Riksrösen

Konungariket Sveriges gräns är markerad med riksrösen, på kartorna markerade R.r. plus numret röset har. De står bortglömda här och där längs gränsen. I höjd med Övertorneå finns riksröse nummer 37 på Karjusaari, R.r. 38 på Palosaari, 39 på Haapakylänsaari, 40 på Vasikkasaari, 41 på Vähäsaari, och så vidare söderut. I dag är det ju inte så himla noga var gränsen går, men riksrösena är ända intressanta. Visst kan det vara en rolig hobby att leta upp riksrösen?

Riksröse nummer 41 på Vähäsaari. En del riksrösen är lättillgängliga, men de flesta kräver båt.

Riksröse nummer 39 på Haapakylänsaaris sydostspets.

Eftermiddagssol över vägbanken till Haapakylänsaari i slutet av september 2008.

Höstfärger

Höstfärger, eller ruska som det även kallas, vid Gammelstadsvikens naturreservat i Luleå.

Jag var vid Gammelstadsviken i våras också. Upplevelsen då var en rördroms underliga flaskblåsarläte. Behållningen från den här höstvandringen är kaveldun. Fantastiskt många "cigarrer" där.

Torne Valley har blivit Lynx Valley

Skotersäsongen börjar sakta men säkert närma sig. Jag tycker att ni ska hämta nya Lynxbroschyren, oavsett om ni är intresserade av skotrar eller inte, för bilderna är helt fantastiska i den. 38 sidor härliga vinterbilder. Jo, det är klart att jag är lite partisk, för det är ju Övertorneå som fått vara modell för Lynx Valley, den underbara staden långt upp i norr. Antal invånare: 1504. Antal snöskotrar: 3459. Det är en hel berättelse om Lynx Valley och dess invånare, och deras skotrar.

Matarengivägen som skoterled. Läs gärna texten. Så börjar historien. Enda saken som skiljer Lynx Valley från Övertorneå är att kyrkan är på en annan plats.

Min arbetsbok i geografi

Min mormor och hennes fem syskon blev utan föräldrar 1929. Yngsta systern var född 1920. Tungt förstås. Då fick de klara sig själva. Skolan klarade de bra ändå, och det märks att de trivdes. Skolan var det rätta elementet.

Jag ska nu skriva en uppsats om en bok, som jag själv har författat. Vi ha gjort omslaget till boken av styvt papper. På omslaget har jag ritat en karta över jorden. Innanför omslaget ha vi skrivpapper. Det är olinjerade ark. Jag har skrivit först om Norge. Jag har ritat också många bilder därifrån, t.ex. Trondhjems domkyrka, en järnvägsbro och en gård vid bergets fot. Jag har ritat även Norges flagga. Den är röd, vit och blå. Sedan ha vi skrivit om Danmark. Vi ha skrivit bl.a. om den store skalden Hans Christian Andersen. Hans födelsehem var i Odense. Sist har vi skrivit om Finland. Jag har skrivit om vår tilltänkta Finlandsresa. Om bonden Paavo och hans hustru har jag också skrivit. Jag tycker, att det är allra roligast i skolan att skriva och rita i geografiboken.
/ Edla november 1929.

O, härliga tid. 1930 klass V.
Min mormors syster Edla är på andra raden framifrån, trea från vänster, i storrutigt. Knästående, ser de ut att vara. På väggen finns teckningar: En tomte som äter gröt, en julgran, en tupp och en "flagga vid hård blåst".
Två lärare finns med på bilden. En av dem, han i vänstra hörnet, är William Snell. Han som bland annat skrev Tornedalssången, och boken Kamaripirtiltä. JUF-pionjär var han också. Han bildade, tillsammans med sin bror Svante, Sveriges första JUF-avdelning i juni 1918.

Tre fina böcker

De här tre böckerna av Ann-Madeleine Gelotte är jättefina.

Den första är Ida Maria från Arfliden, utgiven 1977. Den är om författarens mormors uppväxt i en liten timmerstuga med många syskon på 1880- och 1890-talet vid sjön Vuolvojaure i Pite älvdal. Närmaste samhälle var Arjeplog, sju mil bort, och inga ordentliga vägar fanns. De var inte lappar men levde nära dem. Pappan var skogsarbetare och timmerflottare. Många jättefina bilder, många namn på sjöar, bäckar och berg, och så det sköna uttrycket "många krokar i långdansen". Googlar man på det uttrycket kommer man bara till finska sidor, och så mycket riktigt kom Ida Marias pappa från Finland. Ida Maria berättar: "Hilma och jag drog iväg över berget och vi gjorde oss ingen brådska precis. Vi hade många krokar i långdansen, vill jag säga!"

Den andra boken, Tyra i 10:an Odengatan, utgiven 1981, är om författarens mors (född 1909) uppväxt i ett portvaktshem i Stockholm. Det var på den tiden då telefoner inte hade petmoj, då man firade trefaldighetsafton, åt spicken sill, lekte trädhök, och då kvinnor och flickor varken fick ha kort eller utsläppt hår. Senare, på 20-talet, började de frigöra sig och ha shinglat hår.

Den tredje boken, Vi bodde i Helenelund från 1983, handlar om författarens egen barndom i ett villasamhälle en mil från Stockholm. (Helenelund i nuvarande Sollentuna kommun.) Till största delen är den boken om 40-talet. I den finns sköna ord som myggjagare och slagruta. Såna ord som inte betyder det man kan tro att de betyder.

Visst är det en fin idé att jämföra tre generationer så här? Skulle jag göra en likadan spinnsidejämförelse blir de geografiska platserna Erkheikki, Kuivakangas och Övertorneå. Tornedalen, Tornedalen och Tornedalen alltså. Annars är det ju tyvärr vanligt med Tornedalen, Luleå och Stockholm. Riktningen är dock densamma; söderut.

Jag var ingen vidare skönskrivare precis.

Dåliga frågor

Vilka är det som sitter och gör såna här frågor? Ni kanske minns mitt "bombsäkra" svar för ett tag sen. Och det här ska vara en TP Genusupplaga?!

Hemma på Vidda

Jag kan pinsamt lite om samer och renar, så därför har jag tagit fram min gamla barnbok som jag fick i julklapp 1984, Bodil Hagbrinks "Hemma på Vidda - med renflocken på flyttfot". Det är om en flyttsamefamilj på Finnmarksvidda i Nordnorge. Jättefina bilder är det i den.


Det hör väl till allmänbildningen att veta vad en sarv, en härk och en vaja är, men mycket mer har det inte varit för mig. Här är en fin renintrosida. Kalvar föds i maj. Rentjurar fäller sina horn i november, efter brunsttiden. Renkor fäller sina horn i maj, efter kalvningen. Från boken har jag lärt mig att en vit ren kallas gabba. (Nordsamiska antar jag.) En gabbakalv är alltså en helt vit kalv. Fler ord från boken: Lávvo: tältkåta. Goatti: bågstångskåta. Luovvi: förrådsställning. Och så skaller, som är det som kallas siepakat i Tornedalen.

Skioptikonföredraget i går

Den 23 februari fick vi se skioptikonbilder här i skolan.
En bild var från Karlsbad. Nära staden fanns en varm källa. Den källan var inte sådan som gejsir, utan vattnet rann endast upp till jordytan. Vattnet var ungefär +78 °C. Den besökes mycket av sjuka. Från Karlsbad får man karlsbadersalt och andra hälsomedel. En annan bild visade en del kalkstenspelare. För länge, länge sedan har vattnet banat sig väg genom berget. Så har bildats en grotta. Väggarna och taket voro av kalksten. När det sedan har börjat droppa vatten från taket, ha kalkkornen blivit kvar i taket. Så har det fortgått länge, och pelaren har växt och växt. Vidare var det en vacker bild av ett brudpar. Bruden hade spetsar i kjolens kant. Brudgummen var också vackert klädd. Bilderna voro från Tjeckoslovakien. Det var 25 bilder tillsammans.
Sedan visade man några bilder över dikten Barndomspoesin. Dem hade Svante Snell ritat. På första bilden tittade barnen ut genom fönstret på kråkorna, som pratade med varandra. På den andra bilden talade Anna om för barnen, vad kråkorna tala med varandra. På den tredje bilden blåste katten i silverhorn.
Sedan sjöng vi en psalm. Och läraren talade om hur Jesus kallar sina apostlar.
/Edla mars 1930

En bild ur Edlas fotoalbum med bildtexten "Kunskapstörstande ungar läsåret 1928-1929". Gustaf V hänger på väggen bland barnens teckningar. Edla själv är trea från vänster.

OS-sammanfattning

Det är på tiden att sammanfatta OS.
302 grenar har avgjorts. 165 för män, 127 för kvinnor och 10 öppna. (Tar IOK bort de tråkigaste sporterna ur OS, alltså boxning, brottning och gång, blir det 138 för män och 122 för kvinnor. Mer jämställdhet utan att behöva göra nåt.) 302 guld har delats ut. 303 silver, efter en delad andraplats i damernas 100 meter. Två bronsmedaljer delas ut i varje klass i boxning, brottning, judo och taekwondo. Efter två delade tredjeplatser i simning och en slängd bronsmedalj blev antalet utdelade bronsmedaljer 353.

Att det delas ut dubbla bronsmedaljer är förresten ännu en nackdel, den fjärde, med ovan nämnda fyra sporter. En femte nackdel med kampsporterna är alltför många viktklasser. Det innebär också att jag måste fylla på listan med sporter som borde ses över med rodd. Att ha särskilda roddklasser för män som väger mindre än 72,5 kg och för kvinnor som väger mindre än 59 kg verkar bara fånigt.

Nordens resultat: Ja, Norge vann ju. Att Sverige lyckades ta lika många fjärdeplatser som medaljer kan ju anses som en bedrift. Särskilt när det finns två tredjeplatser i vissa sporter. Det finns 102 färre fjärdeplatser att ta än tredjeplatser. Nä, jag är orättvis. Jörgen Perssons fjärdeplats är ju en riktig bedrift. Nathalie Larssons också. Och Stefan Holms. Att bli fyra är inte alls dåligt.

Norge 3 5 2 2
Danmark 2 2 3 1
Finland 1 1 2 2
Sverige - 4 1 5
Island - 1 - -
Siffrorna anger förstås guld, silver, brons samt fjärdeplatser. Två anmärkningar: 1) Det är väl troligt att Norge kommer att förlora sitt laghoppningsbrons. 2) Har de vitryska medaljörerna i slägga positiva b-prov blir Olli-Pekka Karjalainen fyra.

Till toppen då.
Kina tog 51 guld, 21 silver och 28 brons. 25 av Kina guldmedaljer togs i någon bedömningssport. Till exempel tog Kina sina allra första boxningsguld. Vid exakt bedömning hade kanske många av de där gulden varit silver? Eller vad tror ni?
USA tog 36 guld, 38 silver och 36 brons. I lagsport tog USA 4 guld, 4 silver och 1 brons. Kina tog bara 1 silver och 1 brons trots att Kina fick chansen i alla 14 laggrenar. Å andra sidan togs 12 av USA:s guld i simning, den generösaste sporten i OS.
Kinas medaljer exklusive bedömningssporter: 26, 15, 16
USA:s medaljer exklusive bedömningssporter: 33, 31, 29
Kina eller USA? Vems insats väger tyngst? Det tål att diskuteras.

Annars då?
Jag var inte glad på SVT i början. Jag tycker inte att SVT gjorde rätta sändningsval alla gånger. Man kan omöjligen göra alla tittare nöjda samtidigt, och eftersom det är så tycker jag att SVT ska hålla sig till att visa finaler i första hand, oavsett sport, i stället för försökstävlingar. Och att visa gruppspelsmatcher i fotboll på bekostnad av andra finaler? Värre val finns ju inte. Och webbkanalen Peking+ var bara löjlig. Varför välja den, som visar vad någon på SVT valt ut, när man kan välja själv mellan 12 olika kanaler via EBU? Något måste vara fel på SVT.

Angående mitt förra inlägg om tveksamma sporter, så kan jag, förutom rodd, fylla på med hallsporter. Beachvolleybollens utveckling ur hallvolleybollen är ett exempel utveckling i rätt riktning. Från lagsport till parsport, från hårt underlag till naturligare underlag. Innevolleybollen är bara torr i jämförelse. Mer beachvolley! Mindre volleyboll!

Inte att förglömma: Aspelin och Johansson. 7-6, 4-6, 19-17!

Sist, men verkligen inte minst: Ara for president! Sådana starka personligheter behövs.

Hur Övertorneå kyrkas vindflöjlar ser ut

Det här är klockstapelns. Två årtal: 1763 och 1959.

Kyrkan har fem vindflöjlar. Draken med årtalet 1735 sitter i mitten.

Det här är södra korsarmens flöjel. Korsarmarna har flöjlar med olika årtal och olika initialer. (Två av dem ser dock ut att vara trasiga.)