Mig äger ingen

Den här boken var inte på min lista över böcker jag vill läsa. Men nu låg boken där, överst på en hög böcker, hemma i byn. Så jag tog och spontanläste den. Och det ångrar jag inte! Det här är bland det bästa jag läst. Varje ord har slagkraft, och inget överflöd. Neil Strauss kan slänga sig i väggen, det är Åsa Linderborg som vet hur man skriver biografier. Jag gillar inte tunga böcker, men allt det här tunga är skrivet med humor. Man måste bara skratta ibland.

Det är mycket om längtan bort, alkoholism, och politik. Två helt olika slags vänster. Mammans familj stod för den pålästa orädda självförtroendevänstern. Och så vänstern av det andra slaget, som inte lärt sig argumenten och inte vågade göra mer än att gå till vallokalen. "Han visste att Metallverkens industriskola väntade på honom så snart han fyllt fjorton. För farfar var det en självklarhet att sätta sönerna på samma arbetsplats han själv tjänat i hela sitt liv. Man föds till arbetare, sa pappa, det är ingenting man själv väljer att bli."

Vilka arbetarklasskildringar, bortsett från skogsarbetarböcker, har jag läst? Gunnar Kieris böcker, Linda Rosings bok, och så nu den här av Åsa Linderborg. Det är nog inte fler. Alla de här böckerna råkar vara om Västerås. Lars, huvudpersonen i Kieris böcker, sitter vid gängmaskinen på Aseas Mimerverkstad men är i tankarna alltid någon annanstans. Precis som Åsa Linderborgs pappa på Metallverken, som han kallar Mentalvärken.