På pingstaftonen var jag på konfirmation. Min kusins dotter konfirmerades. 26 konfirmander var de i gruppen. Pingsten 1991, när jag konfirmerades, var vi 42. En annan skillnad är att det nu bara är en dag. Vår tvådagarskonfirmering hopslagen till alltiett. Givetvis smidigare.
Efternamnen på konfirmanderna var i stort sett samma nu som för sexton år sen. Ja förnamnen också för den delen.
Efteråt blev vi bjudna på mycket god mat!
Min egen konfirmation, släktingars konfirmation, eget dop, släktingars dop, alla mina skolavslutningar, adventsfirandet med skolan, övningarna med kören, konfirmationsundervisningen plus en massa andra anledningar att besöka kyrkan. Allt det, just i den här kyrkan från 1735-37. (1734 enligt NE)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Även jag har reflekterat över omslagets likhet med en verklig kyrka...dock var det Hietaniemi kyrka jag kom att tänka på när jag såg omslaget. För övrigt en mycket trevlig bok! Läste "De hängda rävarnas skog" också här under semestern, väldigt rolig! Rekommenderas starkt. Som de flesta av Paasilinnas böcker... :)
Man kan ju undra var omslagsmakaren har hittat sin inspiration. Om han möjligen har varit på besök i Tornedalen?
Ja, jag började faktiskt läsa Prosten Huuskonens bestialiska betjänt i går. Skriva kan han:)
Just ja..1718 flyttades orgeln till Sthlm har jag för mig.
1718? När Kalle dussin stupade.
Varifrån då?
Eller var det då som orgeln kom till Ötå från Tyska Kyrkan? BLandar ihop det där
Den kom till Ötå från Sthlm 1780.
Skicka en kommentar