Detriot Red Wings har vunnit Stanley Cup, Ivanovic och Nadal har vunnit franska öppna, fotbolls-EM har börjat, och jag har frotterat mig med släkten den här helgen. Yngsta kusinen har tagit studenten. Nu har jag inga fler kusiner som ska studenttas.
Balen var i fredags. Jag kan försäkra er om att alla såg otroligt vackra ut. Dagens studenter har mer koll än vi hade på vår tid för 13 år sedan. De visste precis vad de gjorde när de valde modeller, färger, frisyrer etc. Tidlöshet är bästa modet. Klänningarna jag såg i fredags kan tjejerna säkert använda i flera flera år till, om de vill. Klänningarna är enklare nu, men samtidigt fantasifullare, och framför allt mer användbara. De skulle till exempel kunna användas på en promovering. Min gamla klänning skulle inte passa där. (Man kan tro att jag tycker att klänningarna är snyggare nu bara för att dagens klänningar förstås är modernare, men jag tyckte faktiskt inte ens på vår studentdag att vi såg så snygga ut.)
Det var tionde året med studenter i Övertorneå. Jag hade hemskt gärna gått gymnasiet i Övertorneå. Inget fel på Haparanda, men jag känner mig bestulen på så mycket. För min egen del var det synd att jag inte fick möjlighet att gå gymnasiet i Övertorneå. För kommunens del var det ännu mera synd. Det är ju rent förödande för en kommun att skicka iväg samtliga sina sextonåringar så där. Samtliga! ur en årskull, som fortfarande är barn. År efter år, i massor av år. Jag förstår inte varför gymnasiet kom så sent. Det är jättemärkligt, särskilt med tanke på att det satsades så mycket på oss under grundskoletiden. Vi var prioriterade, så kändes det. Hur var tankegångarna i kommunen för tjugo år sedan angående det här? Men, nu finns gymnasiet. Bättre sent än aldrig!
För att en kommun ska frodas och utvecklas är ju möjligheterna till utbildning bland det viktigaste. Övertorneå är ändå, trots gymnasieavsaknaden, en kommun med stark utbildningstradition, med till exempel Tornedalens folkhögskola (grundad 1899) och Utbildning Nord. Det finns goda utvecklingsmöjligheter på den fronten i Övertorneå. Där finns potential. Man ska satsa på sådant man är bra på. (Uranbrytning är ett exempel på sådant som jag INTE tycker att kommunen ska satsa på. Vi behöver inte vara desperata.)
Men nu ska vi glädja oss åt de nyblivna studenterna tycker jag. Världen är deras. Jag har inga bra bilder att visa, men det gör ingenting för det har Kuriren. Av mig får ni i stället Kattilakoski.
Kattilakoski den 8 juni 2008.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jo, håller med; klänningarna VAR stilrena och vackra, tidlösa.
Kattilakoski.....mmm....var dit vi med, den 5 juni.
Synd vi ej sågs....
Hej, ja, men vi ses säkert vid ett annat tillfälle.
Stilrena ja absolut. Så vackert...
Skicka en kommentar