"Alla såg inte ut som svärdslukare"

151 grenar fanns med i OS 1956 i Melbourne/Stockholm. 119 för män, 26 för kvinnor och så 6 i ridning. De där ynka 26 grenarna kvinnor fick ha sammanfattades på ett aningens annorlunda sätt.

Orättvisa sporter

Förutom att brottning och boxning är två rätt så fula sporter estetiskt sett, så är det ju något väldigt fult och sjukt med jurybedömningssporter. Brottning, boxning, konståkning, gymnastik, backhoppning och så vidare. Jurybedömning borde vara ett tungt argument för att en sport ska försvinna ur OS-programmet.

Brottning för män har 7 viktklasser och 2 stilar. Det delas ut 14 guldmedaljer, 14 silvermedaljer och 28 bronsmedaljer till dem. Damerna kör bara fristil. De har 4 viktklasser. Till dem delas ut 4 guldmedaljer, 4 silvermedaljer och 8 bronsmedaljer. Har män för många eller kvinnor för få? Det undrar jag.

Aktivt sittande

Jag har länge velat ha en Liviöjärvi-gungstol. Bättre sittmöbel finns inte. Just en Liviöjärvi. Perfekt ergonomi, tycker i alla fall jag. Länge har jag velat ha en sån. Mamma har sagt att jag kan ta deras, men den vill jag ju sitta på när jag är hemma i byn.

Man kan verkligen hitta vad som helst i ett soprum. Särskilt vid månadsskiften. Den här hittade jag vid juni-juli. En gungstol! I soprummet, bland andra slängda möbler. Och just en Liviöjärvi! Förstår ni känslan jag fick? Så klart tog jag hand om den. En tornedalsstol hem till en tornedaling.

Dagen därpå fick jag ännu en överraskning när jag såg att det stod någonting bak på rumpan på den. SK Gränsen, 1970, plus åtta par namn varav jag kände igen flera. SK Gränsen, sportklubben från Hedenäset.

Apropå Liviöjärvi, byn utanför Pajala. Kom ihåg att titta på "Jag och min mormor" klockan 22.00 i kväll på ettan. I kväll just från byn Liviöjärvi.

Tar man en fitnessboll, som i sig också är en bra sittmöbel, som fotstöd och gungar med den blir sittandet till och med ännu bättre. Bättre sittande finns inte!

Partiskheten regerar på SVT

Klockan 09.00 i morse gick finalen i luftpistol. Och vad väljer SVT att sända? Jo, rodd i den ena kanalen och landsvägscykel i den andra. Cyklingen kan jag förstå, det var ett finallopp. Men hur i hela Himmelska friden kan FÖRSÖK i rodd gå före en FINAL i luftpistol?

Vad det än gäller för sport ska en final alltid gå före ett kval.

Så partisk som SVT verkar vara var säkert anledningen till roddprioriteten att svenskar var med. Men vad spelar det för roll? Visas sport på TV måste sporten vara viktigast, inte nationalpropaganda.

SVT:s "bonuskanal" Peking+ då? "Se de utvalda sporterna i bonuskanalen endast på webben." Svar: Judo. Försöksomgångar.

För jävla dåligt av SVT! Det skulle vara en så mycket bättre television om det bara fanns en gnutta av det som SVT utger sig för att vara.

PS 1 Finska YLE visade luftpistolfinalen. Fanns det någon finsk med där? Nej.
PS 2 Killen som vann luftpistolfinalen hette Pang. Bara det hade varit en behållning.

Tänt var det här också

I Orreforsljusstaken med OS-ringarna på. (Och hyfsat snyggt att mitt ena förnamn är fackla på grekiska.)

Klockstapelns bibeltexter del 2

Svenska Dagbladets artikel om tornedalingar är intressant. Finns mycket där. Läs den.
Första stycket: "I Matarengi, Övertorneås centralort, står den gamla träkyrkan mitt i byn. Slänger man ett öga på den separata klockstapeln kan man på varje väggfasad urskilja en urblekt textremsa. Det är korta bibelspråk, avfattade på en uråldrig finska och med snirkliga bokstäver, lika svårtydda för dagens tornedalingar som de hebreiska skrivtecken som brukar pryda kyrkornas innandömen."
Nä, jag föredrar finska faktiskt.

Övertorneå klockstapel. Fyrkantig nertill, karnisform i mitten, åttkantig upptill, spira och vindflöjel. Byggd 1763. Målad 1768.

Norrsidan. Två fönster. Ingen port. Tehkät paranus, sillä taiwan waldacunda on lähestynyt. Matt 3:2 i De förenade bibelsällskapets edition, gillad och stadfäst av konungen år 1917: "Gören bättring, ty himmelriket är nära." Förkunnat av Johannes döparen i Judeens öken.

Västra sidan. Inget fönster. Port mot kyrkogården. Basuna soi, ja cuollet pitä turmelematoinna ylösnouseman. En del ur 1:a Korinthierbrevet 15:52. (Paulus till de kristna i Korinth.) Version 1917: "Basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet." Änglar, sol och moln. En ängel blåser i basunen och den andra ängeln håller en krans och segerpalm.

Södra sidan. Ett fönster. Ingen port. Weisatcat ja soittacat herralle teidän sydämesän. Andra halvan av Efesierbrevet 5:19, i Bibelkommissionens utgåva av Nt 1981: "Sjung och spela för Herren av hela ert hjärta." Paulus till de kristna i Efesos.

Östra sidan. Inget fönster. Port och stentrappa ner till Matarengivägen. Tulkat te Jacobin huonesta, waeldacam herran walkeudes. Jesaja 2:5 (GT 1917): "Ni av Jakobs hus, kom låt oss vandra i Herrens ljus." Jag är fundersam över det första ordet, tulkat. Det ser precis ut som tulkat, med k alltså. Fast överallt annars är k-ljudet stavat med ett C framför hård vokal, och med ett K framför en mjuk vokal. Men undantag här. Det är konstigt, men jag får det inte till ett C ens med vilja.

På varje bild nederst till vänster finns namnet på 1959 års restaurerare. Fridtiof Erichsson. Det här är nordsidan, västsidan och sydsidan. På sydsidan är namnet utsuddat. Mystiskt?!

Upptill på klockstapeln finns på varje sida tre mindre målningar. På västsidan finns ett öga i en krans, en kronprydd ring med tre mindre kronor inuti, samt en krans till.

080808

Det är ju en särskild dag i dag. Det är OS-invigning! 880808 var också en ganska speciell dag för mig, tid hos profylaxsköterskan. Åttan är ju så snygg. Ta tag i en nolla med båda händerna och vrid ena handen ett halvt varv. Symmetri i evighet. (Hyfsat snyggt att jag fyller år om 10 dagar också.)

Föräldrarnas tomtgränssten

Föräldrarna har en rad stenar som gräns till grannen. Det är ju ofta så i Övertorneå, höjdskillnader mellan granntomter. Stenarna kommer från Kuivakangas. På en av stenarna, uppochner visserligen, finns text inristad: J. P. Korvola 1895.

Boken Glimtar ur Övertorneå sockens tidigare historia av Bror Muotka och Gunnar Kieri är, som jag även tidigare har nämnt, en användbar bok. I den står det så här om hemmanet Kuivakangas nr 21 Korvola: "Gården låg tidigare invid älven, Palosaarenpuas, men flyttades till nuvarande tomtplats i slutet av 1800-talet."

En droppe kåda

Blåklockan

Att det snart är OS igen!

Mindre än en vecka kvar. På onsdag klockan 11:00 svensk tid börjar det med tre fotbollsmatcher. Jag fick de här maskotarna av Rikard när han kom hem från Kina. Beibei, Jingjing, Huanhuan, Yingying och Nini heter de. (Beijing huan ying ni som lär betyda Beijing välkomnar dig.)

Mycket bra: Allt härligt skytte. Det går snabbt. Det är action. Skytte har allt en TV-sport ska ha. Bordtennis, bågskytte, beachvolley, modern femkamp, simning, friidrott och kanotslalom.

Intressant: Segling, triatlon, tyngdlyftning, rodd, kanot, badminton, fäktning, simhopp, konstsim och vattenpolo.

Ganska intressant: Teakwondo, judo, bancykling, mountainbike, BMX, gymnastik, rytmgymnastik och trampolin.

Inte så intressant: Hästarna (förutom i modern femkamp), baseball, softball, basket, fotboll, volleyboll, handboll, landhockey, grekisk-romersk brottning, fristilsbrottning, boxning, landsvägscykling och faktiskt tennis också. Jag gillar tennis i vanliga fall, men i ett OS, i konkurrens med så många andra sporter samtidigt, försvinner tennisen. För alltså, under en enda tennismatch har man hunnit missa en massa annat.

Sammanfattningsvis: Utomhussporter är roligare än inomhussporter. Individuella sporter är roligare än lagsporter. Sporter med exakt mätning är alltid bättre än jurybedömningssporter. Fast egentligen är allt kul, mer eller mindre.

Kvällens ställning

Målat klart i carporten. Vad skönt det är med bastu efteråt! Bli av med målarfärg, svett, allt myggmedel... Jag vet inte vad man gör utan bastu.

Brudborste

Är det inte så att tistlarna är särskilt talrika i år?

Nästan lika många fåglar som mygg

Fåglarna har sammankomst. Konferens av nåt slag. Sitta så här? Va? Flygfän finns det gott om på den där ön.

Klockstapelns bibeltexter

Övertorneå kyrkas klockstapel byggdes 1763. 1768 fick den sina målningar och bibeltexter. Jag börjar med insidan.

Väggen mot norr:

Nuorucaiset ja neitzet, wanhat nuorten cansa kijttäkän Herran nime :Psalmi 148 W , 12,13.

Konstigheter: Tecknet som ser ut som ett y med två prickar.

Svensk översättning (Ps 148:12-13): "Ni ynglingar, likaså jungfrur, ni gamla med de unga. Ja, de må lova Herrens namn."

Väggen mot öster:

Autuat owat ne jotca cuulewat Jumalan sanan ja kätkewätsen. Luc’ 11 W 28:

Lukas 11:28 i Bibelkommissionens utgåva av Nya testamentet 1981: "Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det."

Lukas 11:28 i "De förenade bibelsällskapets edition. Översättningen gillad och stadfäst av konungen år 1917" (Av konungen minsann!) är en mer direkt översättning: "Saliga äro de som höra Guds ord och gömma det."

Väggen mot söder:

Pitäkät Sabbathi sillä se on teille pyhä: Joca sen ricko, hänen pitä totisesti cuoleman. 2 Mosezen kirian 31 lugus. W.14.

Konstigheter: Tecknet som ser ut som ett y med två prickar, och som till skillnad från tidigare nu är ett y!?

Svensk översättning (2 Mos 31:14): "Så håll nu sabbaten, ty den skall vara helig för er. Den som ohelgar den skall straffas med döden." Bibeltexten på väggen slutar där, men vers 14 fortsätter med orden: "Ty var och en som gör något arbete på den dagen, han skall utrotas ur sin släkt." Så tänk på att vila ibland!

Väggen mot väster då? Jag måste erkänna att jag helt glömde den. Vet inte om det betyder att det inte finns något på den väggen, eller om jag inte tittade bakåt. Det är den ena väggen med dörröppning. Även väggen mot öster har en öppning. Från den går en stentrappa ner till Matarengivägen. För övrigt så är storleken på timmerstockarna lite imponerande. De är inte som nutidens vanliga stockar.

Ett filmtips

Hej tornedalingar!
En film från SVT:s arkiv. "Från Pajala till Smygehuk". Busstrafik 1946. Från 3:54 in i filmen till 8:39 finns en bussresa mellan Övertorneå och Pajala. Sedan kommer Härjedalen och Skåne.

Tack NSD!

Jag behövde faktiskt en ryggsäck.

En varm dag

Kuivakangas skola.

Smugglarkanalen åt väster.

Smugglarkanalen åt öster.

20 juli var även dagen för badpremiären! Badet var riktigt skönt. (Mindre skönt var den otroliga mängden mygg på Vähäsaari.)

En tankenöt

Jag städar och slänger skräp, och hittade en "tankenöt".

"Ulrika gick till handelsboden och köpte för 39 kr. Hon sträckte fram fyra tior, men handelsmannen kunde inte ge tillbaka. Han frågade om hon inte hade en femti- eller hundralapp i stället. Vad var det som gjorde, att han kunde ge tillbaka då?"

Någon av er som tar den?

Uppdatering: Jag får tacka en Göran för svaret. Se kommentarer.

Mitt skåp som är klart!

Det har gått under namnet "den eländiga kaffeveden". Jag hann idiotförklara mig själv ett antal gånger under arbetets gång. Jag måste vara helt knäpp i huvudet som ägnar tid åt sånt här! Det var så jag tänkte. Jag tvivlade till och med på att det skulle gå att få något någorlunda okej av skåpet.

Skåpet den 1 maj. Det var när jag blev klar med höstolen i höstas som jag tittade på skåpet och tänkte att det skulle vara snyggt att matcha det till stolen. Men så blev det vinter och jag kunde inte göra något åt det förrän värmen plötsligt kom under valborgshelgen. Fram med värmepistolen i vänster hand och skrapan i höger hand!

Men det blev bara värre och värre. Lager på lager på lager färg. Utom på baksidan, som knappt fått se någon färg alls. För mig finns ingen "baksida". Ska något göras så ska allt göras. Inget fusk. Det ska vara snyggt! Överallt! Samma sak med insidan. Så alltså, inget fusk. Skåpet består av 7 delar, 6 klossar (som fäster överdelen med underdelen), 2 gångjärn, 1 handtag, 4 låsdelar och 32 skruvar. Summa 52. Varje del har fått en uppfräschning.

Få saker är så fula som övermålade beslag! Låsanordningen var också övermålad. På grund av det gick dörren inte att stänga.

15 juli. Jag inför det sista och roligaste arbetet; monteringen!

Säg mig bara varför det känns så tillfredställande att få skruva in skruvar? (Skruva ut också men just nu orkar jag inte tänka på att skruva ut någonting.)

Klar! 2,5 månader senare. Jag är jättenöjd. Det blev någonting av den till slut. Den luktar ny, den känns ny och den ser nästan helt ny ut, fast den egentligen är ganska gammal. Jag vet inte hur gammal men det kommer i alla fall ursprungligen från min farmors bror Kalles hem. Så den hade ju en gnutta affektionsvärde. Nu har den massor av affektionsvärde!!

Ja just ja

Det var visst flaggdag i dag. (folkhögskolan)

En bra marknadskväll

Jag hade tur i går när jag gick på marknaden med kusin Lena. Först turen att mitt namn drogs, sen turen att direkt snurra till stjärnan på lyckohjulet. Det gav mig en stekpanna. (Notera ettan.)
Innan det var jag med i musiktävlingen och fick en resenecessär, eller vad det nu kan kallas. En sån där praktisk sak med fack och spegel och upphängningskrok. Jag kommer inte att glömma att Olas senaste singel heter Feelgood.

I dag hade i stället Maria Ö tur i musiktävlingen. Här är hennes sida förresten.

Ikaros flykt

Senast lästa bok. Elfte boken av Jan Mårtenson jag läst. Nionde med Homan inblandad. Mårtenson har ju gett ut massor med böcker. De flesta av dem om antikhandlare Homan som har en siames som heter Cléo och kopplar av på kvällarna med att titta på Simpsons och dricka Dry Martini. Den här är utgiven 2001. Homandeckarna är placerade till Gamla stan så det är rätt kul att ha en karta över Gamla stan nära till hands. Och det har jag haft, en i fickformat.

Pajala har fått vara med igen, precis som i Mord på Mauritius. (Då var det Pajala Sunrise.)
Homan är på en antikaffär i Tallinn och hittar gamla fickur.
"På en av boetterna fanns Lenin avbildad, men klockan hade stannat. Symboliken gav sig själv. Fast än var inte den gamle revolutionären bortglömd. Jag hade läst i tidningen bara häromdagen att vänsterpartiet i Pajala motionerat i kommunalfullmäktige om att Lenin borde hedras med ett museum vid Torne älv. Han hade ju passerat där på väg till rysk revolution och sovjetisk diktatur. Fast det fanns flera som rest omkring i Sverige. Göring till exempel. Skulle det komma motioner om att hedra honom också?"

Värntornet i Lövskär

Härifrån spejades det! Strategiskt placerat värntorn. Inga inkräktare skulle kunna ta sig in i den här älven!

Det här är värntornet vid Lövskärs fiskehamn utanför Luleå, bevarat för eftervärlden. Mycket intressant! Men nu vet jag inte om jag missat någon informationsskylt, eller om det är så dåligt att det inte finns någon? Två saker vill jag veta. I boken Militär utflykt (mycket bra bok) har jag läst mig till att tornet är från stridsvagn m/42, årsmodell 1942 alltså, med en kanon på 7,5 cm kaliber. Vad jag vill veta är för det första: När blev tornet ett värntorn i Lövskär? Var det långt efter kriget? Eller var det så att det aldrig hann sitta på någon stridsvagn, och skickades hit direkt? Eller var det helt enkelt så att det blev värntorn i slutet av 50-talet när 42:orna började byggas om? För det andra vill jag veta: När togs det ur bruk? När blev det museiföremål alltså.

Placerades det i Lövskär i aktivt försvar, eller placerades det där i syften för eventuella kommande krig? Hur var bemanningen? Utan årtal är det svårt att veta. Kan någon av er hjälpa mig?

Att se på fotboll

Fotbollsmaten är fixad! Avokadoröra (tack Anders P för den idén. Avokado, räkor och citron. Jag hade tänkt blanda i löken och peppar men glömde det av nån anledning. Så det ligger ovanpå), mer schalottenlök, mer räkor, tomat, gurka och morotsbröd. Blåbärssoppa i koppen. (Det bara blev så.) Boken hör även den till fotbollsmiddagen på grund av att en fotbollsmatch är så monoton.

Så nu är det bara att bänka sig, eller soffa sig, framför fotbollsnacket. Ska fotbolla mig ensam och ostört. Ska bli skönt. (Har ändå inga val. Ska jag se fotboll blir det på egen hand. Alla jag känner tycker att det roligaste med fotbolls-EM är att England inte är med.)

Svenskars fascination

Under spanande efter lämpliga mc-vägar i Motormännens vägatlas över Sverige.

- Nä men kolla så häftigt!
- Vad?
- Att det finns en by som heter Uumaa. Ooomaaa.
- Men fatta att det är mitt efternamn!
- Är det det?
- Min farfar är född just där, och tog därför det namn han tog.
- Så mitt i prick det här blev då.
- Mm.
- Men det är ju bara så häftigt. 4 av 5 bokstäver, vokaler!
- Piteå och Luleå har 3 av 5. Umeå har 3 av 4.
- Det är en jäkla skillnad. Försök komma på en annan ort i Sverige som har 4 av 5 vokaler!
- Tjaa, ja! Aapua!
- Ja. En finnhåla igen.
- Aapua är faktiskt en av Övertorneå kommuns största byar. En jättefin by.
- Men ändå en finnhåla.

Svenskars fascination över det finska språket verkar aldrig ta slut. Men så är det också ett intressant språk. Jag vet inte, men jag kommer inte på någon ort i Sverige "på svenska" med motsvarande fördelning av konsonanter och vokaler. Finns det? Trots att svenskan har fler vokaler att ta av.

Gissa bilden!

Vad och varifrån är det här?
(obs. inte Tornedalen)

Ja, Bälingeberget, förstås. Där det finns ett coolt klapperstensfält och jättehäftiga gamla träd och en massa annat att känna på. På andra sidan om Lule älv syns klocktornet i Gammelstad.

Antti Keksi

När jag skrev om Grape här i bloggen citerade jag några rader ur professor Björn Collinders översättning av Keksis kväde om islossningen 1677. Grapes minnessten ligger som sagt på östra sidan om Torne älv. En minnessten tillägnad Keski finns på den västra, på en kulle i byn Korva.


Antti Mikkelinpoika Keksi, Anders Mickelsson Keksi, (o. 1622-1705) den första kända finska allmogeskalden. Han använde samma versmått som i Kalavala, runometer, som funnits i finsk folktradition sedan urminnes tider. (Det finska ordet runo betyder dikt.) Melodin och rytmen gjorde ju att dikterna bevarades, trots att de var oskrivna. Två av Keksis kväden nedtecknades sedan, i slutet av 1700-talet: Det humoristiska om islossningen 1677, och det satiriska om prästen Nicolaus Nicolai Ulopolitanus, kyrkoherde i Övertorneå från 1641 till 1676.
Texten på stenen är tagen ur kvädet om islossningen. På andra sidan om stenen finns översättningen till svenska: "Men jag Keksi ser från kullen, blickar ned från branta backen, Torakankorvas trygga fäste" En engelsk översättning finns på informationsskylten vid sidan om stenen.
Stenen restes av Övertorneå hembygds- och turistförening 1955, efter ett förarbete av bland andra Emil Grym, ordföranden i föreningen. Som ytterligare kuriosa kan jag säga att det var min farfar som körde stenen från tillverkningen i Piteå till Korva.
Erik Wahlbergs bok om "bondeskalden Antti Keksi" utgiven som nummer 45 i Tornedalica-serien är en mycket användbar bok. I den finns mycket.

Har man rötter i Tornedalen är chansen mycket stor att man hittar Keksi bland sina förfäder. Går man tio led tillbaka finns ju 2 upphöjt till 10 dividerat med 2 möjligheter att hitta en särskild person. 512 alltså. Går man 11 led tillbaka finns 1024 möjligheter. Dessutom är barnafödandet per familj högt.

Antti Keksi är bland annat min:
Morfars mormors farfars morfars morfar
Han är också min:
Farmors farsmors farfars morfars morfar
Och min:
Farmors mormors mormors farmors farmors far

Dessa tre grenar är alla ur Keksis dotter Cecilia. Cecilia var gift på Korvola hemman i Kuivakangas med bonden Johan Staffansson.

Keksistenen ligger på en kulle precis vid Hietalas handelsträdgård. Man kan knalla upp till kullen, se ut över älven, och tänka på att det är samma utsikt som Keksi hade. Utsikten är vacker därifrån. När man är nöjd kan man gå ner till handelsträdgården och köpa gurkor och tomater, färska kryddor, blommor eller plantor. Korva är värt ett besök!

En riktigt bra grej

Den här boken är ett måste. En typisk bra att ha-grej för alla Övertorneåska hushåll.
Den finns på biblioteket och turistinformationen för endast 25 kronor. 52 sidor om 27 besöksmål i kommunen. Intressant text, bra fotografier och kartor. Den är jättebra!
"För dig som vill veta mer om naturen i allmänhet och i synnerhet om naturen i Övertorneå" Idé, text och foto: Rolf Lahti.

De här små röda husen som man ser lite här och där i kommunen är inte några behållare för hundbajspåsar. De finns uppsatta vid varje besöksmål från boken. Siffran på huset anger siffran i boken. (16 är Särkijärvi)

Den här tallen som ser ut som en gaffel finns vid litet rött hus nummer 10. (10 är Kattilakoski) Bild från den 8 juni 2008.

Studenthelgen

Detriot Red Wings har vunnit Stanley Cup, Ivanovic och Nadal har vunnit franska öppna, fotbolls-EM har börjat, och jag har frotterat mig med släkten den här helgen. Yngsta kusinen har tagit studenten. Nu har jag inga fler kusiner som ska studenttas.

Balen var i fredags. Jag kan försäkra er om att alla såg otroligt vackra ut. Dagens studenter har mer koll än vi hade på vår tid för 13 år sedan. De visste precis vad de gjorde när de valde modeller, färger, frisyrer etc. Tidlöshet är bästa modet. Klänningarna jag såg i fredags kan tjejerna säkert använda i flera flera år till, om de vill. Klänningarna är enklare nu, men samtidigt fantasifullare, och framför allt mer användbara. De skulle till exempel kunna användas på en promovering. Min gamla klänning skulle inte passa där. (Man kan tro att jag tycker att klänningarna är snyggare nu bara för att dagens klänningar förstås är modernare, men jag tyckte faktiskt inte ens på vår studentdag att vi såg så snygga ut.)

Det var tionde året med studenter i Övertorneå. Jag hade hemskt gärna gått gymnasiet i Övertorneå. Inget fel på Haparanda, men jag känner mig bestulen på så mycket. För min egen del var det synd att jag inte fick möjlighet att gå gymnasiet i Övertorneå. För kommunens del var det ännu mera synd. Det är ju rent förödande för en kommun att skicka iväg samtliga sina sextonåringar så där. Samtliga! ur en årskull, som fortfarande är barn. År efter år, i massor av år. Jag förstår inte varför gymnasiet kom så sent. Det är jättemärkligt, särskilt med tanke på att det satsades så mycket på oss under grundskoletiden. Vi var prioriterade, så kändes det. Hur var tankegångarna i kommunen för tjugo år sedan angående det här? Men, nu finns gymnasiet. Bättre sent än aldrig!

För att en kommun ska frodas och utvecklas är ju möjligheterna till utbildning bland det viktigaste. Övertorneå är ändå, trots gymnasieavsaknaden, en kommun med stark utbildningstradition, med till exempel Tornedalens folkhögskola (grundad 1899) och Utbildning Nord. Det finns goda utvecklingsmöjligheter på den fronten i Övertorneå. Där finns potential. Man ska satsa på sådant man är bra på. (Uranbrytning är ett exempel på sådant som jag INTE tycker att kommunen ska satsa på. Vi behöver inte vara desperata.)

Men nu ska vi glädja oss åt de nyblivna studenterna tycker jag. Världen är deras. Jag har inga bra bilder att visa, men det gör ingenting för det har Kuriren. Av mig får ni i stället Kattilakoski.

Kattilakoski den 8 juni 2008.

Övertorneå tonight

ESC för 20 år sedan

En dryg vecka har gått sedan ESC. Jag har haft så mycket för mig den här veckan att jag inte hunnit med post-ESC-deppet. Ingen större idé att ta det deppet nu i efterhand heller.

Ukraina har vuxit. Lyssnat mycket på den. Låten är snyggt gjord. Ani Lorak är snygg, och framförandet var snyggt. Ni som hävdar att det är skillnad på nåt teoretiskt öst och väst får gärna berätta vad som låter öst med Shady Lady. För mig låter det bara som modern musik, på internationell engelska. Turkiet är fortfarande min favorit dock. Plain rock. Klassiska schlagrar är det inte många som bryr sig om i dag. Sånt nostalgi-bryr man sig bara om. Så därför blickar jag åter till ESC 1988.

ESC Valborgsmässoafton 1988 i Dublin
1988 firade Dubh Linn lämpligt nog millennium. 988 tog irländarna staden av vikingarna. Det är lätt att förstå att det är det som firas, inte vikingarnas grundläggande 841. Man kan förstå programledaren Pat Kenny när han under introduktionen sa att han pratat med the Norwegians. "I have to say they are much better behavied than their ancestors where 1000 years ago. I can assure you they haven't pillaged a single monastery along the way. But who knows if they don't win, what'll happen tomorrow morning."

Sen fick vi se ett hopklipp bilder med artisterna på olika ställen i Dublin. Hopklippet slutade med att världens starkaste man, islänningen Jón Páll Sigmarsson, bar sina två landsmän i gruppen Beathoven på varsin arm. Pat Kenny efteråt: "I've heard of people being carried home after a night out in Dublin." Att det var ett skämt fattade jag inte då. För mig betydde det helt enkelt att man blir buren hem, bara för att det är kul.

Islänningarna fick starta tävlingen. I sitt vykort fick gå på hurlingmatch. (Självklart tog irländarna med sin nationalsport i första vykortet.) Hurling är den livsfarliga sorten av landhockey. Klubborna far och flyger och viftas åt alla håll, inga skyddande regler mot hög klubba, inga skydd över huvud taget.
Islands bidrag var en uppradning personer och berömdheter de beundrar; skådespelare, författare, politiker, kompositörer, Herkules och Jón Páll Sigmarsson.

Italiens vykort hade också sporttema; Road Bowls. Irländare verkar gilla livsfarliga sporter. Som namnet antyder är det på vägarna de leker. Vinner gör spelaren som når mållinjen med minst antal kast. Så det är ingen precisionssport, precis. Halva Europa fick se en liten hund med nöd och näppe klara sig ifrån att bli knockad av stålklotet.

Sverige hade startnummer 2. Tommy Körbergs vykort var en flygtur med Ryanair med Billy Butt som kapten. (Är det ett plan man vill vara ombord på?) Py Bäckmans Stad i ljus är i alla fall ett av Sveriges bästa bidrag tycker jag. Eller Stadilos som Pat Kenny uttalade det. Tyvärr hade Tommy Körberg råkat bli rejält förkyld lagom till ESC, och Stad i ljus kom bara på tolfte plats. (Av 21 tävlande.)

Telefonen ringde hemma hos oss under Turkiets bidrag. Ringa till någon mitt under ESC? Det gör man ju bara inte. Det var en kompis till pappa som hade något ärende. Han hade väntat med att ringa tills Turkiet kom, eftersom ingen ändå lyssnar på Turkiets bidrag.

Schweiz hade hyrt in en Kanadafransk sångerska. Hennes vykort var det minst glamorösa. Hon fick åka traktor på torvmosse. Det var Europas första bekantskap med Celine Dion. Celine ute på en torvmosse på irländska landsbygden. Hon vann ju, som alla vet. Ne partez pas sans moi.

Schweiz vann, endast en poäng före United Kingdom med sången Go, framförd av Scott Fitzgerald. (Han hette inte bara Scott, han var också skotte.) UK:s elfte andraplats i det 33:e ESC. Det har blivit några till sen dess. Danmark blev trea med en klassisk schlager som troligen inte ens skulle ha gått till final om det hade varit i dag. Luxemburg blev fyra med en låt som jag tycker är väldigt bra, och håller än. Croire, som sjöngs av Lara Fabian. Norge blev femma. Helt okej. Norrmännen slapp plundra kloster efteråt.

1988 var ett ESC-år med mycket rosa och många hockeyfrillor.