När Finland tappade färgerna

På kartan stirrade vi små, och tanken hisnade att gå den ändlöst långa vägen från Ystad uppåt Torneå.

Längst upp i norr ett blodrött snitt; där vidtog Ryssland tomt och vitt, och blicken återvände till Sveas bygd med berg och slätt.

Har ni inte de där orden hemma i bokhyllan har ni säkert ändå läst dem i skolan. Det gjorde vi i vår klass under vårterminen i sexan. Orden är från Carl Snoilskys dikt Sveriges karta som inleder Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.


I dag är det 200 år sedan byar delades itu. Släkten, vänner och grannar blev undersåtar i olika riken. Fredrikshamn, 17 september 1809. Rött streck, tjoff. Och sen citat Snoilsky. Finns inte. Borta. Finland tappade sina gröna skogar och blå sjöar och blev tomt och vitt. I alla fall från Sverige sett.


Statyn "Broar" på torget i Haparanda. Broar bröts när Finland och Sverige skildes från varandra.

Men nu är det är andra tider. Finland har färger igen. Bron över Torne älv i Pello.

I dag, torsdag, är det klockringning i kyrkorna klockan 18.00.

Att göra märkesåret

I dag är det 200 år sedan den sista striden i finska kriget utkämpades, 25 augusti 1809 i Pitsund. Sista striden någonsin (får vi verkligen hoppas) i Sverige.

Det finns flera sätt att göra märkesåret på. Man kan ta del av något av de många arrangemangen runt om på olika platser. Man kan läsa Fänrik Ståls sägner. Man kan ta upp kartboken och leta reda på var de historiska slagplatserna låg, Jutas, Oravais, Sävar, Ratan, Lappo, Alavo, Revolax, med flera. Nu på lördag kan man först titta på Finnkampen på TV, och sedan på märkesårsgalan klockan åtta.

Eller så kan man åka på roadtrip! Det finns många minnesmärken, och många historiska platser, till exempel ovan nämna Pitsund. Man kan helt enkelt göra en liten resplan.

Här är några platser och minnesmärken:


Okända ryska soldaters grav intill Piteå kyrka.

Soldatgraven i Alvik, Luleå. Minnessten rest 1925. Vapnen för Västmanland, Uppland och Södermanland finns uthuggna i stenen.

Soldatgraven i Kalix. "Här dela samma bädd fiende och vän från ryska kriget 1809. 1883 restes vården"

Minnessten över kapitulationen i Säivis, undertecknad 25 mars 1809 av generalmajor Hans Henrik Gripenberg.

Minnesmärken vid Nedertorneå kyrka.
Stenen till vänster är till minne av soldater som stupat inom Nedertorneå område under finska kriget. Kevättalvella 1809 haudattiin Alatornion pitäjän alueelle, pääasiassa Virkamaalle, Elsanvainion seudulle ja Laivakankaalle sekä tähän kalmistoon, noin 2000 suomen armeijan sotilasta jotka täällä sortuivat sodan rasituksiin. Virkamaa, Elsanvainio och Laivakangas är platser med kända massgravar. På Elsanvainio i Vojakkala på Finlands sida finns också en minnessten. Minnesmärke finns även i Virkamaa.
Stenen i mitten är till minne av den civila befolkningens offer. Suomen sodan 1808-1809 alatorniolaisten siviiliuhrien muistolle, yli 1000 uhria, 1/5 väestöstä. Över 1000 offer, en femtedel av befolkningen.
(Stenen till höger är om en handlare som skänkt en stor ljuskrona till kyrkan 1854.)

Märkesåret 1809

Man kan få fem av märkesårets officiella vykort, gratis.
Här kan man beställa dem.

Nya enkronan

I dag nådde den mina händer! Den nya enkronan.

Citatet "Den underbara sagan om ett land på andra sidan hafvet". Var än man läser om enkronan sägs den symbolisera havet. Men det är inte fullt rätt. Myntet föreställer vattnet som förbinder Sverige och Finland. Jag tycker inte att vi ska ha ett helt hav mellan oss längre, symboliskt.

Jag kom att tänka på ett lustigt telefonsamtal jag hade en gång.