När Finland tappade färgerna

På kartan stirrade vi små, och tanken hisnade att gå den ändlöst långa vägen från Ystad uppåt Torneå.

Längst upp i norr ett blodrött snitt; där vidtog Ryssland tomt och vitt, och blicken återvände till Sveas bygd med berg och slätt.

Har ni inte de där orden hemma i bokhyllan har ni säkert ändå läst dem i skolan. Det gjorde vi i vår klass under vårterminen i sexan. Orden är från Carl Snoilskys dikt Sveriges karta som inleder Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.


I dag är det 200 år sedan byar delades itu. Släkten, vänner och grannar blev undersåtar i olika riken. Fredrikshamn, 17 september 1809. Rött streck, tjoff. Och sen citat Snoilsky. Finns inte. Borta. Finland tappade sina gröna skogar och blå sjöar och blev tomt och vitt. I alla fall från Sverige sett.


Statyn "Broar" på torget i Haparanda. Broar bröts när Finland och Sverige skildes från varandra.

Men nu är det är andra tider. Finland har färger igen. Bron över Torne älv i Pello.

I dag, torsdag, är det klockringning i kyrkorna klockan 18.00.