Danska olyckträffar

En självklar rubrik. Det blev ju två av det "slaget" i lördags.

Man känner ju för Danmark. Ändå sedan VM 1986. Argentina och Maradona i all ära men de får faktiskt ursäkta, det är Danmark man minns. Danmark hade den bästa fotbollslåten någonsin. Danmark vann alla sina gruppmatcher i sitt första VM. Det dessutom i en tuff grupp med Västtyskland, Uruguay och Skottland! Tråkigt nog hybrisförlorade de mot Spanien redan i åttondelsfinalen, men Danmark var trots det den största behållningen från VM 1986.

Sedan 1986 har jag alltså känt starkt för Danmarks fotbollslag. Den känslan försträktes sedan med händelser som till exempel:
1) 1992
2) Den "uppgjorda" 2-2-matchen mellan Danmark och Sverige i EM 2004, då italienarna höll på gå i taket. Otroligt roligt.
3) Lite annat smått och gott som danskarna har bjudit på på plan.

Så det går inte att jubla över Sveriges seger. Man tycker bara synd om danska laget som kämpade och tog ifatt ett tremålsunderläge, och sedan inte fick kämpa in till sista sekund på grund av en så kallad supporter. (Egentligen skensupporter, som i fallet Renberg. I det här fallet tror jag dock att supportern inte mår särskilt bra.)

Han var i samma ålder som jag, så han borde ju ha fått raderna vi er röde, vi er hvide, vi står sammen side om side, vi er danske roligans, inpräntat sedan barnsben. Av någon anledning glömde han bort det där med glade fans. Eller så hade han helt enkelt druckit bort det. Hur som helst, han är långt ifrån den enda supportern som glömt de orden. Ibland är det farligt att ha hemmaplan.

Raderna man minns från den 2 juni 2007:
"Dommeren overvejer om kampen skal genoptages"
"Kampen er slut. Danmark taberdömt 0-3"