Pelle Lindbergh

Bok: Pelle Lindbergh - Bakom den vita masken
Författare: Thomas Tynander

När jag var liten kände jag Pelle Lindbergh som "han som blev vald till världens bästa målvakt och dog i en trafikolycka kort därefter". Det var 1985. Han var bara 26 år. Den händelsen minns jag inte, och jag hann heller aldrig se honom spela hockey. Eller så var jag för liten för att minnas det. Men man hörde ofta talas om honom. TV-bilderna från NHL-galan då han fick ta emot Vezina Trophy som NHL:s bästa målvakt fick man se några gånger. Det var i stort sett det jag visste om Pelle Lindbergh när jag var liten.

Nu har jag läst boken och vet mer. Man slås av att författaren måste ha gjort enormt mycket research! Ett stort välgjort arbete.
Förutom det oerhört tragiska i Lindberghs död, är det en HEL bok om hockey att bara frossa i. Underbart! Mycket NHL-liv, och mycket hockeyhistoria! Mumsigt, om jag får säga så.

Pelle Lindbergh, född på Söder 1959. Äkta hammarbyare redan från födseln. Ganska liten, 174 cm. Begåvad med en sällsynt bra reaktionsförmåga. Snabba reflexer var ett av hans kännetecken som målvakt. Exceptionellt social. Ordet jaunty passar bra: pigg, käck och lustig. Älskade motorfordon, och (tyvärr) höga farter.

Han dog i november 1985 efter att ha kört sin mycket svårstyrda Porsche i en mur. Onykter och i alldeles för hög fart.
Man får känslan av att det delvis var den trimmade nyckfulla lilla Porschen som dödade honom. Pelle satte sin vän racerföraren med egen Porscheverkstad att köra hem bilen från fabriken i Stuttgart, trots att han själv var en erfaren bilförare med som sagt, snabba reflexer. Han visste att han först skulle behöva lära sig att köra bilen.
Hade Pelles familj varit amerikansk hade de säkert stämt tillverkaren, men sånt håller ju vi svenskar inte på med.
För det andra får man känslan av att det var den amerikanska attityden till bilkörning och alkohol som dödade honom. USA hade (har?) ett sjukt och snedvridet rättssystem, och var långt efter Sverige i alkoholpolitik. Man kan hoppas att det har hänt en del på den fronten i USA under de dryga tjugo år som gått. Det var helt normalt att sätta sig i bilen efter några öl. Det fanns inga alternativ. Som svensk med en helt annan inställning till onykter bilkörning, var det ändå inget Pelle brukade göra. Det var ett engångsmisstag.

Intressanta fakta:

1. Pelle var den första målvakten som började ha vattenflaska på nättaket. (Han hade problem med uttorkning)
2. Det var Vicki Benckert, en av mina melodifestivalfavoriter, som sjöng på Pelles begravning.
3. 1985 blev Pelle uttagen till First All-Star Team, som första målvakt från Europa, och som andra svensk någonsin. Endast Börje Salming hade lyckats tidigare.
4. Jag har jämfört den här helt nya boken om Pelle med Börje Salmings bok Blod, svett och hockey från 1992. Båda böcker har ett avsnitt om hur de hamnat på kant med Leif Boork.
5. Pelle spelade ju i Philadelphia Flyers. På hans tid var det ett någorlunda städat lag, men på 70-talet var det värsta sortens slaktarlag. I Salmings bok beskrivs det i kapitlet "Blod, svett och dårar". Det fanns något som kallades "Philly flu". Spelare i motståndarlagen blev låtsassjuka när match mot Flyers närmade sig. (Philadelphia tog hem två raka Stanley Cup under sin slaktarperiod.)
6. Efter Lindberghs död inrättade Philadelphia Flyers ett "Pelle Lindbergh Memorial". Ett pris som årligen ska gå till den spelare i laget som utvecklats bäst under säsongen. (Most improved player) Den första som fick det priset, säsongen 93/94, var Luleås egen Mikael Renberg!

Det känns inte som läge att klaga över något, men om jag ändå får ha två synpunkter?

1. Jag har för lätt för att reta mig på saker som "ett rack". (Huh, det tog emot att skriva.) Men det är bara småsaker i en bok med ett så allvarligt och vackert innehåll, och det är knappast för språkets skull man läser en bok om hockey, så det är helt förlåtligt.
2. Det är en väldig mängd namn författaren har fått till. Och inget register finns! Följdaktligen har jag fått göra ett register själv.