Väsentligheter i krig

Vet ni vad det här är för viktig byggnad?
Jag har fått bilden av en kompis som varit på låtsaskrig i Norge. (Cold Response)






Svar: Utan bastu klarar man sig aldrig!

Nya enkronan

I dag nådde den mina händer! Den nya enkronan.

Citatet "Den underbara sagan om ett land på andra sidan hafvet". Var än man läser om enkronan sägs den symbolisera havet. Men det är inte fullt rätt. Myntet föreställer vattnet som förbinder Sverige och Finland. Jag tycker inte att vi ska ha ett helt hav mellan oss längre, symboliskt.

Jag kom att tänka på ett lustigt telefonsamtal jag hade en gång.

Den hemlige kocken

Dags för en "senast lästa bok".

Producenterna strävar efter så stora vinster som möjligt, och drar sig inte för att skamlöst ta till hänsynslösa metoder för att uppnå det. Konsumenterna strävar efter att matkassen ska vara så billig som möjligt. Det fungerar ju inte i längden. Det är en nedåtgående spiral, down the drain. Men, det går att bryta den onda spiralen, med kunskapens hjälp. Konsumenterna måste ha koll, stenkoll. Något annat val har vi inte. Inte så mycket för vår egen hälsas skull som för miljöns skull. Det är bara med konsumenternas påtryckningar som något kan förändras.

Men hur ska man skaffa sig koll om man inte har direkt inblick i hur produktionen går till? Jo, man kan börja med att läsa någon av Mats-Eric Nilssons två böcker. Jag har nu läst hans första; Den hemlige kocken. Det ligger ett väldigt bra jobb bakom den boken.







Inspirerad av boken har jag varit i affären och kollat några grejer. Norrmejeriers naturella créme fraiche, 34 % fett: Ingredienser: Högpastöriserad grädde, levande mjölksyrakultur.
Norrmejeriers naturella lätt-créme fraiche, 13 % fett: Ingredienser: Högpastöriserad grädde, modifierad stärkelse, mjölkprotein, stabiliseringsmedel pektin, levande mjölksyrakultur.
Jag ger mig inte in i den just nu så heta fettdebatten, men min känsla säger att det naturliga är bäst.

I ICA:s bacon finns tre slags konserveringsmedel: E250, E252 och E262. Avkodat betyder det natriumnitrit, kaliumnitrat samt natriumacetat. Jag ser inte meningen med alla dessa medel i kött. Kött ska helt enkelt bara vara kött. Annars får det vara. Hur mycket energi kostar allt industribearbetat kött? Jag är väldigt tacksam över att nästan hela min köttkonsumtion består av älgkött. Älgar som sköter sig själva där ute i skogen.

Jämförelse mellan OLW:s sourcream & peppar chips och OLW:s lätt saltade chips. Så där ser det ut med alla "smaksatta" chips. Ganska onödiga grejer. Blir det chips för mig, blir det lätt saltade sådana.

Till sist en bild på det jag tycker är det godaste som finns i matväg.

Två användbara mat- och näringssidor: Äkta vara. Fineli.

Egocentrism à la Björkman

Då var det slut. Melodifestivalen, SVT:s interna mästerskap i dåliga skämt.

Ur SVT:s egen intervju med Christer Björkman:
- Vad tycker du har varit bäst i år?
ChB: "Det bästa har varit att folk har röstat synnerligen begåvat i år. Folket har röstat riktigt bra."
Ser man på! Folket, som annars idiotförklaras, får beröm av den högre stående herr Björkman. "Folket har röstat intelligent i år." Intelligent? I år? Om tidigare folkomröstningar inte fallit Björkman i smaken ska han bara ta och strunta i det. Han kan, för egen del och inte melodifestivalens, skaffa sig en egen liten blogg där han kan skriva om hur dålig musiksmak "folket" har, och hur intelligent smak han själv har. Men Björkman tar till maktmissbruk. (Känns inte det en aning bekant? Jo, från en annan -man, en från Övertorneå men för tillfället ej där.)

- Hela den här affären när du nästan blev stämd. Hur var det?
ChB: "Vi hade gjort ett väldigt aktivt val i år att inte söka den där fixstjärnan, och det gav pressen utrymme att gnälla på oss i produktionen i stället."
Ska det vara en bortförklaring det här?

- Och programledaren?
ChB: "Hon är så rolig. Jag älskar henne. Hon är fantastisk. En värdig programledare för melodifestivalen."
Melodifestivalen - av Christer Björkman, för Christer Björkman. Det är alltså på den nivån värdigheten ska ligga. Lite väl låg nivå, kan jag tycka. Men det är väl Björkman som har den intelligentaste humorn också.


Jag har sagt det förr, men det tål att sägas igen. Det är riktigt sjukt av SVT att låta jurygrupperna vara kvar. Medlemmarna är alldeles för få för att utgöra statistisk underlag. Och vilket syfte Björkman hade med internationella juryn är svårt att förstå. Dess ordförande säger att de var där för att ge råd till de röstande svenskarna. Behövs det? Det enda råd någon kan ge är att rösta på den låt man tycker är bäst. Hur som helst så hade den juryn endast en effekt; att telefonröstarfolket faktiskt fick mer makt. (12 x 12 för ettan, 12 x 10 för tvåan, differens: 24. Jämfört med 11 x 12 - 11 x 10 = 22 som det skulle ha varit utan int.juryn.)

Vintern anno 2009

En snygg bok

Vilken idé! Vilket jobb! Jakob Nilsson kom på att han skulle göra en seriebok av Stieg Trenters stockholmsdeckare Roparen. Bra blev det. 114 tjocka sidor med fina bilder. Jag hoppas det kommer fler illustrerade Trenter-romaner.

Original-roparen från 1954 läste jag för cirka tio år sen. Det är ju Trenters stockholmskildringar jag tänker på när jag tittar på bilder från Stockholm från den tiden. (Kuivakangasklassen på skolresa 1953 till exempel.)

Tuu, tuu, tupakkarulla

Text: Kristina Lantto-Toffe
Bilder: Inga-Britt Uusitalo

Tuu, tuu, tupakkarulla (inledning i en sångtext) är om systrarna Elina och Enni från Keräntöjärvi som är på arbetsstugan i sockenbyn Junosuando. 40 sidor vardera på tornedalsfinska och svenska. (Jag har förstås läst båda delarna.) Förutom rutinerna på arbetsstugan och i skolan får man läsa om laestadianskt bönemöte, bastubad och skidtävling.

En annan bok om arbetsstugor är Gunnar Kieris Var som folk.

En skolklass på besök i Stockholm 1953

Utanför stadshuset. Ett gäng barn från Kuivakangas, klädda som gamla farbröder. Bakom dem står Sången, Carl Eldhs skulptur. Längre bort, på kolonnen, står Engelbrekt Engelbrektsson, skulpterad av Christian Eriksson.

Vid stadshuset. Reseledaren till vänster, eller han kanske kallas guide, står och pratar med läraren Emil Grym.

Reseledaren pekar åt ett håll, skolbarnen tittar åt alla möjliga håll.

Katarinahissen.

En båt fullastad med Kuivakangasbor!

Ett vykort från Norrbotten

"Landskapskarta ritad av Ann Forslind för tidningen Vi". Från början av 80-talet.

Många fina detaljer. (I Övertorneå finns Tomten, i Pajala predikar Laestadius.)

På spåret

Valde SVT den nya programledaren för hans namns skull?

Typisk På spåret-humor!

Vykort från Tornedalen

Jag samlar inte aktivt vykort, men jag sparar så klart dem jag får.

De kort som är särskilt intressanta, tycker jag, är inte de med vackrast motiv, utan till exempel vykort med foton på gigantiska baracker till lägenhetshus. Udda motiv, helt opretentiöst. När man inte fattar varför fotografen eller förlaget valt just det motivet är vykortet som bäst.

Nu för tiden kommer vykorten väldigt sällan, men här är fem gamla vykort från olika plaster i Tornedalen. Fyra kort från mitten av 80-talet, och ett riktigt gammalt.

Karesuando. Bilden nere till höger, precis vad jag menade ovan!
Foto: Dino Sassi
Förlag: K. Rune Lundström, Skellefteå

Vittangi. Suptallen. Det sägs att hästarna blev så vana vid att alltid stanna till där, att de till slut stannade där av sig själva.

Foto: S.Persson Centrum, Överkalix

Pajala. Foto: Börje Rönnberg.

Förlag: K. Rune Lundström, Skellefteå

Och här, det här är vad jag särskilt gillar med vykort. Bilden på Matarengivägen är helt anspråkslös, men ändå jätteintressant. Några roliga bilar. Bilen längst fram är finskregistrerad. En hel del har förändrats sedan bilden togs.

Foto: Dino Sassi. Förlag: K. Rune Lundström AB, Skellefteå.

Apropå bilar. Dieselknatter är ju oundvikligt om man är i Övertorneå. (Det kanske till och med är vanligare än tornedalsfinskan?) I dag kunde vi läsa att Övertorneå har störst andel dieseldrivna personbilar av kommunerna i landet. 71 % av bilarna i Övertorneå är dieseldrivna, enligt SIKA, Statens institut för kommunikationsanalys. Tvåa är Arjeplog med 68 %. Sedan följer Strömsund, Storuman och Norsjö.

Haparanda, hamnen.

Foto: J.E. Nahlin. Förlag: E. Hammaréns bokhandel

Vinterlandet

Visst har det väl varit härligt väder senaste veckan? Kallt, massvis med fluffig snö och ofta sol från klarblå himmel. Jag har gått omkring, dragit djupa andetag, och njutit av den lugna, friska, kalla luften som biter i kinderna. Härligt.


Jag är inte ofta inne i stan i Luleå. När jag väl är där gör jag bara det jag är där för att göra, och drar sedan därifrån. Studerar hur stan ser ut gör jag alldeles för sällan. Synd, för intressant är det. Det här huset till exempel. Mitt emot stadsparken på storgatssidan. Sida vid sida med Stadshotellet. Byggt 1903. Ritat av Aron Johansson, som även ritat riksdagshuset i Stockholm.

Någon som kan lista ut vad de sex bokstäverna på husfasaden står för? (Om ni inte redan vet det.) Jag kan hjälpa till med ordningen på bokstäverna: BABSÖN. Rulla ner för rätt svar.

Att åka kana på utterrygg.

BABSÖN: Bankaktiebolaget Stockholm Övre Norrland

Snödjur i Luleå stadspark

En bra idé

I går på hockeyn var vi 4 905 personer i publiken. Det är 67 personer färre än det bodde i hela Övertorneå kommun vid årsskiftet 08-09. Visst skulle det vara en bra grund för en gissningstävling? "Är dagens publiksiffra större eller mindre än Övertorneå kommuns invånartal?" Perfekt. Den frågan kan man köra vid varje hemmamatch hela säsongen. De som fått flest rätt vid säsongens slut vinner något fint pris.


4 972 personer alltså. Övertorneå kommun är till ytan lika stor som Umeå kommun, men i Umeå bor 112 728 personer. Folk vet alltså inte vilket utomordentligt bra ställe Övertorneå är att bo i! Man kan ju inte begära att Övertorneås ungdomar ska stanna kvar. Nej nej, de ska ut och erövra världen, eller åtminstone Sverige. Det är bara bra. Men inflyttningen? Den kan man begära mer av. Mycket mer. Kom igen nu! Flytta till Övertorneå! Tänk på saken i alla fall. Det är ett suveränt ställe.

Tillbaka till enkelheterna nu!

Förutom att vi är mitt uppe i bästa sportperioden på året så är det melodifestivaltider, och jag gillar den tävlingen. Själva tävlingen alltså, inte tönterierna runt omkring. Helst skulle jag vilja klippa bort programledaren helt. Finns det något värde i att stå och dra löjliga "skämt"? Jag har förhoppningar om att Mede är bättre än Luuk (möjligt att vara annat?), men hon körde ändå samma lek och ploj-stil som alla programledare gjort de senaste åren.

Jag skulle egentligen inte ha skrivit något om Melodifestivalen, om det inte vore för Johan Norberg (inte min kusin, utan musikern med samma namn:), som i går i SVT:s morgonsoffa bekräftade det vi redan visste; att jurymedlemmarna får tillsägelser om vad de ska göra. De har "regler" att utgå ifrån. Tänka självständigt efter egen musiksmak ska de helst inte göra.

Johan Norberg: "Björkman åker runt bland etablerade musikförlag och lyssnar på låtar och kommer överens med dem om vilka låtar HAN tycker är viktiga, och vilka artister HAN vill se i Melodifestivalen. Sedan skickas låtarna till juryn som tar ut finalbidragen."
Det visste vi redan. Det är ju alltid samma låtar som tävlar, år efter år, som dessutom råkar falla just Christer Björkman i smaken.

Leijnegard: "Björkmans mål kan ju ställas på ända om juryn röstar "fel". Hur fri är juryn?"
Norberg: "Vi får direktiv från Christer vad han tycker att vi ska rösta på. Fem punkter fick vi. Man vet tydligt vad som ska fram."
Just det här är ingenting Björkman har hittat på. Så har det alltid varit med jurygrupperna. I alla år. Långt före Björkmans tid.

Det är synd att folk inte ska få veta hur det fungerar, sa Norberg också.
Men vi vet hur det fungerar. Det kan man lätt räkna ut. 3 gånger har juryn (Björkman) försökt köra över folket och den rätta vinnaren. 2 gånger har försöken lyckats. 2005 (Las Vegas) och så Hero förra året. Det är inte svårt att förstå varför européerna inte röstade på dem. Visst hade Sanna Nielsens Empty Room stått sig bättre. Men, som Johan Norberg bekräftade; Christer ville att Charlotte skulle vinna.

Men Norberg försvarar Björkman: "Han satsar stenhårt på att vi ska få fram internationella hits."
Björkman jobbar säkert stenhårt. Han myglar fram en vinnare HAN tror på, och när Europa inte köper HANS låt skyller han på att de har annan musiksmak än "vi". Så är det ju inte. De kanske bara helt enkelt har smak?

Det kan tyckas att det här är en liten sak att haka upp sig på. Men det är inte bara en kul grej det här. Melodifestivalen är Sveriges största TV-program. Eurovision Song Contest är tydligen big business för svenskarna. Och jag tycker att statstelevisionen i ett demokratiskt land ska föregå med bättre exempel!

15 seconds of fame

Jag har ju personer i min släkt som är långt mer kända än jag. Men i dag har jag haft 15 sekunder av berömmelse!

Jag fick ett paket med en bok i dag! Och jag är glad för jag har faktiskt velat ha just den här boken. Jane Fredlunds Så levde vi. Så jag tackar Kuriren och deras fina Hemmavid, som man både kan läsa i tidningen och se på TV i 24 Norrbotten.

Redaktören för Hemmavid presenterar bokvinnaren.

Boken är verkligen bra. Jag kommer absolut att ha glädje av den!

Aavasaksa

Det är svårt att beskriva Övertorneå utan att ta med Aavasaksa. Midnattsolsberget, kalottberget, världsarvet med mera. Till och med en asteroid, 2678 Aavasaksa, har fått sitt namn efter "vårt" berg. På bilder förekommer Aavasaksa, lika många gånger med avsikt, som utan avsikt av fotografen.
Vad vore Övertorneå utan Aavasaksa? Aavasaksa är för Övertorneå så som Matterhorn för Schweiz.

Från finska YLE kommer två filmer. Först en 8 minuter lång film om midsommaren 1946. Berättaren tar upp Maupertuis och den franska gradmätningsexpeditionen, människor promenerar uppför berget på klapperstenarna, sedan kommer dragspelet och dansen igång.
Den andra filmen är från midsommarfirandet 1965. Midsommarfesten börjar högtidligt och städat med hissande av flagga och högtidstal. Sedan blir det löpartävling. I slutet av filmen spårar det ur, totalt.
Var så goda att se! (Det kan ta ett tag innan filmen kommer igång.)

Midsommar på Aavasaksa 1946
Midsommar på Aavasaksa 1965

Utsikt från Aavasaksa mot nordväst. Torne älv och Kuivajärvi i bakgrunden.

I Matarengi har man aldrig tråkigt!

I universitetsbiblioteket i Luleå finns Ragnar Lassinanttis samling. Där kan man hitta mycket kul.

Där har jag hittat Barnen som aldrig hade tråkigt av Birgitta de Vylder-Bellander. Boken är skriven på 50-talet, men handlar om barnen Bedinger som bor på folkhögskolan i Matarengi i början av 1900-talet. En mycket trevlig bok. Det roligaste med boken var att få läsa en fiktiv bok om Övertorneå. Det händer inte för ofta det!

Barnen Bedinger firar midsommar på Luppio, de reser till Haparanda, de åker skidor i Wikmans backe, de får se en bil för första gången, och de har aldrig tråkigt! För det har man inte i Matarengi! I Matarengi har man Roligt året om, som Birgitta de Vylder-Bellanders första bok om barnen heter.

PS. Berättelsen avslutas med ordet Aavasaksa.

Två fina böcker

Många bra böcker om Tornedalens respektive Norrbottens historia har jag läst, och sett. De här är två av de bästa:

Åsa Nordéns Sällsamheter i Tornedalen från 1983, och Sällsamheter i Norrbotten - Kustlandet från 1985. Den senare om Piteå, Luleå och Kalix. I behändigt format är de också.

(Jag är glad över att jag hittade den förstnämnda hemma hos en av mostrarna.)

Räkning med procent

Jag hittade en rolig grej hos Knapsu. Det ligger utanför mitt bloggämne, men jag måste ta med det ändå. Matematik tycker jag ju väldigt mycket om.

Dick Erixon räknar med procent. Jag har ingen aning om vem denna Dick är, men han har inte bara matematiksvårigheter, han verkar även ganska enfaldig. Det här exemplet är perfekt till matematikundervisning!


(Jag brukar hävda att man är vad man heter. Jag fick precis mer vatten på min kvarn.)