En papperslapp med ett namn

Jag var med om en kul grej när jag gick till affären. Jag skulle ju ändå gå förbi cykelförrådet på vägen, så jag tänkte att jag skulle passa på att ta bort min namnlapp från min cykel. Lulebos cykelrensning har ju redan varit. När jag närmar mig förrådet ser jag ett par pojkar i tioårsåldern ställa sig vid min cykel. Vi har öppet förråd, utan dörrar. Man kan gå igenom förrådet. Pojkarna tar loss A4-pappret med mitt namn från pakethållaren. Jag funderade om jag skulle fråga pojkarna vad de gör, men jag bestämde mig för att bara studera dem. Precis när jag när passerar dem håller de upp pappret, och läser. Sedan kommer utropen: "Ååå, som hockeyspelaren!!" Jag såg ju dem inte längre, och jag vände inte om, men det lät som om de hittat en guldgruva. Jag fortsatte till affären.

På vägen hem igen tänkte jag att jag skulle kolla om pojkarna klämt fast lappen i pakethållaren igen. Nej, lappen var inte kvar.

Det var ju kul att kunna glädja ett par pojkar, med en papperslapp med mitt namn. Även om jag vet att det inte var jag som var den direkta anledningen till glädje:) Hade jag gått hemifrån 15 sekunder tidigare hade pojkarna inte hunnit få min namnlapp.