Tommyland

Jag ska bara ta upp en sak innan jag går in på Tommyland, senaste boken jag läst.

Ni vet om begreppet neoteni? Ett bibehållande av ungdomliga karaktärer hos könsmogna individer. Det kan vara fysiska saker som att vuxna strutsar har kvar sitt babydun. Hos människan är det det mentala. En björn föds, växer, lär sig hitta mat, bygga ide och annat nyttigt för skogslivet. Sen blir björnen vuxen och är en vuxen björn för resten av livet. En människa föds, är barn, blir ungdom, och stannar kvar där. Och tur är det. Människan har kvar sin vetgirighet och förmåga att lära sig nya saker hela livet. Medaljens baksida, om man ska kalla det så, är att människan också behåller lekfullheten. En människa leker hela livet. Eller, VILL leka är nog rättare sagt. Det finns nog många som försöker vara vuxna. But that's just hypocrisy, 'cause it ain't gonna happen. Ni minns väl hur det var? När man var barn trodde man att man någon gång i framtiden kommer att bli vuxen. Sen blev man vuxen, och insåg att man stannat där nånstans i tonåren.

Tommy Lee är väl ett utmärkt exempel på den mänskliga neotenin? Han försöker inte vara nåt annat än det den vuxna människan egentligen är; en ungdom. Det är den tanken som slår en när man läser hans självbiografi. Det är några fler tankar som också slår en. För det första kan man undra om man inte redan läst allt i The Dirt. Nej, det har man inte. Tommyland är ett fristående komplement till The Dirt, som han har skrivit efter The Dirt. (Så jag har läst dem i rätt ordning.)
Det finns inga droger i Tommyland. Befriande. När jag läste The Dirt var jag tvungen att göra mindmap över all världens droger för att fatta något, och när boken var slut hade man blivit drogexpert på köpet. Om The Dirt säger Tommy: That's not really a beach kind of book to read. Det var ju roligt då att det var just på beachen jag läste boken förra sommaren. Om böcker i allmänhet säger han: It's a smorgasbord of spiritual information.


Mow the front lawn and the backyard too. Any woman will appreciate it. Keep the pubes in control, shave the hair off your arms, but you can leave the legs alone.
Han menar att män inte ska vara rädda för att vara knapsu. (Don't be scared feeling like hair removal ain't macho.) Han har helt rätt. Hårväxt nedanför halsen (på benen spelar det ingen roll) är inte mycket att hurra över. Fixa det. Det är sant att kvinnor uppskattar det. Mr. Lee verkar dock ha missat är att kvinnor inte gillar all tattooed heller. Tatuera er gärna, men snälla ha vett att sluta. Lee verkar i och för sig inte ha några problem med att hitta kvinnor.
Det är märkligt att ordet pojkflicka finns, men inte ordet flickpojke. Rimligt är väl att det finns lika många flickpojkar som det finns pojkflickor. Var är alla dessa flickpojkar? Ligger de underkuvade nånstans? Tommy Lee vågar i alla fall erkänna att han var en flickpojke (ordet som inte existerar) som barn. Han hängde helst med flickorna och gjorde flickaktiga saker. Och man kan väl säga att han fortfarande är en flickpojke?

Som vanligt, när man läser en USA-baserad bok, finns kapitel om hur uppochnedvänt det amerikanska rättssystemet är. Tommy speglar det med svart humor. Jag älskar amerikansk svarthumor. Mina tre favoritböcker är ju alla av det slaget. Men han skulle ha hållit sig till svarthumorn genom hela boken. I slutet blev det lite för mycket oh how can I thank you, I love you, you saved my life, I have no words, God bless you, I will always love you, my love is endless. Det gick från svart humor till peanut butter.