Höstolsförvandling

Sista augusti och jag är klar med mitt sista sommarprojekt. Nu kan det få bli höst. Jag är nöjd.

Möbelrenovering är inte är någonting jag tänker ägna mig åt, har jag sagt. För ganska precis ett år sen sa jag så. Det tar tid att rusta upp gamla möbler.

Den här höstolen stod i föräldrarnas förråd, oanvänd. Den var befintlig alltså. Det är ju skillnad på det och på att dra på sig nya gamla möbler som behöver tillsnyggning. Sånt intresserar mig inte. Det är det jag menar med att inte börja med möbelrenovering. Men när man redan har möbeln är det skillnad. För det andra är det en släkting (farbror den yngre) som har gjort den. För det tredje är en stol ett "lagom" arbete. Och, en höstol är både fin och praktisk.

En vecka har jag hållit på. Till en början hade jag bara tänkt måla om den, men när jag ruggade upp gamla färgen såg jag hur vackert trät var. Det slutade med att jag tog bort all färg, från alla kanter och vrår och, inte att förglömma, från gångjärnen. Man ska inte vara för snabb med att måla saker tycker jag. Det naturliga är så vackert.




Farbror gjort stolen, jag målat den och moster har målat kudden på den. (Den har jag också nyligen tagit till Luleå.)

Verktyg som användes: Elhyvel för att jämna ut lockets främre kant. En bit var borta i hörnet. Det fanns gott om marginal att ta av, som tur var. Två slipmaskiner, ett antal ark sandpapper, två träklossar, en kniv, en borste, en pensel och så slutligen en skruvmejsel för att skruva fast gångjärnen.

Nu är den helt klar och fylld. Inte med hö men väl med mössor, vantar och yllesockor. Vintern närmar sig. (En påminnelse bara, till er som inte bor i Kiruna.)

Alltså, när man sysslar med sånt här blir man dammig. Inte lite dammig. Särskilt när arbetsklädseln är bikini. Bastu badar man inte bara för att det är skönt. Hur GÖR ni som inte badar bastu? Det var helt nödvändigt för mig att ta bastubad för att bli av med dammet.