27 januari 1989 fredag

I dag har vi haft klassfest. Alla var där utom två. P:s pappa och J:s mamma var vakter.
Pappa skjutsade mig dit. Han kom hem från Pajala fem i sex. Det var tur, för klockan sex började det.
Vi började med tävlingar och lekar nere i skrivsalen. Vi hade många lekar. Jag tror att det bara var tävlingar. Vi hade ju indelat oss i grupper. Varje grupp hittade på en sak vi skulle göra. I den första tävlingen vi hade skulle man ha en apelsin i halsen och ge den till en annan. I den var jag med i. Det var inte så svårt som jag trodde. I min grupp hittade vi på att man ska rulla en apelsin runt på golvet med hjälp av en penna.
Efter lekarna var vi uppe i klassrummet. Jag hade med mig chips och Coca-Cola. Vi hade tjuvar också. Någon hade tagit N:s godis. När N och A letade efter godisen märkte de att två fönster i nedersta korridoren var öppna. Under fönstren fanns godispapper och fotspår. Det var konstigt att jag och S inte hade sett något för vi var där uppe flera gånger. Jag tyckte klassfesten var roligare än de andra vi har haft.

Julklappar

4 böcker

2 basebollar (Det gör jätteont att tappa dem på tårna)

Ett presentkort på Åhléns

Almanacka med äldre kartor

Chokladlåda (Det var den exklusiva lådan som var presenten, inte så mycket innehållet. Rikard vet att jag älskar kartor)

En fitnessboll (Ej med på bilden eftersom den är så stor och är kvar i byn)

Kartor, bollar och böcker; my life. Jag är nöjd.

Pelle Lindbergh

Bok: Pelle Lindbergh - Bakom den vita masken
Författare: Thomas Tynander

När jag var liten kände jag Pelle Lindbergh som "han som blev vald till världens bästa målvakt och dog i en trafikolycka kort därefter". Det var 1985. Han var bara 26 år. Den händelsen minns jag inte, och jag hann heller aldrig se honom spela hockey. Eller så var jag för liten för att minnas det. Men man hörde ofta talas om honom. TV-bilderna från NHL-galan då han fick ta emot Vezina Trophy som NHL:s bästa målvakt fick man se några gånger. Det var i stort sett det jag visste om Pelle Lindbergh när jag var liten.

Nu har jag läst boken och vet mer. Man slås av att författaren måste ha gjort enormt mycket research! Ett stort välgjort arbete.
Förutom det oerhört tragiska i Lindberghs död, är det en HEL bok om hockey att bara frossa i. Underbart! Mycket NHL-liv, och mycket hockeyhistoria! Mumsigt, om jag får säga så.

Pelle Lindbergh, född på Söder 1959. Äkta hammarbyare redan från födseln. Ganska liten, 174 cm. Begåvad med en sällsynt bra reaktionsförmåga. Snabba reflexer var ett av hans kännetecken som målvakt. Exceptionellt social. Ordet jaunty passar bra: pigg, käck och lustig. Älskade motorfordon, och (tyvärr) höga farter.

Han dog i november 1985 efter att ha kört sin mycket svårstyrda Porsche i en mur. Onykter och i alldeles för hög fart.
Man får känslan av att det delvis var den trimmade nyckfulla lilla Porschen som dödade honom. Pelle satte sin vän racerföraren med egen Porscheverkstad att köra hem bilen från fabriken i Stuttgart, trots att han själv var en erfaren bilförare med som sagt, snabba reflexer. Han visste att han först skulle behöva lära sig att köra bilen.
Hade Pelles familj varit amerikansk hade de säkert stämt tillverkaren, men sånt håller ju vi svenskar inte på med.
För det andra får man känslan av att det var den amerikanska attityden till bilkörning och alkohol som dödade honom. USA hade (har?) ett sjukt och snedvridet rättssystem, och var långt efter Sverige i alkoholpolitik. Man kan hoppas att det har hänt en del på den fronten i USA under de dryga tjugo år som gått. Det var helt normalt att sätta sig i bilen efter några öl. Det fanns inga alternativ. Som svensk med en helt annan inställning till onykter bilkörning, var det ändå inget Pelle brukade göra. Det var ett engångsmisstag.

Intressanta fakta:

1. Pelle var den första målvakten som började ha vattenflaska på nättaket. (Han hade problem med uttorkning)
2. Det var Vicki Benckert, en av mina melodifestivalfavoriter, som sjöng på Pelles begravning.
3. 1985 blev Pelle uttagen till First All-Star Team, som första målvakt från Europa, och som andra svensk någonsin. Endast Börje Salming hade lyckats tidigare.
4. Jag har jämfört den här helt nya boken om Pelle med Börje Salmings bok Blod, svett och hockey från 1992. Båda böcker har ett avsnitt om hur de hamnat på kant med Leif Boork.
5. Pelle spelade ju i Philadelphia Flyers. På hans tid var det ett någorlunda städat lag, men på 70-talet var det värsta sortens slaktarlag. I Salmings bok beskrivs det i kapitlet "Blod, svett och dårar". Det fanns något som kallades "Philly flu". Spelare i motståndarlagen blev låtsassjuka när match mot Flyers närmade sig. (Philadelphia tog hem två raka Stanley Cup under sin slaktarperiod.)
6. Efter Lindberghs död inrättade Philadelphia Flyers ett "Pelle Lindbergh Memorial". Ett pris som årligen ska gå till den spelare i laget som utvecklats bäst under säsongen. (Most improved player) Den första som fick det priset, säsongen 93/94, var Luleås egen Mikael Renberg!

Det känns inte som läge att klaga över något, men om jag ändå får ha två synpunkter?

1. Jag har för lätt för att reta mig på saker som "ett rack". (Huh, det tog emot att skriva.) Men det är bara småsaker i en bok med ett så allvarligt och vackert innehåll, och det är knappast för språkets skull man läser en bok om hockey, så det är helt förlåtligt.
2. Det är en väldig mängd namn författaren har fått till. Och inget register finns! Följdaktligen har jag fått göra ett register själv.

Vinterpromenad

Under trettonhelgen tog jag en promenad längs strandvägen i Övertorneå. Det hade snöat relativt mycket. Ni kan ju gissa vem som var ute och körde sin helikopter medan jag var ute och promenerade! (Rätt svar baklänges: Namryts. Inga fotobevis)

Ekobadet. Jag och kusinen var där så gott som varje dag under några sommarlov. Praktiskt eftersom vi bodde så nära. De dagarna det regnade sprang vi in och ut från bastun för att värma oss. Den där ormen, eller vad det är för något, ser nog inte så mycket. Men det har regnat efter det att jag tog bilderna, så ormen kan nog titta på den rosa elefanten igen.

Bilderna ligger i följd. Går man en bit från Ekobadet kommer man till campingens reception.

Och så går man en bit längre, och ser en lada på holmen Littiäinen.

En vanlig syn i Övertorneå. Kalott- och midnattssolsberget Aavasaksa i Finland. På Världsarvslistan finns det också, som en av mätpunkterna i Struves meridianbåge.

Hemma på gatan igen. Jag vill åter igen uppmärksamma lamporna! Notera även snögubben ovanför postlådorna.

Mord på Mauritius

Den nionde deckaren av Jan Mårtenson som jag läst. Den sjunde med antikhandlaren Johan Kristian Homan som huvudperson. De flesta Homan-deckare jag läst tidigare är från 70-talet. Det här är en ganska ny bok. Från 2000. Det märker man på att Homan tittar på Simpsons nu för tiden. Han tycker att Bart Simpson påminner om bröderna Marx. "Galna anarkister som bröt mot borgerskapets alla regler och konventioner."

Jan Mårtenson är en favoritavkopplingsförfattare. Han är alltid på spännande platser. Den här gången i lågskattelandet Mauritius alltså. Jag skönjar en propaganda för skattesänkning i Sverige. Ämnet skatt återkommer ganska många gånger. Till exempel: "Är ni fortfarande världsmästare i Sverige? Världens högsta skatter i världens kallaste och snöigaste land. Dubbla orättvisor." Skatten kan måhända vara orättvis, men jag kan inte hålla med om snön. På vintern är snö är en ynnestbetygelse från ovan, som vi nu har brist på i det här landet.

Och så hade Pajala äran att få vara med på ett hörn.

- Får jag föreslå en Pajala Sunrise?
- Pajala Sunrise?
- Jag som trodde det var din favorit. Hemkört med en skiva falukorv på glaskanten istället för apelsin eller citron.
- Det låter trendigt, men jag tar hellre en kall öl.

Dags att plocka bort den här

Toppen var speciell på årets gran. En naturlig toppstjärna.

Julpyntad by

Julutsmyckningen i Övertorneå är något spartansk i år eftersom... ja ni vet varför. Förra året skrev jag (på lunar) att Övertorneå ser ut som en discokula i mörkret när man närmar sig söderifrån. Övertorneå ser definitivt inte ut som en discokula i år. Att jag utan problem kunde promenera hem från hotellet på juldagen, på natten när husen är släckta, berodde endast på att jag har gått på Övertorneås gator tusen gånger tidigare. Jag såg inte gatorna, men jag VISSTE var de låg.
Men det finns undantag. Det finns lite julpyntning.

En mast på toppen av Särkivaara, mitt i byn. Svårt att se på bilden, men den lyser. Den här ser jag rakt framför mig just nu. I brist på discokula såg den här faktiskt lite pampig ut när man närmade sig byn söderifrån.

Och så har Styrman (jul)skyltat. Bild på Haparandas kommunalråd Sven-Erik Bucht (S), och på Norrbottens landshövding Per-Ola Eriksson. Eriksson är centerpartist, men Styrman vill vara rolig och har skrivit ett "S" bakom Erikssons namn. "Gör som LKAB, Obol och Längmanska Klantfonden. Anlita våra proffessionella finansiella placeringsexperter!" Skämtar Styrman med felstavningen av "professionella" eller har han klantat sig?

"Fet, dryg och korkad - vem avses?" Göran Persson, Per-Ola Eriksson eller ett paket vispgrädde från Norrmejerier? Den som sa det han var det?

Och så till något vackert igen. Röda och gröna hjärtan framför idrottsplatsen och Tornedalium. Tornedalium som fostrat ett, för ett så litet ställe som Övertorneå, imponerande antal duktiga ishockeyspelare. Berget Isovaara i bakgrunden. (Där har jag gjort mycket.)

Tomten

Pappa har blivit lite av en kvarterstomte.
Första rundan hade han på sig en pukkiturkki. (Egentligen svenska statens gamla tullarpäls av varg.)

Sen åkte pukkiturkkin iväg på andra uppdrag i Kuivakangas så pappa hade en mer traditionell röd tomtedräkt när han gick ut på andra rundan.

Tomtens skor är värda att studeras. Det här är så kallade siepakat. Fina näbbskor av renpäls. Min mammas farfar har haft dem. Banden man virar runt vristen är också fina.

God jul!

Teckning från 1985. God jul alla bloggläsare!

Julafton 1988

I dag är det julafton. Jag steg upp tidigare än vanligt. Det var mysigt. Jag började pyssla i mina pysselböcker som jag sparat till jul. Sen åkte pappa och jag åkte till Kuivakangas för att lämna julklapparna till Fredrik och till farmor. Jag hade köpt en tomteluva och ett pussel till Fredrik. Jag tyckte det var konstigt att min moster och min farbror inte hade någon julgran. Men min moster sa att hennes blomma var så stor så de behöver ingen julgran. Ungefär halv fyra åt vi julmiddag. Det var potatis, köttbullar, skinka, revbensspjäll och mycket mer. Senare på kvällen var det julklappsutdelning. Jag fick till exempel en taklampa, en fågelmobil, skridskor, en armbandsklocka och en väggklocka. Själv har jag köpt julklappar till mamma, pappa, Lena, farmor och Fredrik. Julaftonen var som vanligt. Felet var bara att den gick för fort.

Julafton 1986

I dag är det julafton. Jag började med att titta på Toffelhjältarna. Det var till tio. Sen kom vår granne Erik till oss. Han gav en julklapp till mig från sig och Frida. Jag fick öppna den med detsamma. Det var ett bokmärksalbum. Jag fick bokmärken till det också. Sen åkte vi till morfar. Vi lämnade en julklapp till morfar. Mina kusiner Mattias och Johan bor också där. Mattias visade mig deras julgran. Den var nästan likadant klädd som vår gran. Vi tänkte åka till min kusin Åsa och lämna en julklapp till henne också, men det behövde vi inte för hon kom till morfar. När vi hade lämnat paketet åkte vi hem. När vi var hemma var det redan mörkt så vi började äta middag. Det fanns skinka och en massa andra saker. Klockan tre började jag titta på Kalle Anka. Sen tittade jag på sista delen av julkalendern. Sen hämtade mamma säckarna med julklappar. Vi brukar inte ha någon tomte utan sätter paketen i säckar. I år hade vi två säckar. Sen fick jag mina julklappar. Jag fick bland annat en telefon, böcker, väska, spel och ett pussel med tusen bitar. På pusslet var det två katter. Det fick jag av Åsa. Jag fick tre uppslagsböcker. Dom var bra. Dom läste jag nästan hela kvällen. Sen tittade vi på ett program som var jätteroligt. Det hette Badliv.

Badliv: "By The Sea" Typisk engelsk tokhumor utan tal från 1982. Inget tal, men med musik av Ronnie Hazlehurst (som dirigerat Storbritanniens bidrag till ESC sju gånger).

Advent och lucia 1987

Det var inga problem med att hitta rätt julstämning när jag gick på mellanstadiet. För det första fanns det något som hette SNÖ på den tiden. Och så hjälpte skolan till med att servera julen på silverfat.

30 november 1987 (måndag) Skyltsöndagen
I går var det skyltsöndag. Jag gick till Lena vid halv tolv. Vi skulle på tomtetrampen. Först gick vi till en affär och räknade tomtar. När vi skulle gå därifrån sa han som jobbade där att vi hade glömt något. Vi visste inte vad det var. Han sa att vi måste gissa tomtens namn innan vi går. Det gjorde vi, men jag och Lena hade inte tid att stå där så vi skrev att den hette Nisse. När vi hade gått hela tomtetrampen hade vi räknat ihop 75 stycken tomtar. Sen gick vi in på Vegas affär och var där i flera timmar.

Vart hade man så bråttom när man var elva år? Hinna räkna tomtar först av alla?

4 december 1987 (fredag) Advent i kyrkan
I dag har låg- och mellanstadiet varit i kyrkan. Vi började med att sjunga "Bereden väg för Herran". Sen gick lågstadiet fram och sjöng två sånger. Sen sjöng vi allihopa "Hosianna, Davids son". Efter det gick några från mellanstadiet fram. Några spelade blockflöjt och vi andra sjöng flera sånger. Sexorna tände ljus och läste en vers. Sen gick vi och satte oss och avslutade med "När vintermörkret kring oss står".

14 december 1987 (måndag) Lucia
I går var det Luciadagen. Jag steg upp klockan sju och tittade på Luciamorgon på TV. På kvällen gick jag och Lena och mamma på auktion. Det fanns lucior där också. Jag och Lena åt godis hela tiden för det hade vi tagit med oss. Mamma ropade in två ljus och ett paket bröd och en påse knäck. Jag och Lena åt upp allt knäck. Mamma och Lena och jag gick hem klockan nio.
I dag var det lucia i skolan. Det var i skrivsalen. Det var en lucia och massor av tärnor. De läste dikter och sjöng många sånger. Det var ett långt luciatåg, men i år var det inga stjärngossar. Det är sexorna som varje år lussar för låg- och mellanstadiet. Högstadiet har sin egen.

En gottegris var man också verkar det som.

18 december 1986 torsdag

I dag har hela mellanstadiet haft julfest. Vi började 08:15 i skrivsalen. Först av allt hade sexorna ett julspel. Sen spelade femmorna åtta pjäser. Jag tyckte att dom var bra på att spela. Dom var alla roliga. Första pjäsen hette ”På restaurangen” och spelades av 5B. 5A spelade en pjäs som L, A och D spelade på vår julfest vi hade för klassen i måndags. Men femmorna hade gjort den längre. Nästa år är det vår tur att spela pjäser. Det är alltid femmorna som spelar pjäser. Efter lunch fick vi titta på tre tecknade filmer. Jag tyckte Hacke Hackspett var bäst. Första filmen har vi sett flera gånger i lågstadiet. Sen dansade vi ringlekar. Det var inte så många, men jag tyckte det var roligt i alla fall. Sen hade vi disco. Men jag då gick jag hem.

Tredje advent

Teckning från 1983. (Jag har börjat skolan och börjat tända från vänster. Året innan tände jag från höger.) Adventsperioden har den liturgiska färgen blå. Den färgen ska symbolisera bot och bättring. Vi har nu exakt en vecka på oss att göra bot och bättring för sedan kommer julen med den liturgiska färgen vit. Vitt betyder renhet, helighet och glädje.

Hoppas att julen blir vit även bokstavligt.

Äldre julkort

Det här kortet fick min farmor av sin väninna Evy i Kuivakangas. Kortet är skickat från Kuivakangas till Övertorneå och ålderdomshemmet där farmor jobbade. Det är antagligen tidigt 30-tal. Frimärket "stående lejon" gavs ut från 1920 till 1934. Det där "Önskar Evy" är skrivet med otroligt tunna penndrag!

Nästa vackra kort är skickat till Fru Mina Härmä från Anna och Valfrid samt barnen. Jag har ingen aning om vilka Anna och Valfrid samt barnen är, men fru Mina Härmä känner jag till. Det är min farmors mor Johanna Wilhelmina Härmä (1880-1960). Stämpeln vittnar om en stad som slutar på sjö. Frimärket "Erik Gustaf Geijer" är från 1947. Troligt är väl att kortet är detsamma.

Även det här ett julkort till Mina. Den här gången från dottern Elisabeth Wilhelmina (mars 1916 - nyårsafton 2004) med make Bertil. Kortet är postat i Stockholm. "Mina Härmä Kuivakangas" räckte för att hitta rätt. Systemet med postnummer infördes först 1968 i Sverige. Frimärket "Svensk press 300 år" är från 1945.

Mina födde nio barn varav åtta nådde vuxen ålder. Min farmor Helmi Johanna var tredje barnet. Yngsta dottern, född 1920, lever och bor i Nedre Kuivakangas. En svärdotter, född 1917, lever också. En annan svärdotter dog i somras 94 år gammal.

Det fanns två lösa frimärken i kuvertet; "Lantbruksjubileet" från 1946, och röd Gustav V som gavs ut mellan 1939 och 1948.

Besök det här stället!

Det har redan konstaterats att Sveriges bästa mat finns i byn Niskanpää vid Kattilakoski, och att det är värt att åka dit trots att det ligger "avsides". Jag tänkte visa att det inte bara är maten som är fin i den byn.
Finland i bakgrunden på alla bilder utom den första.

En mycket bra klipphällsbadplats.

Mordplats Raitajärvi

Titeln retar läsnerven. Man tar den och läser den direkt. Det har jag gjort. Jag var snabb. Den är helt nyutgiven.
Det är fiktion, tål att tilläggas. En kriminalroman utspelad i författaren Majvor Müllers hemby.

Raitajärvi, en by och en sjö precis mittemellan Övertorneå och Överkalix. Kommungränsen går genom sjön Raitajärvi, som blir sälgsjön översatt. Byn Raitajärvi ligger i Övertorneå kommun men i Överkalix riktnummerområde och med ortsadress Överkalix och, trots finska namnet, på svenska sidan om språkgränsen, om jag har förstått det rätt? Nåja, det spelar ingen roll. Det som är viktigt är att Raitajärvi ligger på gränslöst område, och tillhör både Kalix älvdal och Tornedalen, vilket märks i boken.

Jag fick en bra första lektion i ämnet Laestadianism. Visst är det märkligt att vi i grundskolan och i gymnasiet fick lära oss olika religiösa rörelsers historia, men aldrig någon laestadianism mer än i förbifarten? Mormoner, Jehovas, Hare Krishna, men icke laestadianismen. Den rörelse som fanns närmast och alltså borde ha varit den som var viktigast för oss att förstå. Jag tror dock att det var länge sedan jag gick i grundskolan. Jag tror att det är lite bättre i dag. Hoppas.

Det var alltså en bra bok. Det roligaste var att läsa om alla platser man känner igen. Men att kalla Övertorneås huvudgata för Storgatan?? Inget i Övertorneå heter något så tråkigt. Övertorneås "storgata" heter Matarengivägen. Mycket roligare.

Mer matematikhistoria

Sonja Kovalevsky (1850-91) var alltså exceptionellt matematiskt begåvad. Trots det fick hon kämpa hårt för att få erkännande. Inskränkta män fanns det gott om. Hon vann en tävling för bästa avhandling när hon deltog... anonymt. Det fanns i alla fall minst två män som struntade i att hon var kvinna: Karl Weierstrass (1815-97) som gav henne privatlektioner när hon var utestängd från universitetet och som bråkade till sig ett tillträde till universitetets bibliotek för henne, och så då Gösta Mittag-Leffler. När hon tillträdde som professor vid Stockholms högskola var det många som opponerade sig. Till exempel August Strindberg:

"En kvinnlig professor i matematik är ett elakartat och obehagligt fenomen, man kan till och med säga en ohygglighet. Och att inbjuda henne till ett land som äger så många henne överlägsna manliga matematiker kan endast förklaras av svenskarnas artighet gentemot det kvinnliga könet."

Jag har aldrig läst något av Strindberg, och jag kommer troligen aldrig att göra det heller, men man undrar ändå hur det gick till i den svenska "eliten" för drygt hundra år sedan. Strindberg i häftig dispyt med Mittag-Leffler. Mittag-Leffler i dispyt med Nobel? Strindberg i dispyt med... precis vem som helst?

Ytterligare intressant med Mittag-Leffler: Han föddes med enbart efternamnet Leffler. Senare tog han till namnet Mittag, som var hans mors flicknamn.

Nobeldagen

Festernas fest, prisernas pris. Nobeldagen har varit en helig dag för mig så länge jag minns. Stimulans för både den akademiska och den rojalistiska sidan. (Och grattis Rikard på födelsedagen. Förra året var den här dagen en 30-årsfest.)

Nobelpristagare 2006:
Fysik: John C. Mather och George F. Smoot för deras upptäckter med COBE-satelliten (Cosmic Background Explorer). Mather var ansvarig för ett instrument som visade att bakgrundsstrålningen ligger ytterst nära en teoretisk svartkroppskurva, som är svårt att förklara på annat sätt än Big Bang. Smoot ansvarade för intrumentet som visade små variationer i strålningstemperaturen över himlen, som motsvarar täthetsvariationer i det unga universum som senare utvecklades till storskaliga strukturer som galaxhopar.
Kemi: Roger D. Kornberg för forskning som förklarar hur kopieringsprocessen från DNA till mRNA (budbärar-RNA) går till i eukaryota celler, det vill säga kärnförsedda celler. Eukaryota organismer är till exempel djur och växter. Hos den andra gruppen, prokaryota organismer (bakterier), saknas cellkärna och mekanismen ser annorlunda ut.
Medicin: Andrew Z. Fire och Craig C. Mello för upptäckten hur dubbelsträngat RNA kan bryta ner mRNA, innan de hunnit bli avlästa i ribosomerna, och därmed stoppa proteintillverkningen. (RNA-interferens)
Litteratur: Orhan Pamuk
Fred: Muhammad Yunus och Grameen Bank för deras arbete med att bryta fattigdom genom lån till fattiga, framför allt kvinnor.

Egentligen är ju fred syftet med alla dessa fem viktiga pris. Alla märker att ett pris saknas; ett pris i matematik. Det sägs att Nobel utelämnade matematiken på grund av dåliga relationer till Gösta Mittag-Leffler (1846-1927), och att Nobel inte tålde tanken på att matematikern Mittag-Leffler skulle kunna få priset.
Men, det var Mittag-Leffler som påverkade Nobelkommittén att ge fysikpriset till Marie Curie 1903, eftersom det faktiskt var hon som var teoretikern bakom Pierre Curies experiment. Och han ordnade en professur till Sonja Kovalevsky på den tiden matematik ansågs "olämligt för kvinnor då den låg utöver deras mentala kapacitet".

"Talet är tänkandets början och slut. Med tanken föddes talet. Utöver talet når tanken icke."

Allt är möjligt

Då har vi snart kommit halvvägs in i mörkret. Övertorneå har klarat sig bättre i mörkret än i ljuset. 101 anmälda stölder och inbrott under perioden 15 augusti till 30 november 2005, mot 50 anmälda stölder och inbrott under samma period 2006. Det går fantastiskt bra för Övertorneå!

Jag fick höra, på insider, att Övertorneå har ett mycket bra kommunalråd! Apropå ingenting annat än Övertorneå. Källan är pålitlig och har stor inblick i Övertorneå kommuns ledning. Det var faktiskt väldigt roligt att höra.
Att han är bra tvivlar jag inte på, men vare sig man vill det eller inte, är man ett ansikte, och röst, utåt för kommunen om man är kommunalråd. Aftonbladet har beskrivit honom som "en bister och fåordig man".

Övertorneå har alltså ett mycket duktigt kommunalråd. Men inställningen? Han sade till exempel att "Det finns saker med den där undersökningen som vi omöjligt kunde vara bättre på." Omöjligt? Jag kan inte förstå den.
Det går som sagt otroligt bra för Övertorneå och Tornedalen just nu. Kattilakoski Gastronomi fick härom veckan utmärkelsen "Årets krog 2006" av tidningen RS (restauranger & storkök) och stiftelsen Sveriges Bästa Bord. "Kattilakoski Gastronomi bevisar att en gourmetkrog med höga ambitioner på landsbygden inte är en omöjlighet. Inte ens i extrem glesbygd." Då är det banne mig inte omöjligt att ha träffplaster för homosexuella i Övertorneå heller! Det vill säga, om man vill.

Då till den som verkligen är mäktig i Övertorneå. Han som sitter på strömbrytaren. Mannen som Styr. Det kan ju tyckas som att vi klarar oss bra i mörkret. Till och med bättre än förut. Och att vi kanske ska ha det så. Frågan kan tyckas vara löst för kommunens del. Men problemet kvarstår ju: Folket är fortfarande i händerna på den galne mannen.
Styrman riskerar ju att bli ett folkhälsoproblem också. Ingen är ju ute och rör på sig, inte ens bovarna.
Men, jag var ute på krogen i fredags, och minsann, nu var det inte mörkret som togs upp när jag sade att jag är från Övertorneå, det var Markus. Framsteg!

Killarna och tjejen bakom Kattilakoski Gastronomi satt i TV4:s Nyhetsmorgon dagen efter de tog emot priset. Man blev otroligt sugen på mat! Steffo var rolig. "Hur är mattraditionerna där uppe? Har det blivit bättre?" Hahaha, vi snackar Tornedalen nu.