Vasaloppssöndag

Bilder från Vasaloppet 1953. Hon som är med på båda bilderna är en av min mormors systrar. (Karlen längst till höger ser ut att spela cool.) Bilen är en B-bil, och det är väl Stockholms län det.

I dag startade nästan 15 000 åkare. År 1953 var 791 åkare anmälda. Att damerna på bilden inte deltog är i alla fall säkert. Kvinnor tilläts ju inte åka förrän 1981. 1922 kördes det första Vasaloppet, med ett hundratal åkare. 1923 fanns en kvinna med bland de startande! Hoppsan, det hade ingen räknat med. Tydligen fattade inte kvinnorna själva att de inte ska åka Vasalopp. Så därför förbjöds då kvinnor att delta. (Det gick för bra för henne)

1953 vann Mora-Nisse för nionde och sista gången.

Knapsu-schampo och antiknapsu-schampo

29 februari 2008

Man vet att man är i Tornedalen.

Skata högt i träd.

Det finns mycket snö här!

Rökt älghjärta.

Bäst eller värst-kommunen

Det finns hur många exempel som helst. Det kan vara saker som är hur bra som helst. Det kan vara hur tokiga och galna grejer som helst. Mycket statistik finns. Övertorneå är antingen solklart bäst, eller råsämst! Ibland är det svårt att avgöra vad som är bäst och vad som är sämst. Det spelar ingen roll från vilket håll man ser det, Övertorneå intar någon av extremplatserna. Till och med i en sån enkel sak som bokstavsordning är Övertorneå extrem.

Företagarna har gjort en intressant undersökning om jämställd företagsamhet bland Sveriges 290 kommuner. En fyrkamp. Fyra grenar. Den vinnande kommunen i varje gren får en poäng. Tvåan får två, och så vidare. Den som placerar sig sämst i en gren får följdaktligen 290 poäng. Sedan adderar man kommunernas poäng i de fyra grenarna. Summorna jämförs, lägst poäng vinner.

Grenarna är:
1) Kvoten manliga/kvinnliga företagare
2) Andel av de kvinnliga företagarna som är över 54 år
3) Andel kvinnliga företagare inom starkt mansdominerade branscher (tillverkningsindustri och byggverksamheter) av det totala kvinnliga företagandet
4) Andel kvinnliga företagare av den kvinnliga populationen

I första grenen vann Danderyd med en kvot på 1,49. Tvåa blev Lidingö med kvoten 1,54. Pajala gjorde en bedrövlig start och drog på sig 290 poäng med kvoten 4,24. Tungt att bära med sig.

Gren 2. För att jämföra de norrbottniska deltagarna: I Jokkmokk är 23,1 % av de kvinnliga företagarna över 54 år. Med det fick Jokkmokk tre poäng. I Övertorneå är 49,0 % av kvinnorna äldre än 54 år. (283 pinnar) I Överkalix är 50,0 % över 54 år. (288 p)

Den tredje grenen är, ur mitt sätt att se på det, den riktiga jämställdhetsindikatorn. Kvinnor i mansdominerade branscher. Gnosjö vann en överlägsen seger med 44,0 % av de företagande kvinnorna i mansdominerande branscher. De borde ha fått många färre poäng än bara en mindre än tvåan Orsa som hade 20,3 %. Det mest anmärkningsvärda är att segraren och tvåan i gren 1, Danderyd och Lidingö, här placerade sig på 286:e respektive 287:e plats. Femma respektive fyra från slutet alltså. Stor andel av företagarna är kvinnor, men de är bundna av föråldrade normer.
Men, för att det här ska bli riktigt intressant skulle jag först vilja veta hur stor andel av det totala företagandet (kvinnor OCH män) som är inom bygg- och industrisektorn. Det skulle ju faktiskt kunna vara så att en viss bransch är vanlig i en kommun, och ovanlig i en annan kommun. Jag saknar alltså en jämförelse av kvinnors andel av företagandet inom dessa mansbranscher.
Älvkarleby hade inte en enda kvinna på startfältet: 290 poäng.

Vinnare, med poängsumman 166: Åre - Sveriges mest jämställda företagarkommun.
Norrbotten fick brons via Älvsbyn med en summa på 186.
På sista plats (290:e): Övertorneå - Sveriges minst jämställda företagarkommun. Poängsumma 1008. Det hade ju som varit fint att åtminstone undvika fyrsiffrigt, men Övertorneå har visst bestämt sig för att vara extrem, med råge.
Bra gick det inte heller för Pajala som landade på en 287:e plats. (970 p)

Anmärkning 1: Samtliga kommuner var dåliga. Även vinnaren.
Anmärkning 2: Statistik är ju kul, men det finns väldigt mycket som inte syns i statistik.

TV-lördag

Lördag med en massa härlig vintersport igen. Vinterstudion är en av SVT:s absolut bästa idéer.
Jag hoppas ni hinner titta på Fieteri också! Barnprogram på tornedalsfinska (och svenska). Del 3 av 8 i dag 11.05 på SVT1. Dock sista delen av dramaserien Farlig sommar. Inspelad i Övertorneå. Jättekul.

Nystart

Första inlägget på nästan fyra månader. Jag tänkte göra en nystart med bloggen!

Vad som hänt de senaste helgerna:

Förrförra helgen
Lördag: Jag fick äran att fira Burns Night. (eg. 25 jan.) Inte Skottlands nationaldag, men i praktiken är den det, firandet av nationalpoeten Robert Burns (1759-96) med, bland annat, nationalrätten haggis. Soppa till förrätt, haggis, mosad kålrot, mosad potatis, trifle till efterrätt, tablet till teet. Det gick inte av för hackor!

Söndag: Promenad på Porsöfjärden.

Förra lördagen: Hertsöträsket.

I dag: Sporthelg. Tävlingar, tävlingar och tävlingar. Längdskidåkning från Otepää, skidskytte från Östersund, utförsåkning från Sestriere och Garmisch Partenkirchen, ishockey från Globen, På spåret i repris, Melodifestival från Göteborg. Finns inte plats för nåt annat. (De här blogginläggen var förberedda.)

Min datortid

Hoppsan jag har visst en blogg också.

Jag glömmer ju bort det. Det här med Facebook är något som Socialstyrelsen borde ställa upp riktlinjer för. Om de inte redan gjort det? Jag misstänker att det blir sporadiskt bloggande framöver. Det är inte bara på grund av Facebook, men delvis är det faktiskt det. Det går inte att vara på två ställen samtidigt. (Kom ihåg att jag näst intill slutat med MSN. Den är bara igång i konstruktivt syfte. Överföra filer och dylikt.)

Jag måste ta upp en nackdel med Facebook. Den är amerikansk. Jag fattar inte alla termer. Vad är en date? Jag syftar på det test jag gjorde i går. Jag har stora problem med att fatta, till exempel dategrejen. Vad är det egentligen? Så jag måste ta Wikipedia till hjälp. (NE hjälpte inte) Och så skriver jag "dejt". (Skriver man "date" kommer man ju till ett dansband)

"Dejting innebär att människor träffas för att se hur bra de "matchar", dvs hur bra de passar ihop. För att göra det får man hitta på någon aktivitet tillsammans. Ett exempel på sådan aktivitet är att gå på restaurang eller bio."

Det verkar som en ohyggligt torr sysselsättning. Nåt sånt har jag aldrig gjort.
"Have you ever kissed on a first date?" Jag fattar absolut ingenting. Kissed on a first date? If not, vad väntar amerikanerna på? Dejtar de verkligen människor de inte känner? Vad skulle det vara bra för i så fall? Skulle jag "gå på dejt" med någon jag inte redan har kysst? Nej jag tror verkligen inte att jag skulle göra det.

Jag fattar verkligen inte. Alla frågor med ordet "date" svaras med ett klart nej. Jag gör inte sånt. Och måtte jorden ha gått under innan jag börjar med det.

"Dated someone on a regular basis?" Snälla, please, help me! Jag fattar inte.

"Gå på restaurang?" I don't think so.

Gamla leksaker

Inte bara skog har röjts. Under helgen i Övertorneå har det röjts, städats, sorterats och slängts i förrådet. Det är så skönt. Särskilt det där sista.
Jag har i första hand koncentrerat mig på gamla leksaker. Det som efter en första gallring hamnat i slänghögen är plast. Metall- och träleksakerna är i för bra skick.
Här är exempel på vad som ska sparas: (iaf inte slängas)

Den här vaggan är otroligt fin tycker jag. Den är tillverkad av någon på Länsmansgården (äldreboendet), har jag blivit informerad om.

Höstgöromål

Åka in till skogen och dra på handskarna. Veden ska tas om hand.

I skogen. Mer exakt: Mellan Tuohimaa och Karhulompolo. Trots namnet på sjön såg vi ingen björn, men väl en stor vacker älgtjur som ställde sig på vägen. Älgen var lika lång som vägen var bred.

Natten mellan nionde och tionde oktober: Första kalla natten. Vägen till skogen såg ut så här. Egentligen; groparna i vägen till skogen såg ut så här. Men groparna är rätt många så.

Fyra svanar flög precis ovanför oss när vi staplade. De var på väg söderut. Jag önskade dem en trevlig resa.

Övertorneå oktober 07

Jag står i Finland och tar den här bilden på Övertorneå.

MSN off, Facebook on

Nej, jag kunde inte hålla mig längre. Nu är jag på Facebook.

Däremot kommer jag inte att synas på MSN särskilt ofta. Igen. Jag gav MSN en ny chans för ett tag sedan. Det missbrukades. Så nu håller jag mig borta därifrån, igen.

Nu måste jag prata allvar, för en gångs skull. En del av mina bekanta har fått för sig att jag är den allvetande skräphögen Matilda i Fragglarna. Hur har det gått till? Är jag så lik henne?

För det första, jag är inte allvetande. Det finns vissa saker som jag inte kan veta. Sånt som bara ni själva kan veta. Om ni gillar Earl Grey bättre än Lady Grey så väljer ni Earl Grey. Ni behöver inte gå omvägen via mig. Jag kan inte veta åt er. Vänd frågan till er själva i stället. Det är faktiskt så att ingen annan kan veta åt er. Man måste veta själv. OCH, det gör man, faktiskt. Är det klart? Lita på er själva. Jag vet att ni kan, och vet.

För det andra; jag är ingen skräphög. Åtminstone 95 %, säkert, av allt negativt ältande jag har fått höra, har inte varit något annat än hjärnspöken och nojor. Tänk positivt! Försök åtminstone. Jag vet att ni klarar det.

Så nu, när ni behöver råd gällande mer eller mindre svåra beslut, och den allvetande skräphögen inte längre är lika tillgänglig (jag har satt några fler gorger i vägen), behöver det inte innebära någon större skillnad ändå. För ni kan vara er egen allvetande skärphög. Ni kan få en lathund av mig. Undrar ni över något, har ni beslutsångest, grubblar ni över livets mening, eller har ni fastnat i en tankeloop? Fundera då på om någon av dessa punkter är svaret på frågan:

1. Spelar det någon roll?
2. Bryr sig någon?
3. Bryr sig någon om 100 år?
4. Det visar sig.
5. Ta en kall dusch.
6. Ta en het bastu.
7. Tänk inte, gör bara.
8. Tänk själv!
9. Välj själv!
10. Hört talas om egen vilja?
11. Sov på saken!
12. Kasta tärning om saken

En otrolig tid

Jag har fått för mig att jag måste redovisa alla pärm till pärm-böcker jag läser här. För att få ut max av dem.

"En otrolig tid, mormor och farfar berättar"
Utgiven 1981. 23 norrbottningar, födda mellan 1895 och 1919, berättar om hur det var att växa upp i Norrbotten i början av 1900-talet. "En bok till och för barn i alla åldrar." 54 berättelser i 16 kapitel som skolan, hemmet, arbetet, nöjen, kläder, krigen och den nya tekniken med till exempel radion. Den tiden då allting tillverkades hemma. Tillverka mat själv, tillverka kläder själv. Hur väl hade jag hade passat in där? Inte bra alls. Mina talanger och intressen är inte lagda åt mat- eller syhållet. Att var och en gör det de är bäst på? Nej nej. Förbestämda sysslor. Kvinnor med fallenhet för handarbete måste ha haft stor fördel. Arbetet borde ha gått lättare för dem. Deras kreationer blev säkert också mer varierade. Barkbröd, förkläden, vadmal, knut i nacken och knäbyxor. En fin och mysig bok. Vad hände med de kvinnor och män som råkade ha tummen mitt i handen? Ogifta allihopa?

Leilit. Tidstypisk. I en leili förvarade man fil och mjölk. Min morfar har målat dem i efterhand. Jag dricker inte mjölk, men ibland är jag sugen på en viilipytty. Men var finns det att hitta? Inte på ICA Porsön i alla fall. Ibland förstår jag inte vad Sverige är för konstigt land. Viilipytty finns inte, men samtidigt finns Risifrutti och annat sånt som är så äckligt sött att det är omöjligt att svälja. Och bastu badas inte. Inte på riktigt.

Jag vet inte hur mycket svensk jag är. Men nu vet jag att jag är 93 % norrländsk. Gör Norrmejeriers Norrlandstest! Och tala sen om för mig vad ni fick för resultat! Det är faktiskt väldigt bra och roliga frågor. Svaret man får måste verkligen vara ett mått på hur norrländsk man är! 93 %! Det kändes bra!

Senaste norrmejeriprodukten jag använde var naturell crème fraiche. Den var till en ananaspaj jag gjorde tidigare i kväll. Enkel, inte mycket jobb. Så en aning sånt åt mathållet klarar jag väl av.

En kortlek

Det här är Luleå hockeys spelare 03/04, i tecknad version. Tränarna innehar essplaterna. Skuggan Nilsson och Bulan Berglund är damerna i gänget. Roger Åkerström har fått äran att vara röd kung. Hento är svart kung.
Killen som gjort teckningarna är min kusin Johannes, ett konstnärligt geni.


Just nu sitter jag förresten och bläddrar i Sportbladets elitserieguide från just säsongen 03/04.

Kvällstidningarnas hockeyguider

Luleå har spelat sin första match, och jag läser kvällstidningarnas hockeybilagor. Deras "superguider". Jag försökte ha en tävling mellan dem för att utse bästa bilaga. Det gick inte. De är för olika. Det går inte att jämföra dem. Den ena ersätter inte den andra.

Framsidan:
Sportbladet i blått med Weinhandl.
Expressen i rött med Svartvadet.
Den grenen går till Sportbladet. Det är en praktisk sak. Röd färg släpper. Använd inte röd färg någonstans i omslagen! Jag har somnat nog många gånger med röda fingertoppar.

Sportbladet startar med krönika av Anrell. Expressen med krönika av Nyström. Lika ointressanta båda två. Anrell är positivare till Luleå än Nyström, men det har ingen betydelse. Det är ändå bara spekulationer. Vem som helst kan göra en sådan.

Sportbladet har fler sidor än Expressen. Innan guiden kommer igång på riktigt har Sportbladet 6 sidor Weinhandl, några sidor Chicken Swedes, 5 sidor ekonomi och 5 sidor dokument Modo. Expressen har 3 sidor Renberg och 3 sidor Ward, Jämtin och Ledin som de jämför med bröderna Hanson.

Sen kommer Elitserieguidningen:
Sportbladet: 4-5 sidor per lag (2 till laget som helhet, 2-3 till enskilda spelare)
Expressen: 4 sidor per lag (alla 4 sidor till laget, varav en sida är en lagbild)

Expressen satsar på Laget. Sportbladet på Individen.

Sportbladet saknar lagbilder, men har flaggor för utlänningarna. Det är kul. Det kan de få plus för. Förutom flaggor har Sportbladet satt plus på enskilda spelare. Det är inte lika intressant.

Allsvenskan och NHL:
Expressen: 18 sidor Allsvenskan, 6 sidor NHL (inkl. reklamfält)
Sportbladet: 1 sida Allsvenskan, 36 sidor NHL

Det går alltså inte att kora en segrare. Men jag har bläddrat mest i Expressens. Vilket beror på lagbilderna och Allsvenskan. (Men mest på att bilderna på spelarna är större)

Kuivakangas

För det första får jag be Förmiddag från länet-lyssnarna om ursäkt för att jag inte lade in de här bilderna innan programmet sändes. Jag har ju visat flera kuivabilder redan, men aldrig de här.

I förmiddags var alltså Kuivakangas i direktsändning, 09.30 - 13.00. Varje torsdag sänder ju P4 Norrbotten från en by någonstans i länet. I dag var det från min by. Ni vet ju att jag är uppvuxen i centralorten, men Kuivakangas är min by.

Det blev ett jättebra program. Ska lyssna på det igen. Massor med sköna kuivabor. Älgköttsoppa, som moster varit med och ordnat. Historia med guidning i byn. Men mest handlade det faktiskt om sport. Hockey, fotboll, basket, kanotslalom, och så fick pappa prata om skyttet. Kuivakangas är en fantastiskt bra sportby. Många frukter räknades upp. Tre av spelarna i Luleå hockey, bland många andra äpplen, päron, apelsiner... ur Kuivakangas träd.

Överst: Folkets hus. Nedan: Nedre Kuivakangas med sjön Kuivajärvi i förgrunden, huvudgatan i Nedre Kuiva, Kuivaplayan, Kuivaplayan med Aavasaksa i bakgrunden, traditionella höhässjor, och nederst en bild på mosters blommor.

Förmiddag...

från Kuivakangas Folkets hus just nu i P4.
Troligen en av världens bästa idrottsbyar. Bland annat.

Vadslagning

Norge: 5 medaljer

Danmark: 4 medaljer

Finland: 4 medaljer (Guld och brons i herrspjut)

Sovjetunionen: 132 medaljer

DDR: 102 medaljer

Laulun laulut

I kväll hade jag gärna varit i Pajala. På Laulun laulut. Liet lavlut-uttagningen för Norden, Östersjöregionen och Karelen, utom samiska bidrag som har egen sångfestival i Kautokeino. En till tre av de tävlande går vidare till Liet lavlut 2008 i Friesland.

11 tävlande sånger på språken:

1. Tornedalsfinska Jäähyväiset hette det första bidraget. Daniel Sandström artisten.

2. Mordvinska med gruppen Mordens. Vann jurytävlingen gjorde den, men jag tyckte det lät rent förfärligt.

3. Finlandssvenska med Ami Aspelund. Tävlingens enda kändisartist. Ami var med i ESC 1983 för Finland. Fantasiaa hette det bidraget.

Finlandssvenska är enda språket av kvällens tävlande som varit med i ESC. 1990 var det. Låten hette Fri.

4. Romani chib. Dragspel.

5. Finlandssvenska igen. Den här gången med en manlig trubadur.

6. Vepsiska med en grupp från Karelska republiken.

7. Sverigefinska Första låten som jag tyckte hade en melodi i sig. Sami Bergman.

8. Jiddisch med Rebecka Gordon.

9. Sverigefinska med Tapio Lauhamaa. Pöllönen tie.

10. Karelska Olemba, kvällens andra grupp från Karelska republiken. Ganska hemskt det här också. Balalajkor, bas, trummor, säckpipor, bara en massa ljud.

11. Tornedalsfinska med Surunmaa. Vann publikpriset. Fiol, bas, dragspel.

Resultat: 1 Mordens 66 poäng. 2 Olemba 53 poäng. 3 Surunmaa 52 poäng. 3 Sami Bergman 52 poäng.

Sommarens blommor

Sommarens färger. Stockros, penséer, röd solhatt med mera. Vissa bilder är två månader gamla, andra bara en dryg vecka.

Det här är ingen spion i regnväder. Alla svenska ord börjar inte med två konsonanter, som många med finsk-ugriskt modersmål gissar.

Goda bär; svart aronia.

Frisyr-VM i Osaka

Då var friidrotts-VM över. Grattis Finland igen. Det är ni som kan den vackra men smala konsten att kasta en lång stång.

Friidrotts-VM är ju lika mycket ett VM i frisyrer som i friidrott. Ingen annanstans kan man se en parad med så många olika frisyrer samtidigt. Man får verkligen se allt möjligt, från balfrisyrer till strandfrisyrer. Vackra, mindre vackra, korta, långa och en massa olika färger. Damer och herrar tävlar i lika många grenar. Tirunesh Dibaba vann damernas vackrast. Hon hade lyckats med en frisyr som passar, och är snygg, överallt. I de flesta sammanhang jag kan komma på. I damernas minst vackrast vann Tatyana Lebedeva. Hon hade egentligen tre olika frisyrer som inte smälte ihop till en. Rödbrun krullig botten med långa spröt som stack ut här och var. Och allt det där tror jag låg på något svart. Det är bara att åka hem och träna.

Vilka är det som gör alla dessa frisyrer? ALLA har ju någon frisyr. Och alla har olika. Antingen har de med sig en egen privatelitfrisör eller så händer det så lite på lägren, som ju Kajsa sa, att de börjar pilla och pyssla med varandras frisyrer och blivit väldigt bra på det. Många har så raffinerade frisyrer att det omöjligen kan vara någon amatörfrisör som gjort dem.















Det här är mina maskotar Fielder och Tracker.
Tracker, den röda, är mest intresserad av ban- och hoppgrenar. Han är så snabb att han en gång vann över en gepard i ett internationellt 150-meterslopp. Trots att han är varg.

Fielder, den gula, är trots tuppkamen en björn. Han gillar kastgrenar. Han har världsrekordet i kast med stor lax.

Jag hittar inte på. Det står så på deras lappar. 2001 blev de officiella maskotar för VM i Edmonton. Efter fullgjort arbete där flyttade de till mig och blev mina maskotar.

Just nu står de och väntar på att Finnkampen ska börja på lördag.