lördag, februari 14, 2009

Tillbaka till enkelheterna nu!

Förutom att vi är mitt uppe i bästa sportperioden på året så är det melodifestivaltider, och jag gillar den tävlingen. Själva tävlingen alltså, inte tönterierna runt omkring. Helst skulle jag vilja klippa bort programledaren helt. Finns det något värde i att stå och dra löjliga "skämt"? Jag har förhoppningar om att Mede är bättre än Luuk (möjligt att vara annat?), men hon körde ändå samma lek och ploj-stil som alla programledare gjort de senaste åren.

Jag skulle egentligen inte ha skrivit något om Melodifestivalen, om det inte vore för Johan Norberg (inte min kusin, utan musikern med samma namn:), som i går i SVT:s morgonsoffa bekräftade det vi redan visste; att jurymedlemmarna får tillsägelser om vad de ska göra. De har "regler" att utgå ifrån. Tänka självständigt efter egen musiksmak ska de helst inte göra.

Johan Norberg: "Björkman åker runt bland etablerade musikförlag och lyssnar på låtar och kommer överens med dem om vilka låtar HAN tycker är viktiga, och vilka artister HAN vill se i Melodifestivalen. Sedan skickas låtarna till juryn som tar ut finalbidragen."
Det visste vi redan. Det är ju alltid samma låtar som tävlar, år efter år, som dessutom råkar falla just Christer Björkman i smaken.

Leijnegard: "Björkmans mål kan ju ställas på ända om juryn röstar "fel". Hur fri är juryn?"
Norberg: "Vi får direktiv från Christer vad han tycker att vi ska rösta på. Fem punkter fick vi. Man vet tydligt vad som ska fram."
Just det här är ingenting Björkman har hittat på. Så har det alltid varit med jurygrupperna. I alla år. Långt före Björkmans tid.

Det är synd att folk inte ska få veta hur det fungerar, sa Norberg också.
Men vi vet hur det fungerar. Det kan man lätt räkna ut. 3 gånger har juryn (Björkman) försökt köra över folket och den rätta vinnaren. 2 gånger har försöken lyckats. 2005 (Las Vegas) och så Hero förra året. Det är inte svårt att förstå varför européerna inte röstade på dem. Visst hade Sanna Nielsens Empty Room stått sig bättre. Men, som Johan Norberg bekräftade; Christer ville att Charlotte skulle vinna.

Men Norberg försvarar Björkman: "Han satsar stenhårt på att vi ska få fram internationella hits."
Björkman jobbar säkert stenhårt. Han myglar fram en vinnare HAN tror på, och när Europa inte köper HANS låt skyller han på att de har annan musiksmak än "vi". Så är det ju inte. De kanske bara helt enkelt har smak?

Det kan tyckas att det här är en liten sak att haka upp sig på. Men det är inte bara en kul grej det här. Melodifestivalen är Sveriges största TV-program. Eurovision Song Contest är tydligen big business för svenskarna. Och jag tycker att statstelevisionen i ett demokratiskt land ska föregå med bättre exempel!

6 kommentarer:

Jimmy sa...

Mycket bra blogg!
Det kanske vore dags att slänga in nytt folk i ledningen, ändra på både det ena och det andra, så att säga.

Jimmy sa...

Jag följer som vanligt inte med i deltävlingarna sådär jättebra, men av det man hör från tv:n som står på (sambon kollar mer intensivt än jag gör) så låter det ungefär som samma medelmåttiga melodier, där ingen direkt höjer sig över mängden.

Jimmy sa...

Högt satta mål, gör att man glömmer enkelheten, att en bra låt är en bra låt, oavsett andra förutsättningar som finns, eller inte finns.

Mia sa...

Ja, jag håller ju med dig. Öppna, vädra, och skala av röstningsprocedurerna så att endast telefonrösterna räknas. Röstningen som den ser ut just nu är ju ett skämt.

Ja, precis. Det blir bara mer spackel och mer spackel. Men ibland är faktiskt det enklare snyggare.

Jimmy sa...

Det enkla är det geniala!...ungefär

Mia sa...

Ja i det här fallet:)