Hundraårsjubileum

Hela det här året ska vi ju minnas Märkesåret 1809. Jag som gillar historia gillar sånt särskilt mycket.
1909 var också ett speciellt år. Både min farfar Karl Elis och min farmor Helmi Johanna föddes 1909. Farfar i mars och farmor den 25 september. I dag är det alltså på dagen ett hundra år sedan min farmor föddes.


Farfar Kalle och farmor Helmi fick 6 barn mellan åren 1937 och 1951. Barnbarnen är 13 till antalet, födda mellan 1962 och 1989, varav jag är nummer 7.

Bilderna är ganska precis 60 år gamla.

En begivenhet

Nedre Kuivakangas omkring 1960. Hos farmor och farfar. Byborna samlas. Bromsreparation pågår. Pappa fotograferar.

En varm dag

Kuivakangas skola.

Smugglarkanalen åt väster.

Smugglarkanalen åt öster.

20 juli var även dagen för badpremiären! Badet var riktigt skönt. (Mindre skönt var den otroliga mängden mygg på Vähäsaari.)

Kuivakangas

För det första får jag be Förmiddag från länet-lyssnarna om ursäkt för att jag inte lade in de här bilderna innan programmet sändes. Jag har ju visat flera kuivabilder redan, men aldrig de här.

I förmiddags var alltså Kuivakangas i direktsändning, 09.30 - 13.00. Varje torsdag sänder ju P4 Norrbotten från en by någonstans i länet. I dag var det från min by. Ni vet ju att jag är uppvuxen i centralorten, men Kuivakangas är min by.

Det blev ett jättebra program. Ska lyssna på det igen. Massor med sköna kuivabor. Älgköttsoppa, som moster varit med och ordnat. Historia med guidning i byn. Men mest handlade det faktiskt om sport. Hockey, fotboll, basket, kanotslalom, och så fick pappa prata om skyttet. Kuivakangas är en fantastiskt bra sportby. Många frukter räknades upp. Tre av spelarna i Luleå hockey, bland många andra äpplen, päron, apelsiner... ur Kuivakangas träd.

Överst: Folkets hus. Nedan: Nedre Kuivakangas med sjön Kuivajärvi i förgrunden, huvudgatan i Nedre Kuiva, Kuivaplayan, Kuivaplayan med Aavasaksa i bakgrunden, traditionella höhässjor, och nederst en bild på mosters blommor.

Förmiddag...

från Kuivakangas Folkets hus just nu i P4.
Troligen en av världens bästa idrottsbyar. Bland annat.

Rovas affär

I går fick vi läsa fjärde och sista delen i NSD:s artikelserie Dokument Ekfors.

Utdrag:
"Första världskriget rasar. Det råder brist på ljus och fotogen. Grosshandlaren Johan Elis Rova är en av fem män som tar initiativ till att bygga en kraftstation i byn Ekfors för att förse Övertorneå och Hietaniemi med el. Det blir starten för Ekfors kraft. Bolaget bildas formellt i februari 1917."

Grosshandlare Johan Elis Rova, kallad Janne, är min morfars kusin. Hilda Hammarströms fotografi av Rovas affär i Nedre Kuivakangas där min morfars bror Samuel var anställd i 43 år, har jag använt en gång förut. Janne Rovas far och min morfars mor var syskon och kom från gården Huhtasaari i Övre Kuivakangas. De var många syskon. Släkten Huhtasaari är enormt stor. Min morfars morföräldrar hade ungefär 70 barnbarn. (Föreställ er att ni har 70 barnbarn!) När Huhtasaari hade släktträff under marknadslördagen i juli 1995 skrev NSD: "Rena massmönstringen blev det när tornedalssläkten Huhtasaari samlades i Övertorneå."

Johan Elis Rova är mormors far till Petra Östergren, som väckt en del debatt med sin bok Porr, horor och feminister.



Fred Flinta i sin Flintabil. Den här roliga leksaken från BRIO är köpt på Rovas affär i början av 60-talet. (Då familjen Flinta blev populär.) Jag tror att det var som julklapp till mina åkeri- och taxiägande farföräldrar.

Palosaari

Det finns många fina ställen i Tornedalen. Ibland behöver man en båt för att kunna ta sig till ett visst ställe. Det finns en fördom hos många kustbor om att tornedalingar är fullständiga noviser när det gäller båtar. Det är många som har trott att jag aldrig har suttit i en båt. Fördom nummer två är att inlandsbor aldrig äter fisk. Jag måste påminna om att jag är i Luleå, hela 16 mil från Övertorneå.

Faktum är att en tornedalings liv är byggt på vatten och båtar och beroendet av fisken. Älven var vår transportled och därför var det faktiskt på holmarna människorna först bodde.
På bilderna ser ni mig på en sandstrand på Palosaari, där jag var tillsammans med mamma, pappa, hunden, en moster och hennes man i juli 1980. Det är moster och morbrors båt på bilden. Palosaari ligger i höjd med Övre Kuivakangas. Sandstranden vetter mot öster. Det är alltså finska fastlandet på andra sidan vattnet på den nedre bilden. Holmen kallades Mellasaari förr i tiden efter gården Mella som låg på holmen men som på 1800-talet flyttades till fastlandet där den står än. Den gården har jag skrivit om förut. Min mammas farfar Seth (1865-1950) kom till Tornedalen i slutet av 1800-talet och tog över Mella. Min pappas mormor Mina (1880-1960) är född på Mellagården. Det var den familjen som hade hemmanet före Seth.
Seth och min mammas farmor fick som sagt 11 barn. 2 flickor och 9 pojkar. Seth var mån om att alla barnen skulle få varsin del av hemmanet. Jag vet inte hur det var med flickorna. De gifte ju sig och "behövde" väl inget av den anledningen, men annars skulle ingen gå lottlös. Någon fick en del av arealen, en annan fick halva hemgården, någon fick en utbildning i stället för mark, alla fick något. Morfar tillhörde skaran som fick markområden, bland annat på Palosaari. Morfar hade sin lada på Palosaari där han gjorde i ordning maten till korna Rosa och Onnenkukka.

Midsommar i Kuivakangas

Midsommarhelgen har varit jättefin. Här är en bild från firandet i Kuivakangas. Aavasaksa i bakgrunden. Helt perfekt väder.