Att se på fotboll

Fotbollsmaten är fixad! Avokadoröra (tack Anders P för den idén. Avokado, räkor och citron. Jag hade tänkt blanda i löken och peppar men glömde det av nån anledning. Så det ligger ovanpå), mer schalottenlök, mer räkor, tomat, gurka och morotsbröd. Blåbärssoppa i koppen. (Det bara blev så.) Boken hör även den till fotbollsmiddagen på grund av att en fotbollsmatch är så monoton.

Så nu är det bara att bänka sig, eller soffa sig, framför fotbollsnacket. Ska fotbolla mig ensam och ostört. Ska bli skönt. (Har ändå inga val. Ska jag se fotboll blir det på egen hand. Alla jag känner tycker att det roligaste med fotbolls-EM är att England inte är med.)

Svenskars fascination

Under spanande efter lämpliga mc-vägar i Motormännens vägatlas över Sverige.

- Nä men kolla så häftigt!
- Vad?
- Att det finns en by som heter Uumaa. Ooomaaa.
- Men fatta att det är mitt efternamn!
- Är det det?
- Min farfar är född just där, och tog därför det namn han tog.
- Så mitt i prick det här blev då.
- Mm.
- Men det är ju bara så häftigt. 4 av 5 bokstäver, vokaler!
- Piteå och Luleå har 3 av 5. Umeå har 3 av 4.
- Det är en jäkla skillnad. Försök komma på en annan ort i Sverige som har 4 av 5 vokaler!
- Tjaa, ja! Aapua!
- Ja. En finnhåla igen.
- Aapua är faktiskt en av Övertorneå kommuns största byar. En jättefin by.
- Men ändå en finnhåla.

Svenskars fascination över det finska språket verkar aldrig ta slut. Men så är det också ett intressant språk. Jag vet inte, men jag kommer inte på någon ort i Sverige "på svenska" med motsvarande fördelning av konsonanter och vokaler. Finns det? Trots att svenskan har fler vokaler att ta av.

Gissa bilden!

Vad och varifrån är det här?
(obs. inte Tornedalen)

Ja, Bälingeberget, förstås. Där det finns ett coolt klapperstensfält och jättehäftiga gamla träd och en massa annat att känna på. På andra sidan om Lule älv syns klocktornet i Gammelstad.

Antti Keksi

När jag skrev om Grape här i bloggen citerade jag några rader ur professor Björn Collinders översättning av Keksis kväde om islossningen 1677. Grapes minnessten ligger som sagt på östra sidan om Torne älv. En minnessten tillägnad Keski finns på den västra, på en kulle i byn Korva.


Antti Mikkelinpoika Keksi, Anders Mickelsson Keksi, (o. 1622-1705) den första kända finska allmogeskalden. Han använde samma versmått som i Kalavala, runometer, som funnits i finsk folktradition sedan urminnes tider. (Det finska ordet runo betyder dikt.) Melodin och rytmen gjorde ju att dikterna bevarades, trots att de var oskrivna. Två av Keksis kväden nedtecknades sedan, i slutet av 1700-talet: Det humoristiska om islossningen 1677, och det satiriska om prästen Nicolaus Nicolai Ulopolitanus, kyrkoherde i Övertorneå från 1641 till 1676.
Texten på stenen är tagen ur kvädet om islossningen. På andra sidan om stenen finns översättningen till svenska: "Men jag Keksi ser från kullen, blickar ned från branta backen, Torakankorvas trygga fäste" En engelsk översättning finns på informationsskylten vid sidan om stenen.
Stenen restes av Övertorneå hembygds- och turistförening 1955, efter ett förarbete av bland andra Emil Grym, ordföranden i föreningen. Som ytterligare kuriosa kan jag säga att det var min farfar som körde stenen från tillverkningen i Piteå till Korva.
Erik Wahlbergs bok om "bondeskalden Antti Keksi" utgiven som nummer 45 i Tornedalica-serien är en mycket användbar bok. I den finns mycket.

Har man rötter i Tornedalen är chansen mycket stor att man hittar Keksi bland sina förfäder. Går man tio led tillbaka finns ju 2 upphöjt till 10 dividerat med 2 möjligheter att hitta en särskild person. 512 alltså. Går man 11 led tillbaka finns 1024 möjligheter. Dessutom är barnafödandet per familj högt.

Antti Keksi är bland annat min:
Morfars mormors farfars morfars morfar
Han är också min:
Farmors farsmors farfars morfars morfar
Och min:
Farmors mormors mormors farmors farmors far

Dessa tre grenar är alla ur Keksis dotter Cecilia. Cecilia var gift på Korvola hemman i Kuivakangas med bonden Johan Staffansson.

Keksistenen ligger på en kulle precis vid Hietalas handelsträdgård. Man kan knalla upp till kullen, se ut över älven, och tänka på att det är samma utsikt som Keksi hade. Utsikten är vacker därifrån. När man är nöjd kan man gå ner till handelsträdgården och köpa gurkor och tomater, färska kryddor, blommor eller plantor. Korva är värt ett besök!

En riktigt bra grej

Den här boken är ett måste. En typisk bra att ha-grej för alla Övertorneåska hushåll.
Den finns på biblioteket och turistinformationen för endast 25 kronor. 52 sidor om 27 besöksmål i kommunen. Intressant text, bra fotografier och kartor. Den är jättebra!
"För dig som vill veta mer om naturen i allmänhet och i synnerhet om naturen i Övertorneå" Idé, text och foto: Rolf Lahti.

De här små röda husen som man ser lite här och där i kommunen är inte några behållare för hundbajspåsar. De finns uppsatta vid varje besöksmål från boken. Siffran på huset anger siffran i boken. (16 är Särkijärvi)

Den här tallen som ser ut som en gaffel finns vid litet rött hus nummer 10. (10 är Kattilakoski) Bild från den 8 juni 2008.

Studenthelgen

Detriot Red Wings har vunnit Stanley Cup, Ivanovic och Nadal har vunnit franska öppna, fotbolls-EM har börjat, och jag har frotterat mig med släkten den här helgen. Yngsta kusinen har tagit studenten. Nu har jag inga fler kusiner som ska studenttas.

Balen var i fredags. Jag kan försäkra er om att alla såg otroligt vackra ut. Dagens studenter har mer koll än vi hade på vår tid för 13 år sedan. De visste precis vad de gjorde när de valde modeller, färger, frisyrer etc. Tidlöshet är bästa modet. Klänningarna jag såg i fredags kan tjejerna säkert använda i flera flera år till, om de vill. Klänningarna är enklare nu, men samtidigt fantasifullare, och framför allt mer användbara. De skulle till exempel kunna användas på en promovering. Min gamla klänning skulle inte passa där. (Man kan tro att jag tycker att klänningarna är snyggare nu bara för att dagens klänningar förstås är modernare, men jag tyckte faktiskt inte ens på vår studentdag att vi såg så snygga ut.)

Det var tionde året med studenter i Övertorneå. Jag hade hemskt gärna gått gymnasiet i Övertorneå. Inget fel på Haparanda, men jag känner mig bestulen på så mycket. För min egen del var det synd att jag inte fick möjlighet att gå gymnasiet i Övertorneå. För kommunens del var det ännu mera synd. Det är ju rent förödande för en kommun att skicka iväg samtliga sina sextonåringar så där. Samtliga! ur en årskull, som fortfarande är barn. År efter år, i massor av år. Jag förstår inte varför gymnasiet kom så sent. Det är jättemärkligt, särskilt med tanke på att det satsades så mycket på oss under grundskoletiden. Vi var prioriterade, så kändes det. Hur var tankegångarna i kommunen för tjugo år sedan angående det här? Men, nu finns gymnasiet. Bättre sent än aldrig!

För att en kommun ska frodas och utvecklas är ju möjligheterna till utbildning bland det viktigaste. Övertorneå är ändå, trots gymnasieavsaknaden, en kommun med stark utbildningstradition, med till exempel Tornedalens folkhögskola (grundad 1899) och Utbildning Nord. Det finns goda utvecklingsmöjligheter på den fronten i Övertorneå. Där finns potential. Man ska satsa på sådant man är bra på. (Uranbrytning är ett exempel på sådant som jag INTE tycker att kommunen ska satsa på. Vi behöver inte vara desperata.)

Men nu ska vi glädja oss åt de nyblivna studenterna tycker jag. Världen är deras. Jag har inga bra bilder att visa, men det gör ingenting för det har Kuriren. Av mig får ni i stället Kattilakoski.

Kattilakoski den 8 juni 2008.

Övertorneå tonight

ESC för 20 år sedan

En dryg vecka har gått sedan ESC. Jag har haft så mycket för mig den här veckan att jag inte hunnit med post-ESC-deppet. Ingen större idé att ta det deppet nu i efterhand heller.

Ukraina har vuxit. Lyssnat mycket på den. Låten är snyggt gjord. Ani Lorak är snygg, och framförandet var snyggt. Ni som hävdar att det är skillnad på nåt teoretiskt öst och väst får gärna berätta vad som låter öst med Shady Lady. För mig låter det bara som modern musik, på internationell engelska. Turkiet är fortfarande min favorit dock. Plain rock. Klassiska schlagrar är det inte många som bryr sig om i dag. Sånt nostalgi-bryr man sig bara om. Så därför blickar jag åter till ESC 1988.

ESC Valborgsmässoafton 1988 i Dublin
1988 firade Dubh Linn lämpligt nog millennium. 988 tog irländarna staden av vikingarna. Det är lätt att förstå att det är det som firas, inte vikingarnas grundläggande 841. Man kan förstå programledaren Pat Kenny när han under introduktionen sa att han pratat med the Norwegians. "I have to say they are much better behavied than their ancestors where 1000 years ago. I can assure you they haven't pillaged a single monastery along the way. But who knows if they don't win, what'll happen tomorrow morning."

Sen fick vi se ett hopklipp bilder med artisterna på olika ställen i Dublin. Hopklippet slutade med att världens starkaste man, islänningen Jón Páll Sigmarsson, bar sina två landsmän i gruppen Beathoven på varsin arm. Pat Kenny efteråt: "I've heard of people being carried home after a night out in Dublin." Att det var ett skämt fattade jag inte då. För mig betydde det helt enkelt att man blir buren hem, bara för att det är kul.

Islänningarna fick starta tävlingen. I sitt vykort fick gå på hurlingmatch. (Självklart tog irländarna med sin nationalsport i första vykortet.) Hurling är den livsfarliga sorten av landhockey. Klubborna far och flyger och viftas åt alla håll, inga skyddande regler mot hög klubba, inga skydd över huvud taget.
Islands bidrag var en uppradning personer och berömdheter de beundrar; skådespelare, författare, politiker, kompositörer, Herkules och Jón Páll Sigmarsson.

Italiens vykort hade också sporttema; Road Bowls. Irländare verkar gilla livsfarliga sporter. Som namnet antyder är det på vägarna de leker. Vinner gör spelaren som når mållinjen med minst antal kast. Så det är ingen precisionssport, precis. Halva Europa fick se en liten hund med nöd och näppe klara sig ifrån att bli knockad av stålklotet.

Sverige hade startnummer 2. Tommy Körbergs vykort var en flygtur med Ryanair med Billy Butt som kapten. (Är det ett plan man vill vara ombord på?) Py Bäckmans Stad i ljus är i alla fall ett av Sveriges bästa bidrag tycker jag. Eller Stadilos som Pat Kenny uttalade det. Tyvärr hade Tommy Körberg råkat bli rejält förkyld lagom till ESC, och Stad i ljus kom bara på tolfte plats. (Av 21 tävlande.)

Telefonen ringde hemma hos oss under Turkiets bidrag. Ringa till någon mitt under ESC? Det gör man ju bara inte. Det var en kompis till pappa som hade något ärende. Han hade väntat med att ringa tills Turkiet kom, eftersom ingen ändå lyssnar på Turkiets bidrag.

Schweiz hade hyrt in en Kanadafransk sångerska. Hennes vykort var det minst glamorösa. Hon fick åka traktor på torvmosse. Det var Europas första bekantskap med Celine Dion. Celine ute på en torvmosse på irländska landsbygden. Hon vann ju, som alla vet. Ne partez pas sans moi.

Schweiz vann, endast en poäng före United Kingdom med sången Go, framförd av Scott Fitzgerald. (Han hette inte bara Scott, han var också skotte.) UK:s elfte andraplats i det 33:e ESC. Det har blivit några till sen dess. Danmark blev trea med en klassisk schlager som troligen inte ens skulle ha gått till final om det hade varit i dag. Luxemburg blev fyra med en låt som jag tycker är väldigt bra, och håller än. Croire, som sjöngs av Lara Fabian. Norge blev femma. Helt okej. Norrmännen slapp plundra kloster efteråt.

1988 var ett ESC-år med mycket rosa och många hockeyfrillor.