fredag, september 29, 2006
Gamla Pajala
Här har ni Pajalabor något:
Vittangi 111 km
Muodoslombolo 110 km
Tärendö 45 km
Övertorneå 115 km
Korpilombolo 51 km
Mikaelidagen i dag och Pajala firar Mickelsmässa. Eller römppä kallas det ju. Hoppas alla Pajalabor har en kul römppähelg. Fira och festa rejält!
måndag, september 25, 2006
25 september 1986 torsdag
I dag har pappa kommit hem. Jag fick godis och jordnötter från flygplanet. Och så hade han köpt Daim och en annan godis också. Pappa kom med hyrbil. Det var en Ford Fiesta. Efter skolan har jag varit med Lena.
söndag, september 24, 2006
24 september 1986 onsdag
I dag har vi ätit kvart i tio för halv elva hade vi orientering på Isovaara. Vi skulle ha varma kläder och stövlar på oss. Några hade glömt det och dom fick gå hem och hämta stövlarna. Jag hade inte glömt. Vi började vid isladan och slutade där också. Först hade vi punktorientering och då fick vi sticka ett hål i kartan med en nål. Sen hade vi linjeorientering och då fick vi stämpla med en stämpel som det var bokstäver på. Sen var det friorientering. Vi var i olika grupper. Det var hela mellan- och högstadiet som orienterade. Vi fick gå hem efter det. Då fick vi sluta tidigare. Det var fint väder.
Isovaara är ett naturreservat. Apropå det jag skrev här tidigare.
Isovaara är ett naturreservat. Apropå det jag skrev här tidigare.
torsdag, september 14, 2006
Hundvakt i en vecka
Namn: Betty
Ålder: Snart fyra år
Sort: Cairnterrier
Storlek: Liten
Päls: Sträv
Färg: Olika blandningar av svart, grå, röd, vit och brun beroende på årstid och hårlängd
Ögonfärg: Hazel Eyes
Temperament: Sangviniker
Skäller åt: Katter
Egenskaper: Intelligent, talför, kampglad (sportig)
Intressen: Vara ute på promenad, fånga bollar, leka "jaga mig", leka "försök ta bollen/sockan av mig" med mera
Ursprung: Förfäder och -mödrar livnärde sig på rävjakt i Skottland
Erkänd som etnisk grupp: 1910 av engelska kennelklubben
Ålder: Snart fyra år
Sort: Cairnterrier
Storlek: Liten
Päls: Sträv
Färg: Olika blandningar av svart, grå, röd, vit och brun beroende på årstid och hårlängd
Ögonfärg: Hazel Eyes
Temperament: Sangviniker
Skäller åt: Katter
Egenskaper: Intelligent, talför, kampglad (sportig)
Intressen: Vara ute på promenad, fånga bollar, leka "jaga mig", leka "försök ta bollen/sockan av mig" med mera
Ursprung: Förfäder och -mödrar livnärde sig på rävjakt i Skottland
Erkänd som etnisk grupp: 1910 av engelska kennelklubben
tisdag, september 12, 2006
Fortsatt badplatsanalys
Eftersom jag har utnämnt Övertorneå till världens bästa badplats känner jag att det är min plikt att åka ut och undersöka andra städers badställen.
Jag har tittat på två badstränder i Eskilstuna. Först den vid campingen och sedan den vid slottet Sundbyholm en dryg mil utanför stan. Den förstnämnda hade sånt "lyx" som hopptorn, men sånt spelar föga roll. Sanden var inte sand, det var grus.
Sundbyholm är ett mycket naturskönt område. Stranden var ganska stor. Inte som Övertorneås men tillräckligt stor. Det är ett populärt ställe. Rikard säger att det är packat med folk där på sommaren. Sanden var inte alls så finkornig som i Övertorneå, och den var full med barr och kottar. (likt vissa badstränder i Luleå) Barr och kottar får absolut inte finnas på en strand.
Slutsats: Jag har ännu inte sett någon badplats i klass med Övertorneå.
Sundbyholms badstrand får ändå ett plus. Ett jättesöta ankor-plus. De kom fram, lade huvudet på sned och tittade på oss och frågade: Har ni någon mat till oss? De såg ut som hundar vid matbord. De såg så söta och snälla ut att jag hemskt gärna hade velat ha någon mat att ge dem, men det hade jag ju inte. Jag vet inte vad man kan ge ankor. Jag vill inte riskera att någon anka ska få ont i magen för att jag har gett dem olämplig mat.
Kriterier vid badplatsbedömning (sandstrand):
Jag har tittat på två badstränder i Eskilstuna. Först den vid campingen och sedan den vid slottet Sundbyholm en dryg mil utanför stan. Den förstnämnda hade sånt "lyx" som hopptorn, men sånt spelar föga roll. Sanden var inte sand, det var grus.
Sundbyholm är ett mycket naturskönt område. Stranden var ganska stor. Inte som Övertorneås men tillräckligt stor. Det är ett populärt ställe. Rikard säger att det är packat med folk där på sommaren. Sanden var inte alls så finkornig som i Övertorneå, och den var full med barr och kottar. (likt vissa badstränder i Luleå) Barr och kottar får absolut inte finnas på en strand.
Slutsats: Jag har ännu inte sett någon badplats i klass med Övertorneå.
Sundbyholms badstrand får ändå ett plus. Ett jättesöta ankor-plus. De kom fram, lade huvudet på sned och tittade på oss och frågade: Har ni någon mat till oss? De såg ut som hundar vid matbord. De såg så söta och snälla ut att jag hemskt gärna hade velat ha någon mat att ge dem, men det hade jag ju inte. Jag vet inte vad man kan ge ankor. Jag vill inte riskera att någon anka ska få ont i magen för att jag har gett dem olämplig mat.
Kriterier vid badplatsbedömning (sandstrand):
- Sandkornstorleken
- Sandrenheten
- Bottenkvaliteten
- Vattentemperaturen
- Vattenkvaliteten
- Storleken
- Tillgängligheten
söndag, september 10, 2006
Coolaste djuren i Parken Zoo
- Dvärgsilkeshöna Jag har aldrig sett något liknade. Såg helt knäppt ut. Blandning mellan friserad vit pudel och vanlig höna.
- Komodovaran Big stuff
- Surikat (bilden) Jag undrar om de vet hur roliga de ser ut.
- Rödhalsad vallaby En liten och lagom fånig kängurusort.
torsdag, september 07, 2006
söndag, september 03, 2006
Mannen som dog som en lax
Det var ungefär sata salamaa i natt. Första åskan jag har sett i år. Det dröjde till september. Det var ett åskväder tidigare i år i Luleå, men då var jag i Ötå.
Jag låg och läste ut Niemis Mannen som dog som en lax under åskvädret. Han har viktiga saker att säga och det är en bra historia. Men det viktiga han har att säga är för påtagligt. Jag saknar det där hårfina som jag har sagt. Med allt bra material som finns i boken borde han ha kunnat göra den bättre, känns det som. Men läsvärd är den ju ändå. Nu ska jag börja läsa Åsa Larssons Svart stig. Jag har väntat på de här två böckerna i flera månader och så kommer de samtidigt! Jag suger på karamellen. Inte ofta man kan frossa i tornedalsböcker så här!
Jag låg och läste ut Niemis Mannen som dog som en lax under åskvädret. Han har viktiga saker att säga och det är en bra historia. Men det viktiga han har att säga är för påtagligt. Jag saknar det där hårfina som jag har sagt. Med allt bra material som finns i boken borde han ha kunnat göra den bättre, känns det som. Men läsvärd är den ju ändå. Nu ska jag börja läsa Åsa Larssons Svart stig. Jag har väntat på de här två böckerna i flera månader och så kommer de samtidigt! Jag suger på karamellen. Inte ofta man kan frossa i tornedalsböcker så här!
Laxfiske någonstans i Pajala sommaren 1945. Det är mormors systrar på bilden. Karlen i mitten känner jag inte igen.
- Intressant att Niemi tog med ett svenskt perspektiv på språkfascismen mot Tornedalen. Jag hade aldrig förut tänkt på saken ur ett svenskt perspektiv. Svenskarnas anledning: Ryssrädsla, rädsla för att tappa ännu mer landområde. (Det är alltid rädsla det bottnar i ja)
- Han gör en grej av att tornedalingar finns överallt. "Det där tornedalingarna, de finns tamejfan överallt." Jag har icketornedalska släktingar och bekanta i "södra Sverige" som har påpekat just det. Var och varannan "högt uppsatt" person de träffar i arbetslivet visar sig vara tornedaling. Representationen t-dalingar verkar större än den borde vara statistiskt. Vi är infiltrerade överallt...
- ... men man märker inte det vid första anblick. En stor andel av oss uppträder "under antaget namn". Inkognito. Många t-dalingar går under försvenskat namn, däribland faktiskt jag själv. (Bli inte rädda nu svenskar, vi är ett fredligt folk)
- Huvudpersonen har en massagestav inlåst i skrivbords-lådan. Hur normalt är det? Typ är det stöldbegärligt eller?
- Jag känner inte helt igen Niemis beskrivning av tystheten i Tornedalen. Vad han menar är väl att det är okej att vara tyst. Det skulle inte vara pinsamt om det råkade bli tyst. Det finns värme där i alla fall. Hellre tystnad än kallprat. "Han kunde dricka sin kopp och sedan gå utan att ett ord hade utväxlats, och ändå inte vara oartig." Javisst, det är sant, men i praktiken händer det aldrig. En tornedaling skulle inte missa ett tillfälle att prata. Bekant eller obekant spelar ingen roll.
3 september 1986 onsdag
I dag har vi ritat ringblommor med vattenfärger i skolan.
Jag och mamma har varit på Isovaara och promenerat. Jag plockade saker från skogen i en påse. Vi tänkte ta med Lena men hon var inte hemma. I dag till mat i skolan hade vi fisk och potatis.
Jag och mamma har varit på Isovaara och promenerat. Jag plockade saker från skogen i en påse. Vi tänkte ta med Lena men hon var inte hemma. I dag till mat i skolan hade vi fisk och potatis.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)