Julkyrka tre gånger om

På julaftonsnatten gick jag till kyrkan tillsammans med pappa och Nora, vår granne, för att lyssna på sånger i julnatten med jätteduktiga lokala sångförmågor. Finalen med O helga natt rensade hjärnan på en. Ren meditation.

Morgonen därpå, klockan kvart över sex, begav vi oss ut i julvintermörkret för att gå på julotta. Det var så mysigt att komma dit. Det var det alla tre dagar. Härligt julvinterväder, kyrkan med snöklätt tak, det lyste vackert inifrån i kyrkan. Inne i kyrkan var det julfint med gran och krubba och adventsstjärna och julstjärnor, växten alltså.

Annandag jul, klockan 11.00, var det söndagsgudstjänst med sångsolist Lisbeth Sandberg. Då var jag där bara naapurin kanssa. Så klart mycket vacker sång av Lisbeth.



Juldagen, liturgisk färg vit. (Som julafton.)

Annandagen, liturgisk färg röd.

Psalmer som sjöngs:

Julaftonsnatt:
116 Nu tändas tusen juleljus
114 Stilla natt

Julotta:
122 Dagen är kommen
114 Stilla natt
127 O du saliga
125 vers 13-15 Ack, Herre Jesus, hör min röst

Annandagsgudstjänst:
103 Bereden väg för Herran
104 Gläd dig du Kristi brud
108 Gå Sion din konung att möta
105 Hosianna Davids son
480 Var hälsad Herrens moder o Maria
114 Stilla natt
134 Gläns över sjö och strand
122 Dagen är kommen

Allhelgonadagen

Allhelgonadagen i dag. Alltid den 1 november. En av årets sex namnlösa dagar. (7 om skottår.) Det är ju faktiskt även alla helgons dag i dag, en rörlig helgdag som alltid firas på en lördag.

Allhelgonadagen är alltså en av årets namnlösa dagar, men dagen är ju ändå en intressant namndag eftersom namnlängden till stor del är baserad på helgon. Jag har tidigare visat några av de medeltidsskulpturer som finns i Övertorneå kyrka, men nu ska ni få alla 12.

Vi går in genom ingången under orgeln och går till vänster. Då kommer vi först till Sankt Göran med draken och prinsessan. Sankt Göran, Englands nationalhelgon, det godas förkämpe och det ondas bekämpare, död 303. Firas den 23 april. St George's Day. Englands nationaldag.

Om vi fortsätter medurs runt i kyrkan kommer vi till sankta Katarina, sankta Birgitta och sankt Erik.

Sankta Katarina av Alexandria, helgonprinsessan, dotter till kungen på Cypern. Led martyrdöden år 307. Sankta Katarina firas den 25 november.

Sankta Birgitta, född i Uppland 1303, död i Rom 1373. En intressant tanke är att skulpturen är från 1400-talet. Firas den 7 oktober, dagen då hon helgonförklarades.

Sankt Erik, mördad under pågående gudstjänst i Uppsala 1160. Ledde ett korståg tillsammans med biskop Henrik för att kristna finnarna. Sankt Erik firas 18 maj.

Vid sidan av de tre ovan, finns sankt Sebastian. Bunden till en trädstam och beskjuten med pilar. På skulpturen finns hål över Sebastians kropp där pilarna träffat honom. Sankt Sebastian ska vi minnas 20 januari.

Och så kommer vi till den kändaste skulpturen av dem alla, hon som får stå inglasad i koret, skrinmadonnan.

Utanför koret igen finns tre herrar. Den första av dem är troligen biskop Henrik, Finlands nationalhelgon. Han som enligt legenden blev ihjälslagen av bonden Lalli. Han och sankt Erik ledde ett korståg till Finland. Henrik firas 19 januari. (19 januari är även den dagen som i Norrbotten räknas som midvinter.)

Mellan Henrik och Olof finns Petrus. Kort lockigt skägg och hår, boken i ena handen och himmelrikets nycklar i den andra.

Sankt Olof, Norges nationalhelgon, skäggig man med mantel och krona. Bägare i ena handen och har mest troligt haft en yxa i den andra handen. Dödad vid slaget vid Stiklastad 1030. Kämpade för att införa kristendomen och står på draken som får symbolisera hedendomen. Firas den 29 juli.

När vi sedan fortsätter runt i kyrkan kommer vi till de här.

Längst till vänster har vi Sankt Lars (St Laurentius), diakon i Rom. Led martyrdöden 10 augusti 258. Har i ena handen en bok och har i andra handen hållit sitt martyrattribut, ett halster. På infolappen framför honom står att skulpturen är från 1500-talet.

I mitten står en madonnabild till.

Längst till höger står Sankta Anna. På lappen framför henne står: "Jungfru Maria moder. Hon har burit Jesus på den ena armen och Maria på den andra. 1300-tal."

Det var alla de 12 helgonbilder som finns bevarade efter försvunna Särkilax kapell. Historien bakom dem är lång och diger.

Ha en bra allhelgonahelg nu!

Gråträsk är kapellet!

Gråträsk kapell i Piteå landsförsamling. Det sötaste kapell man kan tänka sig. Fint till ligger det också, på en kulle vid sjön.
Det är byggt 1934 av Evert Granberg från Gråträsk som en rekonstruktion av ett gammalt kapell från 1640-talet som kom till i samband med Nasafjälls silvergruva. Finns mycket intressant med det, men särskilt intressant är att Särkilax kapell, enligt en landsarkivarie Hans Beskow, såg ut ungefär som det i Gråträsk, med bredare långhus och smalare kor. Det kan man fantisera om!

Evert Granberg. Fec.

Fridtiof Erichsson. Pinx.

Fec = fecit = har utfört. Pinx = pinxit = har målat.

Fridtiof Erichssons namn finns ju även på Övertorneå klockstapel.

Vilket kapell?

Nu får ni försöka gissa under lördagen. Vilket kapell är det här? Det är inte i Tornedalen, men det har koppling till Särkilax. Kordelen, höger om ingången, är som synes smalare än långhuset.


Ledtråd:

Hur Övertorneå kyrkas vindflöjlar ser ut

Det här är klockstapelns. Två årtal: 1763 och 1959.

Kyrkan har fem vindflöjlar. Draken med årtalet 1735 sitter i mitten.

Det här är södra korsarmens flöjel. Korsarmarna har flöjlar med olika årtal och olika initialer. (Två av dem ser dock ut att vara trasiga.)

Klockstapelns bibeltexter del 2

Svenska Dagbladets artikel om tornedalingar är intressant. Finns mycket där. Läs den.
Första stycket: "I Matarengi, Övertorneås centralort, står den gamla träkyrkan mitt i byn. Slänger man ett öga på den separata klockstapeln kan man på varje väggfasad urskilja en urblekt textremsa. Det är korta bibelspråk, avfattade på en uråldrig finska och med snirkliga bokstäver, lika svårtydda för dagens tornedalingar som de hebreiska skrivtecken som brukar pryda kyrkornas innandömen."
Nä, jag föredrar finska faktiskt.

Övertorneå klockstapel. Fyrkantig nertill, karnisform i mitten, åttkantig upptill, spira och vindflöjel. Byggd 1763. Målad 1768.

Norrsidan. Två fönster. Ingen port. Tehkät paranus, sillä taiwan waldacunda on lähestynyt. Matt 3:2 i De förenade bibelsällskapets edition, gillad och stadfäst av konungen år 1917: "Gören bättring, ty himmelriket är nära." Förkunnat av Johannes döparen i Judeens öken.

Västra sidan. Inget fönster. Port mot kyrkogården. Basuna soi, ja cuollet pitä turmelematoinna ylösnouseman. En del ur 1:a Korinthierbrevet 15:52. (Paulus till de kristna i Korinth.) Version 1917: "Basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet." Änglar, sol och moln. En ängel blåser i basunen och den andra ängeln håller en krans och segerpalm.

Södra sidan. Ett fönster. Ingen port. Weisatcat ja soittacat herralle teidän sydämesän. Andra halvan av Efesierbrevet 5:19, i Bibelkommissionens utgåva av Nt 1981: "Sjung och spela för Herren av hela ert hjärta." Paulus till de kristna i Efesos.

Östra sidan. Inget fönster. Port och stentrappa ner till Matarengivägen. Tulkat te Jacobin huonesta, waeldacam herran walkeudes. Jesaja 2:5 (GT 1917): "Ni av Jakobs hus, kom låt oss vandra i Herrens ljus." Jag är fundersam över det första ordet, tulkat. Det ser precis ut som tulkat, med k alltså. Fast överallt annars är k-ljudet stavat med ett C framför hård vokal, och med ett K framför en mjuk vokal. Men undantag här. Det är konstigt, men jag får det inte till ett C ens med vilja.

På varje bild nederst till vänster finns namnet på 1959 års restaurerare. Fridtiof Erichsson. Det här är nordsidan, västsidan och sydsidan. På sydsidan är namnet utsuddat. Mystiskt?!

Upptill på klockstapeln finns på varje sida tre mindre målningar. På västsidan finns ett öga i en krans, en kronprydd ring med tre mindre kronor inuti, samt en krans till.

Klockstapelns bibeltexter

Övertorneå kyrkas klockstapel byggdes 1763. 1768 fick den sina målningar och bibeltexter. Jag börjar med insidan.

Väggen mot norr:

Nuorucaiset ja neitzet, wanhat nuorten cansa kijttäkän Herran nime :Psalmi 148 W , 12,13.

Konstigheter: Tecknet som ser ut som ett y med två prickar.

Svensk översättning (Ps 148:12-13): "Ni ynglingar, likaså jungfrur, ni gamla med de unga. Ja, de må lova Herrens namn."

Väggen mot öster:

Autuat owat ne jotca cuulewat Jumalan sanan ja kätkewätsen. Luc’ 11 W 28:

Lukas 11:28 i Bibelkommissionens utgåva av Nya testamentet 1981: "Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det."

Lukas 11:28 i "De förenade bibelsällskapets edition. Översättningen gillad och stadfäst av konungen år 1917" (Av konungen minsann!) är en mer direkt översättning: "Saliga äro de som höra Guds ord och gömma det."

Väggen mot söder:

Pitäkät Sabbathi sillä se on teille pyhä: Joca sen ricko, hänen pitä totisesti cuoleman. 2 Mosezen kirian 31 lugus. W.14.

Konstigheter: Tecknet som ser ut som ett y med två prickar, och som till skillnad från tidigare nu är ett y!?

Svensk översättning (2 Mos 31:14): "Så håll nu sabbaten, ty den skall vara helig för er. Den som ohelgar den skall straffas med döden." Bibeltexten på väggen slutar där, men vers 14 fortsätter med orden: "Ty var och en som gör något arbete på den dagen, han skall utrotas ur sin släkt." Så tänk på att vila ibland!

Väggen mot väster då? Jag måste erkänna att jag helt glömde den. Vet inte om det betyder att det inte finns något på den väggen, eller om jag inte tittade bakåt. Det är den ena väggen med dörröppning. Även väggen mot öster har en öppning. Från den går en stentrappa ner till Matarengivägen. För övrigt så är storleken på timmerstockarna lite imponerande. De är inte som nutidens vanliga stockar.

Vad som gömmer sig under golvet

Övertorneå kyrka var en begravningskyrka. Människor begravdes alltså direkt under kyrkan. Man bröt bara upp golvplankorna och begravde folk. Gravar finns under hela kyrkan, men prästerna begravdes under koret.
I boken "Glimtar ur Övertorneå sockens tidigare historia" av Bror Muotka med urval och bearbetning av Gunnar Kieri, står det så här: "I Övertorneå kyrka finns under koret minst två gravkammare. I den ena av dessa står ett femtontal kistor. I den andra, som delvis ligger under predikstolen, är i varje fall kyrkoherde Martinus Kempe begraven. Han avled den 11 februari 1686. I kyrkans kor är ett enkelt epitafium (minnestavla), en svart tavla med latinsk inskrift i guld, uppsatt. Kempes stoft låg ännu 1934 oförmultnat kvar i graven nedanför predikstolen."
Det epitafiet finns på väggen där man går upp till predikstolen. I samma bok står att kyrkoherde Erik Brunnius (1660-1741) familjegrav finns mitt i koret.

Det här är bilder från senaste restaureringen, mellan åren 1969 och 1971. Det är min pappa som är fotografen.

Man kan undra vilkas gravar det är. Men det här är under koret i alla fall. Här ser man golvet i koret uppbrutet.

Här har man öppnat kistan som syns överst på den mittersta bilden.

PS Nuvarande kyrka är ju byggd mellan 1735 och 1737, men tidigare fanns där en mindre kyrka, den som byggdes där precis efter att Särkilax förstörts av vattnet.

Besök i kyrkan

Som jag skrev så var jag på konfirmation på pingstdagen. En ovanlig pingst eftersom det snöade och var kallt. Inne i kyrkan var det däremot inte kallt. Kyrkan var fullsmockad som vanligt.
Det var en fin konfirmation, så klart. Trots snön, och trots att jag saknade namnlistan som brukar finnas med på bladet. Namnlistan tycker jag ska återinföras!

Det var pingstdagen det, en kyrka full med folk. På lördagen (pingstaftonen) fick jag däremot vara ensam i kyrkan! Det var en kul grej. Jag råkade gå förbi kyrkogården, och gick omkring där då en kyrkvärd frågade mig om jag ville se kyrkan. Kyrkan var ju låst men han öppnade åt mig. Sedan visade han och berättade saker för mig. Mycket visste jag ju redan, men mer fick jag veta. Sedan fick jag vara ensam och se mig omkring i min egen kyrka i lugn och ro. Förutseende nog hade jag kameran med mig. Mindre förutseende var att batteriet tog slut. Jag kan bli irriterad när det tar slut så där mitt i något, men jag blev inte det minsta berörd av det. Jag var nog så nöjd över att ha fått en privat guidning i kyrkan. Ja, och så visste jag ju att jag skulle tillbaka kyrkan dagen därpå.

Övertorneå kyrka är en praktfullt utsmyckad kyrka. (Vi kan vara glada för att kyrkan kom till INNAN laestadianismen.)

Kyrkan är korsformig. Koret finns i östra armen. Bakom väggen finns sakristian. Väggen togs bort 1935, men sattes upp igen vid restaureringen 1969-1971. Altartavlan, föreställande "påskmorgonens änglauppenbarelse för kvinnorna vid Kristi grav", målades 1903 och är en kopia av en målning i Molde kyrka i Norge.

Skulpturerna i kyrkan är en historia för sig. Det sägs att de har stått i Uppsala domkyrka och kom till Särkilax runt år 1500 som en gåva av ärkebiskop Jakob Ulfsson. 1615 tog vårfloden hela kyrkan, inklusive träskulpturerna. Skulpturerna hittades senare på land.

Skyddsmantelmadonnan är väl tillsammans med orgeln de kändaste föremålen i kyrkan. När skåpet är stängt syns Maria med sonen i famnen. Öppnar man hennes mantel ser man Fadern med utsträckta händer.

Under södra läktaren finns Petrus och Sankt Olof. Petrus, till vänster, har Boken i ena handen och himmelrikets nycklar i den andra.

Sankt Olof, Norges nationalhelgon, står på en drake/ett odjur, som symbol för att han besegrat hedendomen.

Helgonprinsessan, Sankta Birgitta och Sankt Erik. Helgonprinsessan, med en bok i högerhanden, är troligen Sankta Katarina av Alexandria. Sankt Erik, Sveriges nationalhelgon, har ett riksäpple i vänsterhanden och riddarrustning.

Bredvid de ovan nämnda står Sankt Sebastian.

Sankt Göran med draken och prinsessan. (Prinsessan är en kopia.)

Norra läktaren. Sankt Göransgruppen finns under läktaren till vänster. Under läktaren till höger finns Helgonprinsessan, Birgitta och Erik (och Sebastian).

Varje läktarbarriär har 12 målningar. Norra läktaren har de 12 apostlarna med sina martyrredskap. Den södra har passionsmotiv, och orgelläktarbarriären har bilder ur gamla testamentet.

Övertorneå kyrka den 11 maj 2008. Konfirmationsdagen.

Övertorneå kyrka den 10 maj 2008. Pingstafton. (Mellan kyrkan och klockstapeln, i älven, syns en snö- eller ismassa vid Vasikkasaari.)

Advent eller pingst?

Har jag varit på adventsgudstjänst eller på konfirmation? Ingenting tyder på det senare. (Förutom nån bofink)

Näst vackrast i Sverige

Övertorneå kyrka är vald till Sveriges näst vackraste kyrka år 2007 av Året Runts läsare. Vann gjorde Egby kyrka på Öland, men det är verkligen inte fy skam att komma tvåa. Annars är det ju det här som är så typiskt för Övertorneå.

In i medeltiden

I dag har jag varit på andra konfirmationen för i år. Ett kusinbarn även den här gången. Ett kusinbarn som jag är fadder till! Men den här gången var kyrkan inte en timrad korskyrka från 1730-talet, utan en gråstenskyrka från mitten av 1400-talet.


Kalix kyrka är mycket vacker, men liten invändigt. Det var nog inte riktigt lika mycket folk i församlingen på 1400-talet som nu. Övertorneå kyrka är mer än full vid varje konfirmation. Då kan ni tänka er hur det blir i Kalix. Grupperna är ungefär lika stora, men Kalix kyrka har kännbart färre sittplatser än Övertorneås. Men trots att jag och mamma och pappa var så sena som endast 25 minuter i tid, fick jag äran att följa allt från första parkett. Det tack vare de andra som tagit plats åt oss.
Predikstolen, till vänster på bilden ovan, är inte lika gammal som kyrkan, den är från 1674.

På toppen av korfönstret finns ett öga. Ett öga som ser allt!

Jag tycker mycket om stjärnvalven i Kalix kyrka. Orgeln, som finns i ett av kyrkans tre stjärnvalv, är från 1974, verkligen en ungtupp i det här kyrkogänget!

Altarskåpet är originalinredning!

Här är konfirmanderna uppställda för fotografering framför klockstapeln. Inte bara orgeln, utan även klockstapeln är en ungdom i gänget här. Född så sent som 1731. (Några år före kyrkan i Övertorneå)

Kalix kyrka är mycket vacker. Tyvärr håller putsen på att ramla av. Vid senaste renoveringen användes fel material, sägs det.

En som vill in till händelsernas centrum. Och även till maten skulle jag tro.

Han är troligen hes i morgon. Om han inte har tappat rösten helt.