5 februari 1985 tisdag

I dag har jag åkt skridskor.
Jag och mamma och M och R (grannar) har varit på folkhögskolan och tittat på när Ann-Kristin Hedmark har sjungit.
Och nu när jag skriver dagboken tittar jag på TV. Konståkning.

Det här är en av få episoder ur mina dagböcker från 1985 och 1986 som jag faktiskt minns. Vi satt på folkhögskolan och lyssnade på en konsert med Ann-Kristin Hedmark. På första raden satt vi. Jag tyckte ljudet var så högt att jag satt med fingrarna i öronen hela tiden. Under pausen kom en av killarna i bandet fram till mig, och jag tror Ann-Kristin också gjorde det. De frågade om jag tyckte att det var för högt. Ja jag tycker det är högt, svarade jag. Då ska vi sänka, sa de. Det gjorde de. Jag tyckte om konserten och bandet. De var vänliga.

Jag har blivit påmind. Många gånger. "Visst kommer du ihåg när du satt med fingrarna i öronen?"