söndag, oktober 12, 2008

Gråträsk är kapellet!

Gråträsk kapell i Piteå landsförsamling. Det sötaste kapell man kan tänka sig. Fint till ligger det också, på en kulle vid sjön.
Det är byggt 1934 av Evert Granberg från Gråträsk som en rekonstruktion av ett gammalt kapell från 1640-talet som kom till i samband med Nasafjälls silvergruva. Finns mycket intressant med det, men särskilt intressant är att Särkilax kapell, enligt en landsarkivarie Hans Beskow, såg ut ungefär som det i Gråträsk, med bredare långhus och smalare kor. Det kan man fantisera om!



Evert Granberg. Fec.
Fridtiof Erichsson. Pinx.
Fec = fecit = har utfört. Pinx = pinxit = har målat.

lördag, oktober 11, 2008

Intressanta länkar

Jag har lagt in några fler länkar till bra webbplatser. Till exempel till Norrbottens första kulturreservat. Hanhivittikko fäbod. Till helt nyligen även Norrbottens enda kulturreservat. Nu finns Gallejaur också.

Det finns mycket intressant på Lapinkävijät. Lapplandsbesökare. Min favorit där är den här: Gamla kartor. Inzoomningsbara.

fredag, oktober 10, 2008

Vilket kapell?

Nu får ni försöka gissa under lördagen. Vilket kapell är det här? Det är inte i Tornedalen, men det har koppling till Särkilax. Kordelen, höger om ingången, är som synes smalare än långhuset.


Ledtråd:



måndag, oktober 06, 2008

Kunskapskanalen 20.00!

Glöm inte Kunskapskanalen i kväll klockan 20.00. Tema: Tornedalingar.

"Tycker Mikael Niemi om kaffeost? Gör Tornedalen Markus Fagervall till en bättre artist? Och vad betyder ordet "knapsu" egentligen? Gäster i studion diskuterar vad som utgör tornedalsk kultur, hur regionens språk meänkieli ska överleva och vem som egentligen är tornedaling. Även 10/10."

I två timmar ska det diskuteras.

Första snön


Lördag 4 oktober: Denna helg fick vi höstens första snö. (Men den är borta nu.)

torsdag, oktober 02, 2008

Björnkänning?

Vad tror ni om det här? Älgko utan hals och huvud. Det är inte älgjägarnas verk i alla fall. Mellan Tymäkänjärvi och Kuorajärvi, rakt västerut från Soukolojärvi.

Älghår.

Mig äger ingen

Den här boken var inte på min lista över böcker jag vill läsa. Men nu låg boken där, överst på en hög böcker, hemma i byn. Så jag tog och spontanläste den. Och det ångrar jag inte! Det här är bland det bästa jag läst. Varje ord har slagkraft, och inget överflöd. Neil Strauss kan slänga sig i väggen, det är Åsa Linderborg som vet hur man skriver biografier. Jag gillar inte tunga böcker, men allt det här tunga är skrivet med humor. Man måste bara skratta ibland.

Det är mycket om längtan bort, alkoholism, och politik. Två helt olika slags vänster. Mammans familj stod för den pålästa orädda självförtroendevänstern. Och så vänstern av det andra slaget, som inte lärt sig argumenten och inte vågade göra mer än att gå till vallokalen. "Han visste att Metallverkens industriskola väntade på honom så snart han fyllt fjorton. För farfar var det en självklarhet att sätta sönerna på samma arbetsplats han själv tjänat i hela sitt liv. Man föds till arbetare, sa pappa, det är ingenting man själv väljer att bli."

Vilka arbetarklasskildringar, bortsett från skogsarbetarböcker, har jag läst? Gunnar Kieris böcker, Linda Rosings bok, och så nu den här av Åsa Linderborg. Det är nog inte fler. Alla de här böckerna råkar vara om Västerås. Lars, huvudpersonen i Kieris böcker, sitter vid gängmaskinen på Aseas Mimerverkstad men är i tankarna alltid någon annanstans. Precis som Åsa Linderborgs pappa på Metallverken, som han kallar Mentalvärken.

tisdag, september 30, 2008

Riksrösen

Konungariket Sveriges gräns är markerad med riksrösen, på kartorna markerade R.r. plus numret röset har. De står bortglömda här och där längs gränsen. I höjd med Övertorneå finns riksröse nummer 37 på Karjusaari, R.r. 38 på Palosaari, 39 på Haapakylänsaari, 40 på Vasikkasaari, 41 på Vähäsaari, och så vidare söderut. I dag är det ju inte så himla noga var gränsen går, men riksrösena är ända intressanta. Visst kan det vara en rolig hobby att leta upp riksrösen?

Riksröse nummer 41 på Vähäsaari. En del riksrösen är lättillgängliga, men de flesta kräver båt.


Riksröse nummer 39 på Haapakylänsaaris sydostspets.

Eftermiddagssol över vägbanken till Haapakylänsaari i slutet av september 2008.

fredag, september 26, 2008

Höstfärger

Höstfärger, eller ruska som det även kallas, vid Gammelstadsvikens naturreservat i Luleå.

Jag var vid Gammelstadsviken i våras också. Upplevelsen då var en rördroms underliga flaskblåsarläte. Behållningen från den här höstvandringen är kaveldun. Fantastiskt många "cigarrer" där.

tisdag, september 16, 2008

Torne Valley har blivit Lynx Valley

Skotersäsongen börjar sakta men säkert närma sig. Jag tycker att ni ska hämta nya Lynxbroschyren, oavsett om ni är intresserade av skotrar eller inte, för bilderna är helt fantastiska i den. 38 sidor härliga vinterbilder. Jo, det är klart att jag är lite partisk, för det är ju Övertorneå som fått vara modell för Lynx Valley, den underbara staden långt upp i norr. Antal invånare: 1504. Antal snöskotrar: 3459. Det är en hel berättelse om Lynx Valley och dess invånare, och deras skotrar.


Matarengivägen som skoterled. Läs gärna texten. Så börjar historien. Enda saken som skiljer Lynx Valley från Övertorneå är att kyrkan är på en annan plats.

lördag, september 13, 2008

Min arbetsbok i geografi

Min mormor och hennes fem syskon blev utan föräldrar 1929. Yngsta systern var född 1920. Tungt förstås. Då fick de klara sig själva. Skolan klarade de bra ändå, och det märks att de trivdes. Skolan var det rätta elementet.

Jag ska nu skriva en uppsats om en bok, som jag själv har författat. Vi ha gjort omslaget till boken av styvt papper. På omslaget har jag ritat en karta över jorden. Innanför omslaget ha vi skrivpapper. Det är olinjerade ark. Jag har skrivit först om Norge. Jag har ritat också många bilder därifrån, t.ex. Trondhjems domkyrka, en järnvägsbro och en gård vid bergets fot. Jag har ritat även Norges flagga. Den är röd, vit och blå. Sedan ha vi skrivit om Danmark. Vi ha skrivit bl.a. om den store skalden Hans Christian Andersen. Hans födelsehem var i Odense. Sist har vi skrivit om Finland. Jag har skrivit om vår tilltänkta Finlandsresa. Om bonden Paavo och hans hustru har jag också skrivit. Jag tycker, att det är allra roligast i skolan att skriva och rita i geografiboken.
/ Edla november 1929.

O, härliga tid. 1930 klass V.
Min mormors syster Edla är på andra raden framifrån, trea från vänster, i storrutigt. Knästående, ser de ut att vara. På väggen finns teckningar: En tomte som äter gröt, en julgran, en tupp och en "flagga vid hård blåst".
Två lärare finns med på bilden. En av dem, han i vänstra hörnet, är William Snell. Han som bland annat skrev Tornedalssången, och boken Kamaripirtiltä. JUF-pionjär var han också. Han bildade, tillsammans med sin bror Svante, Sveriges första JUF-avdelning i juni 1918.

torsdag, september 11, 2008

Tre fina böcker

De här tre böckerna av Ann-Madeleine Gelotte är jättefina.

Den första är Ida Maria från Arfliden, utgiven 1977. Den är om författarens mormors uppväxt i en liten timmerstuga med många syskon på 1880- och 1890-talet vid sjön Vuolvojaure i Pite älvdal. Närmaste samhälle var Arjeplog, sju mil bort, och inga ordentliga vägar fanns. De var inte lappar men levde nära dem. Pappan var skogsarbetare och timmerflottare. Många jättefina bilder, många namn på sjöar, bäckar och berg, och så det sköna uttrycket "många krokar i långdansen". Googlar man på det uttrycket kommer man bara till finska sidor, och så mycket riktigt kom Ida Marias pappa från Finland. Ida Maria berättar: "Hilma och jag drog iväg över berget och vi gjorde oss ingen brådska precis. Vi hade många krokar i långdansen, vill jag säga!"

Den andra boken, Tyra i 10:an Odengatan, utgiven 1981, är om författarens mors (född 1909) uppväxt i ett portvaktshem i Stockholm. Det var på den tiden då telefoner inte hade petmoj, då man firade trefaldighetsafton, åt spicken sill, lekte trädhök, och då kvinnor och flickor varken fick ha kort eller utsläppt hår. Senare, på 20-talet, började de frigöra sig och ha shinglat hår.

Den tredje boken, Vi bodde i Helenelund från 1983, handlar om författarens egen barndom i ett villasamhälle en mil från Stockholm. (Helenelund i nuvarande Sollentuna kommun.) Till största delen är den boken om 40-talet. I den finns sköna ord som myggjagare och slagruta. Såna ord som inte betyder det man kan tro att de betyder.

Visst är det en fin idé att jämföra tre generationer så här? Skulle jag göra en likadan spinnsidejämförelse blir de geografiska platserna Erkheikki, Kuivakangas och Övertorneå. Tornedalen, Tornedalen och Tornedalen alltså. Annars är det ju tyvärr vanligt med Tornedalen, Luleå och Stockholm. Riktningen är dock densamma; söderut.

Jag var ingen vidare skönskrivare precis.

tisdag, september 09, 2008

Dåliga frågor

Vilka är det som sitter och gör såna här frågor? Ni kanske minns mitt "bombsäkra" svar för ett tag sen. Och det här ska vara en TP Genusupplaga?!

lördag, september 06, 2008

Hemma på Vidda

Jag kan pinsamt lite om samer och renar, så därför har jag tagit fram min gamla barnbok som jag fick i julklapp 1984, Bodil Hagbrinks "Hemma på Vidda - med renflocken på flyttfot". Det är om en flyttsamefamilj på Finnmarksvidda i Nordnorge. Jättefina bilder är det i den.


Det hör väl till allmänbildningen att veta vad en sarv, en härk och en vaja är, men mycket mer har det inte varit för mig. Här är en fin renintrosida. Kalvar föds i maj. Rentjurar fäller sina horn i november, efter brunsttiden. Renkor fäller sina horn i maj, efter kalvningen. Från boken har jag lärt mig att en vit ren kallas gabba. (Nordsamiska antar jag.) En gabbakalv är alltså en helt vit kalv. Fler ord från boken: Lávvo: tältkåta. Goatti: bågstångskåta. Luovvi: förrådsställning. Och så skaller, som är det som kallas siepakat i Tornedalen.

fredag, september 05, 2008

Skioptikonföredraget i går

Den 23 februari fick vi se skioptikonbilder här i skolan.
En bild var från Karlsbad. Nära staden fanns en varm källa. Den källan var inte sådan som gejsir, utan vattnet rann endast upp till jordytan. Vattnet var ungefär +78 °C. Den besökes mycket av sjuka. Från Karlsbad får man karlsbadersalt och andra hälsomedel. En annan bild visade en del kalkstenspelare. För länge, länge sedan har vattnet banat sig väg genom berget. Så har bildats en grotta. Väggarna och taket voro av kalksten. När det sedan har börjat droppa vatten från taket, ha kalkkornen blivit kvar i taket. Så har det fortgått länge, och pelaren har växt och växt. Vidare var det en vacker bild av ett brudpar. Bruden hade spetsar i kjolens kant. Brudgummen var också vackert klädd. Bilderna voro från Tjeckoslovakien. Det var 25 bilder tillsammans.
Sedan visade man några bilder över dikten Barndomspoesin. Dem hade Svante Snell ritat. På första bilden tittade barnen ut genom fönstret på kråkorna, som pratade med varandra. På den andra bilden talade Anna om för barnen, vad kråkorna tala med varandra. På den tredje bilden blåste katten i silverhorn.
Sedan sjöng vi en psalm. Och läraren talade om hur Jesus kallar sina apostlar.
/Edla mars 1930

En bild ur Edlas fotoalbum med bildtexten "Kunskapstörstande ungar läsåret 1928-1929". Gustaf V hänger på väggen bland barnens teckningar. Edla själv är trea från vänster.

torsdag, september 04, 2008

OS-sammanfattning

Det är på tiden att sammanfatta OS.
302 grenar har avgjorts. 165 för män, 127 för kvinnor och 10 öppna. (Tar IOK bort de tråkigaste sporterna ur OS, alltså boxning, brottning och gång, blir det 138 för män och 122 för kvinnor. Mer jämställdhet utan att behöva göra nåt.) 302 guld har delats ut. 303 silver, efter en delad andraplats i damernas 100 meter. Två bronsmedaljer delas ut i varje klass i boxning, brottning, judo och taekwondo. Efter två delade tredjeplatser i simning och en slängd bronsmedalj blev antalet utdelade bronsmedaljer 353.

Att det delas ut dubbla bronsmedaljer är förresten ännu en nackdel, den fjärde, med ovan nämnda fyra sporter. En femte nackdel med kampsporterna är alltför många viktklasser. Det innebär också att jag måste fylla på listan med sporter som borde ses över med rodd. Att ha särskilda roddklasser för män som väger mindre än 72,5 kg och för kvinnor som väger mindre än 59 kg verkar bara fånigt.

Nordens resultat: Ja, Norge vann ju. Att Sverige lyckades ta lika många fjärdeplatser som medaljer kan ju anses som en bedrift. Särskilt när det finns två tredjeplatser i vissa sporter. Det finns 102 färre fjärdeplatser att ta än tredjeplatser. Nä, jag är orättvis. Jörgen Perssons fjärdeplats är ju en riktig bedrift. Nathalie Larssons också. Och Stefan Holms. Att bli fyra är inte alls dåligt.

Norge 3 5 2 2
Danmark 2 2 3 1
Finland 1 1 2 2
Sverige - 4 1 5
Island - 1 - -
Siffrorna anger förstås guld, silver, brons samt fjärdeplatser. Två anmärkningar: 1) Det är väl troligt att Norge kommer att förlora sitt laghoppningsbrons. 2) Har de vitryska medaljörerna i slägga positiva b-prov blir Olli-Pekka Karjalainen fyra.

Till toppen då.
Kina tog 51 guld, 21 silver och 28 brons. 25 av Kina guldmedaljer togs i någon bedömningssport. Till exempel tog Kina sina allra första boxningsguld. Vid exakt bedömning hade kanske många av de där gulden varit silver? Eller vad tror ni?
USA tog 36 guld, 38 silver och 36 brons. I lagsport tog USA 4 guld, 4 silver och 1 brons. Kina tog bara 1 silver och 1 brons trots att Kina fick chansen i alla 14 laggrenar. Å andra sidan togs 12 av USA:s guld i simning, den generösaste sporten i OS.
Kinas medaljer exklusive bedömningssporter: 26, 15, 16
USA:s medaljer exklusive bedömningssporter: 33, 31, 29
Kina eller USA? Vems insats väger tyngst? Det tål att diskuteras.

Annars då?
Jag var inte glad på SVT i början. Jag tycker inte att SVT gjorde rätta sändningsval alla gånger. Man kan omöjligen göra alla tittare nöjda samtidigt, och eftersom det är så tycker jag att SVT ska hålla sig till att visa finaler i första hand, oavsett sport, i stället för försökstävlingar. Och att visa gruppspelsmatcher i fotboll på bekostnad av andra finaler? Värre val finns ju inte. Och webbkanalen Peking+ var bara löjlig. Varför välja den, som visar vad någon på SVT valt ut, när man kan välja själv mellan 12 olika kanaler via EBU? Något måste vara fel på SVT.

Angående mitt förra inlägg om tveksamma sporter, så kan jag, förutom rodd, fylla på med hallsporter. Beachvolleybollens utveckling ur hallvolleybollen är ett exempel utveckling i rätt riktning. Från lagsport till parsport, från hårt underlag till naturligare underlag. Innevolleybollen är bara torr i jämförelse. Mer beachvolley! Mindre volleyboll!

Inte att förglömma: Aspelin och Johansson. 7-6, 4-6, 19-17!

Sist, men verkligen inte minst: Ara for president! Sådana starka personligheter behövs.

måndag, september 01, 2008

Hur Övertorneå kyrkas vindflöjlar ser ut

Det här är klockstapelns. Två årtal: 1763 och 1959.
Kyrkan har fem vindflöjlar. Draken med årtalet 1735 sitter i mitten.
Det här är södra korsarmens flöjel. Korsarmarna har flöjlar med olika årtal och olika initialer. (Två av dem ser dock ut att vara trasiga.)

söndag, augusti 31, 2008

Vad min skolbänk berättade

En dag, när jag satt på skolbänken, började bänken berätta sin historia. Han berättade så här:
Jag växte en gång på Jupukka. En bäck porlade lustigt förbi mig, och fåglarna sjöngo på mina grenar sina visor.
En dag såg jag människor komma med yxor och sågar. De höggo av mina kamrater. Och jag tänkte, att snart blir det min tur också. Sedan växte jag till en reslig tall. Många gånger såg jag människor, som höggo ned andra träd. En dag höggo de ned mig också. Först kvistade de mig. Sedan körde de mig fram till en älv. Där fick jag ligga till våren med andra furustockar. Då kom det igen några män och välte oss ned i älven. I Kengis tog man fast oss. Man körde oss till sågen. Där såg jag, hur man sågade de andra, och snart sågade de mig också till plankor och bräder. Sedan staplade man oss i högar. Där fick vi torka. En dag kom en snickare och köpte oss. I sin verkstad tog han fram hyveln och började hyvla oss. Han gjorde oss sedan till skolbänkar. Man köpte oss till skolorna. Mig köpte man till Erkheikki skola. Jag trivs nog bra här, men nog önskar jag tillbaka till skogen till mina levande kamrater. Där sjunga fåglarna. Himlen är blå, och solen skiner varmt om somrarna, men om vintern är det mulet. Men nog trivs jag här också, om du läser läxorna ordentligt.
/ Edla november 1929

Erkheikki skola.

torsdag, augusti 28, 2008

Hur det ser ut i lärarens bostad

"Lärarbostaden bygges i Erkheikki 1929"
Trea från vänster, med målarburken i handen, är min morfar. Höger om honom, i vita kläder, står hans bror Axel.

Min mormors syster Edla var född 1918. Det här är från hennes skolhäfte.

Under sommaren har man byggt en lärarbostad här. Förra timmen fick vi se den. Först gick vi uppför trapporna till ett vindfång. I trappuppgången voro väggarna och gardinerna röda. Sedan ledde en dörr till serveringsrummet. Där fanns ett väggfast skåp och en bänk, där det också fanns lådor. Sedan gick vi till köket. I två av vråarna fanns det skrubbar. Mellan dem fanns en diskbänk. Mitt på golvet fanns ett bord med en kaffebricka och en soffa vid väggen. I sängkammaren fanns inga möbler. Sedan gick vi till salen. Tapeterna voro blåa. Taket var vitt. Där fanns det en orgel, och över den fanns det bilder. Ett litet bord stod vid fönstret, och på det fanns en sparris. På fönsterbrädan fanns det blommor, två pelargoner. Sedan gick vi till vardagsrummet. Där fanns det mycket att se. På golvet låg en matta. Dörrarna voro vackert målade. Där fanns ett stort skåp, och det fanns mycket böcker i det. Och på hyllan stod en stoppad fiskmås. Fönstren voro blåa. På bordet fanns det mycket böcker. Mellan fönstren var en röd stol. Gardinerna voro orangeröda. Vid ena långväggen fanns en stoppad soffa. När jag satt på den, så gungade det riktigt. På väggen hängde ett renhorn. Där fanns en papperskniv, och lapparna hade ristat en ren och en pulka på knivbladet. Framför soffan var ett bord. Tapeterna voro bruna med röda och blåa blommor. Från vardagsrummet ledde en dörr till tamburen. Där fanns en hylla, under vilken man hängde ytterkläderna. Sedan kom vi tillbaka till trappuppgången, och så gick vi till skolsalen igen och började skriva. Jag tycker att läraren har det trevligt att bo i sina rum.
/ Edla hösten 1929


Papperskniv. Ingen pulka, men väl en ren på knivbladet.

onsdag, augusti 27, 2008

Härliga badstränder

Det blev bara badat en enda gång för mig den här sommaren. Bra att det blev en gång i alla fall, även om myggen jagade iväg oss från stranden. Annars har ju Tornedalen många fina badstränder.

Det här är en av dessa "härliga badstränder". Jag vet inte exakt var det här är ifrån, men Tornedalen i alla fall. Troligen Pajala någonstans. Mormors syster Edla tvåa från vänster. Sent 30-tal skulle jag tro.

Jag har inte kvar albumet de här bilderna kommer ifrån, men när jag scannade bilderna, (vilket förresten var medan jag satt och tittade på Aten-OS), har jag gjort en anteckning om att det här är 1945. Jag förstår inte varför jag skulle göra en sådan anteckning om jag inte var säker på att det var det? Ni förstår vad jag tänker på va?
Bikinin. Den tvådelade baddräkten som introducerades år 1946. Om bilden verkligen är från 1945 så betyder det att tornedalska kvinnor använde bikini redan innan bikinin kom att kallas för bikini!

Pajala på TV

Såg ni Pajala på TV nyss? I "Det förflutna hälsar på". Om inte så går det i repris på fredag 23:55 i SVT2, på lördag 23:10 i SVT24 och på söndag 10:45 i SVT2.

Tveksamma sporter

OS håller på att växa över bristningsgränsen. Samtidigt trycker fler sporter på och vill in. Om fyra år i London kommer samma sporter som nu att vara med, förutom baseboll och softboll som halkat ur programmet. Men baseboll och softboll har chansen att återupptas till 2016. Sju sporter; baseboll, softboll, golf, squash, rugby, karate och rullskridskor tävlar om max två platser till OS 2016.

Sporter som borde vara överst på IOK:s rensarlista:

1) Boxning, brottning, judo och taekwondo.
För det första: Det går inte att tävla i dessa sporter. Enda sättet det egentligen går att tävla på i boxning är att boxas tills den ena ligger. Men eftersom sådant är för häftigt för OS finns en massa begränsande regler så att det knappt blivit något kvar. Det som är kvar är lotteri och svågerpolitik. Mätningen är inte trovärdig. Ibland blir det rättvist, ibland orättvist. Kommentatorerna i dessa sporter skiljer sig från andra med att alltid säga "det var rättvist" eller "det var orättvist" när en match är slut. De tävlande i dessa sporter vet ingenting om utfallet förrän domaren sagt sitt. Oavsett vilket slags tävling det gäller, om det är tennis, bågskytte, skidåkning, riksdagsval eller melodifestival ska resultatet vara mätbart i mål, meter, kilon, sekunder, klarade hinder, vunna poäng eller demokratiskt.
För det andra: Det är ospektakulärt. TV-sporter är dessa inte. Det är eftersträvansvärt att kvinnor har lika många chanser att ta OS-guld som män, därför funderar IOK på att ta upp damboxning i OS. Ja bra det, men jag ser hellre att herrboxning försvinner. Och varför körs brottning i två stilar? Det skulle räcka med en. Jag hoppas att IOK-ledamöterna förstår att det vore dåligt för OS trovärdighet om karate blir en av de nya OS-sporterna. Dessa sporter har ytterligare en nackdel; de ger inga sommar-OS-känslor. Sommarkänslor fås av utomhus- och vattensporter.

2) Simhopp, konstsim, trampolin, artistisk gymnastik och rytmisk gymnastik.
Jag måste erkänna att jag tycker om dessa sporter, särskilt konstsim. Jag vill inte att de ska bort. Men, samma sak gäller ju för dessa sporter som för sporterna ovan. Domarna kan påverka för mycket. Fördelen dessa sporter har gentemot ovan nämnda sporter är att dessa sporter är bra TV-sporter. För min del skiljer sig dessa sporter från övriga sporter i OS genom att jag tittar på dessa för konstens skull. Det är som att titta på vackert koreograferad dans. Jag tittar ej på dessa sporter för att det är tävling. Skulle jag däremot titta på 100 meter häck om det bara var en person som sprang? Nej, där är tävlingsmomentet allt.

Sportgrenar som borde ses över:

1) Gång. Finns det något löjligare?

2) Fälttävlan. Banhoppning okej. Dressyr okej, men se ovan. Fälttävlingens tredje gren; uthållighetsprövning med fasta hinder, tycker jag inte är okej.

3) Simning. Det delas ut alldeles för många medaljer i simning i proportion till övriga sporter. All ära till Michael Phelps, men simmare har mycket större chans att vinna medaljer än andra idrottare. Det är ju ingen slump att listan över flermedaljvinnare överst domineras av simmare.

Vilka nya sporter skulle ni vilja se i OS? Och vilka vill ni ha kvar?

(Obs. OS är givetvis till för idrottarna i första hand. Detta är endast en tittares åsikter.)

lördag, augusti 23, 2008

OS i Mexiko 1968

OS i Mexiko 1968 var inte bara "de svartas olympiad", black power och Bob Beamon. Inte bara 200-meterskillarna hade styrka nog att våga protestera på prispallen för den goda sakens skull. 1968 var året då sovjeterna invaderade Tjeckoslovakien. Vera Caslavska, från Tjeckoslovakien, delade guldet i fristående gymnastik med sovjetiskan Larisa Petrik. Under den sovjetiska nationalsången protesterade hon genom att vända bort huvudet.

1968 var även året för nymodigheten dopningskontroll. OS-historiens allra första diskning på grund av positivt dopningstest har Sverige äran att vara noterad för. Använd drog: Alkohol. Konsekvens: Sverige förlorade lagbronsmedaljen i modern femkamp. Men de svenska laget var "OS-hjältar" i Sverige ändå, med eller utan bronsmedalj.

"Klart grabbarna behövde sig en bira eller två" (Nu för tiden får grabbarna inte ens dricka öl EFTER sina tävlingar.) Det var inför skyttet som ölen hade intagits. Det var sådant som "alla" skyttar gjorde, för att lugna nerverna. Men bara två starköl, inget mer, med beräkningen att två starköl skulle vara på den godkända sidan om 0,4. Så hur kunde det bli 0,75? Var den mexikanska starkölen starkare än svensk starköl? Var de mexikanska flaskorna större? Eller var det verkligen ett justitiemord svenskarna blivit utsatta för? Hur som helst, OS-historiens första dopningsfall var ett faktum, och bronset gick till Frankrike i stället.

"Den gänglige negerynglingen lyfte från marken som en raket."


Han vann inte med så mycket ändå.

Tommie Smith och John Carlos var spelens hjältar, och Vera Caslavska spelens hjältinna. Medan Smith och Carlos kämpade för de svartas rättigheter kämpade Vera mot sovjeterna, i dubbel bemärkelse. Utanför gymnastikhallen ledde hon motståndsrörelser, och i hallen var det hon mot sovjetiskor. Vera tog ensam guld i mångkamp, hopp och barr, och delade alltså friståendeguldet med Larisa Petrik. I lag och bom tog hon silver. 4 guld och 2 silver 1968. Totalt i OS har hon 7 guld och 4 silver. (Vera Caslavska hade för övrigt en vacker frisyr, inte alls som dagens ju fler klämmor desto bättre-gymnaster.)

fredag, augusti 22, 2008

Island

Är i handbollsfinal! Så kul, och bra. Det har jag önskat sedan de förlorade OS-bronsmatchen mot Frankrike 1992.
OS är ju inte riktigt slut än, men med det borde Island bli, tillsammans med Bahamas, minsta land bland de som tagit medalj. Killen från Nederländska antillerna blev ju diskad. Bahamas har ett brons, hittills, och det har ju islänningarna redan överträffat. Så tävlingen medalj per capita borde islänningarna vinna?
Island har tagit medalj. Och i en lagsport dessutom! Inte illa.

Och så blir det mot Frankrike igen. Hoppas de tar fransmännen den här gången.

onsdag, augusti 20, 2008

Rosentrybär

(Nej, det har inte varit sånt väder i dag. Bilden är från i lördags.)

måndag, augusti 18, 2008

Hur det började

Blomarrangemang

Jag har läst insändare i Haparandabladet om hur fula och otrevliga blomsterarrangemangen vid infarterna till Övertorneå är. Jag förstår det inte. Jag tycker de är fina.





söndag, augusti 17, 2008

Simsammanfattningen

Inomhussimningarna är klara. (Två milssimningar utomhus kommer ju på onsdag och torsdag.)
2 gånger 16 guldmedajler har delats ut. Och Phelps slog Spitz. En gren har tillkommit sedan Spitz-året 1972; 50 m fri stil. Annars är det samma nu som då.

Phelps har nu 14 OS-guld och 2 OS-brons. 8 medaljer från Aten och 8 från Peking, i samma grenar. (100 fjäril, 200 fjäril, 200 medley, 400 medley, 4x100 medley, 4x200 fritt, 200 fritt, 4x100 fritt, där de två sistnämnda var brons i Aten.)
Mark Spitz lyckades ta 7 guld i München (100 fjäril, 200 fjäril, 100 fritt, 200 fritt, 4x100 fritt, 4x100 medley, 4x200 fritt) och 2 guld, 1 silver och 1 brons i Mexiko 68. (4x100 fritt, 4x200 fritt, 100 fjäril, 100 fritt)
Phelps och Spitz simmade alltså ungefär samma grenar. Det Spitz inte hade, som Phelps har, är medleyt. Och vem var det som tog de båda medleydistanserna i München? Gunnar Larsson förstås. Phelps är alltså summan av Spitz plus Larsson 36 år senare.

Resultat för Norden:
Norge: Ett silver och ett brons.
Danmark: Ett brons och en femteplats.
Finland: En fjärdeplats.
Sverige: En femteplats.

lördag, augusti 16, 2008

Jorå, Ny teknik hade rätt igen


Avancerad flödesdynamik, materialkunskap från Nasa, supertunt vattenavstötande material, svetsade sömmar. Och så glöms dragkedjans tålighet bort?