onsdag, juni 27, 2007

Varav hjärtat är fullt?

Om jag skulle flytta söderut, och sedan bli kvar där och sakta men säkert acklimatiseras av kulturen där, tror jag att bastun är det sista jag skulle överge. Slutar man känna sug efter bastun är man nog helt uppäten av den andra kulturen.

Jag har läst Varav hjärtat är fullt. Hittad i mammas bokhylla. 40 kåserier av Gerda Antti. Utgiven 1993. Gerda Antti är ju född i Övertorneå, men hon är östgötska och en östgötaförfattare. Jag fick vänta till sidan 163, av totalt 166, innan hon nämnde bastun. Och då var det inte ens i någon berättelse ur vardagslivet, utan i en barndomsskildring. För henne är bastun bara ett barndomsminne! Det är helt jättekonstigt för mig.

Hon är ju född i Övertorneå, som jag, men världen hon beskriver är inte Tornedalen. Jag känner inte igen mig. Det finns sex fler Gerda Antti-böcker i bokhyllan, men de får stå kvar där.

I ett kapitel känner hon sig vis för att hon kommit på att man kanske inte behöver göra allting som man trott att man måste göra. "Mycket som man trott att man måste göra inte alls är nödvändigt att göra." Jag vet inte om jag ska säga grattis till insikten eller vad jag ska säga.
Och så vänder man på bladet. Nytt kapitel. Ett kapitel där hon hyllar "den underbara nyheten kassettbok". (Det som väl kallas ljudbok i dag?) Med kassettboken kan hon lyssna på boken samtidigt som hon manglar och stryker lakan, örngott, handdukar och näsdukar. Jag förstår ingenting. Det kan hända att jag tolkar henne helt fel, men jag tolkar det som att den nyvunna visheten inte höll i sig länge.

Alla nymodigheter är dåliga (utom kassettboken), och i andra länder är det bättre än i Sverige. Vi svenskar borde bli mer som de är i andra länder. Hon pratar i vi-form. "Vi som aldrig är nöjda. Vi som bara kräver och kräver." Jag tycker hon kan prata i jag-form i stället. Det finns ingen skön tornedalsattityd i boken.

Jag ska inte såga en bok för mycket. Alla böcker är ju fina på sitt sätt. Den här också. Jag förstod inte perspektivet bara. Det jag ville ha ur boken var att få veta mer om Tornedalen. Det fick jag, fast det bara var de 13 sista sidorna som handlade om Tornedalen.

Jag undrar vad det var för stolpskott som skrev beskrivningen på baksidan.
"I boken ingår också några längre stycken där hon berättar om sin barndom högst uppe i Tornedalen."
Övertorneå, högst uppe i Tornedalen??

2 kommentarer:

Conny sa...

Ja, att påstå att det ligger högst upp känns lite offside.

Mia sa...

Hela meningen var off. Jag får en känsla av att folk inte äger några kartböcker. Eller så har de en kartbok, men inte fattat att den är ämnad för användning.