Att något kan vara så jämnt

Tre solbelysta tallar till Skellefteå i kväll. Roligt!

Två solbelysta tallar till Luleå i kväll. Mycket roligt!

Och en pinne till Frölunda.

Kortfattat men uttrycksfullt

28 februari 1985 torsdag
I dag har jag sett en grävskopa.

Lovex

Jag måste göra mer reklam för Lovex. Jag har lyssnat på deras skiva Divine Insanity hela helgen. Den är hur bra som helst. Särskilt "Anyone, Anymore", "Wounds" och "How the mighty fall". Sångaren är jättebra, melodierna är härliga, gitarrerna är sköna. Helheten är njutningsmedel. Jag är såld på Lovex. Bra finsk musik.

Var håller den bra svenska musiken hus? Inte i Sverige i alla fall verkar det som. Kanske borde efterlysa bra svensk musik?

Skid-VM 1989

17 februari 1989 fredag
I dag har VM i längdåkning i Lahti börjat. Jag var tvungen att skynda mig hem från skolan för att inte missa så mycket av VM. VM började 12:55 och jag slutade 13:00.
I dag vann Marja-Liisa Kirvesniemi före Pirkko Määttä och Marjo Matikainen på 10 km klassisk stil. I morgon är det 30 km herrar. Gunde Svan är inte med för han är förkyld. Men på måndag är han med. Hoppas han vinner då. Då åker herrarna 15 km fri stil.

Gunde Svan vann faktiskt, som jag hoppades, 15 km fri stil. Det blev trippel Sverige. Torgny Mogren silver och Lars Håland brons. Gunde vann även 50 km fri stil, och Sverige vann herrstafetten.
Finland tog två tripplar, ovanstående 10 km och 15 km klassiskt. (Matikainen, Kirvesniemi, Määttä) Damstafetten vann de också.

I onsdags började ju VM i Sapporo. Jimmy, en av mina läsare, påpekade i sin blogg att Sapporo låter nästan som Soppero.
Steget mellan Sapporo och Soppero kan inte vara långt. Inte mer än två vokaler i namnet och två miljoner i folkmängd. I Soppero bor ju en massa renar, och ren på finska är ju poro. Sap-poro.

Jag måste ju få skoja om samebyar. Jag är ju tornedaling. En etnisk minoritet till en annan etnisk minoritet. Jag kommer att heja lite extra på Sami Jauhojärvi, som kommer ifrån Ylitornio. Ylitornio som heter Övertorneå på svenska. Sami Jauhojärvi kommer alltså från "andra sidan älven".

Snö!

Det var mycket lössnö i Övertorneå. Härlig lätt fluffsnö. Jag lärde mig ett nytt ord nu när jag senast var där. Ett tornedalsfinskt ord. Upukka. Ordet verkar dock inte användas i finskan i Övertorneå. Upukka är ett ord som existerar norr (nordväst) om Övertorneå, och betyder "djup lössnö". Så djup lössnö att rävar inte kan ta sig fram längre. Visst är upukka ett bra ord? Användbart. Så här års.

I Finland däremot, verkar upukka ha andra betydelser. Men det är inget vanligt ord. Någon som har något att tillägga? Det viktiga var i alla fall att det finns ett ord för "djup lössnö", nämligen upukka.

Läggdags ovanligt tidigt

Skid-VM 1987

17 februari tisdag
I dag har jag stannat hemma från skolan för att jag är sjuk. Jag är förkyld. Jag har tittat på VM i Oberstdorf. I dag var det stafett för herrar. Sverige vann före Sovjet och Norge. Erik Östlund, Gunde Svan, Thomas Wassberg och Torgny Mogren.

18 februari onsdag
I dag är jag också sjuk. Jag har suttit i fåtöljen i vardagsrummet och tittat på VM och druckit hett honungsvatten. I dag var det stafett för damer. Sverige blev trea. Efter Sovjet och Norge.

19 februari torsdag
I dag är jag frisk.

Medaljer med bara längdåkningen:

1. Sverige 3 2 3
2. Italien 2 - -
3. Sovjetu. 1 3 2
4. Finland 1 2 -
5. Norge 1 1 2
6. Schweiz - - 1

(Sverige vann medaljligan även inklusive backhoppning och nordisk kombination, före Norge på andra plats och Finland på tredje)

Övertorneå 18 februari 2007

Hanna och Lovex

I stället för att se Idol-Markus har jag tittat på den finska uttagningen till Eurovision Song Contest i kväll. Där en annan Idol vann: Hanna Pakarinen från Villmanstrand. Hon vann första säsongen av finska Idol 2004. Leave Me Alone heter låten som blir Finlands bidrag i ESC 2007. Det är en mycket bra rocklåt. Finnarna har verkligen ryckt upp sig i såna här sammanhang. En annan låt som är värd att nämna är den som kom på tredje plats: Anyone, Anymore av Tammerforsrockarna i gruppen Lovex. Lägg det på minnet!

... och efter att ha tittat på tredje delfinalen av Melodifestivalen är det bara att konstatera att finnarna just nu ligger före Sverige...

Vad händer här?

Bygdens son/Idol ska spela. Jag tog en tur med sparken för att kolla läget. Bilden är tagen vid tretiden på eftermiddagen.
Efter en sväng på ICA och lite mer sparkande, var jag tillbaka för att kolla läget en gång till. Då var det folk kan jag säga. Mycket folk. Köerna var långa. Mycket långa.
Att många hade rest en bit för att se Markus märkte jag på minst två sätt. För det första, ungarna som köpte godis på ICA hade dialekter som definitivt inte kunde härledas till någon del av Tornedalen. För det andra, under min sparktur blev jag stoppad av bilister som ville veta var sporthallen låg.
Det är stort det här. Senaste (större) sporthallsspelningen jag kan minnas är när Alla Pugatjova (Eurovision Song Contest 1997) gästade Övertorneå för ett tjugotal år sedan.

Sparkstöttingen. Det här är ett praktiskt och roligt fordon i Övertorneå. Gatorna i Övertorneå är varken sandade eller grusade. Det går alltså alldeles utmärkt att sparka. Avstånden i Övertorneå är perfekta för sparkåkning. Att ta sparken till affären när man ska handla är perfekt. Det kan gå ganska fort med en spark i Övertorneå, höjdskillnadernas by. I fredags kväll kom jag på mig själv med att leta efter handbromsen i nedförsbackarna. Det är ingen cykel det här. Det är bara att släppa på, men det kan gå fort.

Idel tävlingar!

Alla hjärtans dag. Den här dagen förra året fick Sverige sina första medaljer i Turin-OS. Det blev två medaljer. Guld båda två. En fin dag. Solen sken och Sverige vann både herrarnas och damernas lagsprint. Början på ett underbart härligt OS. Jag blir nostalgisk när jag tänker på Turin-OS. Det var fantastiskt. För att göra saknaden lättare är vi inne i februaris VM-veckor. VM i Åre och skidskytte-VM från Italien.

Bland alla vintersporter jag älskar tror jag att jag gillar skidskytte bäst. Skidskytte-VM avslutades ju i söndags med att Michael Greis vann 15 km masstart. Han som är född samma dag som jag, och som tog Turin-OS allra första guldmedalj lördagen den 11 februari. Det svenska laget vann guldet i den roligaste av alla roliga grenar: Mixstafett!

För vissa kommuner går det väldigt bra. Som Härjedalen (ACO, Nike Bent) och som Storuman (Anja, Byggmark, Björn Ferry). Kommuner som alltså är i Övertorneås storlek befolkningsmässigt. Övertorneå har ju också varit bra på att vinna den senaste tiden. Så flytta inte ifrån småkommuner! Det är där man blir bäst! Slalombacken inpå knuten.

Bäst, eller snarare extremast. Är det någon mer än jag som har fått känslan av att Övertorneå antingen kammar hem en fin första plats, eller hamnar längst ner på någon mindre smickrande lista? Till och med i bokstavsordning måste Övertorneå vara extremast.

Övertorneå har minst andel helt självförsörjda i hela landet; 22 %. Högst andel helt självförsörjda har Solna; 41 %. Det går ju så klart inte att jämföra kommuner så här eftersom till exempel varenda person med barn faller bort pga barnbidrag, men det är ju listor och siffror ändå. Och Övertorneå är extremast. Det roligaste i den där statistiken var att Övertorneå är en av endast två kommuner av 290 där kvinnor har en högre procent av nettoinkomsten bestående av löne- och näringsinkomst och kapitalinkomst än män. Extremt. (Den andra kommunen är Pajala.)

Och så har en "färsk undersökning" visat att Övertorneå har det sämsta företagsklimatet i länet. Okej, bara extremast i länet den här gången, men det är ju nog illa. Jag är övertygad om att folket i "en av landets rikaste kommuner" löser det där. Allt är tävlingar.

Kusiner på besök

Rovas affär

I går fick vi läsa fjärde och sista delen i NSD:s artikelserie Dokument Ekfors.

Utdrag:
"Första världskriget rasar. Det råder brist på ljus och fotogen. Grosshandlaren Johan Elis Rova är en av fem män som tar initiativ till att bygga en kraftstation i byn Ekfors för att förse Övertorneå och Hietaniemi med el. Det blir starten för Ekfors kraft. Bolaget bildas formellt i februari 1917."

Grosshandlare Johan Elis Rova, kallad Janne, är min morfars kusin. Hilda Hammarströms fotografi av Rovas affär i Nedre Kuivakangas där min morfars bror Samuel var anställd i 43 år, har jag använt en gång förut. Janne Rovas far och min morfars mor var syskon och kom från gården Huhtasaari i Övre Kuivakangas. De var många syskon. Släkten Huhtasaari är enormt stor. Min morfars morföräldrar hade ungefär 70 barnbarn. (Föreställ er att ni har 70 barnbarn!) När Huhtasaari hade släktträff under marknadslördagen i juli 1995 skrev NSD: "Rena massmönstringen blev det när tornedalssläkten Huhtasaari samlades i Övertorneå."

Johan Elis Rova är mormors far till Petra Östergren, som väckt en del debatt med sin bok Porr, horor och feminister.



Fred Flinta i sin Flintabil. Den här roliga leksaken från BRIO är köpt på Rovas affär i början av 60-talet. (Då familjen Flinta blev populär.) Jag tror att det var som julklapp till mina åkeri- och taxiägande farföräldrar.

7 februari 1986 fredag

Vi hade inte någon roliga timmen i skolan i dag. Vi fick städa bänkarna i stället.
I skolan har vi haft gröt till mat, och hemma har vi haft ris och kött. Vi har badat bastu. Jag har varit med Tomas efter skolan.

Lax / lohi

Årets isdjur kom på sin plats i Stadsparken i slutet av januari. Senare än vanligt. Det har varit för varmt. Nu är det tillräckligt kallt. Med råge. Minus 29 grader i skrivandets stund.

Årets djur är en lax. Visst är den fin? Den har rutschkana på ryggen.

Jag hade för slitna jeans på mig, annars hade jag testat kanan.

"Var rädd om det bästa du har. Använd hjälm!" Tror ni de tänker på det? De som hamnar här efter att krogen stängts 03:00.

5 februari 1985 tisdag

I dag har jag åkt skridskor.
Jag och mamma och M och R (grannar) har varit på folkhögskolan och tittat på när Ann-Kristin Hedmark har sjungit.
Och nu när jag skriver dagboken tittar jag på TV. Konståkning.

Det här är en av få episoder ur mina dagböcker från 1985 och 1986 som jag faktiskt minns. Vi satt på folkhögskolan och lyssnade på en konsert med Ann-Kristin Hedmark. På första raden satt vi. Jag tyckte ljudet var så högt att jag satt med fingrarna i öronen hela tiden. Under pausen kom en av killarna i bandet fram till mig, och jag tror Ann-Kristin också gjorde det. De frågade om jag tyckte att det var för högt. Ja jag tycker det är högt, svarade jag. Då ska vi sänka, sa de. Det gjorde de. Jag tyckte om konserten och bandet. De var vänliga.

Jag har blivit påmind. Många gånger. "Visst kommer du ihåg när du satt med fingrarna i öronen?"