"En otrolig tid, mormor och farfar berättar"
Utgiven 1981. 23 norrbottningar, födda mellan 1895 och 1919, berättar om hur det var att växa upp i Norrbotten i början av 1900-talet. "En bok till och för barn i alla åldrar." 54 berättelser i 16 kapitel som skolan, hemmet, arbetet, nöjen, kläder, krigen och den nya tekniken med till exempel radion. Den tiden då allting tillverkades hemma. Tillverka mat själv, tillverka kläder själv. Hur väl hade jag hade passat in där? Inte bra alls. Mina talanger och intressen är inte lagda åt mat- eller syhållet. Att var och en gör det de är bäst på? Nej nej. Förbestämda sysslor. Kvinnor med fallenhet för handarbete måste ha haft stor fördel. Arbetet borde ha gått lättare för dem. Deras kreationer blev säkert också mer varierade. Barkbröd, förkläden, vadmal, knut i nacken och knäbyxor. En fin och mysig bok. Vad hände med de kvinnor och män som råkade ha tummen mitt i handen? Ogifta allihopa?
Leilit. Tidstypisk. I en leili förvarade man fil och mjölk. Min morfar har målat dem i efterhand. Jag dricker inte mjölk, men ibland är jag sugen på en viilipytty. Men var finns det att hitta? Inte på ICA Porsön i alla fall. Ibland förstår jag inte vad Sverige är för konstigt land. Viilipytty finns inte, men samtidigt finns Risifrutti och annat sånt som är så äckligt sött att det är omöjligt att svälja. Och bastu badas inte. Inte på riktigt.
Jag vet inte hur mycket svensk jag är. Men nu vet jag att jag är 93 % norrländsk. Gör Norrmejeriers Norrlandstest! Och tala sen om för mig vad ni fick för resultat! Det är faktiskt väldigt bra och roliga frågor. Svaret man får måste verkligen vara ett mått på hur norrländsk man är! 93 %! Det kändes bra!
Senaste norrmejeriprodukten jag använde var naturell crème fraiche. Den var till en ananaspaj jag gjorde tidigare i kväll. Enkel, inte mycket jobb. Så en aning sånt åt mathållet klarar jag väl av.
3 kommentarer:
Grattis till resultatet :-), 93%, väldigt bra..du slog Stig Strand tror jag. Själv fick jag 81%
Jag slog Stig Strand!
81 %, inte dåligt :)
88% blev det för mig...
Skicka en kommentar