Skyltkriget

Jag har fått frågan flera gånger: Vad tycker du som kommer från Övertorneå om dom där skyltarna? Då ska jag förklara vad jag tycker. Egentligen tycker jag inte mycket alls, mer än att det känns ganska typiskt. Jag inte kan påminna mig om att jag har bevittnat något skyltkrig förut men händelsen känns ändå bekant. Som tornedaling är jag van att folk tar till okonventionella metoder. Någon överförmyndare drog ju en gräns rakt igenom byarna en gång i tiden och plötsligt kunde man absurt nog inte gå till grannen längre utan övervakning. En tornedaling har alltså blivit bra på konsten att kringgå lagar.

Jag vet att skyltarna väcker uppmärksamhet. Jag vet att många har åkt till Övertorneå bara för att få se dessa skyltar som nu har blivit svårräknat många sedan kriget utbröt i vintras. Ser man det så kan det ju vara bra. En av mina principer är att alla människor ska respekteras, oavsett intressen och stil och så vidare. Man ska kunna göra vad man vill. Ni vet, man ska kunna synas i Slitz utan att arbetsgivaren blir sur. Det är ju bra att upphovsmannen till skyltarna vill föra fram sina erfarenheter. Tyvärr faller allt på en enda liten detalj: Hakkorsen. I'm sorry men jag kan inte ha respekt för någon som leker med hakkors. Sådant kan omöjligen tas på allvar. Jag kan inte lyssna på vad någon som är så barnslig att han eller hon utnyttjar hakkors för att få fram sin åsikt. I stället har det blivit en komiskt löjlig följetong av det. Kommunen är rädd för hur turister ska reagera. Svenska turister kanske bara ler åt det, men hur reagerar utländska turister som bara ser ett hakkors och ordet nationalsocialdemokraterna? Det är antagligen bara bortskämda svenskar som förmår att reagera lättvindigt över hakkors.