... är namnet på senaste boken jag läst. Fostervattnet är Torne älv, och författaren är Hasse Stenudd. Han kåserar i teveprogrammet Kexi ibland. Fint skriven bok om typiska tornedalska saker som språket, bastun, älven, hockey, islossning, hemlängtan och midnattssol. Även ganska mycket om rökning. Som inte är särskilt tornedalskt. Jo rökbastu och fiskrökeri är typiskt Tornedalen, men det är inte den sortens rök han skriver om.
"Statsmakternas försvenskningsprocess"
Stenudd tar upp såna där ogenomtänkta dumheter som kommer ur munnen på allvarligt många människor. "Vi bor i Sverige och i Sverige pratar vi svenska" eller "ta seden dit man kommer". Hur många gånger har man inte hört det? Massor av gånger. Varifrån får folk sånt? Statsmaktens vansinniga försvenskningsprocess?
"Tornedalingen är inte, som storsvensken tror, en femtekolonnare som i smyg planerar att bryta sig ur Sverige."
Nä just det. Varför är svenskar så rädda tornedalingar? Som jag skrev när jag reflekterade Mannen som dog som en lax, är tornedalingar ett fredligt folk.
Det måste ju vara det det handlar om. Rädsla allså. Varför annars bedriva fascism mot ett visst folk? Men hur är man funtad i huvudet om man är rädd för något, för mig så naturligt, som en tornedaling? Som sagt, bastu, älven, hockey, midnattssol...
och torrkött. Trodde jag ja. Men torkat renkött är tydligen mest en nord- och mellantornedalsk grej. Stenudd skriver att "kulturen han fått med sig från de södra delarna av Tornedalen inte innehåller renmat i samma grad som i de övre delarna". "Komma här och komma med torkat renkött. Jag säger bara; nätting och kalvdans."
Stenudd är från Kukkola. Om nätting som delikatess har jag även läst i Hjördis Piuva Anderssons (från Vojakkala) bok Min barndom i Tornedalen, Lapsuuteni Tornionlaaksossa.
"Vi anser nättingar vara en delikatess, medan andra ser på dem med avsmak på grund av fiskens ormliknande utseende och runda sugmun." / Hjördis Piuva Andersson
Jag har inte fattat att man äter nätting. Jag tror knappt att Ötå-bor tänker på att det över huvud taget finns en fisk som kallas nätting, nejonöga eller nahkiainen. Än mindre att man äter sånt!
Renmat- och nättingkulturen är inte den samma i hela dalen, men laxen däremot, den tillhör matkulturen i hela dalen.
Men, renmat, det är väl lav det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Intressant skrivet av dig!
Det här med renköttets ätande och icke-ätande..beroende på var nånstans...hade jag faktiskt not a clue about...åtminstone inte tänkt på.
Tack Jimmy!
Jag hade aldrig tänkt på det jag heller.
Förresten, jag glömde skriva det. Eftersom han bodde i Pajala när han skrev boken är det mycket Pajala i den. Soluret och sånt:)
Nätting och nejonöga, nej, inte vanligt i Ö-tå eller Pajala
Definitivt inte:)
Aha..kul..:-)
Jag har förresten för mig att han (för Haparandabladets räkning) tog foton på jobbet...inför ett års-jubileum...där jag då hamnade i tidningen..tror vi fyllde 20 år...Samhall alltså.
Jaha, vad kul:)
Det kom jag på nu ja, att jag sett hans namn som fotograf också.
Skicka en kommentar