Svart stig

Jag har läst ut Svart stig. Det tog exakt fyra veckor. Nej, den var inte svårläst. Tvärtom, den var som vass kniv i tomat. Mjuk och följsam. Den kan man läsa på en helg om man vill, men jag drog ut på den med flit. Därför att Åsa Larsson är drottningen. Men det var faktiskt lite jobbigt att ta sig igenom alla affärer. Gruvdrift kan vara intressant, men affärerna bakom, NEJ. Förutom spänningen, är det roligast att läsa om Kiruna och snö och alla Kirunapersoner, och när hon använder ord som hätähousu och apinapoika. Men vad är rousku, i betydelsen svensking? Jag har aldrig hört. Är det Kirunafinska? Åsa Larsson är njutning, kort sagt.

Hur är jämställdheten i min bokhylla?
Den är FÖRSKRÄCKLIG.
Väljer jag manliga författare före kvinnliga?
Naturligtvis inte. Möjligen har jag en omedveten litterär dragning till det motsatta könet, but no, I don't think so.
Beror det på att jag har "manliga intressen"?
Nej, sånt simpelt bullshit går jag inte på.
Beror det på att män skriver mer än kvinnor?
Nej självklart inte. Kvinnor skriver. Det vet alla om. Ändå är bara 10 av totalt 102 nobelpristagare i litteratur kvinnor.

Återstår bara en sak. Det är så tråkigt att jag inte tänker nämna det. Jag har bara lust att ta ordet och leka hänga gubbe med det.