torsdag, december 14, 2006

Mordplats Raitajärvi

Titeln retar läsnerven. Man tar den och läser den direkt. Det har jag gjort. Jag var snabb. Den är helt nyutgiven.
Det är fiktion, tål att tilläggas. En kriminalroman utspelad i författaren Majvor Müllers hemby.

Raitajärvi, en by och en sjö precis mittemellan Övertorneå och Överkalix. Kommungränsen går genom sjön Raitajärvi, som blir sälgsjön översatt. Byn Raitajärvi ligger i Övertorneå kommun men i Överkalix riktnummerområde och med ortsadress Överkalix och, trots finska namnet, på svenska sidan om språkgränsen, om jag har förstått det rätt? Nåja, det spelar ingen roll. Det som är viktigt är att Raitajärvi ligger på gränslöst område, och tillhör både Kalix älvdal och Tornedalen, vilket märks i boken.

Jag fick en bra första lektion i ämnet Laestadianism. Visst är det märkligt att vi i grundskolan och i gymnasiet fick lära oss olika religiösa rörelsers historia, men aldrig någon laestadianism mer än i förbifarten? Mormoner, Jehovas, Hare Krishna, men icke laestadianismen. Den rörelse som fanns närmast och alltså borde ha varit den som var viktigast för oss att förstå. Jag tror dock att det var länge sedan jag gick i grundskolan. Jag tror att det är lite bättre i dag. Hoppas.

Det var alltså en bra bok. Det roligaste var att läsa om alla platser man känner igen. Men att kalla Övertorneås huvudgata för Storgatan?? Inget i Övertorneå heter något så tråkigt. Övertorneås "storgata" heter Matarengivägen. Mycket roligare.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Anmärkningsvärt att vi inte fick lära oss om laestadianism..men å andra sidan var även lokal historia lysande med sin frånvaro i undervisningen..som du säger kan man hoppas det är bättre idag.

Mia sa...

Det var det jag ville säga. Att lokal historia lyste med sin frånvaro.

Knapsu sa...

Kom att tänka på geografilektionerna, det var ju precis som Mikael Niemi beskrev i sin bok.( Vittula)

Mia sa...

Ja, exakt. "Kapitel 4 - där byungarna träder in i Gamla skolan, och får lära sig om södra Sverige" Han beskriver det väldigt träffande. Tyvärr, får man ju säga.