En korsordsvinst

Jag fick en trevlig överraskning med posten i dag! Ett paket märkt med Svenska tornedalingars riksförbunds fina hjortron. Jag visste inte vad som fanns inuti paketet. Jag gissade att det var en bok, men hade ingen aning om vilken. Och när jag öppnade paketet var det två böcker i det! Gunnar Kieris Var som folk! och Hunteerinkiä köökissä av Ann-Kristin Lundström. Den senare är 96 sidor funderingar från ett kök i Kiruna, helt på tornedalsfinska. Roligt paket!!

Korsordet fanns i METavisi, som numera finns tillsammans med Haparandabladet.

Att göra märkesåret

I dag är det 200 år sedan den sista striden i finska kriget utkämpades, 25 augusti 1809 i Pitsund. Sista striden någonsin (får vi verkligen hoppas) i Sverige.

Det finns flera sätt att göra märkesåret på. Man kan ta del av något av de många arrangemangen runt om på olika platser. Man kan läsa Fänrik Ståls sägner. Man kan ta upp kartboken och leta reda på var de historiska slagplatserna låg, Jutas, Oravais, Sävar, Ratan, Lappo, Alavo, Revolax, med flera. Nu på lördag kan man först titta på Finnkampen på TV, och sedan på märkesårsgalan klockan åtta.

Eller så kan man åka på roadtrip! Det finns många minnesmärken, och många historiska platser, till exempel ovan nämna Pitsund. Man kan helt enkelt göra en liten resplan.

Här är några platser och minnesmärken:


Okända ryska soldaters grav intill Piteå kyrka.

Soldatgraven i Alvik, Luleå. Minnessten rest 1925. Vapnen för Västmanland, Uppland och Södermanland finns uthuggna i stenen.

Soldatgraven i Kalix. "Här dela samma bädd fiende och vän från ryska kriget 1809. 1883 restes vården"

Minnessten över kapitulationen i Säivis, undertecknad 25 mars 1809 av generalmajor Hans Henrik Gripenberg.

Minnesmärken vid Nedertorneå kyrka.
Stenen till vänster är till minne av soldater som stupat inom Nedertorneå område under finska kriget. Kevättalvella 1809 haudattiin Alatornion pitäjän alueelle, pääasiassa Virkamaalle, Elsanvainion seudulle ja Laivakankaalle sekä tähän kalmistoon, noin 2000 suomen armeijan sotilasta jotka täällä sortuivat sodan rasituksiin. Virkamaa, Elsanvainio och Laivakangas är platser med kända massgravar. På Elsanvainio i Vojakkala på Finlands sida finns också en minnessten. Minnesmärke finns även i Virkamaa.
Stenen i mitten är till minne av den civila befolkningens offer. Suomen sodan 1808-1809 alatorniolaisten siviiliuhrien muistolle, yli 1000 uhria, 1/5 väestöstä. Över 1000 offer, en femtedel av befolkningen.
(Stenen till höger är om en handlare som skänkt en stor ljuskrona till kyrkan 1854.)

Gamla favoriter

Jag gillade Agaton Sax när jag var liten. Jag gillar Agaton Sax nu.

Det finns elva Agaton-böcker. De här är de två första, från 1955 respektive 1956. Agaton Sax är 50 år och har plommonstop på huvudet. Han har många talanger, bland annat är han språkgeni och skicklig buktalare. Han har en tax som heter Tickie och en faster som heter Tilda. Han är chefredaktör för Sveriges minsta tidning Byköpings-Posten i Sveriges minsta stad Byköping. Han semestrar i Brosnien och i Merzegovina, kommer förbrytarligor på spåren, och hamnar sedan i Skottland eller England.

Brosnien och Merzegovina är ju låtsasländer, men miljöerna i Skottland och England är riktiga. Till vänster hoppar han av tåget på bron över Firth of Forth i Skottland. Till höger blir han jagad av ett flygplan i Sussex i södra England.

Män i förskolan och Luleå kommun

Min fina kusin Fredrik är med i tidningarna.
Jag skriver inte i bloggen varje gång en kusin är med i länstidningarna, men det här är särskilt intressant.

Kuriren: Föräldrar kämpar för förskollärare
NSD: Uppsagd på semestern

Det är viktigt med män i förskolan. Särskilt viktigt. Kvinnorna har sin plats där redan. För det finns ju ett problem: För att uppnå jämställdhet i samhället krävs ofta jämställdhet. Samhället behöver sina "isbrytare".

Att vara på blomspaning

Den här boken är kul att ha och bläddra i. En bok med bilder på 75 av de många skönheter man hittar på Hanhivittikko fäbod. Man blir ju sugen på att göra en egen bilderbok, med roliga växter man hittar på egen gård.








På mamma och pappas tomt har jag hittat mycket. I gräsmattan, före klippning förstås, finns klöver, ögontröst, styvmorsviol och ängssyra. (Det där bladen man åt när man var liten.) Jordgubbslandet är lika fullt av förgätmigej som av jordgubbar. (Det var förresten ett bra jordgubbsår i år.) Det blir ju ett vackert land av det, röda jordgubbar varvat med de jättesöta blå blommorna. Runt potatislandet växer lomme och svinmålla. I rönnhäcken finns brännässlor, som jag klipper ner och gör te av. Men mest intressant är nog diket och vägkanten: Maskrosor, rödblära, midsommarblomster, smörblomma, hundkex, kråkvicker, brudborste, renfana, gatkamomill, blåklocka, röllika, gullris, sandtrav, strandveronika, baldersbrå och penningört. Inte alla samtidigt, trevligt nog.


Åkerspärgel. Jag såg den här på gränsen mellan tomten och vägkanten. Så här vit och fräsch var den när jag fotade den en eftermiddag. Förmiddagen efter var den brun och uttorkad. Inga vita blommor kvar på den. Söt var den!

Ologiskt

En NSD-skribent sitter med huvudbry och får inte ihop ekvationen.

"Det är lätt att fråga sig varför i hela fridens namn någon skulle vilja åka flera mil rakt ut i obygden för att se Mikael Wiehe, när han några timmar senare spelar på Luleåkalaset."


Det finns faktiskt bosättningar med människor även utanför Luleå.

Matilda - 24 gånger med barn

Den tredje boken jag köpte på Matarengi marknad var den här, Matilda - 24 gånger med barn.

Matilda föddes i Jänkisjärvi 1863. Hon gifte sig och flyttade till Mukkajärvi och födde barn på barn på barn på barn i 28 års tid. Författaren är barnbarns barn till Matilda. (Och faster till en av mina gamla klasskompisar.) Det finns mycket fakta och historia om hur folket levde på 1800-talet i boken. När man läser en sån här bok slås man av tanken på hur sjuhelsickes mycket efterforskning författaren måste ha gjort! Valuta för pengarna får man absolut om man köper den här boken. Eftersom trakterna i boken, det vill säga skogarna runt Mukkajärvi, Jänkisjärvi, Pirttijärvi, Ruokojärvi, är min farfars hemtrakter är boken litegrann släktförkovran för min del.

"Henriks far Henrik Johansson hade bytt sin gård i Kukkutieva med Johan Johansson Vennberg som ägde gården Ylinenpää. Henrik hade vandrat ifrån Ruokojärvi med korna och fåren på skogsstigar, först sex kilometer till Kuurajärvi och sedan de återstående fem kilometerna till gården i Jänkisjärvi. Bytet skedde år 1836 och vi kan bara ana vilka vedermödor de kunde vara för familjerna. Johan Johansson Vennberg hade den största familjen med nio barn."

Eftersom jag vet att min farfars farmor hette Eva Johansdotter Vennberg och var född 1823 kan jag anta att Johan Johansson Vennberg var min farfars farmors far.

Bokens Matilda är född samma år som min morfars mor. Hon hette också Matilda. På 1800-talet lade det tornedalska folket inte ner så mycket tid på att fundera över så fåfänga saker som att variera förnamnen till sina många barn. Man kan fundera över vad meningen med förnamnen över huvud taget var när alla barn hette samma sak, antingen Henrik, Isak eller Johan, eller Johanna om det var en flicka, precis som deras föräldrar hette, och far- och morföräldrar hette. Och alla Johanna kallades alltid Hanna.

Jag börjar ha läst en ansenlig mängd böcker som innehåller meningen "Sauna on valmis". Det är ju inte konstigt eftersom det är någonting som sägs väldigt ofta. Jag använder dock själv inte den meningen. För bastun jag oftast badar i är en aina valmis.

Hur som helst, mycket bra bok.

En bild från fiskemuseet

Förresten, apropå den där frågan i Ny teknik om ladorna med lutande väggar och aittorna med utsvängda väggar, som jag tagit upp i bloggen några gånger. På fiskemuseet i Kukkola finns en vägg med båda byggnaderna. (Fast väggen handlar om bröd.)

Jag antar att de flesta av er som läser min blogg redan har besökt Kukkolaforsen, så jag behöver egentligen inte förklara vilket fint matställe det är. Intressant mat. God mat. Och efteråt, eller före, kan man strosa runt bland husen och kila in till fiskemuseet.
Tänk er att sitta där en dag under hösten i höstmörkret! En fredag till exempel, när tornedalsrallyt satt igång och alla ska hem och sitter i sina bilar med Finnmix i radion. Omvägen förbi Kukkola skulle man kunna ta.



De där aittorna finns lite här och där längs älvdalen. Den här finns i Korpikylä.