptorn, men sånt spelar föga roll. Sanden var inte sand, det var grus.
Sundbyholm är ett mycket naturskönt område. Stranden var ganska stor. Inte som Övertorneås men tillräckligt stor. Det är ett populärt ställe. Rikard säger att det är packat med folk där på sommaren. Sanden var inte alls så finkornig som i Övertorneå, och den var full med barr och kottar. (likt vissa badstränder i Luleå) Barr och kottar får absolut inte finnas på en strand.
Slutsats: Jag har ännu inte sett någon badplats i klass med Övertorneå.
Sundbyholms badstrand får ändå ett plus. Ett jättesöta ankor-plus. De kom fram, lade huvudet på sned och tittade på oss och frågade: Har ni någon mat till oss? De såg ut som hundar vid matbord. De såg så söta och snälla ut att jag hemskt gärna hade velat ha någon mat att ge dem, men det hade jag ju inte. Jag vet inte vad man kan ge ankor. Jag vill inte riskera att någon anka ska få ont i magen för att jag har gett dem olämplig mat.

Kriterier vid badplatsbedömning (sandstrand):

1. Sandkornstorleken
2. Sandrenheten
3. Bottenkvaliteten
4. Vattentemperaturen
5. Vattenkvaliteten
6. Storleken
7. Tillgängligheten

Coolaste djuren i Parken Zoo

1. Dvärgsilkeshöna Jag har aldrig sett något liknade. Såg helt knäppt ut. Blandning mellan friserad vit pudel och vanlig höna.
2. Komodovaran Big stuff
3. Surikat (bilden) Jag undrar om de vet hur roliga de ser ut.
4. Rödhalsad vallaby En liten och lagom fånig kängurusort.
   

Tripp trapp trull

Skillnaden mellan en japan, en norrlänning och en tysk i öltålighet?

Mannen som dog som en lax

Det var ungefär sata salamaa i natt. Första åskan jag har sett i år. Det dröjde till september. Det var ett åskväder tidigare i år i Luleå, men då var jag i Ötå.
Jag låg och läste ut Niemis Mannen som dog som en lax under åskvädret. Han har viktiga saker att säga och det är en bra historia. Men det viktiga han har att säga är för påtagligt. Jag saknar det där hårfina som jag har sagt. Med allt bra material som finns i boken borde han ha kunnat göra den bättre, känns det som. Men läsvärd är den ju ändå. Nu ska jag börja läsa Åsa Larssons Svart stig. Jag har väntat på de här två böckerna i flera månader och så kommer de samtidigt! Jag suger på karamellen. Inte ofta man kan frossa i tornedalsböcker så här!

Laxfiske någonstans i Pajala sommaren 1945. Det är mormors systrar på bilden. Karlen i mitten känner jag inte igen.

• Intressant att Niemi tog med ett svenskt perspektiv på språkfascismen mot Tornedalen. Jag hade aldrig förut tänkt på saken ur ett svenskt perspektiv. Svenskarnas anledning: Ryssrädsla, rädsla för att tappa ännu mer landområde. (Det är alltid rädsla det bottnar i ja)
• Han gör en grej av att tornedalingar finns överallt. "Det där tornedalingarna, de finns tamejfan överallt." Jag har icketornedalska släktingar och bekanta i "södra Sverige" som har påpekat just det. Var och varannan "högt uppsatt" person de träffar i arbetslivet visar sig vara tornedaling. Representationen t-dalingar verkar större än den borde vara statistiskt. Vi är infiltrerade överallt...
• ... men man märker inte det vid första anblick. En stor andel av oss uppträder "under antaget namn". Inkognito. Många t-dalingar går under försvenskat namn, däribland faktiskt jag själv. (Bli inte rädda nu svenskar, vi är ett fredligt folk)
• Huvudpersonen har en massagestav inlåst i skrivbords-lådan. Hur normalt är det? Typ är det stöldbegärligt eller?
• Jag känner inte helt igen Niemis beskrivning av tystheten i Tornedalen. Vad han menar är väl att det är okej att vara tyst. Det skulle inte vara pinsamt om det råkade bli tyst. Det finns värme där i alla fall. Hellre tystnad än kallprat. "Han kunde dricka sin kopp och sedan gå utan att ett ord hade utväxlats, och ändå inte vara oartig." Javisst, det är sant, men i praktiken händer det aldrig. En tornedaling skulle inte missa ett tillfälle att prata. Bekant eller obekant spelar ingen roll.

3 september 1986 onsdag

I dag har vi ritat ringblommor med vattenfärger i skolan.
Jag och mamma har varit på Isovaara och promenerat. Jag plockade saker från skogen i en påse. Vi tänkte ta med Lena men hon var inte hemma. I dag till mat i skolan hade vi fisk och potatis.

31 augusti 1986 söndag

I dag när jag och Lena vaknade var ingen vaken. När dom andra vaknade började vi titta på video. Sen gick vi till mig. Sen åkte vi med pappa till OK. Sen åkte både mamma och pappa till jobbet. Då gick vi till Lena igen. Jag och Lena och Vega åkte till farmor. Där hälsade vi också på Elisabet och lille Johan.

Jag vill bada!

Det regnar i dag. Det är regnväder i dag. Första gången i sommar. Annars har det sett ut så här: Några droppar kom under någon av marknadsdagarna. Sen dröjde det en månad, till 17 augusti, då det kom några droppar fler. Sen kom en riktig skur i fredags, på natten när jag cyklade hem från en kompis.
En sommar utan regn. I fredags hade Övertorneå totalt fått en halv millimeter regn under den senaste månaden. I början av juni var gräset grönt. Sen blev det brunt. Jag har varken sett eller hört en enda gräsklippare den här sommaren. (Jo förresten, släktingarna i Erkheikki hade en självgående, såg ut som en blandning mellan dvärghund och sköldpadda. Pappa höll på att backa på den med släpet. Den bara dök upp från ingenstans. Hundsköldpaddan levde inte på gräs i alla fall, men den fick gå ostört. På nätterna gick den och laddade sig själv.) Till och med gräset på skuggsidan slutade växa. Eldningsförbudet kom redan i juli. Torkan fortsatte och gräset gick från brunt till vitt.
Jag har inte klagat och jag tänker inte klaga heller. Jag älskar stora vidsträckta badstränder och varmt rent vatten att bada i.

+ Badandet. Vi har haft världens bästa badplatser i år. Jag menar verkligen världens bästa.
- Fisken. Det har varit ett dåligt fiskår. Stekande sol och lågt vatten har gjort att siken tycker att älven är för varm att simma i. Sikar gillar inte varmt vatten och stannar hellre kvar i det svalare havet. Enligt siffror jag har sett ligger laxfångsten på 10 % jämfört med förra året. Samma procent har jag sett för siken. I går sa de på Nordnytt att sikfisket har minskat med 3 fjärdedelar sen förra året. Det sägs påverka fisketurismen negativt. Men vadå? Badturism borde vara minst lika lukrativt. Minst lika lukrativt. Jag badar mycket hellre än jag fiskar. Och, den bästa fisken abborre verkar inte ha påverkats. Så det här minustecknet kan vi ta bort.

- Irrigation. Det har varit dyrt för villaägarna som har fått vattna sina blommor och morötter helt själva, utan hjälp från ovan. Mycket bevattning blir det.
+ Det har villaägarna sparat in, och mer än det, på att slippa klippa gräs. Tänk vad skönt. Man kan sitta i hammocken i stället. Och tänk vad skönt det har varit att slippa ljudet och lukten av gräsklippare. Inga bensinpengar har gått åt. Ingen nötning på maskinerna. Så irrigationsminuset kan vi också ta bort.

- Elpriser pratar många om. Det sägs att lågvatten betyder höjda elpriser. Det där är jag inte insatt i. Jag vet inte ens om de utbyggda älvarna har haft så lågt vatten som nationalälvarna Kalix och Torne. (I Övertorneå är elförsörjningen ändå en soppa. Snart får kommunborna koppla en generator till sina motionscyklar. Ta med en pannlampa om ni ska till Övertorneå i vinter.) Så det här minuset kan vi ta bort redan här.
+ Men en eventuell dyr el är ändå insparad. Jag citerar en granne: "Tänk på att vi har sparat in tiotusentals kronor på att slippa åka utomlands i vinter bara för att få sol och bad." Vi kommer att leva länge på den här sommaren.

Så ni ser. Det är onödigt att klaga på torkan och värmen. Plussen äter upp alla minustecken. Det skulle vara brandrisken då som är det enda minustecknet att bry sig om. Men plussen är STORA.

Qualitätsporzellan

Winterling Kirchenlamitz Bavaria

Det här är den finaste kaffeservis jag har sett. Det är den här servisen jag olyckligtvis råkade decimera. Det var inte kul.

Det är arvegods det här. Ännu ofördelat. Det känns förmätet av mig att göra anspråk på den. Alltså, när skulle jag använda den? Jag dricker aldrig kaffe. Kopparna är för små för te. Mina kompisar dricker inte kaffe. (Vad jag tror i alla fall) Ingen av föräldrarna är kaffedrickare. Ingen dricker kaffe hemma hos mig. Jag har ju inte ens något kaffe att bjuda på. Dessutom är jag rädd för att dra på mig saker. Särskilt såna saker som jag inte har användning för. Men ack så fin jag tycker att den är...

Vad har ni för dopp i kopp-vanor?

Ingredienserna nypotatis, gul lök, smör och en kopp att doppa i är självklara, men sedan kommer variationerna.
Skivad, eller hackad, gul lök (ej röd!) och smör i en liten kopp är grunden. Enligt vissa källor ska man sedan hälla en del av potatisvattnet (eller bara vanligt kokande vatten) i koppen med smör och lök. Det har jag aldrig testat, och det förstår jag inte heller, doppa potatis i vatten är ju onödigt. Jag antar att det är för att smälta smöret. En bättre idé är att ha kopparna i en kastrull med kokande vatten, eller för enkelhetens skull; i potatiskoket.
Utöver löken tycker jag att en riktig dopp i kopp ska ha dill. Även potatisen ska kokas med dill. Har man inte dill fungerar gräslök lika bra.
Vad gäller potatisen är alla överens om att det ska vara nypotatis (färskpotatis), alltså småpotatis direkt ur landet, pottumaa, när den fortfarande är så liten att den inte har skal. Annars är det inte dopp i kopp man äter.

Men sedan, den stora differensen: Vilken potatissort är bäst?
Till skillnad från de flesta tycker jag inte att man ska använda mandel, puikkopottu. Den är så mjölig. I Tornedalen blir man idiotförklarad om man påstår att mandelpotatis är en skräppotatis. Jag förstår inte vad mandeln är så helig för. Jag tycker att man ska ha en god potatissort som är saftig och lättsmält, så att man kan doppa mycket. Men det är en smakfråga, jag gillar inte mat med mycket torrsubstans.

Så här kommer min favoritversion av maträtten dopp i kopp:

• Nypotatis (sommarpotatis) Små söta potatisar med så tunt skal att det inte märks. Inte mandel. Många har två sorters potatisar i sitt pottumaa. (mandel + en till) Ta den sorten som inte är mandel. Bintje, Bellona, Hertha eller vad ni nu har.
• Hackad gul lök (ej röd) och klippt dill i en kopp med smält smör.
• När potatisen är kokad och smöret är smält är det bara att börja doppa i koppen. Man kan äta enbart dopp i kopp, men vill man variera sig mer kan man äta rökt sik till den, eller gravad lax, eller rökt abborre, eller någon annan sommar-mat, eller bara sallad. Vad som helst man tycker är gott!

Fina presenter

Blommorna har jag fått av mamma. Ringen från Pilgrim har jag fått av Åsa. Jag har använt den sen jag fick den. Den är skön på fingret och ser snygg ut. Det är faktiskt första ringen jag någonsin har använt. Tidigare ringar jag har provat har inte känts som att de har passat, men det gör den här. (och jag gillar sånt som glittrar) Det spanska röda vinet har jag fått av kusin Anders och Britt. Temuggen från Mique som det står "You're gorgeous" på (precis i min smak) har jag fått av Rut, som är Britts mamma. Buddaljuset har jag fått av moster Sally. Han ser jättetuff ut.

Pajala

Det kändes lite fel att missa en dag på playan för att åka till Pajala, men vad gör man inte för research.
Mamma och hennes syskon hade ärvda saker att ta reda på i mormors hemgård i Erkheikki, och jag ville följa med i forskningssyfte. (De hade nog åkt till Pajala för länge sen om det inte var för att jag hade sagt att jag ville med.) Jag har ungefär avsagt mig min del i det där (möbelrenovering har jag inte tänkt börja med), men jag ville se hur huset och gården ser ut.
Vi åkte dit redan förra sommaren för att försöka ta rätt på sakerna (köksredskap, möbler, cyklar med mera) men den gången kom vi inte ens in på gården. "Nej, det går inte, det är tjurar där" var det vi fick höra. Jaaha, tjurar på bete, det hade man ju inte väntat sig. "Det är livsfarligt att gå in bland dom, dom kan vara arga" Okej, det vara bara att försökte en annan gång. Vilket blev i dag. I dag var tjurarna på ett annat ställe i byn. Jag har tagit den här tjurbilden i dag. Det var inte bara tjurar förresten, det var kor också. Ett gäng skotska sötnosar. Man kan bli rädd bara man ser dem. De ställer sig och tittar på en som om de var redo att anfalla. De såg inte ut som de snälla korna jag träffade hos Maria.

Tyvärr berövade jag min släkt på tre fat ur en jättetjusig servis. Jag trampade på ett olämpligt ställe på planka och det resulterade i att tre fat gick i flera bitar. Servisen är lite decimerad nu. Det är synd, för den var jättefin. Blommig. Det känns faktiskt som att jag borde ha stannat hemma på playan.

EM 2006 slut

Ryssarna var överlägsna. 12 guld, 12 silver och 10 brons jämfört med tvåan Tysklands 4 guld, 4 silver och 2 brons. Egentligen är det mer rätt att säga att det var ryskorna som var överlägsna. 11 av Rysslands 12 guld togs av kvinnorna i laget, och 28 av totalt 34 medaljer. Mycket intressant statistik.

Vem kom på att nationalsångerna skulle framföras av en kör?
En nationalsång ska ju vara så att man känner vibrationer och rysningar djupt in i kroppen. Vilken besvikelse att ställa sig överst på prispallen och få höra a cappella-skit i falsett. Man kan inte bli rörd av det. Det lät för hemskt. Nationalsånger är viktigt!

Sverige
3 guld, 1 silver, 2 brons, 2 fyror, 2 femmor, 2 sexor och 2 sjuor

Finland
1 guld, 2 silver, 1 fyra och 1 sjua

Norge
1 guld, 1 silver och 1 sjua

Danmark
1 brons och 1 femma

(Norge fick även två fjärdeplatser och en sjundeplats i gång, men det tycker jag är en ickesport så det hoppar jag över.)

Tack Maria för en bra helg

Jag har besökt den vackra staden Umeå. Jag åkte dit i fredags men egentligen börjar historien redan torsdag kväll då jag hade besök av Anders. Hej Anders, det var riktigt nice att sitta och prata bort några timmar och mer med dig. Lycka till i nya staden! Men jag kommer att sakna dig. Eskilstuna fortsätter att dra bra folk ifrån mig och Luleå.
Efteråt, när klockan hade hunnit bli två på natten, funderade jag på att lägga mig men i stället kom jag på idén att strunta helt i det. Jag tänkte att jag kunde ta en tidigare buss än planerat till Umeå och lägga sovtiden till bussen i stället eftersom jag vet att jag ändå kommer att sova i bussen hur utvilad jag än är. Därför får jag rubbningar i dygnsrytmen när jag åker buss länge. (säger jag som om min dygnsrytm vore någonting värt att försöka behålla) Jag ägnade natten åt att packa, tvätta bort beachlooken ur håret, äta mig mer än mätt på kycklingsallad samt åt att sitta vid datorn och skriva på mina olika grejer jag har för mig.
När jag gav mig iväg till busshållplatsen vid sextiden på morgonen såg jag fram emot att få sova lääänge. Jo tjena, bussen hann bara starta innan jag somnade. En sekund senare vaknade jag till och såg suddiga konturer av ett stort hus. Sedan gick det några sekunder till innan jag fattade att det var Universitetssjukhuset i Umeå. Det var ju där min kompis Maria skulle möta mig. Tur att man inte hinner sprida ut sina saker så mycket när man sover. Total restid mellan Luleå och Umeå alltså cirka fyra sekunder. Perfekt utnyttjande av både busstid och natt tyckte jag. Helt enligt planen.
Då var jag alltså i Umeå för att hälsa på Maria som bor på Mariehem. Under eftermiddagen satt vi och pratade i soffan. Precis som med Anders kvällen innan tycker jag att det är skönt att få prata med sina kompisar öga mot öga Det var ett år minus en vecka sedan jag senast hade gjort det med Maria.
På kvällen var vi på Rix FM-festivalen. Velvet, Idol-Ola, Evan, Linda Bengtzing, Anders Johansson, Cosmo 4. Bra artister, men musiken vill ingen med normalt musiköra betala för, så festivalen var gratis. Antar att det är gemenskap folk söker. Björklöven kom i alla fall in ackompanjerade av Mötley Crües Dr Feelgood. Skönt att höra hockeylagen hålla stilen.
Sen åkte vi lokalbuss från stan hem till Mariehem. Jag sov så klart.

Nästa dag vaknade jag och fick en smärre chock när jag tittade på mobilen som visade 14:30. Där fick jag för föregående natts smarta idé. Gud, så pinsamt att sova runt klockan. Särskilt när man är och hälsar på någon och ska umgås. Nå väl, vi hann i alla fall åka hem till Marias föräldrar i byn Trehörningen nordväst om Umeå. (Sjön intill byn har tre hörn)

Baltillverkning. Omslaget viras 23 varv, vilket blir tre lager ungefär.

I Trehörningen skulle jag få göra ett studiebesök hos korna, kvigorna, tjurarna, (det kanske bara var en?), stutarna, kalvarna och den nya mjölkningsroboten som jag länge hade sett fram emot att få se. En mjölkningsrobot är det senaste i den branschen. Många har nyligen övergått, eller håller på att övergå, till robotsmjölkning. Korna ska själva gå till mjölkningen.

Här står kon Tone (det är som hennes efternamn, hon har ett förnamn också i form av ett tresiffrigt tal) i roboten. Samtidigt som hon blir mjölkad får hon mat. När hon ställer sig där börjar roboten först tvätta hennes spenar. Det såg faktiskt skönt ut. Sedan, med laserns hjälp, hittar roboten exakta positioner hos de fyra spenarna och de där vitröda ficklampsliknande mojängerna greppar tag om spenarna och mjölkningen börjar. En mojäng har släppt som ni ser. Den spenen är alltså färdigmjölkad.

Kor är fina sällskapliga djur som vill komma fram och hälsa och prata när de ser en. Möjligen har de en lite väl påtaglig benägenhet att använda tungan när de vill hälsa. Det är kanske inte en kotunga man helst vill känna mot kroppen.

Under söndagen åkte vi bil bland byarna nordväst om Umeå. Vackert kuperat landskap. Vi stannade till på olika ställen och kände på naturen. När vi blev hungriga åkte vi till Grillboa i Tavelsjö och beställde skrovmål. Sedan var det Trehörningen igen och lite avkoppling innan vi åkte tillbaka till Umeå och tittade på invigningen av friidrotts-EM.
En sån här kan man inte se i Torne älv. Kraftverksdammen i Norrfors.
Sådana här kan vi (ännu) inte heller se i Norrbotten. Hällristningarna i Norrfors upptäcktes 1984 av några arkeologi-studerande. De flesta ristningar föreställer älgar. Dessa tillhör alltså den nordliga typen, de som ofta har med jakt att göra. Den sydliga typen har ett mer religiöst innehåll. Enkelt sagt.

Gräs/Ruuho

Ordet gräsklippning riskerar att försvinna ur vår vokabulär.

Jordens bästa

Varit på Världens bästa ställe två dagar i rad. Bilden är från i går. Notera himlen! Det är sällan jag känner mig så levande som jag gör när jag badar här. Det är helt underbart. Ganska mycket folk både i dag och i går. (jag tog bilden efter att de flesta hade gått hem) Jag träffade en bekant; min kusin Mattias. Den här badholmen heter Vähäsaari. Först kommer man till holmen via vägbank, och sedan, från holmen går bron över till Finland.

I måndags var jag ute och cyklade på en annan holme; Haapakylänsaari. (Vägbank till den holmen också, men en enklare sådan) Bild från cykelturen nedan. Finland på andra sidan.