Slut nu

Nu är jag tillbaka. Jag tror att jag har överlevt, men man vet aldrig. Väldigt kul har det varit i alla fall.

Hemvändardagar, marknadsdagar, jag vet inte allt vad det kallas. I år tillhörde jag kategorin "speciellt inbjudna årgångarna till Hemvändardagarna" arrangerade av Övertorneå SK i samverkan med Övertorneå kommun. Jag har aldrig lämnat Övertorneå, men okej. Ordet hemvändare är hemskt. Jag skulle aldrig ta det ordet i min mun om det inte var så att det kallades så. (Versalt H) Förfärligt fel och förfärligt missyftande. Namnet antyder att vi har lämnat byn och kommit tillbaka, tillfälligt, för att återuppleva Övertorneås "sommardagar och ljusa nätter". Karlen som höll vårt välkomsttal pratade med den felaktiga uppfattningen. Han pratade till oss som att vi bott på andra sidan jorden i 15 år och aldrig under den tiden besökt kära hembyn, och att vi ingenting visste om hur det är i kära hembyn i dag. Och eftersom vi bor i andra städer runt om i landet tyckte han att vi skulle vara bra ambassadörer för Övertorneå. Därför fick vi en broschyr med (väldigt grundläggande) fakta om Övertorneå så att vi kan läsa på så att vi kan prata om vår hemby som ambassadörer. Alltså helt seriöst, jag är uppvuxen i Övertorneå och jag vet en hel del om Övertorneå. Töntigt och tokigt kändes det. Speciellt med tanke på att det flesta som satt där på "hemvändardagen" var de som aldrig har flyttat från Övertorneå. Så allvarligt, Hemvändardagarna ska ha ett nytt namn. Snarast!

När det där var avklarat fick vi middag. En god middag så klart. Efter middagen var det dags för det allra bästa på hela kvällen: Bastubadet! När jag badar bastu så badar jag bastu. På riktigt eller inte alls. Och när det finns tre bastur att varva mellan och när det hela tiden dyker upp kul folk att prata med, glömmer man bort tiden och plötsligt har man badat bastu i tre timmar i sträck, utan paus. Det var väldigt kul, men jag kan ärligt säga att jag efteråt fick världens huvudvärk. Värsta i mitt liv. När vi satt i bussen vid ettiden på väg hem kunde jag inte svälja längre. Det var en pärs, men det löste ju sig ganska snart när jag kommit hem.
Vädret var riktigt dåligt och blött. Jag tänkte mig inte för, trampade utanför vägen, fastnade i leran och gympadojorna är inte i världens bästa skick nu.

Så ett tips för kommande "hemvändare": Bastubadet är jättekul, (jag gör det gärna igen!) men ta en vattenflaska med. In till bastun!! Timmarna går fort.

Och så har det ju varit Matarengi marknad. Marknad i byn. Marknad är kul. Det vill säga, allt som händer runt omkring själva marknaden. Knallarna klagar på dålig försäljning. Man kan ju tycka att det är en dålig sak, men jag tycker att det är bra. Det betyder att människor har tillräckligt med vett i huvudet för att inte köpa skräp. För tyvärr är det för många stånd med skräp. Vem ska köpa allt detta skräp? Jag förstår det inte. Men det finns ju undantag. Det fanns många vettiga marknadsstånd med kvalitet också!

Det är dags att börja plugga igen. När vi kom till Koivumaa fick vi ju den här broschyren som faktiskt är väldigt fin, med fina bilder, men den sa mig inget nytt. Så där behöver jag inte börja plugga. Jag tänkte läsa de här tre böckerna som vi köpt på marknaden. Jag måste ju utbilda mig till "ambassadör". Jag gillar i alla fall presenterna vi fick i Koivumaa. Vykortet var väldigt fint. (Jag är ju vykortssamlare)

Jag har länge önskat mig en skiva med fågelkvitter. Jag är så himla dålig på fåglar. Varje gång jag lyssnar på kvittrandet blir jag bara irriterad över att jag inte kan placera kvittret till en fågel. Jag har kämpat på nätet med att försöka få koll, men det går inte riktigt. Så när mamma vann fågelsångsskivan från Naturskyddsföreningens marknadsstånd kändes det verkligen som bingo för mig.