Jag har tittat på två badstränder i Eskilstuna. Först den vid campingen och sedan den vid slottet Sundbyholm en dryg mil utanför stan. Den förstnämnda hade sånt "lyx" som hopptorn, men sånt spelar föga roll. Sanden var inte sand, det var grus.
Sundbyholm är ett mycket naturskönt område. Stranden var ganska stor. Inte som Övertorneås men tillräckligt stor. Det är ett populärt ställe. Rikard säger att det är packat med folk där på sommaren. Sanden var inte alls så finkornig som i Övertorneå, och den var full med barr och kottar. (likt vissa badstränder i Luleå) Barr och kottar får absolut inte finnas på en strand.
Slutsats: Jag har ännu inte sett någon badplats i klass med Övertorneå.
Sundbyholms badstrand får ändå ett plus. Ett jättesöta ankor-plus. De kom fram, lade huvudet på sned och tittade på oss och frågade: Har ni någon mat till oss? De såg ut som hundar vid matbord. De såg så söta och snälla ut att jag hemskt gärna hade velat ha någon mat att ge dem, men det hade jag ju inte. Jag vet inte vad man kan ge ankor. Jag vill inte riskera att någon anka ska få ont i magen för att jag har gett dem olämplig mat.
Kriterier vid badplatsbedömning (sandstrand):
- Sandkornstorleken
- Sandrenheten
- Bottenkvaliteten
- Vattentemperaturen
- Vattenkvaliteten
- Storleken
- Tillgängligheten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar