Vad min skolbänk berättade

En dag, när jag satt på skolbänken, började bänken berätta sin historia. Han berättade så här:
Jag växte en gång på Jupukka. En bäck porlade lustigt förbi mig, och fåglarna sjöngo på mina grenar sina visor.
En dag såg jag människor komma med yxor och sågar. De höggo av mina kamrater. Och jag tänkte, att snart blir det min tur också. Sedan växte jag till en reslig tall. Många gånger såg jag människor, som höggo ned andra träd. En dag höggo de ned mig också. Först kvistade de mig. Sedan körde de mig fram till en älv. Där fick jag ligga till våren med andra furustockar. Då kom det igen några män och välte oss ned i älven. I Kengis tog man fast oss. Man körde oss till sågen. Där såg jag, hur man sågade de andra, och snart sågade de mig också till plankor och bräder. Sedan staplade man oss i högar. Där fick vi torka. En dag kom en snickare och köpte oss. I sin verkstad tog han fram hyveln och började hyvla oss. Han gjorde oss sedan till skolbänkar. Man köpte oss till skolorna. Mig köpte man till Erkheikki skola. Jag trivs nog bra här, men nog önskar jag tillbaka till skogen till mina levande kamrater. Där sjunga fåglarna. Himlen är blå, och solen skiner varmt om somrarna, men om vintern är det mulet. Men nog trivs jag här också, om du läser läxorna ordentligt.
/ Edla november 1929

Erkheikki skola.