Sommaren kom

Det blev väl sommar i måndags?

Närmare 30 grader varmt, myggen nästan borta, häggarna har fått ljusgröna vårlöv och är vackra igen. Och inte minst: Jag har besökt Vähäsaari, a.k.a. Ötåplayan.

På väg ner till stranden möte jag en karl som hade nävarna fulla med nånting som jag inte visste något om. Det växer mycket mynta här, sa han efter att jag hade hälsat. Va? Mynta? Ja, åkermynta. Ta en hand full och njut av doften. Finns hur mycket som helst, sa han. Jag fick ta mig en titt på myntan han hade i händerna så jag skulle hitta eget.

Mina kunskaper om växter har alltid varit på nivå: Pinsamt. Det var inte länge sedan jag lärde mig de mest grundläggande, både i ämnet växter och i ämnet fåglar. Jag blir bättre och snart hoppas jag vara på nivå: Acceptabelt.

När jag fortsatte såg jag att det verkligen fanns mycket mynta på holmen Vähäsaari i Torne älv. Luktar jättegott. Så nu har jag lärt mig det. Det var kul. Så tack till den där karlen som jag inte vet vem det var.

Färgen är blå!

En annan sak jag skulle vilja veta är vad holmarna som hamnat på finsk sida heter. Så om någon vet något till exempel om den här holmen så skulle jag bli glad. Den som ligger precis söder om bron, och råkar tillhöra Finland. Jag har försökt ta reda på lite fakta, men jag får divergerande svar. Man ser spetsen av Vähäsaari längst till höger. Vähäsaari, svensk, bekant, inga problem. Men de finska? De flesta kartor är inte heller till mycket hjälp. De flesta är så dumma att Finland bara är vitt, eller ännu värre, svart.

Det samma gäller bergen på finska sidan. Jag vill veta vad de heter. Jag ser dem lika ofta som Perävaara, Hiirivaara, Lammivaara, Isovaara och Käyrävaara, men jag vet inte vad de heter. Så enda skillnaden mellan svenskt och finsk är: Namn, inte namn. Det enda berg jag säkert vet namnet på är Aavasaksa, men det är ju för att det är så känt. Midnattsolsberg, kalottberg, världsarvslisteberg...
Jag måste alltså skaffa mig en riktigt bra karta.