MSN off, Facebook on

Nej, jag kunde inte hålla mig längre. Nu är jag på Facebook.

Däremot kommer jag inte att synas på MSN särskilt ofta. Igen. Jag gav MSN en ny chans för ett tag sedan. Det missbrukades. Så nu håller jag mig borta därifrån, igen.

Nu måste jag prata allvar, för en gångs skull. En del av mina bekanta har fått för sig att jag är den allvetande skräphögen Matilda i Fragglarna. Hur har det gått till? Är jag så lik henne?

För det första, jag är inte allvetande. Det finns vissa saker som jag inte kan veta. Sånt som bara ni själva kan veta. Om ni gillar Earl Grey bättre än Lady Grey så väljer ni Earl Grey. Ni behöver inte gå omvägen via mig. Jag kan inte veta åt er. Vänd frågan till er själva i stället. Det är faktiskt så att ingen annan kan veta åt er. Man måste veta själv. OCH, det gör man, faktiskt. Är det klart? Lita på er själva. Jag vet att ni kan, och vet.

För det andra; jag är ingen skräphög. Åtminstone 95 %, säkert, av allt negativt ältande jag har fått höra, har inte varit något annat än hjärnspöken och nojor. Tänk positivt! Försök åtminstone. Jag vet att ni klarar det.

Så nu, när ni behöver råd gällande mer eller mindre svåra beslut, och den allvetande skräphögen inte längre är lika tillgänglig (jag har satt några fler gorger i vägen), behöver det inte innebära någon större skillnad ändå. För ni kan vara er egen allvetande skärphög. Ni kan få en lathund av mig. Undrar ni över något, har ni beslutsångest, grubblar ni över livets mening, eller har ni fastnat i en tankeloop? Fundera då på om någon av dessa punkter är svaret på frågan:

1. Spelar det någon roll?
2. Bryr sig någon?
3. Bryr sig någon om 100 år?
4. Det visar sig.
5. Ta en kall dusch.
6. Ta en het bastu.
7. Tänk inte, gör bara.
8. Tänk själv!
9. Välj själv!
10. Hört talas om egen vilja?
11. Sov på saken!
12. Kasta tärning om saken

En otrolig tid

Jag har fått för mig att jag måste redovisa alla pärm till pärm-böcker jag läser här. För att få ut max av dem.

"En otrolig tid, mormor och farfar berättar"
Utgiven 1981. 23 norrbottningar, födda mellan 1895 och 1919, berättar om hur det var att växa upp i Norrbotten i början av 1900-talet. "En bok till och för barn i alla åldrar." 54 berättelser i 16 kapitel som skolan, hemmet, arbetet, nöjen, kläder, krigen och den nya tekniken med till exempel radion. Den tiden då allting tillverkades hemma. Tillverka mat själv, tillverka kläder själv. Hur väl hade jag hade passat in där? Inte bra alls. Mina talanger och intressen är inte lagda åt mat- eller syhållet. Att var och en gör det de är bäst på? Nej nej. Förbestämda sysslor. Kvinnor med fallenhet för handarbete måste ha haft stor fördel. Arbetet borde ha gått lättare för dem. Deras kreationer blev säkert också mer varierade. Barkbröd, förkläden, vadmal, knut i nacken och knäbyxor. En fin och mysig bok. Vad hände med de kvinnor och män som råkade ha tummen mitt i handen? Ogifta allihopa?

Leilit. Tidstypisk. I en leili förvarade man fil och mjölk. Min morfar har målat dem i efterhand. Jag dricker inte mjölk, men ibland är jag sugen på en viilipytty. Men var finns det att hitta? Inte på ICA Porsön i alla fall. Ibland förstår jag inte vad Sverige är för konstigt land. Viilipytty finns inte, men samtidigt finns Risifrutti och annat sånt som är så äckligt sött att det är omöjligt att svälja. Och bastu badas inte. Inte på riktigt.

Jag vet inte hur mycket svensk jag är. Men nu vet jag att jag är 93 % norrländsk. Gör Norrmejeriers Norrlandstest! Och tala sen om för mig vad ni fick för resultat! Det är faktiskt väldigt bra och roliga frågor. Svaret man får måste verkligen vara ett mått på hur norrländsk man är! 93 %! Det kändes bra!

Senaste norrmejeriprodukten jag använde var naturell crème fraiche. Den var till en ananaspaj jag gjorde tidigare i kväll. Enkel, inte mycket jobb. Så en aning sånt åt mathållet klarar jag väl av.

En kortlek

Det här är Luleå hockeys spelare 03/04, i tecknad version. Tränarna innehar essplaterna. Skuggan Nilsson och Bulan Berglund är damerna i gänget. Roger Åkerström har fått äran att vara röd kung. Hento är svart kung.
Killen som gjort teckningarna är min kusin Johannes, ett konstnärligt geni.


Just nu sitter jag förresten och bläddrar i Sportbladets elitserieguide från just säsongen 03/04.

Kvällstidningarnas hockeyguider

Luleå har spelat sin första match, och jag läser kvällstidningarnas hockeybilagor. Deras "superguider". Jag försökte ha en tävling mellan dem för att utse bästa bilaga. Det gick inte. De är för olika. Det går inte att jämföra dem. Den ena ersätter inte den andra.

Framsidan:
Sportbladet i blått med Weinhandl.
Expressen i rött med Svartvadet.
Den grenen går till Sportbladet. Det är en praktisk sak. Röd färg släpper. Använd inte röd färg någonstans i omslagen! Jag har somnat nog många gånger med röda fingertoppar.

Sportbladet startar med krönika av Anrell. Expressen med krönika av Nyström. Lika ointressanta båda två. Anrell är positivare till Luleå än Nyström, men det har ingen betydelse. Det är ändå bara spekulationer. Vem som helst kan göra en sådan.

Sportbladet har fler sidor än Expressen. Innan guiden kommer igång på riktigt har Sportbladet 6 sidor Weinhandl, några sidor Chicken Swedes, 5 sidor ekonomi och 5 sidor dokument Modo. Expressen har 3 sidor Renberg och 3 sidor Ward, Jämtin och Ledin som de jämför med bröderna Hanson.

Sen kommer Elitserieguidningen:
Sportbladet: 4-5 sidor per lag (2 till laget som helhet, 2-3 till enskilda spelare)
Expressen: 4 sidor per lag (alla 4 sidor till laget, varav en sida är en lagbild)

Expressen satsar på Laget. Sportbladet på Individen.

Sportbladet saknar lagbilder, men har flaggor för utlänningarna. Det är kul. Det kan de få plus för. Förutom flaggor har Sportbladet satt plus på enskilda spelare. Det är inte lika intressant.

Allsvenskan och NHL:
Expressen: 18 sidor Allsvenskan, 6 sidor NHL (inkl. reklamfält)
Sportbladet: 1 sida Allsvenskan, 36 sidor NHL

Det går alltså inte att kora en segrare. Men jag har bläddrat mest i Expressens. Vilket beror på lagbilderna och Allsvenskan. (Men mest på att bilderna på spelarna är större)

Kuivakangas

För det första får jag be Förmiddag från länet-lyssnarna om ursäkt för att jag inte lade in de här bilderna innan programmet sändes. Jag har ju visat flera kuivabilder redan, men aldrig de här.

I förmiddags var alltså Kuivakangas i direktsändning, 09.30 - 13.00. Varje torsdag sänder ju P4 Norrbotten från en by någonstans i länet. I dag var det från min by. Ni vet ju att jag är uppvuxen i centralorten, men Kuivakangas är min by.

Det blev ett jättebra program. Ska lyssna på det igen. Massor med sköna kuivabor. Älgköttsoppa, som moster varit med och ordnat. Historia med guidning i byn. Men mest handlade det faktiskt om sport. Hockey, fotboll, basket, kanotslalom, och så fick pappa prata om skyttet. Kuivakangas är en fantastiskt bra sportby. Många frukter räknades upp. Tre av spelarna i Luleå hockey, bland många andra äpplen, päron, apelsiner... ur Kuivakangas träd.

Överst: Folkets hus. Nedan: Nedre Kuivakangas med sjön Kuivajärvi i förgrunden, huvudgatan i Nedre Kuiva, Kuivaplayan, Kuivaplayan med Aavasaksa i bakgrunden, traditionella höhässjor, och nederst en bild på mosters blommor.

Förmiddag...

från Kuivakangas Folkets hus just nu i P4.
Troligen en av världens bästa idrottsbyar. Bland annat.

Vadslagning

Norge: 5 medaljer

Danmark: 4 medaljer

Finland: 4 medaljer (Guld och brons i herrspjut)

Sovjetunionen: 132 medaljer

DDR: 102 medaljer

Laulun laulut

I kväll hade jag gärna varit i Pajala. På Laulun laulut. Liet lavlut-uttagningen för Norden, Östersjöregionen och Karelen, utom samiska bidrag som har egen sångfestival i Kautokeino. En till tre av de tävlande går vidare till Liet lavlut 2008 i Friesland.

11 tävlande sånger på språken:

1. Tornedalsfinska Jäähyväiset hette det första bidraget. Daniel Sandström artisten.

2. Mordvinska med gruppen Mordens. Vann jurytävlingen gjorde den, men jag tyckte det lät rent förfärligt.

3. Finlandssvenska med Ami Aspelund. Tävlingens enda kändisartist. Ami var med i ESC 1983 för Finland. Fantasiaa hette det bidraget.

Finlandssvenska är enda språket av kvällens tävlande som varit med i ESC. 1990 var det. Låten hette Fri.

4. Romani chib. Dragspel.

5. Finlandssvenska igen. Den här gången med en manlig trubadur.

6. Vepsiska med en grupp från Karelska republiken.

7. Sverigefinska Första låten som jag tyckte hade en melodi i sig. Sami Bergman.

8. Jiddisch med Rebecka Gordon.

9. Sverigefinska med Tapio Lauhamaa. Pöllönen tie.

10. Karelska Olemba, kvällens andra grupp från Karelska republiken. Ganska hemskt det här också. Balalajkor, bas, trummor, säckpipor, bara en massa ljud.

11. Tornedalsfinska med Surunmaa. Vann publikpriset. Fiol, bas, dragspel.

Resultat: 1 Mordens 66 poäng. 2 Olemba 53 poäng. 3 Surunmaa 52 poäng. 3 Sami Bergman 52 poäng.

Sommarens blommor

Sommarens färger. Stockros, penséer, röd solhatt med mera. Vissa bilder är två månader gamla, andra bara en dryg vecka.

Det här är ingen spion i regnväder. Alla svenska ord börjar inte med två konsonanter, som många med finsk-ugriskt modersmål gissar.

Goda bär; svart aronia.

Frisyr-VM i Osaka

Då var friidrotts-VM över. Grattis Finland igen. Det är ni som kan den vackra men smala konsten att kasta en lång stång.

Friidrotts-VM är ju lika mycket ett VM i frisyrer som i friidrott. Ingen annanstans kan man se en parad med så många olika frisyrer samtidigt. Man får verkligen se allt möjligt, från balfrisyrer till strandfrisyrer. Vackra, mindre vackra, korta, långa och en massa olika färger. Damer och herrar tävlar i lika många grenar. Tirunesh Dibaba vann damernas vackrast. Hon hade lyckats med en frisyr som passar, och är snygg, överallt. I de flesta sammanhang jag kan komma på. I damernas minst vackrast vann Tatyana Lebedeva. Hon hade egentligen tre olika frisyrer som inte smälte ihop till en. Rödbrun krullig botten med långa spröt som stack ut här och var. Och allt det där tror jag låg på något svart. Det är bara att åka hem och träna.

Vilka är det som gör alla dessa frisyrer? ALLA har ju någon frisyr. Och alla har olika. Antingen har de med sig en egen privatelitfrisör eller så händer det så lite på lägren, som ju Kajsa sa, att de börjar pilla och pyssla med varandras frisyrer och blivit väldigt bra på det. Många har så raffinerade frisyrer att det omöjligen kan vara någon amatörfrisör som gjort dem.















Det här är mina maskotar Fielder och Tracker.
Tracker, den röda, är mest intresserad av ban- och hoppgrenar. Han är så snabb att han en gång vann över en gepard i ett internationellt 150-meterslopp. Trots att han är varg.

Fielder, den gula, är trots tuppkamen en björn. Han gillar kastgrenar. Han har världsrekordet i kast med stor lax.

Jag hittar inte på. Det står så på deras lappar. 2001 blev de officiella maskotar för VM i Edmonton. Efter fullgjort arbete där flyttade de till mig och blev mina maskotar.

Just nu står de och väntar på att Finnkampen ska börja på lördag.