Stjärnklart

6 mars 1985 onsdag
I dag har jag och Henrik sett en lastbil med en stege och en farbror som klättrade upp och bytte glödlampa på en gatlampa.

Det var då det. Nu ser det ut som på bilden. (Eller rättare sagt, det såg ut så för två veckor sen. Alla vet ju att det var månförmörkelse i helgen och att månen är ganska full nu. Venus finns också med)


Det var länge sedan jag skrev något om Övertorneås pajas, den egenmäktige herr Styrman. Jag vill inte kalla någon för pajas men Styrman är avpersonifierad för länge sedan. Han är ett begrepp.

Det senaste som hänt är att han blivit dömd till fängelse, att han överklagat, och att han varit talare vid MUF:s distriktsstämma.

Nu visade jag ju en bild på gatlamporna igen. Det tjatas om dem fortfarande. Inte så mycket i Övertorneå längre, men utanför, som i Luleå till exempel. Det handlar inte om vägbelysning längre. Det är överspelat. Snart är det dessutom ljust dygnet runt igen.

Det handlar ju om att tusentals människor är direkt beroende av Styrman och att han leker med ANDRAS egendomar hur han vill och när han vill. Han kan skylla sina skyhöga nätavgifter på vad han vill, det spelar ingen roll. Han ska inte ens ha möjligheter att ta såna här priser av människor.

Hur det har kunnat bli så här, är det många som undrar. Det här är ju inget nytt precis. Han är monopolist. Han har ingen konkurrens. Hans kunder kan inte välja bort honom. Naturen ur spel. Då blir det så här. Det är inte svårt.

Höjdpunkter i livet för en åttaåring

Kortfattat men uttrycksfullt

28 februari 1985 torsdag
I dag har jag sett en grävskopa.

Läggdags ovanligt tidigt

Kusiner på besök

5 februari 1985 tisdag

I dag har jag åkt skridskor.
Jag och mamma och M och R (grannar) har varit på folkhögskolan och tittat på när Ann-Kristin Hedmark har sjungit.
Och nu när jag skriver dagboken tittar jag på TV. Konståkning.

Det här är en av få episoder ur mina dagböcker från 1985 och 1986 som jag faktiskt minns. Vi satt på folkhögskolan och lyssnade på en konsert med Ann-Kristin Hedmark. På första raden satt vi. Jag tyckte ljudet var så högt att jag satt med fingrarna i öronen hela tiden. Under pausen kom en av killarna i bandet fram till mig, och jag tror Ann-Kristin också gjorde det. De frågade om jag tyckte att det var för högt. Ja jag tycker det är högt, svarade jag. Då ska vi sänka, sa de. Det gjorde de. Jag tyckte om konserten och bandet. De var vänliga.

Jag har blivit påmind. Många gånger. "Visst kommer du ihåg när du satt med fingrarna i öronen?"

God jul!

Teckning från 1985. God jul alla bloggläsare!

24 oktober 1985 torsdag

I dag har vi haft bad. I dag är det FN-dagen och vi har gjort fredsduvor. Det blev så stökigt så jag och P fick vara inne på rasten och städa. Det tyckte dom andra var fuskigt att vi fick vara inne på rasten. Vi har flyttat bänkarna så nu sitter jag bredvid D och S. Jag och mamma gick till skolan på kvällen för vi hade klassmöte med föräldrar och barn. I dag har vi haft ärtsoppa i skolan och hemma har vi haft köttsoppa.

Det där var alltså när jag gick i trean. Vi tyckte ju allihop att det var jättekul att vara ute på rasterna och leka "istappen" och "herre på täppan" och allt vad man lekte, men det var en sport att försöka få vara inne på rasten. En sport som sällan lyckades. I princip var det bara förkylda elever i minus trettio som fick lyxen att stanna inomhus och mysa.