I Matarengi har man aldrig tråkigt!

I universitetsbiblioteket i Luleå finns Ragnar Lassinanttis samling. Där kan man hitta mycket kul.

Där har jag hittat Barnen som aldrig hade tråkigt av Birgitta de Vylder-Bellander. Boken är skriven på 50-talet, men handlar om barnen Bedinger som bor på folkhögskolan i Matarengi i början av 1900-talet. En mycket trevlig bok. Det roligaste med boken var att få läsa en fiktiv bok om Övertorneå. Det händer inte för ofta det!

Barnen Bedinger firar midsommar på Luppio, de reser till Haparanda, de åker skidor i Wikmans backe, de får se en bil för första gången, och de har aldrig tråkigt! För det har man inte i Matarengi! I Matarengi har man Roligt året om, som Birgitta de Vylder-Bellanders första bok om barnen heter.

PS. Berättelsen avslutas med ordet Aavasaksa.

Två fina böcker

Många bra böcker om Tornedalens respektive Norrbottens historia har jag läst, och sett. De här är två av de bästa:

Åsa Nordéns Sällsamheter i Tornedalen från 1983, och Sällsamheter i Norrbotten - Kustlandet från 1985. Den senare om Piteå, Luleå och Kalix. I behändigt format är de också.

(Jag är glad över att jag hittade den förstnämnda hemma hos en av mostrarna.)

Räkning med procent

Jag hittade en rolig grej hos Knapsu. Det ligger utanför mitt bloggämne, men jag måste ta med det ändå. Matematik tycker jag ju väldigt mycket om.

Dick Erixon räknar med procent. Jag har ingen aning om vem denna Dick är, men han har inte bara matematiksvårigheter, han verkar även ganska enfaldig. Det här exemplet är perfekt till matematikundervisning!


(Jag brukar hävda att man är vad man heter. Jag fick precis mer vatten på min kvarn.)

En begivenhet

Nedre Kuivakangas omkring 1960. Hos farmor och farfar. Byborna samlas. Bromsreparation pågår. Pappa fotograferar.

En sport i sporten

Först Vem vill bli miljonär.
Sedan Trivial Pursuit.

Och nu Geni 2000:

Årets första bok

Mycket skidåkning nu. Final av Tour de ski i dag. Själv har jag gjort längdskidsdebut efter många åkningslösa år. Och första lästa bok år 2009 blev en skidbok: Toini Gustafssons Från adresslapp till guldmedalj.


Jag gillar trevliga böcker. Det här är en sådan där trevlig bok. Boken är upplagd på samma sätt som Sixten Jernbergs bok. Levnadsbeskrivning, rekapitulation av viktiga skidlopp, vallningsnörderi, en massa skidåkarnamn, många bilder, och skriven på den tiden då det fortfarande hette ambassadris, demonstratris och medaljös. Toini skrev boken direkt efter hon avslutat skidkarriären 1968 med bland annat guld i båda individuella loppen i OS i Autrans.

Boken avslutas med en "unik samling statistik från damskidtävlingar". Härligt!
Där kan man bland annat läsa att Elin Pikkuniemi, Sveriges första skiddrottning, vann fem SM i rad, 1918-1922, för IFK Haparanda. Där kan man också läsa att Pajala IF tog fem SM-medaljer i början av 60-talet. 4 brons och 1 silver. 4 i lag, 1 i stafett.

Toini Gustafsson, född i Finland 1938, kom som krigsbarn till Klarälvsdalen, tävlade för IFK Likenäs 1957-1967 och sista tävlingsäsongen för Skellefteå SK, tog två OS-guld, två OS-silver, 1 VM-silver och 2 VM-brons.