lördag, juli 29, 2006

Skyltkriget

Jag har fått frågan flera gånger: Vad tycker du som kommer från Övertorneå om dom där skyltarna? Då ska jag förklara vad jag tycker. Egentligen tycker jag inte mycket alls, mer än att det känns ganska typiskt. Jag inte kan påminna mig om att jag har bevittnat något skyltkrig förut men händelsen känns ändå bekant. Som tornedaling är jag van att folk tar till okonventionella metoder. Någon överförmyndare drog ju en gräns rakt igenom byarna en gång i tiden och plötsligt kunde man absurt nog inte gå till grannen längre utan övervakning. En tornedaling har alltså blivit bra på konsten att kringgå lagar.

Jag vet att skyltarna väcker uppmärksamhet. Jag vet att många har åkt till Övertorneå bara för att få se dessa skyltar som nu har blivit svårräknat många sedan kriget utbröt i vintras. Ser man det så kan det ju vara bra. En av mina principer är att alla människor ska respekteras, oavsett intressen och stil och så vidare. Man ska kunna göra vad man vill. Ni vet, man ska kunna synas i Slitz utan att arbetsgivaren blir sur. Det är ju bra att upphovsmannen till skyltarna vill föra fram sina erfarenheter. Tyvärr faller allt på en enda liten detalj: Hakkorsen. I'm sorry men jag kan inte ha respekt för någon som leker med hakkors. Sådant kan omöjligen tas på allvar. Jag kan inte lyssna på vad någon som är så barnslig att han eller hon utnyttjar hakkors för att få fram sin åsikt. I stället har det blivit en komiskt löjlig följetong av det. Kommunen är rädd för hur turister ska reagera. Svenska turister kanske bara ler åt det, men hur reagerar utländska turister som bara ser ett hakkors och ordet nationalsocialdemokraterna? Det är antagligen bara bortskämda svenskar som förmår att reagera lättvindigt över hakkors.

torsdag, juli 27, 2006

BMW - När du älskar att köra

En grymt snygg bil

I dag frågade Rikard om jag hade lust att följa med till Englunds Bil och spana in BMW-bilarna. Visst hade jag det. Jag är svag för BMW. Jag är ganska ointresserad av att köra bil, men när jag kör BMW blir jag plötsligt intresserad. Så BMW:s slogan skulle lika gärna kunna vara: BMW - När du inte älskar att köra bil.

Det första man såg när man kom in på Englunds var en jättesnygg helt ny BMW. Lädersportratt, sportstolar och en massa andra läckerheter både in- och utvändigt. Det läckraste av allt var färgen. Vansinnigt snygg. Carbonsvartmetallic. Jag skulle kalla färgen blåbärs- eller enbärsmetallic. Färg för 15 000 kronor.
Man ser inte bilen där längre. Rikard köpte den. Helt spontant, utan planer på att byta den hyfsat nya och fina BMW han redan ägde mot någon annan. Färden till Englunds Bil som bara var tänkt som bilspan slutade helt oväntat med bilköp. Men vad gör man när man ser en carbonsvartmetallic snygging? Är man kär så är man, sa Rikard och köpte bilen. En spitter ny BMW 320si Limited Edition. Gatversionen av BMW:s WTCC-satsning tillverkad endast i 2 600 exemplar varav 40 tilldelats till Sverige. Det är en unik skönhet. Det var kärlek vid första ögonkastet det.

fredag, juli 21, 2006

En filosoferande skrattmås

Jag kan förstå skrattmåsens val av plats. På det stället kan man få många tankar tänkta. Det är Kattilakoski.

tisdag, juli 11, 2006

Alla är vi släkt med varandra

Arendt Grape (1612-1687), född i Lübeck, grundade järnbruket i Kengis utanför Pajala i slutet av 1640-talet. Det var på drottning Kristinas tid. Vi fick åka till Kengis på studiebesök när vi gick i sjuan.
1655 grundade han hemmanet Nautapouti på en holme som nu tillhör Ylitornio kommun. Där slog han sig ner tillsammans med makan Clara Reuter (1625-1692). Byggnaderna förstördes av islossningen 1677 och nya byggnader byggdes på östra stranden i stället. Eller som det heter i Keksis kväde om islossningen 1677:
Den når land vid Nautapuoti
Håller tysken från hans holme
Grapes barn till flykten gripa
Alla hasta upp på heden

De fick 14 barn, varav 9 själva fick barn, så man kan ju anta att alla tornedalingar är ättlingar till dessa två. Totala antalet ättlingar måste vara enormt. Jag får känslor av makrokosmos när jag börjar tänka efter. Det finns massor att hitta på nätet om Grapes släkt. Bli inte förvånade om ni hittar gubben Grape både en och två och tre och tio gånger om ni släktforskar. Det vore snarare konstigt om ni inte hittade honom.

Arendt Grape är bland annat min:
morfars morfars farfars mormors farfar
Han är också min:
farmors farfars morfars morfars morfars far
Och min:
farmors morfars farmors morfars farfars far



I Armassaari, söder om Ylitornio, finns en minnessten.

söndag, juli 09, 2006

Ötås norra infart

Senaste bidraget (tror jag) i skyltkriget.

måndag, juli 03, 2006

Tvättunderhållning

Just nu skulle jag helst vilja ta ett bad. Ett kallt uppfriskande bad. Det är varmt som det är redan utan att bära flyttkartonger. Jag har varit flytthjälp till en kompis i dag. Utan hiss så klart.

Och så har jag tvättat. Jag gjorde något som jag aldrig har gjort förut; studerade den där lappen med tvättsymboler. Jag kunde inte uttyda tecknen. Vad betyder triangel med kryss på? Vad betyder cirkel med P inuti? Inte en blekaste aning, innan jag tog fram den användbara boken "Hemkunskap för högstadiet". Där fanns tabellen med kryptiska tecken:
Triangel med kryss: "Tål inte klorblekning" Tål inte klorblekning? Vad ska jag med den informationen till?
Cirkel med P: "Tål ej starkare kemtvättsvätska än perkloretylen" Tål ej starkare än perkloretylen? Som om perkloretylen inte var starkt nog. Och vi pratar lakan här. Det är sängkläder jag har tvättat.

Sen hittade jag en annan fin tabell i hemkunskapsboken. Hur man tar bort fläckar från kläder.
"Gör så här: Stå vid ett öppet fönster eller under köksfläkten." Det lät hälsosamt.
"Blod: Blötlägg i kallt vatten tillsatt med salt (1 msk till 5 dl vatten)"
"Gräs: Perkloretylen och/eller T-röd, därefter ammoniak-tvålvatten." "Ammoniak-tvålvatten: Blanda 2½ dl ljummet vatten + 1 msk tvålflingor + 1 tsk ammoniak." Ett helt recept! Med livsfarliga kemikalier! I en bok för barn! Den här tabellen borde i stället in i kapitlet "onödigt arbete som ska undvikas".
"Kaffe och te: Perkloretylen." Är perkloretylen verkligen något som varje hushåll hade hemma förr i tiden (när jag gick på högstadiet)?
Det är en bok om att man ska hushålla med sina resurser, men de vill lära barn att slösa med både tid och hälsa.

Sen fanns en tredje symbol med onödig info på mina lakan: Ett strykjärn med tre prickar. Varför finns den där? Finns det någon galning som ens har funderat på att styrka sina lakan? Jag har aldrig hört talas om något sådant. Och ändå kommer jag från Tornedalen.

Ser man på. Här finns ett kapitel om hur man manglar och viker lakan och handdukar. Hur man viker! handdukar. Den här boken blir lektyr för sängen.

lördag, juli 01, 2006

Palosaari



Det finns många fina ställen i Tornedalen. Ibland behöver man en båt för att kunna ta sig till ett visst ställe. Det finns en fördom hos många kustbor om att tornedalingar är fullständiga noviser när det gäller båtar. Det är många som har trott att jag aldrig har suttit i en båt. Fördom nummer två är att inlandsbor aldrig äter fisk. Jag måste påminna om att jag är i Luleå, hela 16 mil från Övertorneå.

Faktum är att en tornedalings liv är byggt på vatten och båtar och beroendet av fisken. Älven var vår transportled och därför var det faktiskt på holmarna människorna först bodde.
På bilderna ser ni mig på en sandstrand på Palosaari, där jag var tillsammans med mamma, pappa, hunden, en moster och hennes man i juli 1980. Det är moster och morbrors båt på bilden. Palosaari ligger i höjd med Övre Kuivakangas. Sandstranden vetter mot öster. Det är alltså finska fastlandet på andra sidan vattnet på den nedre bilden. Holmen kallades Mellasaari förr i tiden efter gården Mella som låg på holmen men som på 1800-talet flyttades till fastlandet där den står än. Den gården har jag skrivit om förut. Min mammas farfar Seth (1865-1950) kom till Tornedalen i slutet av 1800-talet och tog över Mella. Min pappas mormor Mina (1880-1960) är född på Mellagården. Det var den familjen som hade hemmanet före Seth.
Seth och min mammas farmor fick som sagt 11 barn. 2 flickor och 9 pojkar. Seth var mån om att alla barnen skulle få varsin del av hemmanet. Jag vet inte hur det var med flickorna. De gifte ju sig och "behövde" väl inget av den anledningen, men annars skulle ingen gå lottlös. Någon fick en del av arealen, en annan fick halva hemgården, någon fick en utbildning i stället för mark, alla fick något. Morfar tillhörde skaran som fick markområden, bland annat på Palosaari. Morfar hade sin lada på Palosaari där han gjorde i ordning maten till korna Rosa och Onnenkukka.