Mannen som dog som en lax

Det var ungefär sata salamaa i natt. Första åskan jag har sett i år. Det dröjde till september. Det var ett åskväder tidigare i år i Luleå, men då var jag i Ötå.
Jag låg och läste ut Niemis Mannen som dog som en lax under åskvädret. Han har viktiga saker att säga och det är en bra historia. Men det viktiga han har att säga är för påtagligt. Jag saknar det där hårfina som jag har sagt. Med allt bra material som finns i boken borde han ha kunnat göra den bättre, känns det som. Men läsvärd är den ju ändå. Nu ska jag börja läsa Åsa Larssons Svart stig. Jag har väntat på de här två böckerna i flera månader och så kommer de samtidigt! Jag suger på karamellen. Inte ofta man kan frossa i tornedalsböcker så här!

Laxfiske någonstans i Pajala sommaren 1945. Det är mormors systrar på bilden. Karlen i mitten känner jag inte igen.

• Intressant att Niemi tog med ett svenskt perspektiv på språkfascismen mot Tornedalen. Jag hade aldrig förut tänkt på saken ur ett svenskt perspektiv. Svenskarnas anledning: Ryssrädsla, rädsla för att tappa ännu mer landområde. (Det är alltid rädsla det bottnar i ja)
• Han gör en grej av att tornedalingar finns överallt. "Det där tornedalingarna, de finns tamejfan överallt." Jag har icketornedalska släktingar och bekanta i "södra Sverige" som har påpekat just det. Var och varannan "högt uppsatt" person de träffar i arbetslivet visar sig vara tornedaling. Representationen t-dalingar verkar större än den borde vara statistiskt. Vi är infiltrerade överallt...
• ... men man märker inte det vid första anblick. En stor andel av oss uppträder "under antaget namn". Inkognito. Många t-dalingar går under försvenskat namn, däribland faktiskt jag själv. (Bli inte rädda nu svenskar, vi är ett fredligt folk)
• Huvudpersonen har en massagestav inlåst i skrivbords-lådan. Hur normalt är det? Typ är det stöldbegärligt eller?
• Jag känner inte helt igen Niemis beskrivning av tystheten i Tornedalen. Vad han menar är väl att det är okej att vara tyst. Det skulle inte vara pinsamt om det råkade bli tyst. Det finns värme där i alla fall. Hellre tystnad än kallprat. "Han kunde dricka sin kopp och sedan gå utan att ett ord hade utväxlats, och ändå inte vara oartig." Javisst, det är sant, men i praktiken händer det aldrig. En tornedaling skulle inte missa ett tillfälle att prata. Bekant eller obekant spelar ingen roll.