Naken sanning

Nu står de där tillsammans, i min "en in en ut"-pocketbokhylla. Egogirl och Den nakna sanningen. Jag brukar inte samma bok två gånger, men nu kändes det som att det var precis det jag gjorde. Jag misstänker kloning.

• De heter likadant. Gynning och Rosing. Linda och Lina.
• Båda är nakna på omslaget.
• Rosa är huvudfärgen på bådas omslag.
• Båda var med i Big Brother, och gjorde samma sak där.
• Exakt samma upplägg: En uppradning av vad de hittills gjort i sina liv, en massa korta kapitel med (försök till) underfundiga rubriker, och de har gjort exakt samma saker.
• Båda har Victoria Silvstedt som förebild.
• Båda har varsin medförfattare. Gynnings är dock bättre än Rosings. Det är irriterande att saker som "Vart är du?" och "tycker och tänker" passerar i Rosings bok. Inte bara en gång utan flera gånger, genom hela boken. De tre orden tycker, och och tänker på rad är den sämsta kombinationen av ord i hela svenska språket.
• Båda hade samma slags ungdom. Ingen av dem drog sig ifrån att stjäla pengar. (Gynning på eget bevåg, Rosing ledd av andra)
• I båda böckerna finns kokain i MÄNGDER.
• Ingen av dem kan sjunga, men båda har gett ut en singel.

Och sen kan man inkludera Magdalena Graafs bok Det ska bli ett sant nöje att döda dig i jämförelsen. Den skiljer sig mycket från ovanstående tvillingböcker. Graafs bok är en sammanhängande historia, medan Rosing och Gynnings böcker är snabba uppräkningar av bravaderna, men likheter finns ändå.

• Bröstförstoringar är en väsentlig del i alla tre böckerna. I Gynning och Rosings fall är det enorma sådana.
• Fotbollsspelare finns med i alla tre böcker. I Graafs: Martin Dahlin, Tomas Brolin och Magnus Hedman. I Rosings: Martin Dahlin, Tomas Brolin och Fredrik Ljungberg. I Gynnings: Mark Bosnich och George Bests son. (Hon var ju utomlands mest hela tiden)
• Pamela Anderson nämns i alla tre böcker.
• Bingo Rimér finns med i alla tre.
• Samma slags bilder är inflikade. Barnbild ensam, barnbild med syskon, en med föräldrar och så utviksbilderna.
• Linda Skugge är med i alla böcker. I Graafs bok bara med ett omdöme på omslaget. I Gynning och Rosings fall har hon en viktig roll i inne i boken.
• Och, alla tre böcker består till stor del av misshandlande män. I Graafs fall handlar det om EN man. I fallen Rosing och Gynning är misshandlande män ett mönster.
• Alla tre böcker var mycket snabblästa. Särskilt Rosings, den var extremt snabbläst.

Men jag har inget emot någon av böckerna. Hellre Gynning i bokform än Gynning i TV.

Båda Rosing och Gynning ger Linda Skugge en avhyvling. Lätt att förstå. Linda Skugge måste ju vara Sveriges största förespråkare av mobbning. (Jag hoppas att det inte finns någon värre iaf) Gynning har gett namnet "hommage à Skugge" till ett av sina självporträtt. Rosing kallar Skugge "ett riktigt svin". En bok har jag läst av Skugge, den där med hångla i titeln, och det är fortfarande den sämsta bok jag någonsin läst.

Man får verkligen leta efter skillnader om man vill ha några. Gynning beskrivs som egensinnig i sin bok, medan Rosing ger sken av att bry sig alldeles för mycket om vad andra tycker om henne, och att inte lyssna på sin egen vilja alls. Kanske inte så konstigt när folk överallt ifrågasätter henne hela tiden. Gynning ifrågasätts inte alls lika mycket. Det var väl det då. Och ja, den ena har barn och den andra inte. Då var det alldeles allt.

En annan sak: Min morfars farfars farfars mor hette Catharina Rosing, och levde i Stockholm. Undrar om hon levde ett "Stockholms kändisliv" à la 1700-tal.