ESC för 20 år sedan

En dryg vecka har gått sedan ESC. Jag har haft så mycket för mig den här veckan att jag inte hunnit med post-ESC-deppet. Ingen större idé att ta det deppet nu i efterhand heller.

Ukraina har vuxit. Lyssnat mycket på den. Låten är snyggt gjord. Ani Lorak är snygg, och framförandet var snyggt. Ni som hävdar att det är skillnad på nåt teoretiskt öst och väst får gärna berätta vad som låter öst med Shady Lady. För mig låter det bara som modern musik, på internationell engelska. Turkiet är fortfarande min favorit dock. Plain rock. Klassiska schlagrar är det inte många som bryr sig om i dag. Sånt nostalgi-bryr man sig bara om. Så därför blickar jag åter till ESC 1988.

ESC Valborgsmässoafton 1988 i Dublin
1988 firade Dubh Linn lämpligt nog millennium. 988 tog irländarna staden av vikingarna. Det är lätt att förstå att det är det som firas, inte vikingarnas grundläggande 841. Man kan förstå programledaren Pat Kenny när han under introduktionen sa att han pratat med the Norwegians. "I have to say they are much better behavied than their ancestors where 1000 years ago. I can assure you they haven't pillaged a single monastery along the way. But who knows if they don't win, what'll happen tomorrow morning."

Sen fick vi se ett hopklipp bilder med artisterna på olika ställen i Dublin. Hopklippet slutade med att världens starkaste man, islänningen Jón Páll Sigmarsson, bar sina två landsmän i gruppen Beathoven på varsin arm. Pat Kenny efteråt: "I've heard of people being carried home after a night out in Dublin." Att det var ett skämt fattade jag inte då. För mig betydde det helt enkelt att man blir buren hem, bara för att det är kul.

Islänningarna fick starta tävlingen. I sitt vykort fick gå på hurlingmatch. (Självklart tog irländarna med sin nationalsport i första vykortet.) Hurling är den livsfarliga sorten av landhockey. Klubborna far och flyger och viftas åt alla håll, inga skyddande regler mot hög klubba, inga skydd över huvud taget.
Islands bidrag var en uppradning personer och berömdheter de beundrar; skådespelare, författare, politiker, kompositörer, Herkules och Jón Páll Sigmarsson.

Italiens vykort hade också sporttema; Road Bowls. Irländare verkar gilla livsfarliga sporter. Som namnet antyder är det på vägarna de leker. Vinner gör spelaren som når mållinjen med minst antal kast. Så det är ingen precisionssport, precis. Halva Europa fick se en liten hund med nöd och näppe klara sig ifrån att bli knockad av stålklotet.

Sverige hade startnummer 2. Tommy Körbergs vykort var en flygtur med Ryanair med Billy Butt som kapten. (Är det ett plan man vill vara ombord på?) Py Bäckmans Stad i ljus är i alla fall ett av Sveriges bästa bidrag tycker jag. Eller Stadilos som Pat Kenny uttalade det. Tyvärr hade Tommy Körberg råkat bli rejält förkyld lagom till ESC, och Stad i ljus kom bara på tolfte plats. (Av 21 tävlande.)

Telefonen ringde hemma hos oss under Turkiets bidrag. Ringa till någon mitt under ESC? Det gör man ju bara inte. Det var en kompis till pappa som hade något ärende. Han hade väntat med att ringa tills Turkiet kom, eftersom ingen ändå lyssnar på Turkiets bidrag.

Schweiz hade hyrt in en Kanadafransk sångerska. Hennes vykort var det minst glamorösa. Hon fick åka traktor på torvmosse. Det var Europas första bekantskap med Celine Dion. Celine ute på en torvmosse på irländska landsbygden. Hon vann ju, som alla vet. Ne partez pas sans moi.

Schweiz vann, endast en poäng före United Kingdom med sången Go, framförd av Scott Fitzgerald. (Han hette inte bara Scott, han var också skotte.) UK:s elfte andraplats i det 33:e ESC. Det har blivit några till sen dess. Danmark blev trea med en klassisk schlager som troligen inte ens skulle ha gått till final om det hade varit i dag. Luxemburg blev fyra med en låt som jag tycker är väldigt bra, och håller än. Croire, som sjöngs av Lara Fabian. Norge blev femma. Helt okej. Norrmännen slapp plundra kloster efteråt.

1988 var ett ESC-år med mycket rosa och många hockeyfrillor.