Mer att läsa om Tornedalen

Det var ett tag sedan, men nu har jag läst något igen. Och åter igen något tornedalskt.
Det här häftet innehåller: Tankar, minnen, känslor, andra världskriget, konstigt nog nästan inget om bastu, sport, 30-talets reformer och oroligheter, skolan, hur en "gåtkväll" kunde gå till, älv och vatten med mera.

Edvin skriver om en skolresa de gjorde våren 1929 när de gick i tredje klass. Klassen, från Koivukylä (Hedenäset alltså), fick åka tåg till Övertorneå. När jag gick i tredje klass, våren 1986, fick vi, från Övertorneå, åka på skolresa, till bland annat Hedenäset. Fast vi åkte buss, inte tåg.

Annat intressant: Om försvarslinjen. "Stenarbetare från Bohuslän kom med sina jättekranar och byggde stridsvagnshinder, bunkrar och bergrum. De transporterade bort en tredjedel av Luppioberget." En tredjedel av Luppioberget?!
Jag har försökt snoka lite i ämnet stridsvagnshinder. NE säger att cirka 152 ooo meter sådant anlades i Sverige åren 1939-40. Drygt 15 mil bara? Den här på bilden nedan är ganska lång bara den. Är det någon som vet att uppskatta ungefär hur många meter det anlades totalt i Sverige under andra världskriget? Det som gjordes åren 1939-40 kan väl inte vara allt.

Edvin står för mer än hälften av innehållet. Bland annat skriver han mycket om arbetarrörelsen. Det intressanta är hur mycket det har gemensamt med den andra boken jag läser just nu; Marklund och Snickares "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra". Sverige hade aldrig blivit ett samhälle av välfärd utan arbetarrörelsen. På samma sätt kommer Sverige aldrig att bli ett samhälle av jämställdhet utan att kvinnor håller ihop. Med arbetarrörelsen vann alla, även egendomsägarna. På samma sätt vinner alla på jämställdhet, även män. Genom sammanhållning och solidaritet vinner individen. Bäst att jag går och läser ut den boken också så att jag kan sammanfatta den snart.

Stridsvagnshinder (eller pansarhinder). (Höstbild)