Cantar novas vitórias

Jag har fräschat upp mitt minne med att titta på Eurovision Song Contest 1989 från Lausanne. Eftersom IOK höll till i Lausanne, och då också ESC, blev Lausanne min nya favoritstad. I dag har jag andra utgångspunkter. Jag får tacka faster Vega för att hon bandade det åt mig. Själv var jag på Rhodos och tittade på det här tillsammans med en massa andra svenskar och norrmän. För unga läsare som inte minns 1989 kan jag tala om att det var en tid för mycket länge sedan då värdlandet Schweiz ännu inte hade kvinnlig rösträtt i alla sina 26 kantoner.

22 länder deltog, bland annat:

• Israel Jag var 12 år. Israels kille var också 12 år.
• Irland Till skillnad från i dag var Irland ett populärt land, men det här bidraget tillhörde inte de populärare. Sångaren hade samma frisyr som Anders Borg. Irländske killen passade dock något bättre i den än A Borg, och så får vi ju tänka på att 1989 var en tid för mycket länge sedan då Schweiz (snacka om efterblivet land) inte hade fullkomlig kvinnlig rösträtt.
• United Kingdom Årets bästa låt tillsammans med Portugal. "Why Do I Always Get It Wrong" Den är jättebra. Som så vanligt för UK blev den tvåa.
• Norge var inte så pajiga som de brukade vara vid den här tiden för mycket länge sedan, trots att de var i staden Payerne i det så kallade vykortet. De var mest tråkiga. Jag föredrar pajighet framför tråkighet.
• Portugal Utan tvekan är det här Portugals bästa bidrag någonsin. "Conquistador" Jättebra låt. Texten kan man däremot ha synpunkter på. Man får minsann veta att Portugal har varit ute i världen och härjat och söndrat lite här och lite där. Som om det vore något att vara stolt över. Det är "Rule Britannia" fast Portugal. Men man kan ju se det som historia.
• Sverige Tommy Nilsson med sin "superkör" var i staden Rolle vid Genèvesjön och drack vin i sitt vykort. Superkören har jag redan beskrivit. Det gick ju bra för Sverige som kom fyra.
• Frankrike Sångerskan var tolv år minus fem dagar. Det var efter det här den där 16-årsregeln kom till. Hon fick vara i sportmeckat Villars och frossa i sport (skidåkning, golf och tennis) i sitt vykort.
• Spanien Sångerskan Nina fick vara i olympiska museet i värdstaden i sitt vykort. Det här var mitt favoritvykort, när jag var 12. I dag hade jag föredragit till exempel Villars. Eller allra helst Cyperns vykort; Yverdon-des-Bains. Särskilt det där med "Bains" låter bra. Sveriges "dricka vin i Rolle" såg också bra ut. Museum, nej tack.
• Schweiz Rätoromanska. Det har jag också nämnt en gång.
• Grekland "To diko sou asteri" Fin sång på alla sätt.
  

Pajalabor på älgjakt

Ett gäng Pajalabor är på älgjakt. De vaknar i sin jaktkoja i skogen och "Pajalabo 1" öppnar stugdörren och tittar ut.

Pajalabo 1: Helvetti, sauna on palanut!
Pajalabo 2 från sängen: Ovi kiinni!
Pajalabo 3 också från sängen: Ei sunkhan?
Pajalabo 1: Se on palanut.
Pajalabo 2: Ei se tehe mithään, met tehemä uuen.
Pajalabo 3 stiger upp och tittar efter: Se on palanut.
Sen stänger han dörren. Ovi kiinni.

Översatt till svenska:
1: Helvete, bastun har brunnit.
2: Stäng dörren!
3: Nähä?
1: Den har brunnit.
2: Det gör inget, vi bygger en ny.
3: Den har faktiskt brunnit.

Senare på dagen satt de runt elden (med kepsen på huvudet och jämthunden bredvid sig) och pratade. På finska naturligtvis.
– Men nog var det meningen att den skulle brinna.
– Den har ju stått länge också.
– Nä om det är meningen att det ska brinna så brinner det.
– Konstigt att ingen dunk har exploderat och att vi inte hört nåt.
– Ingen har varit ute och pissat heller.
– Nej, man är inte i den åldern.
– Ibland är det en fördel att ha tagit en öl.
– Ja, hädanefter måste vi öla varje kväll så att det jämt är någon som måste ut och pissa.

Jag måste skriva Pajalabo och inte tornedaling, det skulle innefatta även Övertorneåbor.
Helt autentisk historia. Jag hittade en videokassett med en 15 år gammal dokumentär om Pajalamäns syn på relationer och kvinnor. Man fick följa männen under (föga förvånande) den viktiga älgjakten. En av killarna i dokumentären är pappas jobbarpolare.

Förnuftigt?

Ja, då är det dags igen att läsa en hög Happisblad. Roligare tidning än Happisbladet kan inte finnas. Jag hittar direkt "Fria ord" från 31 oktober med rubriken "Ekfors kraft - en säker elleverantör" signerat "en grupp förnuftiga småföretagare". Haha, säkert.

"Ekfors kraft är en säker och pålitlig elleverantör. Företaget håller hög kvalitet. Vi har säkra leveranser med få avbrott." Jag säger inget annat än att det räcker med att bo utanför Övertorneå ett litet tag för att få perspektiv på det där.

Hur kan man vara så töntig att man försvarar Ekfors vansinniga priser. Eller är det Styrman själv som författat insändaren och kallat sig "förnuftig småföretagare"? Det skulle inte vara omöjligt.

"De förnuftiga företagarna" avslutar med: "Ni som har makten, ta ert förnuft till fånga och lägg ner stridsyxan. Det gäller vår överlevnad."
Snälla nån, problemet är ju att det är Styrman som har makten. Att det gäller vår överlevnad har de förnuftiga helt rätt i. Det enda som gäller är nolltolerans mot ett beteende som Styrmans.

Att använda ett ord som förnuftig i signaturen tyder på motsatsen.

Mörkersåpan

Följetongen om mörkersoppan fortsätter. Man skrattar fast man borde gråta.

Hakkorset är borta. Han tog bort korsen för tyskarnas skull. Tyska turister med så feta plånböcker att det skulle kännas även för Styrman om de föll bort. Tyskar vill inte mötas av nazireferenser när de kommer till idyllen vid Polcirkeln. Styrman kanske har vett i huvudet ändå. Om man gräver djupt.

Hakkorsen är borta, men jag tror att även tyskar kan stava till gestapo.

Elförsörjningen i Övertorneå är under all kritik. Sedan 1 november har Styrman höjt nätavgiften med 33 % av ett enormt högt pris. Han var dyrast i landet och högt över medianen redan innan höjningen. Vad är det kunderna tvingas betala för? Privatkunderna borde göra som kommunen; gå i betalningsstrejk. Men då måste alla vara med på det, vilket inte kommer att hända när det finns slöhjärnor som påstår att "pratet om höga priser är överdrivet". Kolla bara Nordnytt 3 november. En sak har jag lärt mig av det här och det är vilka politiker jag INTE ska rösta på om jag flyttar tillbaka till Övertorneå.

Det här är en enda mans verk, och det finns ingen ursäkt för att på något sätt försvara sånt här. Knapsu skriver också om Styrman.

1 november 1986 lördag

I dag är det allhelgonadagen. Vi har varit hos morfar och Mattias och Johan. Vi hade jätteroligt där men vi var inte där så länge. När vi åkte hem följde morfar med oss. Han åt hos oss också. När vi hade ätit färdigt började pappa och morfar titta på TV. Det var fotboll. Sen åkte vi till kyrkan och tände ljus på mormors grav. Vi gick till farfars grav också. Där hade min faster redan tänt ett ljus. När vi kom till kyrkogården var det många ljus tända. Men inte högst upp. Det såg fint ut. Jag köpte lördagsgodis och TV och radios julkalender. När vi kom från kyrkogården skjutsade pappa hem morfar.

Fotbollen var andra SM-finalmatchen mellan AIK och Malmö FF. Malmö vann SM det året, liksom serien, och cupen.

Det kan verka som att jag köpte godis på kyrkogården, men det var så att kiosken låg precis bredvid.

Karin Wahlbergs Blocket

Senast utlästa bok. Den var bra. Ungefär som Åsa Larsson fast Lund i stället för Kiruna. Precis som det märks i Larssons böcker att författaren är jurist märks det i Blocket att Wahlberg är både lärare och läkare. Och det är ju kul. Då får man en inblick i det också. Kul att läsa om Lund för omväxlingens skull. Senast jag läste en bok som skildrat Skåne var 1992 då jag läste Från Tumba till Pekka. "Berättelsen om kometlaget Malmö IF" Fjorton år sedan! Så det var på tiden att Skåne dök upp igen. Och nästa bok jag ska läsa är en hockeybok!

Deckargenren är den enda genren i min bokhylla som är helt jämställd. Allt annat jag har i bokhyllan; övrig skönlitt, sport, musik, matematik och så vidare, är kraftigt mansdominerat. Det är för bedrövligt, världen.

Jag kanske borde hålla käft!

Jag tittade på det där reportaget från fyrans nyheter om mörkret igen. Jag har inte tänkt på "Vi har ett långtgående åsiktsförtryck där man måste anpassa sig till rådande åsikter, annars blir man förföljd." Jag behöver inte ange källa. Ni vet.

TV4: "I Övertorneå finns många åsikter om elstriden. Få vill säga nånting alls framför kameran." Och så visade de en reporter som försökte hitta någon som ville prata. Och reportern hittade en dam som ville gömma sig bakom en blå lurvmössa när hon pratade. Va? Har historien blivit så här pass sanslös? De kanske bara förväxlade ovilja att prata med olinslushet. Det är ju ändå ganska vanligt att inte vilja synas framför en kamera vad det än gäller.

Hypotes: Han har sagt att han ska höja nätavgiften med 33 % av en redan väldigt hög nätavgift, och, som damen i blått sa, är man kritisk kanske det blir mera.

Det värsta är att det inte är otroligt! Så sanslöst är det. En enda enskild människa har en så stor makt över folket. Är man mycket kritisk får man väl sitt namn uppsatt på någon skylt tillsammans med en sosseros och ett hakkors. Det här är så galet så jag måste skratta. Sånt här ska ju inte hända. Man kan ju bli ultrasocialist för mindre. Vet kapitalisten Styrman det? Vet han om att han föder socialister? Det finns ju en anledning till att alla dessa myndigheter som han riktar sin "frispråkighet" till finns. Anledningen är han.

Och ursäkta att jag råkade skriva Energimarknadsinspektionen. Det heter ju Energimarknadsinkvisitionen.

Hoppas Markus vinner det där Idol och gör Övertorneå känt för något annat än mörkret. Varje gång, under hela hösten, jag har träffat någon jag inte känner och de har frågat varifrån jag kommer har jag fått höra: "Jaa, det är ju där det är mörkt".

Nu får han väl ändå ge sig

"Landets kanske bästa elnät är föremål för tvångsförvaltning. Ett elnät som aldrig drabbas av några långa elavbrott. Fast vi har hur många nät i landet som helst som har jättelånga avbrott och varje gång det blåser, regnar eller stormar. Men där förekommer aldrig någon tvångsförvaltning."

Det här måste vara det största skoj jag har hört på länge. Jag har bott i Luleå i flera år och jag kan räkna antal strömavbrott på fingrarna. Och jag har fingrar kvar. Under alla år jag har känt Övertorneå har strömavbrott inte varit ovanligt precis.

Det handlar om den här vägbelysningen igen, den som inte lyst sedan förra vintern. Kraftbolagets ägare, Styrman, har för första gången sedan kriget startade trätt fram. Det gjorde han både i Nordnytt och på Nyheterna i TV4. Tidigare har han ju bara kommunicerat via skyltar och annonser.

Styrman säger att kommunerna inte jämför (priset) rättvist. Han säger att han gör 5 genomgångar av vägbelysningen per år, och att kommunerna jämför priset med de som bara gör 3 genomgångar per år. Men det finns väl för fasen någon rimlighet i hur mycket arbete som ska göras. Han skulle kunna göra 10 genomgångar per år. Han vet att kommunerna är beroende av honom. Då måste de ha något att säga till om också.

Det låter ganska roligt när kommunerna säger att de betalar det som är skäligt. Precis som om de respektlöst struntade i priset, körde över säljaren och tog sig friheten att själva bestämma lämpligt pris. Men vad ska kommunerna göra? Att betala är inte ett alternativ i det här fallet.

Dagens Nordnytt var det löjligaste jag nånsin sett. Först Styrman som jämför landshövdingen med Monty Python. Sen fick vi se den senaste omskyltningen: VATTENFALL GESTAPO KRAFT. Sen var Energimarknadsinspektionen på besök i Övertorneå. Sen fick vi se att Länsstyrelsen höll en utbildning i krisledningsmetodik (i Ötå), där "ämnet var det nästan självklara; långvarigt elavbrott". Sen dök Maud Olofsson upp och meddelade att det "finns en lucka i lagen" och att de snabbt har satt igång ett arbete. Sen kom TV4:s Nyheterna och vi fick se Styrmans skyltar igen och höra Styrman säga att tvångsförvaltaren lika gärna kunde vara Kalle Anka.

Man måste beundra Styrman för två saker ändå. För det första, roande samhällssatirisk läsning. För det andra att han ensam orkar bråka med kommuner och alla andra. Det tyder på antingen stort mod eller lösa skruvar. Den dagen Styrman ger sig har alla gett sig.

24 oktober 1985 torsdag

I dag har vi haft bad. I dag är det FN-dagen och vi har gjort fredsduvor. Det blev så stökigt så jag och P fick vara inne på rasten och städa. Det tyckte dom andra var fuskigt att vi fick vara inne på rasten. Vi har flyttat bänkarna så nu sitter jag bredvid D och S. Jag och mamma gick till skolan på kvällen för vi hade klassmöte med föräldrar och barn. I dag har vi haft ärtsoppa i skolan och hemma har vi haft köttsoppa.

Det där var alltså när jag gick i trean. Vi tyckte ju allihop att det var jättekul att vara ute på rasterna och leka "istappen" och "herre på täppan" och allt vad man lekte, men det var en sport att försöka få vara inne på rasten. En sport som sällan lyckades. I princip var det bara förkylda elever i minus trettio som fick lyxen att stanna inomhus och mysa.

Liet lavlut

I lördags avgjordes den europeiska minoritetssångfestivalen för fjärde gången. Denna gång i Östersund. Första gången utanför Friesland. Den som tycker att Eurovision Song Contest har blivit för kommersialiserad kan börja följa minoritetsspråksfestivalen i stället, för det här var precis som ESC var i början; småskaligt, inhyst i någon teaterlokal, folkdräkter, juryomröstning och framför allt; språket i centrum!

Tävlande språk i startordning:
1 Furlanska (friuliska) Ett rätoromanskt språk i regionen Friuli i nordöstra Italien på gränsen till Österrike och Slovenien. Fotbollslaget Udinese kommer från Udini, huvudstaden i Friuli. Apropå rätoromanska språk tävlade Schweiz på rätoromanska i ESC 1989.
2 Gaeliska (Skotsk gäliska) Sångerskan från Hebriderna. Det finns ju tre olika gäliska språk; skotsk, irisk och manx. 1972 tävlade Irland i ESC på irisk gäliska. Det bidraget hette Ceol an ghrá och ska betyda kärlekens musik. Den här låten i lördags hette An raoir bha mi coiseachd. ??? Fascinerande.
3 Manx gaeliska Tala(de)s på Isle of Man. Språket var utdött ett tag. Sista personen som pratade språket dog 1974. På senare år har de försökt få liv i språket igen, och enligt de själva har de lyckats bra. Och det är ju ett hyfsat livstecken att de finns med i den här tävlingen.
4 Votiska Så här står det om votiska i NE: "östersjöfinskt språk som talas av några tiotal äldre personer, främst på landsbygden i västra Ingermanland". Det finns många språk i vår herres hage.
5 Baskiska Det här vet vi i alla fall vad det är. Baskien är ju vida känt. Staden Bilbao. Gruppen Mocedades som gjorde Eres tú i ESC 1973, ett av de absolut mest kända bidragen i ESC:s historia. Baskermössan. Franske landslagsmannen Bixente Lizarazu. Terrororganisationen ETA. Baskien är känt för mycket.
6 Occitanska 11 miljoner talare i södra Frankrike. Occitaniens Liza vann publikpriset.
7 Frisiska Den KLART bästa låten! Rockbandet Van Wieren med låten Nim dyn tiid. Friesland har en flagga som består av diagonala vita och blå ränder med röda näckrosblad (men det ser ut som hjärtan) infällt i det vita. Fotbollslaget SC Heerenveens vapensköld har samma mönster. I SC Heereveen spelar Petter Hansson. Han som gjorde succé i matchen mot Spanien den 7 oktober. Även målskytten Marcus Allbäck har spelat i Heerenveen.
8 Tornedalsfinska Oonhän meilä vielä kieli. Ännu lever språket. Blev femma.
9 Galiciska Det är ur detta språk portugisiskan har utvecklats. Galicien är en självstyrande region i nordvästra Spanien. Låten hette Santiago. En hyllning till sångarens hemstad och Galiciens huvudstad Santiago de Compostela. Annars är väl La Coruña Galiciens mest kända stad. Ni vet, Deportivo de La Coruña.
10 Samiska Samerna vann med sin hårdjojk, eller rockjojk som den också kallas. Sameland har nu vunnit tre år i rad.
Vad jag kan minnas har samer uppmärksammats tre gånger i ESC. En gång nu i år när Mr Lordi hade lappmössa på sig, en gång med samen och jojkinslaget i Pontares När vindarna viskar mitt namn 2000, och så Norges bidrag 1980 med en riktig jojkande same. Refrängen: "Jojk har större kraft än krut, en jojk tar aldrig slut."
11 Romani chib Romerna kom tvåa. En poäng efter samerna.

Här kan man lyssna på alla språks bidrag.

Mörkrets fördelar

Jag har nämnt fördelar som underhållning och uppmärksamhet samt att handlarna tjänar pengar på försäljning av pannlampor och reflexvästar. Många hoppas att barnafödandet kommer att öka. Vi har ju tidigare sett att extraordinära fall som långvarig strömlöshet har lett till en uppgång i antal födslar, men Ötå-borna har ju kvar sin TV. Och dessutom är det visat att Övertorneåbor redan är väldigt bra på att göra barn, mörker eller ej.

Men jag har glömt en solklar! fördel av mörkret; stjärnskådningen. Vilken grej! Passa på!

Ljusa bilder

Jag tänkte visa några ljusa bilder av Övertorneå. Alla tre bilder är från bästa berget Särkivaara. (Skog, härligt va? Jag tror jag skulle vara där varje dag om jag bodde i Ötå.) Övertorneå är ju annars känt för mörkret. Såg ni Uppdrag granskning i går? Om inte kan ni se någon av repriserna, eller allra enklast; se det på nätet, om ni vill se vilket crazy place Övertorneå är. Uppdrag granskning 17 oktober alltså. Reportaget heter "släckt stad". Det låter som ett skämt, men det är det inte. Vi har en herre som tänder och släcker ljuset för folket som Han vill.
I Luleå kan man följa den här följetongen i Kuriren, NSD och i Nordnytt. Det är underhållande. Varje ny del är lika otrolig som den förra. När jag var i Övertorneå passade jag även på att läsa en hög Haparandablad, med läsarinsändare. Fantastisk roligt att läsa folks reaktioner. Ibland kommer en tidning som heter "Sähköposti/Elposten". Den "utkommer med jämna eller ojämna mellanrum allt efter behov". Även hushållen i Luleå får den. Den tidningen är faktiskt väldigt bra.
I dagens Nordnytt rapporterades det om att kommunen (Ötå) har köpt reflexvästar till varje förskole- och grundskolebarn, samt att byns järnhandel har sålt tjugo gånger fler pannlampor än normalt. (Är det såna här nyheter i landets övriga regionala nyheter också?) I förbifarten sas det att Ötå är landets bästa skolkommun.


Vy över Ötås norra infart där den här skylten stod i somras.

Parkpromenad

Övertorneå har en ny park. Särkijärvi ekopark. Parken är jättefin med promenadstråk runt sjön (skidspår på vintern), rastplatser och fågeltorn. Jättevackert var det. Vacker natur. Klarblå himmel. Varmt i luften. Fågelkvitter. Vackra höstfärger. (Gräset är grönt nu förresten.) Jag borde ha tagit med GPS:en, men jag hade i alla fall kameran.
Stridsvagnshinder vid sjön Särkijärvi

Visst är det roligt med action i byn

Nu är jag här i "det idylliska samhället i Norrland med de hemska skyltarna". Skyltarna är borta, de togs bort måndagen efter valet, men mörkläggningen är kvar. (Samma ursprung för er som inte vet.) I love Övertorneå, but this is a crazy place.

Lite historia kan vara bra
Ni vet hur kommunism och kooperativa affärer har skapats? Det är naturligtvis inget som bara finns för att någon har tyckt att det är bättre än privata affärer. Nä, kooperativa affärer finns därför att det har funnits ohederliga privata företagare som har utnyttjat människor och tagit ockerpriser av dem. Folket hade inget annat val än att ta saken i egna händer, kollektivt. För att överleva.
Jag trodde ju att det där tillhörde historien. Men nej, i dagens Övertorneå har vi gatulampor utan ljus. Det är ganska mörkt här kan jag tala om. Utom just här hemma hos mina föräldrar. Jag befinner nog mig på Övertorneås ljusaste plats. Elbolaget har tänt lyset för kommunstyrelsen. Mina föräldrar har turen att ha förra kommunalrådets bostad på framsidan av huset, och en ks-ledamots bostad på baksidan. Och lyktstolparna är på vår sida av vägen både fram och bak. Annars är det totalt mörker. Var meningen med skyltkampanjen verkligen att gräva en grop för privata företag? Ganska illa, tycker jag.

Mer historia
Vet ni hur Kuivakangas fick sina lyktstolpar? Det var kvinnorna i syföreningarna som ideellt stickade, virkade och sydde och sedan sålde det på marknader för att få pengar till att betala stolpar. Det var kvinnorna i byn på 50-talet som arbetade och ordnade så att byn fick gatulampor. Hur det var i själva Övertorneå vet jag inte. Antagligen bekostade kommunen centralortens lampor. Nu står lamporna mörka och oanvändna. Kunderna som skulle ha el får i stället betala en helt otrolig skyltkampanj. Kommunborna har fått tillbaka en del i form av nyfikna turister, allmän underhållning, uppmärksamhet i media (all reklam bra reklam?) och kanske nån oförutspådd positiv effekt, but I'm telling you, this is a crazy place.

Svart stig

Jag har läst ut Svart stig. Det tog exakt fyra veckor. Nej, den var inte svårläst. Tvärtom, den var som vass kniv i tomat. Mjuk och följsam. Den kan man läsa på en helg om man vill, men jag drog ut på den med flit. Därför att Åsa Larsson är drottningen. Men det var faktiskt lite jobbigt att ta sig igenom alla affärer. Gruvdrift kan vara intressant, men affärerna bakom, NEJ. Förutom spänningen, är det roligast att läsa om Kiruna och snö och alla Kirunapersoner, och när hon använder ord som hätähousu och apinapoika. Men vad är rousku, i betydelsen svensking? Jag har aldrig hört. Är det Kirunafinska? Åsa Larsson är njutning, kort sagt.

Hur är jämställdheten i min bokhylla?
Den är FÖRSKRÄCKLIG.
Väljer jag manliga författare före kvinnliga?
Naturligtvis inte. Möjligen har jag en omedveten litterär dragning till det motsatta könet, but no, I don't think so.
Beror det på att jag har "manliga intressen"?
Nej, sånt simpelt bullshit går jag inte på.
Beror det på att män skriver mer än kvinnor?
Nej självklart inte. Kvinnor skriver. Det vet alla om. Ändå är bara 10 av totalt 102 nobelpristagare i litteratur kvinnor.

Återstår bara en sak. Det är så tråkigt att jag inte tänker nämna det. Jag har bara lust att ta ordet och leka hänga gubbe med det.

Gamla Pajala

Här har ni Pajalabor något:
Vittangi 111 km
Muodoslombolo 110 km
Tärendö 45 km
Övertorneå 115 km
Korpilombolo 51 km

Mikaelidagen i dag och Pajala firar Mickelsmässa. Eller römppä kallas det ju. Hoppas alla Pajalabor har en kul römppähelg. Fira och festa rejält!

25 september 1986 torsdag

I dag har pappa kommit hem. Jag fick godis och jordnötter från flygplanet. Och så hade han köpt Daim och en annan godis också. Pappa kom med hyrbil. Det var en Ford Fiesta. Efter skolan har jag varit med Lena.

24 september 1986 onsdag

I dag har vi ätit kvart i tio för halv elva hade vi orientering på Isovaara. Vi skulle ha varma kläder och stövlar på oss. Några hade glömt det och dom fick gå hem och hämta stövlarna. Jag hade inte glömt. Vi började vid isladan och slutade där också. Först hade vi punktorientering och då fick vi sticka ett hål i kartan med en nål. Sen hade vi linjeorientering och då fick vi stämpla med en stämpel som det var bokstäver på. Sen var det friorientering. Vi var i olika grupper. Det var hela mellan- och högstadiet som orienterade. Vi fick gå hem efter det. Då fick vi sluta tidigare. Det var fint väder.

Isovaara är ett naturreservat. Apropå det jag skrev här tidigare.

Hundvakt i en vecka

Namn: Betty
Ålder: Snart fyra år
Sort: Cairnterrier
Storlek: Liten
Päls: Sträv
Färg: Olika blandningar av svart, grå, röd, vit och brun beroende på årstid och hårlängd
Ögonfärg: Hazel Eyes
Temperament: Sangviniker
Skäller åt: Katter
Egenskaper: Intelligent, talför, kampglad (sportig)
Intressen: Vara ute på promenad, fånga bollar, leka "jaga mig", leka "försök ta bollen/sockan av mig" med mera
Ursprung: Förfäder och -mödrar livnärde sig på rävjakt i Skottland
Erkänd som etnisk grupp: 1910 av engelska kennelklubben

Fortsatt badplatsanalys

Eftersom jag har utnämnt Övertorneå till världens bästa badplats känner jag att det är min plikt att åka ut och undersöka andra städers badställen.
Jag har tittat på två badstränder i Eskilstuna. Först den vid campingen och sedan den vid slottet Sundbyholm en dryg mil utanför stan. Den förstnämnda hade sånt "lyx" som hopptorn, men sånt spelar föga roll. Sanden var inte sand, det var grus.
Sundbyholm är ett mycket naturskönt område. Stranden var ganska stor. Inte som Övertorneås men tillräckligt stor. Det är ett populärt ställe. Rikard säger att det är packat med folk där på sommaren. Sanden var inte alls så finkornig som i Övertorneå, och den var full med barr och kottar. (likt vissa badstränder i Luleå) Barr och kottar får absolut inte finnas på en strand.
Slutsats: Jag har ännu inte sett någon badplats i klass med Övertorneå.
Sundbyholms badstrand får ändå ett plus. Ett jättesöta ankor-plus. De kom fram, lade huvudet på sned och tittade på oss och frågade: Har ni någon mat till oss? De såg ut som hundar vid matbord. De såg så söta och snälla ut att jag hemskt gärna hade velat ha någon mat att ge dem, men det hade jag ju inte. Jag vet inte vad man kan ge ankor. Jag vill inte riskera att någon anka ska få ont i magen för att jag har gett dem olämplig mat.

Kriterier vid badplatsbedömning (sandstrand):

1. Sandkornstorleken
2. Sandrenheten
3. Bottenkvaliteten
4. Vattentemperaturen
5. Vattenkvaliteten
6. Storleken
7. Tillgängligheten