På spåret

Valde SVT den nya programledaren för hans namns skull?

Typisk På spåret-humor!

Vykort från Tornedalen

Jag samlar inte aktivt vykort, men jag sparar så klart dem jag får.

De kort som är särskilt intressanta, tycker jag, är inte de med vackrast motiv, utan till exempel vykort med foton på gigantiska baracker till lägenhetshus. Udda motiv, helt opretentiöst. När man inte fattar varför fotografen eller förlaget valt just det motivet är vykortet som bäst.

Nu för tiden kommer vykorten väldigt sällan, men här är fem gamla vykort från olika plaster i Tornedalen. Fyra kort från mitten av 80-talet, och ett riktigt gammalt.

Karesuando. Bilden nere till höger, precis vad jag menade ovan!
Foto: Dino Sassi
Förlag: K. Rune Lundström, Skellefteå

Vittangi. Suptallen. Det sägs att hästarna blev så vana vid att alltid stanna till där, att de till slut stannade där av sig själva.

Foto: S.Persson Centrum, Överkalix

Pajala. Foto: Börje Rönnberg.

Förlag: K. Rune Lundström, Skellefteå

Och här, det här är vad jag särskilt gillar med vykort. Bilden på Matarengivägen är helt anspråkslös, men ändå jätteintressant. Några roliga bilar. Bilen längst fram är finskregistrerad. En hel del har förändrats sedan bilden togs.

Foto: Dino Sassi. Förlag: K. Rune Lundström AB, Skellefteå.

Apropå bilar. Dieselknatter är ju oundvikligt om man är i Övertorneå. (Det kanske till och med är vanligare än tornedalsfinskan?) I dag kunde vi läsa att Övertorneå har störst andel dieseldrivna personbilar av kommunerna i landet. 71 % av bilarna i Övertorneå är dieseldrivna, enligt SIKA, Statens institut för kommunikationsanalys. Tvåa är Arjeplog med 68 %. Sedan följer Strömsund, Storuman och Norsjö.

Haparanda, hamnen.

Foto: J.E. Nahlin. Förlag: E. Hammaréns bokhandel

Vinterlandet

Visst har det väl varit härligt väder senaste veckan? Kallt, massvis med fluffig snö och ofta sol från klarblå himmel. Jag har gått omkring, dragit djupa andetag, och njutit av den lugna, friska, kalla luften som biter i kinderna. Härligt.


Jag är inte ofta inne i stan i Luleå. När jag väl är där gör jag bara det jag är där för att göra, och drar sedan därifrån. Studerar hur stan ser ut gör jag alldeles för sällan. Synd, för intressant är det. Det här huset till exempel. Mitt emot stadsparken på storgatssidan. Sida vid sida med Stadshotellet. Byggt 1903. Ritat av Aron Johansson, som även ritat riksdagshuset i Stockholm.

Någon som kan lista ut vad de sex bokstäverna på husfasaden står för? (Om ni inte redan vet det.) Jag kan hjälpa till med ordningen på bokstäverna: BABSÖN. Rulla ner för rätt svar.

Att åka kana på utterrygg.

BABSÖN: Bankaktiebolaget Stockholm Övre Norrland

Snödjur i Luleå stadspark

En bra idé

I går på hockeyn var vi 4 905 personer i publiken. Det är 67 personer färre än det bodde i hela Övertorneå kommun vid årsskiftet 08-09. Visst skulle det vara en bra grund för en gissningstävling? "Är dagens publiksiffra större eller mindre än Övertorneå kommuns invånartal?" Perfekt. Den frågan kan man köra vid varje hemmamatch hela säsongen. De som fått flest rätt vid säsongens slut vinner något fint pris.


4 972 personer alltså. Övertorneå kommun är till ytan lika stor som Umeå kommun, men i Umeå bor 112 728 personer. Folk vet alltså inte vilket utomordentligt bra ställe Övertorneå är att bo i! Man kan ju inte begära att Övertorneås ungdomar ska stanna kvar. Nej nej, de ska ut och erövra världen, eller åtminstone Sverige. Det är bara bra. Men inflyttningen? Den kan man begära mer av. Mycket mer. Kom igen nu! Flytta till Övertorneå! Tänk på saken i alla fall. Det är ett suveränt ställe.

Tillbaka till enkelheterna nu!

Förutom att vi är mitt uppe i bästa sportperioden på året så är det melodifestivaltider, och jag gillar den tävlingen. Själva tävlingen alltså, inte tönterierna runt omkring. Helst skulle jag vilja klippa bort programledaren helt. Finns det något värde i att stå och dra löjliga "skämt"? Jag har förhoppningar om att Mede är bättre än Luuk (möjligt att vara annat?), men hon körde ändå samma lek och ploj-stil som alla programledare gjort de senaste åren.

Jag skulle egentligen inte ha skrivit något om Melodifestivalen, om det inte vore för Johan Norberg (inte min kusin, utan musikern med samma namn:), som i går i SVT:s morgonsoffa bekräftade det vi redan visste; att jurymedlemmarna får tillsägelser om vad de ska göra. De har "regler" att utgå ifrån. Tänka självständigt efter egen musiksmak ska de helst inte göra.

Johan Norberg: "Björkman åker runt bland etablerade musikförlag och lyssnar på låtar och kommer överens med dem om vilka låtar HAN tycker är viktiga, och vilka artister HAN vill se i Melodifestivalen. Sedan skickas låtarna till juryn som tar ut finalbidragen."
Det visste vi redan. Det är ju alltid samma låtar som tävlar, år efter år, som dessutom råkar falla just Christer Björkman i smaken.

Leijnegard: "Björkmans mål kan ju ställas på ända om juryn röstar "fel". Hur fri är juryn?"
Norberg: "Vi får direktiv från Christer vad han tycker att vi ska rösta på. Fem punkter fick vi. Man vet tydligt vad som ska fram."
Just det här är ingenting Björkman har hittat på. Så har det alltid varit med jurygrupperna. I alla år. Långt före Björkmans tid.

Det är synd att folk inte ska få veta hur det fungerar, sa Norberg också.
Men vi vet hur det fungerar. Det kan man lätt räkna ut. 3 gånger har juryn (Björkman) försökt köra över folket och den rätta vinnaren. 2 gånger har försöken lyckats. 2005 (Las Vegas) och så Hero förra året. Det är inte svårt att förstå varför européerna inte röstade på dem. Visst hade Sanna Nielsens Empty Room stått sig bättre. Men, som Johan Norberg bekräftade; Christer ville att Charlotte skulle vinna.

Men Norberg försvarar Björkman: "Han satsar stenhårt på att vi ska få fram internationella hits."
Björkman jobbar säkert stenhårt. Han myglar fram en vinnare HAN tror på, och när Europa inte köper HANS låt skyller han på att de har annan musiksmak än "vi". Så är det ju inte. De kanske bara helt enkelt har smak?

Det kan tyckas att det här är en liten sak att haka upp sig på. Men det är inte bara en kul grej det här. Melodifestivalen är Sveriges största TV-program. Eurovision Song Contest är tydligen big business för svenskarna. Och jag tycker att statstelevisionen i ett demokratiskt land ska föregå med bättre exempel!

15 seconds of fame

Jag har ju personer i min släkt som är långt mer kända än jag. Men i dag har jag haft 15 sekunder av berömmelse!

Jag fick ett paket med en bok i dag! Och jag är glad för jag har faktiskt velat ha just den här boken. Jane Fredlunds Så levde vi. Så jag tackar Kuriren och deras fina Hemmavid, som man både kan läsa i tidningen och se på TV i 24 Norrbotten.

Redaktören för Hemmavid presenterar bokvinnaren.

Boken är verkligen bra. Jag kommer absolut att ha glädje av den!

Aavasaksa

Det är svårt att beskriva Övertorneå utan att ta med Aavasaksa. Midnattsolsberget, kalottberget, världsarvet med mera. Till och med en asteroid, 2678 Aavasaksa, har fått sitt namn efter "vårt" berg. På bilder förekommer Aavasaksa, lika många gånger med avsikt, som utan avsikt av fotografen.
Vad vore Övertorneå utan Aavasaksa? Aavasaksa är för Övertorneå så som Matterhorn för Schweiz.

Från finska YLE kommer två filmer. Först en 8 minuter lång film om midsommaren 1946. Berättaren tar upp Maupertuis och den franska gradmätningsexpeditionen, människor promenerar uppför berget på klapperstenarna, sedan kommer dragspelet och dansen igång.
Den andra filmen är från midsommarfirandet 1965. Midsommarfesten börjar högtidligt och städat med hissande av flagga och högtidstal. Sedan blir det löpartävling. I slutet av filmen spårar det ur, totalt.
Var så goda att se! (Det kan ta ett tag innan filmen kommer igång.)

Midsommar på Aavasaksa 1946
Midsommar på Aavasaksa 1965

Utsikt från Aavasaksa mot nordväst. Torne älv och Kuivajärvi i bakgrunden.