Mikaela Om...

Min sommar i Norrbotten

2011-09-24T21:56:00.000+02:00

I sommar har jag:

Badat i Aldersjön i Boden
Badat vid niporna i Karlsvik utanför Luleå
Gått arkeologistigen och snurrat i labyrinten på Högberget i Jävre
Besökt kulturreservatet i Gallejaur
Blivit getingstungen i Piteå
Varit på studentkalas i Kalix
Varit på studentkalas i Kuivakangas
Känt på vrilskulpturerna och fikat te och morotskaka i Dränglängan i Svanstein
Begrundat konstverket Dörrarna västerut på Akkats kraftstation i Jokkmokk
Lagt handen i Porjus hand
Sett Lancastern!
Sett bildspelet Björnkvinnans folk, skjutit pilbåge, försökt göra upp eld, klivit in i stenåldershyddan och fått "en vision av forntiden" i Vuollerim
Besökt Victoriafortet på Bomyrberget i Vuollerim
Promenerat på "mina berg" Luppio, Lammivaara och Särkivaara
Fångat hund i Kuivakangas
Strosat runt i Granparken bland alla djuren och besökt lantbruksmuseet i rundlogen i Öjebyn
Besökt turiststationen i Jävre

Uppifrån och ner: Jävre, utsikt från Lammivaara (bron över Soukolojoki i Kuivakangas), Angelica archangelica (kvanne), Kuivakangas, aprikosspinnarlarv, Kattilakoski/Maunu, abborrar

En julklapp jag fick

2010-12-29T03:00:00.004+01:00

Jag fick ett överraskande paket från Nederluleå församling precis till jul. Jag hade alla rätt i en tävling i församlingens tidning Kyrknyckeln. Oj så fint innehåll paketet visade sig ha!

En reflex, en bilskrapa, ett julkort (som säljs till förman för Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete), en ängel av ståltråd och pärlor som jag redan längtar efter att få placera i nästa års julgran, en påse mangochoklad, och en påse svart te med kanel-, apelsin- och ingefärssmak. Teet är riktigt gott!

Fina presenter att ge till någon.

Ståltrådsängeln är handtillverkad i Sydafrika av Streetwires. Teet är från Sackeus, och mangochokladen från Gepa. Allt fairtrade-märkt.

Naturligt fångat

2010-12-23T00:53:00.004+01:00

Naturligt fångat i älvens närhet av Marianne Berglund

Jag har ännu ett boktips att ge er. Naturligt fångat. Marianne Berglund, redaktionschef på Haparandabladet, har givit ut en fotobok med 121 bilder från Tornedalen. Läsare av Haparandabladet vet sedan tidigare att hon är en vass fotograf. Bengt Pohjanen har skrivit korta texter till bilderna.

Och som jag sagt tidigare, det är någonting väldigt speciellt med den där älven.

HB-webben: "Naturligt fångat" på stadsbiblioteket

Älvepos

2010-12-16T00:49:00.005+01:00

Hej bloggläsare!
Jag vill tipsa er om en jättefin bok av David Vikgren som nyligen kommit ut.

I år, 2010, har det gått 333 år sedan Tornedalens epos, det humoristiska kvädet om islossningen 1677 kom till. (För övrigt lika länge som regalskeppet Vasa låg i vatten.) Älveposet av Antti Keksi, Tornedalens egen skald. Det är någonting speciellt med den där älven. En tornedaling har ett känslomässigt förhållande till sin älv. En exiltornedaling längtar hem, till sin älv. Det är någonting med den där älven! Och ni vet ju hur det är med islossningen. Att fara med bilen och titta på älven är ett kärt vårnöje bland tornedalingar.

I boken finns fyra olika varianter av kvädet, en motsats-, en homofon-, en anagram- och en kollektivversion. I kollektivversionen har 26 personer medverkat, däribland jag. Som grund för motsatsversionen har Björn Collinders gamla översättning till svenska legat. Det är mycket roande att läsa Davids version, se orden och meningarna och fundera på vad just de är motsats till. Vad tror ni till exempel att följande ord är motsats till?

1. Morsk marxist som sporras åter
2. Papperslös på Södra Toppen
3. Deras dinge
4. Snabbvin
5. Fleecetyg

Svar finns längst ner. (Men fundera först.)

Länkar:
Sveriges radio - Betydelsefullt diktverk fräschas upp
Aftonbladet - Tvärtomlek på vers
Kuriren - Tornedalsk kväde i udda nytolkning
NSD - Fyra versioner av samma dikt
Black Island Books

Svar:
1. Arme prästen ångrar bittert
2. Potentat i Norra Botten
3. Vårt fartyg
4. Lageröl
5. Gårmhålspäls

Flyt

2010-03-27T20:48:00.003+01:00

Precis när OS tog slut, ville Svenska dagbladet skicka mig den här boken. Historia och statistik om vinter-OS. Verkligen gott att läsa! Och bara text. Samtidigt fick jag en badhandduk från Go'kväll och SVT. Tävlingsvinster båda två.

Usel journalistik

2010-03-14T16:45:00.004+01:00

Klipp ur NSD på kvinnodagen.

Det är omöjligt att svara på frågan. Var finns alternativen "Ja, män ska väljas in enbart utifrån kompetens", eller "Nej, kvinnor och män ska väljas in enbart utifrån kompetens."?

Enbart kvinnorna ifrågasätts, som vanligt. Vissa som skriver i den där tidningen verkar inte ha som intresse att använda hjärnan. Riktigt dåligt!

Sensationellt

2009-11-28T14:37:00.001+01:00

NSD
SVT

Verkligen häftigt.

Bloggpaus

2009-11-27T23:53:00.004+01:00

Det finns mycket jag vill skriva om. Jag har flera planerade inlägg, bland annat om gradmätningarna. (Jag har börjat "ta punkterna".) Men det blir sen. Jag gör bloggpaus nu. Återkommer någon gång under året som kommer. God jul!

I tonernas värld

2009-11-21T23:26:00.019+01:00

I tonernas värld. Av Titt Fasmer Dahl (en norsk författarinna, så det blir en pinne i "rätt" kolumn för min procenträkning.) Från 1947. Om tre kompositörers barndom och liv: Bach, Beethoven och Schuberts. Boken riktar sig till äldre barn. Med andra ord: Perfekt för mig! "En sonat är ett större musikstycke, skrivet för enbart piano eller för något annat instrument och piano, och uppbyggt enligt bestämda regler." "...och så kom den berömda Forell-kvintetten till. En kvintett är ett musikverk för fem instrument." Förklaringar till allt. Och så tecknade bilder. Det finns en massa intressantheter i boken. Om Beethovens nionde symfoni, EU:s "nationalsång" alltså: "Med missa solemnis och den nionde symfonin, som han samtidigt arbetade på, vill Beethoven säga oss att han tror på en allsmäktig Gud som styr människornas liv."

När biblioteket i Övertorneå rensade ut böcker en gång för cirka 20 år sedan, tog jag bland annat den här boken.

I tonernas värld var jag också i torsdags när jag var i Kulturens hus och lyssnade på Norrbottens kammarorkester med Christian Svarfvar som violinsolist. Klassisk musik i två timmar. Mendelssohns violinkonsert från 1844 och Beethovens sjunde symfoni. Det var verkligen bra! (Det är märkesår även för Mendelssohn i år. Han föddes 1809.)

TV-tips

2009-11-01T19:04:00.003+01:00

På SVT2 klockan 20.00 ska jag se. Von Koenigsegg, tornedaling till hälften.

Mannen från S:t Petersburg

2009-10-26T23:44:00.009+01:00

Den här är utgiven 1982, och från mammas bokhylla.
Det är juni 1914. Första världskriget är på väg att bryta ut. England har bråttom att hitta allierade och vänder sig till Ryssland. En ung rysk amiral kommer till England för att förhandla. Men hack i häl har han en mördare som ska se till att det inte blir några överenskommelser mellan Ryssland och England. Spännande värre!
Politik, engelsk societet, rysk aristokrati och en ung radikal flickas uppvaknande med suffragettrörelsen.

"I Sibirien hade han fått lära sig den yttersta sanningen om förtryck: att det fungerar genom att vända dess offer mot varandra i stället för mot förtryckarna."

Ibland är jag stolt över Sverige

2009-10-26T21:20:00.002+01:00

Som när 70 %, en klar majoritet!, av ledamöterna i kyrkomötet röstade ja till att även homosexuella ska kunna ingå äktenskap. Som första stora kyrka! Sverige är ett föregångsland när det gäller såna här goda saker. Fler kyrkor lär följa Sveriges exempel. Människors likaberättigande ska ju gälla.

Någon som vet hur sverigedemokraterna röstade?

Dumheter i klass med Mrs. Duck

2009-10-21T23:38:00.003+02:00

Jag har lyssnat på sverigedemokraterna. Det är så eländigt att man knappt tror det är sant. Nog trodde jag att SD var partiet för de mindre begåvade, men det visar sig vara ännu mer efterblivet än jag trodde.

Nivån på deras diskussioner är otroligt låg. På agendan finns nationalsången, aborter och dödsstraff. Energifrågan berörs, men avslutas innan den ens kommit igång. Deras kunskapsnivåer räcker helt enkelt inte till. "Vindkraften förstör vår natur med en massa torn" hinner någon i alla fall få sagt.

Deras språk är inte heller utvecklat. De vill att kvinnor (svenska) ska skaffa fler barn, men inte "abnormt" många barn. (Hur många barn är abnormt många?) Någon för fram ett förslag om "barnpeng" för att få kvinnor att föda mer. Någon annan kommer med invändningen om att förslaget kan slå fel, det kan ju även gynna invandrarkvinnor, de med abnormt många barn, eller familjer från mellanöstern.

"Vi föder för få barn för att upprätthålla vårt folk"
"Under 2,1 barn per kvinna innebär vår förgörelse"

Att jordens befolkning växer och växer har de totalt missat.

"Det är slappheten i samhället som gjort att det är så lätt att göra abort."
Självklart är det en medelålders karl som tycker att det är för lätt att göra abort.
"Alla former av abort är oacceptabla." "Abort är mord."

Sedan börjar de debattera dödsstraff. Efter långa diskussioner tar de beslutet att de INTE vill ha dödsstraff med i partiprogrammet. Flera i församlingen reser sig upp och hyllar beslutet. Övriga Sverige gjorde det för 100 år sedan.

Det är som om ett gäng barn klätt ut sig i slips och kavaj och leker vuxna. Det är bara det att de faktiskt ÄR vuxna. Ett gäng fullvuxna män (kvinnor syns inte till) som beter sig som småpojkar med mindervärdeskomplex. Och det finns människor röstar på deras parti!?

Jag fattar ingenting.

Hört från sverigedemokraternas sandlåda

2009-10-20T17:20:00.010+02:00

Jag råkade gå förbi teven och stannande upp när jag hörde en person presentera sig som "äkta tornedaling". Han stod i en talarstol. Sen började den äkta tornedalingen prata, i, vad det verkar, typisk sverigedemokratisk anda; svenskheten är överlägsen och allt annat ska förnedras.

"För 50 år sen talade 50 % av tornedalingarna meänkieli" (Vilken undersökning har han läst?) "I dag talar vi svenska." "Endast när vi blir fulla efter älgjakten talar vi meänkieli."

Hela församlingen bryter ut i skratt och applåderar.

Det är alltså inte bara intelligens sverigedemokraterna saknar, humor har de inte heller.

"Där är det andra saker som gäller"

2009-10-10T22:40:00.005+02:00

Eftersom Sven Wollter tidigare i kväll var gäst i Här är ditt liv, och eftersom jag har sagt att den här bloggen bland annat ska handla om Övertorneå, måste jag visa ett klipp ur en intervju med honom i Metro för två och ett halvt år sedan.

Metro - Känslans exploatör

Det var väl bra sagt? :)

Till alla tedrickare, angående telomererna

2009-10-05T12:22:00.008+02:00

Nobelpriset i medicin/fysiologi gick precis till tre amerikanska forskare som upptäkt hur kromosomerna skyddas av telomerer.

Urklippet från Ny Teknik.

64 % tröga konservatister?

2009-10-03T16:03:00.007+02:00

Eller? Ge mig en anledning till varför man inte ska få heta vad man vill i förnamn!

Är det någon konstlad trygghet hos alla andra man måste ta hänsyn till?

Tids nog kommer vi ändå att tycka att det är självklart att man får heta vad man vill i förnamn. Precis som det har varit med många andra "nymodigheter".

Varenda människa på den här planeten är ju i själva verket unik. Ändå ska det bändas och böjas med kall stålbalk och buntas ihop till antingen manligt eller kvinnligt, i stället för att låta varje människa forma sig själv.

Hundraårsjubileum

2009-09-25T15:36:00.005+02:00

Hela det här året ska vi ju minnas Märkesåret 1809. Jag som gillar historia gillar sånt särskilt mycket.
1909 var också ett speciellt år. Både min farfar Karl Elis och min farmor Helmi Johanna föddes 1909. Farfar i mars och farmor den 25 september. I dag är det alltså på dagen ett hundra år sedan min farmor föddes.

Farfar Kalle och farmor Helmi fick 6 barn mellan åren 1937 och 1951. Barnbarnen är 13 till antalet, födda mellan 1962 och 1989, varav jag är nummer 7.

Bilderna är ganska precis 60 år gamla.

När Finland tappade färgerna

2009-09-17T00:09:00.023+02:00

På kartan stirrade vi små, och tanken hisnade att gå den ändlöst långa vägen från Ystad uppåt Torneå.

Längst upp i norr ett blodrött snitt; där vidtog Ryssland tomt och vitt, och blicken återvände till Sveas bygd med berg och slätt.

Har ni inte de där orden hemma i bokhyllan har ni säkert ändå läst dem i skolan. Det gjorde vi i vår klass under vårterminen i sexan. Orden är från Carl Snoilskys dikt Sveriges karta som inleder Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.

I dag är det 200 år sedan byar delades itu. Släkten, vänner och grannar blev undersåtar i olika riken. Fredrikshamn, 17 september 1809. Rött streck, tjoff. Och sen citat Snoilsky. Finns inte. Borta. Finland tappade sina gröna skogar och blå sjöar och blev tomt och vitt. I alla fall från Sverige sett.

Statyn "Broar" på torget i Haparanda. Broar bröts när Finland och Sverige skildes från varandra.

Men nu är det är andra tider. Finland har färger igen. Bron över Torne älv i Pello.

I dag, torsdag, är det klockringning i kyrkorna klockan 18.00.

Historien om världens mest kända ekvation

2009-09-13T23:47:00.018+02:00

Jag har läst en bra bok igen. En biografi, men inte om en person, utan om en ekvation! Mycket Einstein förstås, men flera andra trevliga gubbar också, och många otrevliga gubbar, och några damer.

Ekvationen har varit med om mycket. En del av boken handlar om andra världskriget, om kärnvapenskapplöpningen mellan USA och Nazityskland. Ljushastigheten i kvadrat är ju ett fantastiskt stort tal, så även liten massa kan ge upphov till stor mängd energi. Eller som propagandaminister Goebbels skrev i sin dagbok: "Enorm ödeläggelse kan åstadkommas med minimum av ansträngning." Tyskland var en supermakt inom naturvetenskapen, medan USA före kriget var ett u-land. Vi vet ju att USA "vann" kapplöpningen, mycket tack vare de många fysiker som var tvungna att fly Europa. Little Boy och Fat Man dödade 200 000 människor på några sekunder, och USA gick ifrån att vara en avkrok till att bli en stormakt inom naturvetenskapen. Och har så varit sedan dess.

Och så måste jag ta med ett stycke ur boken som jag tycker är särskilt intressant.

"Hon hade en lång rad älskare, bland andra Pierre-Louis Maupertuis. Deras kärlekshistoria hade börjat med att de studerade matematiska kalkyler tillsammans, men han skulle ge sig ut på en polarexpedition och på sådana kunde inte kvinnor i 1730-talets Frankrike följa med - oavsett hur intelligenta, starka och uthålliga de var. Emilie var alltså lös och ledig. Hon hade några halvhjärtade affärer medan Maupertuis gjorde de sista förberedelserna för expeditionen, men vem kunde inta hans plats? Då träder Voltaire in på scenen. Emilie träffade Voltaire på operan och det faktum att Maupertuis fortfarande var kvar i Paris skapade inga större problem. Voltaire skrev en dikt till Maupertuis, där han hyllade honom för att han, som ett slags modern argonaut, vågade bege sig till Nordpolen i vetenskapens namn. Sedan skrev han en dikt till Emilie och noterade att han själv minsann inte var så trolös att han bytte ut henne mot en expedition till Arktis. Detta var en smula orättvist mot Maupertuis, men Emilie tog inte illa upp."

Den här expeditionen är den franska gradmätningsexpeditionen till Tornedalen!

Norberg family

2009-09-08T15:56:00.002+02:00

Ett tips till alla mina släktingar på mammas sida.

Kolla in den här sidan: http://www.aarnenorberg.com/me/Family.html

En korsordsvinst

2009-08-28T17:28:00.003+02:00

Jag fick en trevlig överraskning med posten i dag! Ett paket märkt med Svenska tornedalingars riksförbunds fina hjortron. Jag visste inte vad som fanns inuti paketet. Jag gissade att det var en bok, men hade ingen aning om vilken. Och när jag öppnade paketet var det två böcker i det! Gunnar Kieris Var som folk! och Hunteerinkiä köökissä av Ann-Kristin Lundström. Den senare är 96 sidor funderingar från ett kök i Kiruna, helt på tornedalsfinska. Roligt paket!!

Korsordet fanns i METavisi, som numera finns tillsammans med Haparandabladet.

Att göra märkesåret

2009-08-25T21:05:00.018+02:00

I dag är det 200 år sedan den sista striden i finska kriget utkämpades, 25 augusti 1809 i Pitsund. Sista striden någonsin (får vi verkligen hoppas) i Sverige.

Det finns flera sätt att göra märkesåret på. Man kan ta del av något av de många arrangemangen runt om på olika platser. Man kan läsa Fänrik Ståls sägner. Man kan ta upp kartboken och leta reda på var de historiska slagplatserna låg, Jutas, Oravais, Sävar, Ratan, Lappo, Alavo, Revolax, med flera. Nu på lördag kan man först titta på Finnkampen på TV, och sedan på märkesårsgalan klockan åtta.

Eller så kan man åka på roadtrip! Det finns många minnesmärken, och många historiska platser, till exempel ovan nämna Pitsund. Man kan helt enkelt göra en liten resplan.

Här är några platser och minnesmärken:

Okända ryska soldaters grav intill Piteå kyrka.

Soldatgraven i Alvik, Luleå. Minnessten rest 1925. Vapnen för Västmanland, Uppland och Södermanland finns uthuggna i stenen.

Soldatgraven i Kalix. "Här dela samma bädd fiende och vän från ryska kriget 1809. 1883 restes vården"

Minnessten över kapitulationen i Säivis, undertecknad 25 mars 1809 av generalmajor Hans Henrik Gripenberg.

Minnesmärken vid Nedertorneå kyrka.
Stenen till vänster är till minne av soldater som stupat inom Nedertorneå område under finska kriget. Kevättalvella 1809 haudattiin Alatornion pitäjän alueelle, pääasiassa Virkamaalle, Elsanvainion seudulle ja Laivakankaalle sekä tähän kalmistoon, noin 2000 suomen armeijan sotilasta jotka täällä sortuivat sodan rasituksiin. Virkamaa, Elsanvainio och Laivakangas är platser med kända massgravar. På Elsanvainio i Vojakkala på Finlands sida finns också en minnessten. Minnesmärke finns även i Virkamaa.
Stenen i mitten är till minne av den civila befolkningens offer. Suomen sodan 1808-1809 alatorniolaisten siviiliuhrien muistolle, yli 1000 uhria, 1/5 väestöstä. Över 1000 offer, en femtedel av befolkningen.
(Stenen till höger är om en handlare som skänkt en stor ljuskrona till kyrkan 1854.)

Gamla favoriter

2009-08-14T17:24:00.005+02:00

Jag gillade Agaton Sax när jag var liten. Jag gillar Agaton Sax nu.

Det finns elva Agaton-böcker. De här är de två första, från 1955 respektive 1956. Agaton Sax är 50 år och har plommonstop på huvudet. Han har många talanger, bland annat är han språkgeni och skicklig buktalare. Han har en tax som heter Tickie och en faster som heter Tilda. Han är chefredaktör för Sveriges minsta tidning Byköpings-Posten i Sveriges minsta stad Byköping. Han semestrar i Brosnien och i Merzegovina, kommer förbrytarligor på spåren, och hamnar sedan i Skottland eller England.

Brosnien och Merzegovina är ju låtsasländer, men miljöerna i Skottland och England är riktiga. Till vänster hoppar han av tåget på bron över Firth of Forth i Skottland. Till höger blir han jagad av ett flygplan i Sussex i södra England.

Män i förskolan och Luleå kommun

2009-08-13T17:03:00.004+02:00

Min fina kusin Fredrik är med i tidningarna.
Jag skriver inte i bloggen varje gång en kusin är med i länstidningarna, men det här är särskilt intressant.

Kuriren: Föräldrar kämpar för förskollärare
NSD: Uppsagd på semestern

Det är viktigt med män i förskolan. Särskilt viktigt. Kvinnorna har sin plats där redan. För det finns ju ett problem: För att uppnå jämställdhet i samhället krävs ofta jämställdhet. Samhället behöver sina "isbrytare".

Att vara på blomspaning

2009-08-10T23:06:00.020+02:00

Den här boken är kul att ha och bläddra i. En bok med bilder på 75 av de många skönheter man hittar på Hanhivittikko fäbod. Man blir ju sugen på att göra en egen bilderbok, med roliga växter man hittar på egen gård.

På mamma och pappas tomt har jag hittat mycket. I gräsmattan, före klippning förstås, finns klöver, ögontröst, styvmorsviol och ängssyra. (Det där bladen man åt när man var liten.) Jordgubbslandet är lika fullt av förgätmigej som av jordgubbar. (Det var förresten ett bra jordgubbsår i år.) Det blir ju ett vackert land av det, röda jordgubbar varvat med de jättesöta blå blommorna. Runt potatislandet växer lomme och svinmålla. I rönnhäcken finns brännässlor, som jag klipper ner och gör te av. Men mest intressant är nog diket och vägkanten: Maskrosor, rödblära, midsommarblomster, smörblomma, hundkex, kråkvicker, brudborste, renfana, gatkamomill, blåklocka, röllika, gullris, sandtrav, strandveronika, baldersbrå och penningört. Inte alla samtidigt, trevligt nog.

Åkerspärgel. Jag såg den här på gränsen mellan tomten och vägkanten. Så här vit och fräsch var den när jag fotade den en eftermiddag. Förmiddagen efter var den brun och uttorkad. Inga vita blommor kvar på den. Söt var den!

Ologiskt

2009-08-03T23:14:00.003+02:00

En NSD-skribent sitter med huvudbry och får inte ihop ekvationen.

"Det är lätt att fråga sig varför i hela fridens namn någon skulle vilja åka flera mil rakt ut i obygden för att se Mikael Wiehe, när han några timmar senare spelar på Luleåkalaset."

Det finns faktiskt bosättningar med människor även utanför Luleå.

Matilda - 24 gånger med barn

2009-08-01T16:53:00.010+02:00

Den tredje boken jag köpte på Matarengi marknad var den här, Matilda - 24 gånger med barn.

Matilda föddes i Jänkisjärvi 1863. Hon gifte sig och flyttade till Mukkajärvi och födde barn på barn på barn på barn i 28 års tid. Författaren är barnbarns barn till Matilda. (Och faster till en av mina gamla klasskompisar.) Det finns mycket fakta och historia om hur folket levde på 1800-talet i boken. När man läser en sån här bok slås man av tanken på hur sjuhelsickes mycket efterforskning författaren måste ha gjort! Valuta för pengarna får man absolut om man köper den här boken. Eftersom trakterna i boken, det vill säga skogarna runt Mukkajärvi, Jänkisjärvi, Pirttijärvi, Ruokojärvi, är min farfars hemtrakter är boken litegrann släktförkovran för min del.

"Henriks far Henrik Johansson hade bytt sin gård i Kukkutieva med Johan Johansson Vennberg som ägde gården Ylinenpää. Henrik hade vandrat ifrån Ruokojärvi med korna och fåren på skogsstigar, först sex kilometer till Kuurajärvi och sedan de återstående fem kilometerna till gården i Jänkisjärvi. Bytet skedde år 1836 och vi kan bara ana vilka vedermödor de kunde vara för familjerna. Johan Johansson Vennberg hade den största familjen med nio barn."

Eftersom jag vet att min farfars farmor hette Eva Johansdotter Vennberg och var född 1823 kan jag anta att Johan Johansson Vennberg var min farfars farmors far.

Bokens Matilda är född samma år som min morfars mor. Hon hette också Matilda. På 1800-talet lade det tornedalska folket inte ner så mycket tid på att fundera över så fåfänga saker som att variera förnamnen till sina många barn. Man kan fundera över vad meningen med förnamnen över huvud taget var när alla barn hette samma sak, antingen Henrik, Isak eller Johan, eller Johanna om det var en flicka, precis som deras föräldrar hette, och far- och morföräldrar hette. Och alla Johanna kallades alltid Hanna.

Jag börjar ha läst en ansenlig mängd böcker som innehåller meningen "Sauna on valmis". Det är ju inte konstigt eftersom det är någonting som sägs väldigt ofta. Jag använder dock själv inte den meningen. För bastun jag oftast badar i är en aina valmis.

Hur som helst, mycket bra bok.

En bild från fiskemuseet

2009-08-01T15:02:00.006+02:00

Förresten, apropå den där frågan i Ny teknik om ladorna med lutande väggar och aittorna med utsvängda väggar, som jag tagit upp i bloggen några gånger. På fiskemuseet i Kukkola finns en vägg med båda byggnaderna. (Fast väggen handlar om bröd.)

Jag antar att de flesta av er som läser min blogg redan har besökt Kukkolaforsen, så jag behöver egentligen inte förklara vilket fint matställe det är. Intressant mat. God mat. Och efteråt, eller före, kan man strosa runt bland husen och kila in till fiskemuseet.
Tänk er att sitta där en dag under hösten i höstmörkret! En fredag till exempel, när tornedalsrallyt satt igång och alla ska hem och sitter i sina bilar med Finnmix i radion. Omvägen förbi Kukkola skulle man kunna ta.

De där aittorna finns lite här och där längs älvdalen. Den här finns i Korpikylä.

Hanhivittikko fäbod, 17 juli 2009

2009-07-18T00:38:00.008+02:00

Grisarna har varit duktiga med stubbjobbet.

Böckerna från Matarengi marknad

2009-07-16T20:47:00.007+02:00

Det blev tre böcker köpta på marknaden. Det här är två av dem.
Barns tankar om... är tankar skrivna av låg- och mellanstadiebarn i Juoksengi år 1987. Jag är i samma ålder som de är, och särskilt känner jag Maria.
Citroën-boken är skriven av förläggaren själv. Den är kort, men hade gärna fått vara längre, för kul är den! Men det är kanske tur att den inte är längre än den är...
Fast det ska väl vara trema, inte cirkumflex, ovanför e:et.

Norbergs släktkrönika del 1

2009-07-10T23:57:00.027+02:00

I dag är det exakt 150 år sedan min morfars farfar Axel Constantin Norberg (1831-1890) och min morfars farmor Christina Carolina (Jeanette kallad) Dahlqvist (1837-1915) vigdes. 10 juli 1859 i Christina Carolinas födelsesocken Nysätra i Västerbotten. Axel Constantin råkade vara född i Hedemora. Någon annan anknytning till Dalarna fanns nog inte. Föräldrarna var födda i Göteborg, och var nog bara tillfälligt i Dalarna. Fadern var bland annat postmästare i Sundsvall. Axel Constantin och Christina Carolina flyttade också mellan olika städer i Sverige, men hamnade till slut i Haparanda där Axel blev Haparandas första fängelsedirektör. Enligt uppgifter jag har fick Axel Constantin och Christina Carolina 14 barn, varav 10, 8 pojkar och 2 flickor, blev vuxna, däribland min morfars far Seth August Leonard, född 1865.

A C Norbergs familjegrav på Haparanda kyrkogård. Stora stenar förr i tiden.

Fotografen Mia Lundmark är förstås Mia Green. Lundmark flyttade till Haparanda 1894 och gifte till sig Green 1899. Fotografiet är alltså taget någongång mellan de åren, troligen som det står i texten, i samband med Christina Carolinas 60-årsdag 1897. Dottern Anna, längst till vänster, gifte sig med Ivan Müller i Svanstein. En son till henne, alltså min morfars kusin Allan, bildade Müllers bil i Luleå 1946.

Halva barnaskaran. Två av sönerna, Ernst och Gunnar, bosatte sig i Rovaniemi. (Jag tror att det är min morfars bror Runo som gjort papperskopiorna.)

Relativitetsteorin räntar

2009-06-30T17:13:00.007+02:00

Eftersom jag nu blivit intresserad av att se på film har jag börjat samla biobiljetter. Nja, jag hade säkert varit med i tävlingen i alla fall. Tack tidningen Ingenjören för så roliga tävlingar!

http://www.ingenjoren.se/Sidor/professorns_problem.aspx
Och se på tusan, Pärra M har vunnit tävlingen om Stirlingmotorn!

En favorit

2009-06-30T17:11:00.000+02:00

Fånga doften!

Märkesåret 1809

2009-06-24T15:35:00.004+02:00

Man kan få fem av märkesårets officiella vykort, gratis.
Här kan man beställa dem.

Skolbilder

2009-06-15T23:54:00.004+02:00

Pappas skolklass från Kuiva ska snart ha återträff igen. Så jag skickade några bilder från deras skoltid till Kuivas webbplats.
55-årsparty hoppas jag att min klass också ska ha.

Fler än jag har gjort det, så nu finns många bilder att se!

Energieffektivisering

2009-06-15T16:44:00.005+02:00

http://www.nyteknik.se/asikter/debatt/article591298.ece

Vi kan spara hälften av energin, säger Hans Nilsson, ordförande i Energieffektiviseringsföretagen, i en debattartikel i Ny teknik.

Så, spara energi! Det finns mycket att spara. Sverige behöver inga kärnkraftverk. Energieffektivisering är ordet. "Gräv där ni står!"

Ju glesare timrad desto större lutning

2009-06-13T20:47:00.001+02:00

Ett svenskt geni

2009-06-13T15:07:00.005+02:00

En fruktansvärd historia, som tyvärr är sann. Lagercrantz gav ut boken första gången år 2000, men mycket hände sedan dess. Nya bokkapitel skrevs, och en ny bok kom ut 2006.

Det här är en skildring av dagens storaffärssamhälle där uttrycket "lika inför lagen" bara är ett skämt. Rätten ges till den med störst plånbok. En värld där segern inte går till den bästa, utan till den mäktigaste. En värld där företagens vinstintressen går före individers säkerhet, före vetenskapen, före miljön, före allt. En värld där det skenheliga landet USA låtsas förespråka marknadsekonomi men i själva verket låter staten myndigheterna ta till alla tillåtna och otillåtna medel för att stödja det egna landets företag. En värld där nationalism regerar med förfärliga konsekvenser.

Sista meningen i boken, sagd av Håkan Lans själv: "Stöld är en grundbult i den moderna marknadsekonomin."

Vi måste börja se världen som en enda enhet. Nationalismen måste läggas åt sidan. Vi måste gemensamt lösa världens problem.

Ladorna och aittorna

2009-06-11T21:19:00.001+02:00

Svaren till frågan i Ny teknik om den norrbottniska ladan finns här.

EU-valet!

2009-06-06T12:31:00.006+02:00

Det är kul med val. Det blir spännande i morgon. (Jag syftar inte bara på franska öppna i tennis.) En massa statistik och annat roligt.

Det är ju en annan sak med EU-val än med våra andra val. I parlamentet finns ingen regering, ingen opposition, partipiskorna viner inte, parlamentarikerna är självständiga och kommer att arbeta för det de själva vill. Att personrösta är alltså viktigare nu än i något annat val. Så lämna inte vallokalen utan kryss!

Därför blir det ju extra roligt att följa debattena. Om ni inte ännu bestämt er kan Ny tekniks utfrågning vara till hjälp.

Jag har valt att rösta på någon som jag tycker är nytänkande, som inte bara tänker på i dag och nu utan några steg framåt, och som har koll! Därför röstar jag inte på Wibe och Junilistan. Bäst före-datumet för tänkandet verkar ha passerat där. Jag kommer heller inte att rösta på någon ung och naiv kristdemokrat. Där har inte bäst efter-datumet ännu nåtts. Det blir inte heller Hökmark, och inte Ulvskog. Nä, valet var ganska enkelt. Ska man välja bland toppnamnen finns bara ett alternativ, bara en stark röst.

PS. Ny teknik har en omröstning där. "Vilken är den viktigaste teknikfrågan i EU-valet?"
Fordonsbränslen 17%
Tillsatser i mat 10%
Elproduktion 22%
Frihet på nätet 39%
Tunga transporter 3%
Nanoteknik 2%
Helt andra frågor 7%
Jag själv röstade för Elproduktion.

ESC 2009, slutordens slutord

2009-06-04T23:18:00.007+02:00

Jag skrev att jag inte skulle bli förvånad om "expert"juryernas röstresultat var bortmyglade. Jag är inte förvånad. Resultaten ÄR bortmyglade. EBU vill tydligen inte att någon oberoende ska kunna granska siffrorna.
En lista på hur resultatet hade sett ut ifall "expert"jurygrupperna ensamma fått avgöra, kom några dagar efter tävlingen. En lista med alla länders jurygruppers röster hopslagna. Vi vet alltså inte hur "experterna" i varje land röstat. Av den listan kan vi i alla fall se att "experterna" hade velat ha Malta, Danmark och Israel på högre placeringar. Annars inga större skillnader mellan "experterna" och telefonerna.
Den ena av Sveriges kommentatorer påstod redan efter några få röstavlämningar att "expert"juryröstningen "fungerar." Det kan han självklart inte ha haft någon aning om redan då. Det var hans egna förutfattade meningar som talade. Eller hade någon planterat in ord i hans mun? Jag skulle inte bli förvånad.

Nog om det. Nu är det ju annan röstning vi koncentrerar oss på!

En rosa hägg

2009-05-30T17:28:00.001+02:00

En rosa hägg på Porsön. Bland det sötaste jag sett i blomväg.

En papperslapp med ett namn

2009-05-29T21:05:00.004+02:00

Jag var med om en kul grej när jag gick till affären. Jag skulle ju ändå gå förbi cykelförrådet på vägen, så jag tänkte att jag skulle passa på att ta bort min namnlapp från min cykel. Lulebos cykelrensning har ju redan varit. När jag närmar mig förrådet ser jag ett par pojkar i tioårsåldern ställa sig vid min cykel. Vi har öppet förråd, utan dörrar. Man kan gå igenom förrådet. Pojkarna tar loss A4-pappret med mitt namn från pakethållaren. Jag funderade om jag skulle fråga pojkarna vad de gör, men jag bestämde mig för att bara studera dem. Precis när jag när passerar dem håller de upp pappret, och läser. Sedan kommer utropen: "Ååå, som hockeyspelaren!!" Jag såg ju dem inte längre, och jag vände inte om, men det lät som om de hittat en guldgruva. Jag fortsatte till affären.

På vägen hem igen tänkte jag att jag skulle kolla om pojkarna klämt fast lappen i pakethållaren igen. Nej, lappen var inte kvar.

Det var ju kul att kunna glädja ett par pojkar, med en papperslapp med mitt namn. Även om jag vet att det inte var jag som var den direkta anledningen till glädje:) Hade jag gått hemifrån 15 sekunder tidigare hade pojkarna inte hunnit få min namnlapp.

Lador

2009-05-28T18:33:00.008+02:00

Det var en intressant fråga i dagens Ny teknik. (gårdagens för stockholmare och andra som inte bor i periferin som jag) Det finns en avdelning i tidningen som heter Teknikfrågan. Läsare frågar, läsare svarar. Frågan lyder: Varför ser norrbottniska lador ut som de gör?

Jag är inte säker på vilken ladform som menas. Det finns några olika former. I Tornedalen till exempel är det ju vanligt med lador med svängda väggar. Men jag antar att frågan gäller lador med snedställda, ändock plana, väggar. Så frågan är: Varför lutar väggarna? Vad jag har förstått så har det flera funktioner. Först måste man ha klart för sig vad en lada var till för, och det var ju för att torka och förvara hö.

1) Väggarna skulle hjälpa till att lyfta höet, och därmed lufta höet.
2) Skydd mot nederbörd. a) Det regnade inte in när timren låg så. b) Hålla undan snömassorna. -> Luftomväxling och lättare att komma åt ladan.

Och så till bilden där, som redaktionen lagt in. Ett par aittor i Risudden. (Ska vara med två t.) De har ingenting direkt med lador att göra, men svängda väggar har aittorna. Vilket i Sverige är unikt för Tornedalen. Men till skillnad från ladorna är deras väggar svängda enbart av estetiska skäl. Det var något att skryta om, att man kunde göra så.

Eller vad tror ni?

Eric Schlosser - Snabbmatslandet

2009-05-22T01:17:00.020+02:00

Hur USA blev det skitland det är i dag. Det är vad nära 500 sidor tjocka Snabbmatslandet handlar om. Ett stort arbete, i flera bemärkelser. Vad händer i ett samhälle nästan helt utan regleringar som skyddar arbetare, konsumenter och miljö, och där bolagen har alltför stor makt? "En av president Bushs första åtgärder var att upphäva nya ergonomiska normer som skulle ha skyddat miljontals arbetare från belastningsskador." Snabbmatskedjornas vinster har möjliggjorts av enorma förluster för samhället som helhet. "Enbart den årliga kostnaden för fetma är nu dubbelt så stor som snabbmatsindustrins årsintäkter."

Utgångspunkten genom hela boken är McDonald's. Mannen bakom McDonald's, Ray Kroc, var sedan unga år bekant med Walt Disney.

"Glöm inte att det är en av universums lagar att de starka ska överleva och de svaga stupa längs vägen och därför struntar jag fullständigt i alla idealistiska planer. Inget kan ändra på det."
/ Disney, som inte tyckte om fackföreningar.

"Om de håller på att drunkna skulle jag stoppa en vattenslang i munnen på dem." / Kroc, om sina affärskonkurrenter.

Avslutningsvis uppmanar Eric Schlosser konsumenterna att använda sin makt: "Marknaden är ett redskap och ett användbart sådant. De direktörer som driver snabbmatsbranschen är inte onda människor. De är affärsmän. De kommer att sälja hamburgare gjorda på kött från frigående och gräsbetande kor om man kräver det. Marknaden kan användas som ett effektivt verktyg i båda riktingar."

PS 1: Eric Schlosser är svärson till Robert Redford.
PS 2: Vaför pratas det överallt om kalorier när det egentligen handlar om kilokalorier? En superstor pommes frites-portion som innehåller 610 kalorier blir nog ingen fet av. Är det ett slarv som blivit sanning?

"McDonald's-reklam". Jag hittade det här när jag passande nog gick igenom reklamen. Just det här är från Ung Vänster, men det spelar ingen roll. Att besöka McDonald's är inget man bör vara stolt över.

ESC 2009, slutord

2009-05-17T23:33:00.018+02:00

- Island vann semifinal 1. Tjeckien fick noll poäng. "Expert"juryn gav gratischansen till Finland, på bekostnad av Makedonien, som råkade ut för samma sak förra året när chansen gavs till Sverige. Semifinalresultatet stämmer överens med finalresultatet, utom på en punkt; Sverige blev så bra som fyra i semifinalen.

- Även andra semins resultat stämmer överens med finalens. Norge vann semi 2, överlägset! "Expert"juryns gratischans gick till, vilket man kunde misstänka, Kroatien, som egentligen bara kom på 13:e plats. Det skedde på bekostnad av Serbien. (Jag hade otur med mina favoriter, Irland blev 11:a)
Det hade varit intressant att se hur "the rich four" klarat sig i en semifinal. Det gick ju plötsligt bra för UK och Frankrike i år. Hade "expert"juryn något med det att göra? Var UK och Frankrike helt enkelt bra i år? Jag skulle vilja analysera röstsiffrorna. Var finns de? Jag har inte hittat dem. Det skulle inte förvåna mig om de var bortmyglade.

- Rätt låt vann, utan minsta tvivel. Min egen favorit blev tvåa. Ryssarna har verkligen gjort ett udarnik-jobb med ESC 2009. Det mesta var snyggt. Cirque du Soleil imponerade. Ukrainas otroligt snygga nummer kommer jag att minnas. Isländska Yohanna likaså. (Parentesnotering: Hon heter Johanna, och ser exakt ut som en Johanna! Sånt är intressant.)
Men mest nöjd är jag kanske över de 42 lektionerna i rysk vokabulär vi fick i vykorten. Vesna betyder vår. Zima är vinter. Sneg är snö. Medved betyder björn. Gagarin är Gagarin. Och det viktigaste ordet av alla: Skazka betyder Fairytale.

PS. Armenien och Azerbajdzjan fortsätter bråka med varandra. Förra året gav de inte ett enda poäng till varandra, trots att båda länderna gick bra. I år gav Armenien Azerbajdzjan ett poäng! Såg ni att den armeniska tjejen retsamt höll upp en bild när hon avlämnade Armeniens röster? "Vi är våra berg". Byggnaden var tydligen med i håret på byggnader i håret-tjejen i Armeniens vykort i semifinalen. Azererna tyckte att byggnaden tillhör dem, protesterade till EBU, EBU tog bort byggnaden ur håret på byggnader i håret-tjejen till finalen, armenierna protesterade tillbaka genom att hålla upp bilden under röstavlämningen.

Översitteri

2009-05-17T15:41:00.004+02:00

Jag ska återkomma med min slutanalys av ESC 2009 senare. Men säg mig under tiden: Varför ska Sarah Dawn Finer, Magnus Carlsson, L-G Alsenius, Michael Cederberg och Anna Charlotta Gunnarson ha lika mycket att säga till om som resten av hela Sveriges befolkning? Fem personer! Ge mig gärna en välgrundad förklaring.

Uppvärmningssnack

2009-05-16T18:27:00.004+02:00

Mina favoriter: Ukraina, har kvällens bästa artist med det bästa shownumret. Hon är ju fantastiskt bra, men jag gillar också de där kolvarna i bakgrunden. Island har kvällens bästa sångerska, och en bra låt. (Malena sjunger i en annan klass, går inte att jämföra med andra.) Och så gillar jag Grekland också.
Utöver mina tre förstahandsfavoriter gillar jag Israels båda sångerskor. Blir intressant att se dem. Albanien gör det också bra. Och just det, jag gillar Finland fortfarande även om de är bättre på video.
Jag gillar systemet med semifinaler. Det värsta skräpet fastnar ju där. Men det finns några, åtminstone i mina öron, onödiga bidrag kvar: Danmark med en helt onödig låt, Kroatien som inte bjuder på någon skönsång direkt, till exempel.

Scenen är jättesnygg i år! Jag är imponerad. Däremot är jag inte imponerad av programledarnas (i semifinalerna) tramsande. Dessutom stod de och kramades hela tiden. Men det blir ju nya programledare i kväll.

Terra incognita

2009-04-12T23:58:00.005+02:00

Regnet smattrar mot taket.
Det är varmt, och tjockmulet. Inga skuggor över huvud taget, inga GPS-koordinater, mycket snö efter en snörik vinter. Det är svårt att leta riksrösen under sådana förhållanden, har jag fått erfara. Man vet inte förrän man provat! Jag är på jakt efter nummer 40 Vasikkasaari. Det får bli båten i sommar! Om röset finns kvar? Det lär jag få se. Jag fick mig en fin tur på skidorna i alla fall, i blötsnön. Upptäcktsresor är alltid kul.

Plannjakungen

2009-04-12T19:55:00.002+02:00

Morbror Ernst i helgens NSD. Om Plannja.

Glad påsk

2009-04-10T23:26:00.002+02:00

Det är min farmor som fått den här påskhälsningen 1935. (Hon jobbade på ålderdomshemmet då.)

Väsentligheter i krig

2009-03-28T21:15:00.006+01:00

Vet ni vad det här är för viktig byggnad?
Jag har fått bilden av en kompis som varit på låtsaskrig i Norge. (Cold Response)

Svar: Utan bastu klarar man sig aldrig!

Nya enkronan

2009-03-25T12:50:00.011+01:00

I dag nådde den mina händer! Den nya enkronan.

Citatet "Den underbara sagan om ett land på andra sidan hafvet". Var än man läser om enkronan sägs den symbolisera havet. Men det är inte fullt rätt. Myntet föreställer vattnet som förbinder Sverige och Finland. Jag tycker inte att vi ska ha ett helt hav mellan oss längre, symboliskt.

Jag kom att tänka på ett lustigt telefonsamtal jag hade en gång.

Den hemlige kocken

2009-03-22T17:18:00.032+01:00

Dags för en "senast lästa bok".

Producenterna strävar efter så stora vinster som möjligt, och drar sig inte för att skamlöst ta till hänsynslösa metoder för att uppnå det. Konsumenterna strävar efter att matkassen ska vara så billig som möjligt. Det fungerar ju inte i längden. Det är en nedåtgående spiral, down the drain. Men, det går att bryta den onda spiralen, med kunskapens hjälp. Konsumenterna måste ha koll, stenkoll. Något annat val har vi inte. Inte så mycket för vår egen hälsas skull som för miljöns skull. Det är bara med konsumenternas påtryckningar som något kan förändras.

Men hur ska man skaffa sig koll om man inte har direkt inblick i hur produktionen går till? Jo, man kan börja med att läsa någon av Mats-Eric Nilssons två böcker. Jag har nu läst hans första; Den hemlige kocken. Det ligger ett väldigt bra jobb bakom den boken.

Inspirerad av boken har jag varit i affären och kollat några grejer. Norrmejeriers naturella créme fraiche, 34 % fett: Ingredienser: Högpastöriserad grädde, levande mjölksyrakultur.
Norrmejeriers naturella lätt-créme fraiche, 13 % fett: Ingredienser: Högpastöriserad grädde, modifierad stärkelse, mjölkprotein, stabiliseringsmedel pektin, levande mjölksyrakultur.
Jag ger mig inte in i den just nu så heta fettdebatten, men min känsla säger att det naturliga är bäst.

I ICA:s bacon finns tre slags konserveringsmedel: E250, E252 och E262. Avkodat betyder det natriumnitrit, kaliumnitrat samt natriumacetat. Jag ser inte meningen med alla dessa medel i kött. Kött ska helt enkelt bara vara kött. Annars får det vara. Hur mycket energi kostar allt industribearbetat kött? Jag är väldigt tacksam över att nästan hela min köttkonsumtion består av älgkött. Älgar som sköter sig själva där ute i skogen.

Jämförelse mellan OLW:s sourcream & peppar chips och OLW:s lätt saltade chips. Så där ser det ut med alla "smaksatta" chips. Ganska onödiga grejer. Blir det chips för mig, blir det lätt saltade sådana.

Till sist en bild på det jag tycker är det godaste som finns i matväg.

Två användbara mat- och näringssidor: Äkta vara. Fineli.

Egocentrism à la Björkman

2009-03-17T17:36:00.012+01:00

Då var det slut. Melodifestivalen, SVT:s interna mästerskap i dåliga skämt.

Ur SVT:s egen intervju med Christer Björkman:
- Vad tycker du har varit bäst i år?
ChB: "Det bästa har varit att folk har röstat synnerligen begåvat i år. Folket har röstat riktigt bra."
Ser man på! Folket, som annars idiotförklaras, får beröm av den högre stående herr Björkman. "Folket har röstat intelligent i år." Intelligent? I år? Om tidigare folkomröstningar inte fallit Björkman i smaken ska han bara ta och strunta i det. Han kan, för egen del och inte melodifestivalens, skaffa sig en egen liten blogg där han kan skriva om hur dålig musiksmak "folket" har, och hur intelligent smak han själv har. Men Björkman tar till maktmissbruk. (Känns inte det en aning bekant? Jo, från en annan -man, en från Övertorneå men för tillfället ej där.)

- Hela den här affären när du nästan blev stämd. Hur var det?
ChB: "Vi hade gjort ett väldigt aktivt val i år att inte söka den där fixstjärnan, och det gav pressen utrymme att gnälla på oss i produktionen i stället."
Ska det vara en bortförklaring det här?

- Och programledaren?
ChB: "Hon är så rolig. Jag älskar henne. Hon är fantastisk. En värdig programledare för melodifestivalen."
Melodifestivalen - av Christer Björkman, för Christer Björkman. Det är alltså på den nivån värdigheten ska ligga. Lite väl låg nivå, kan jag tycka. Men det är väl Björkman som har den intelligentaste humorn också.

Jag har sagt det förr, men det tål att sägas igen. Det är riktigt sjukt av SVT att låta jurygrupperna vara kvar. Medlemmarna är alldeles för få för att utgöra statistisk underlag. Och vilket syfte Björkman hade med internationella juryn är svårt att förstå. Dess ordförande säger att de var där för att ge råd till de röstande svenskarna. Behövs det? Det enda råd någon kan ge är att rösta på den låt man tycker är bäst. Hur som helst så hade den juryn endast en effekt; att telefonröstarfolket faktiskt fick mer makt. (12 x 12 för ettan, 12 x 10 för tvåan, differens: 24. Jämfört med 11 x 12 - 11 x 10 = 22 som det skulle ha varit utan int.juryn.)

Vintern anno 2009

2009-03-09T17:08:00.001+01:00

En snygg bok

2009-03-08T10:43:00.003+01:00

Vilken idé! Vilket jobb! Jakob Nilsson kom på att han skulle göra en seriebok av Stieg Trenters stockholmsdeckare Roparen. Bra blev det. 114 tjocka sidor med fina bilder. Jag hoppas det kommer fler illustrerade Trenter-romaner.

Original-roparen från 1954 läste jag för cirka tio år sen. Det är ju Trenters stockholmskildringar jag tänker på när jag tittar på bilder från Stockholm från den tiden. (Kuivakangasklassen på skolresa 1953 till exempel.)

Tuu, tuu, tupakkarulla

2009-03-07T15:01:00.002+01:00

Text: Kristina Lantto-Toffe
Bilder: Inga-Britt Uusitalo

Tuu, tuu, tupakkarulla (inledning i en sångtext) är om systrarna Elina och Enni från Keräntöjärvi som är på arbetsstugan i sockenbyn Junosuando. 40 sidor vardera på tornedalsfinska och svenska. (Jag har förstås läst båda delarna.) Förutom rutinerna på arbetsstugan och i skolan får man läsa om laestadianskt bönemöte, bastubad och skidtävling.

En annan bok om arbetsstugor är Gunnar Kieris Var som folk.

En skolklass på besök i Stockholm 1953

2009-03-03T19:14:00.008+01:00

Utanför stadshuset. Ett gäng barn från Kuivakangas, klädda som gamla farbröder. Bakom dem står Sången, Carl Eldhs skulptur. Längre bort, på kolonnen, står Engelbrekt Engelbrektsson, skulpterad av Christian Eriksson.

Vid stadshuset. Reseledaren till vänster, eller han kanske kallas guide, står och pratar med läraren Emil Grym.

Reseledaren pekar åt ett håll, skolbarnen tittar åt alla möjliga håll.

Katarinahissen.

En båt fullastad med Kuivakangasbor!

Ett vykort från Norrbotten

2009-03-01T18:54:00.005+01:00

"Landskapskarta ritad av Ann Forslind för tidningen Vi". Från början av 80-talet.

Många fina detaljer. (I Övertorneå finns Tomten, i Pajala predikar Laestadius.)

På spåret

2009-02-27T18:11:00.003+01:00

Valde SVT den nya programledaren för hans namns skull?

Typisk På spåret-humor!

Vykort från Tornedalen

2009-02-23T18:23:00.018+01:00

Jag samlar inte aktivt vykort, men jag sparar så klart dem jag får.

De kort som är särskilt intressanta, tycker jag, är inte de med vackrast motiv, utan till exempel vykort med foton på gigantiska baracker till lägenhetshus. Udda motiv, helt opretentiöst. När man inte fattar varför fotografen eller förlaget valt just det motivet är vykortet som bäst.

Nu för tiden kommer vykorten väldigt sällan, men här är fem gamla vykort från olika plaster i Tornedalen. Fyra kort från mitten av 80-talet, och ett riktigt gammalt.

Karesuando. Bilden nere till höger, precis vad jag menade ovan!
Foto: Dino Sassi
Förlag: K. Rune Lundström, Skellefteå

Vittangi. Suptallen. Det sägs att hästarna blev så vana vid att alltid stanna till där, att de till slut stannade där av sig själva.

Foto: S.Persson Centrum, Överkalix

Pajala. Foto: Börje Rönnberg.

Förlag: K. Rune Lundström, Skellefteå

Och här, det här är vad jag särskilt gillar med vykort. Bilden på Matarengivägen är helt anspråkslös, men ändå jätteintressant. Några roliga bilar. Bilen längst fram är finskregistrerad. En hel del har förändrats sedan bilden togs.

Foto: Dino Sassi. Förlag: K. Rune Lundström AB, Skellefteå.

Apropå bilar. Dieselknatter är ju oundvikligt om man är i Övertorneå. (Det kanske till och med är vanligare än tornedalsfinskan?) I dag kunde vi läsa att Övertorneå har störst andel dieseldrivna personbilar av kommunerna i landet. 71 % av bilarna i Övertorneå är dieseldrivna, enligt SIKA, Statens institut för kommunikationsanalys. Tvåa är Arjeplog med 68 %. Sedan följer Strömsund, Storuman och Norsjö.

Haparanda, hamnen.

Foto: J.E. Nahlin. Förlag: E. Hammaréns bokhandel

Vinterlandet

2009-02-20T19:42:00.015+01:00

Visst har det väl varit härligt väder senaste veckan? Kallt, massvis med fluffig snö och ofta sol från klarblå himmel. Jag har gått omkring, dragit djupa andetag, och njutit av den lugna, friska, kalla luften som biter i kinderna. Härligt.

Jag är inte ofta inne i stan i Luleå. När jag väl är där gör jag bara det jag är där för att göra, och drar sedan därifrån. Studerar hur stan ser ut gör jag alldeles för sällan. Synd, för intressant är det. Det här huset till exempel. Mitt emot stadsparken på storgatssidan. Sida vid sida med Stadshotellet. Byggt 1903. Ritat av Aron Johansson, som även ritat riksdagshuset i Stockholm.

Någon som kan lista ut vad de sex bokstäverna på husfasaden står för? (Om ni inte redan vet det.) Jag kan hjälpa till med ordningen på bokstäverna: BABSÖN. Rulla ner för rätt svar.

Att åka kana på utterrygg.

BABSÖN: Bankaktiebolaget Stockholm Övre Norrland

Snödjur i Luleå stadspark

2009-02-20T17:56:00.003+01:00

En bra idé

2009-02-17T17:47:00.003+01:00

I går på hockeyn var vi 4 905 personer i publiken. Det är 67 personer färre än det bodde i hela Övertorneå kommun vid årsskiftet 08-09. Visst skulle det vara en bra grund för en gissningstävling? "Är dagens publiksiffra större eller mindre än Övertorneå kommuns invånartal?" Perfekt. Den frågan kan man köra vid varje hemmamatch hela säsongen. De som fått flest rätt vid säsongens slut vinner något fint pris.

4 972 personer alltså. Övertorneå kommun är till ytan lika stor som Umeå kommun, men i Umeå bor 112 728 personer. Folk vet alltså inte vilket utomordentligt bra ställe Övertorneå är att bo i! Man kan ju inte begära att Övertorneås ungdomar ska stanna kvar. Nej nej, de ska ut och erövra världen, eller åtminstone Sverige. Det är bara bra. Men inflyttningen? Den kan man begära mer av. Mycket mer. Kom igen nu! Flytta till Övertorneå! Tänk på saken i alla fall. Det är ett suveränt ställe.

Tillbaka till enkelheterna nu!

2009-02-14T15:07:00.006+01:00

Förutom att vi är mitt uppe i bästa sportperioden på året så är det melodifestivaltider, och jag gillar den tävlingen. Själva tävlingen alltså, inte tönterierna runt omkring. Helst skulle jag vilja klippa bort programledaren helt. Finns det något värde i att stå och dra löjliga "skämt"? Jag har förhoppningar om att Mede är bättre än Luuk (möjligt att vara annat?), men hon körde ändå samma lek och ploj-stil som alla programledare gjort de senaste åren.

Jag skulle egentligen inte ha skrivit något om Melodifestivalen, om det inte vore för Johan Norberg (inte min kusin, utan musikern med samma namn:), som i går i SVT:s morgonsoffa bekräftade det vi redan visste; att jurymedlemmarna får tillsägelser om vad de ska göra. De har "regler" att utgå ifrån. Tänka självständigt efter egen musiksmak ska de helst inte göra.

Johan Norberg: "Björkman åker runt bland etablerade musikförlag och lyssnar på låtar och kommer överens med dem om vilka låtar HAN tycker är viktiga, och vilka artister HAN vill se i Melodifestivalen. Sedan skickas låtarna till juryn som tar ut finalbidragen."
Det visste vi redan. Det är ju alltid samma låtar som tävlar, år efter år, som dessutom råkar falla just Christer Björkman i smaken.

Leijnegard: "Björkmans mål kan ju ställas på ända om juryn röstar "fel". Hur fri är juryn?"
Norberg: "Vi får direktiv från Christer vad han tycker att vi ska rösta på. Fem punkter fick vi. Man vet tydligt vad som ska fram."
Just det här är ingenting Björkman har hittat på. Så har det alltid varit med jurygrupperna. I alla år. Långt före Björkmans tid.

Det är synd att folk inte ska få veta hur det fungerar, sa Norberg också.
Men vi vet hur det fungerar. Det kan man lätt räkna ut. 3 gånger har juryn (Björkman) försökt köra över folket och den rätta vinnaren. 2 gånger har försöken lyckats. 2005 (Las Vegas) och så Hero förra året. Det är inte svårt att förstå varför européerna inte röstade på dem. Visst hade Sanna Nielsens Empty Room stått sig bättre. Men, som Johan Norberg bekräftade; Christer ville att Charlotte skulle vinna.

Men Norberg försvarar Björkman: "Han satsar stenhårt på att vi ska få fram internationella hits."
Björkman jobbar säkert stenhårt. Han myglar fram en vinnare HAN tror på, och när Europa inte köper HANS låt skyller han på att de har annan musiksmak än "vi". Så är det ju inte. De kanske bara helt enkelt har smak?

Det kan tyckas att det här är en liten sak att haka upp sig på. Men det är inte bara en kul grej det här. Melodifestivalen är Sveriges största TV-program. Eurovision Song Contest är tydligen big business för svenskarna. Och jag tycker att statstelevisionen i ett demokratiskt land ska föregå med bättre exempel!

15 seconds of fame

2009-02-10T19:35:00.012+01:00

Jag har ju personer i min släkt som är långt mer kända än jag. Men i dag har jag haft 15 sekunder av berömmelse!

Jag fick ett paket med en bok i dag! Och jag är glad för jag har faktiskt velat ha just den här boken. Jane Fredlunds Så levde vi. Så jag tackar Kuriren och deras fina Hemmavid, som man både kan läsa i tidningen och se på TV i 24 Norrbotten.

Redaktören för Hemmavid presenterar bokvinnaren.

Boken är verkligen bra. Jag kommer absolut att ha glädje av den!

Aavasaksa

2009-02-08T01:25:00.008+01:00

Det är svårt att beskriva Övertorneå utan att ta med Aavasaksa. Midnattsolsberget, kalottberget, världsarvet med mera. Till och med en asteroid, 2678 Aavasaksa, har fått sitt namn efter "vårt" berg. På bilder förekommer Aavasaksa, lika många gånger med avsikt, som utan avsikt av fotografen.
Vad vore Övertorneå utan Aavasaksa? Aavasaksa är för Övertorneå så som Matterhorn för Schweiz.

Från finska YLE kommer två filmer. Först en 8 minuter lång film om midsommaren 1946. Berättaren tar upp Maupertuis och den franska gradmätningsexpeditionen, människor promenerar uppför berget på klapperstenarna, sedan kommer dragspelet och dansen igång.
Den andra filmen är från midsommarfirandet 1965. Midsommarfesten börjar högtidligt och städat med hissande av flagga och högtidstal. Sedan blir det löpartävling. I slutet av filmen spårar det ur, totalt.
Var så goda att se! (Det kan ta ett tag innan filmen kommer igång.)

Midsommar på Aavasaksa 1946
Midsommar på Aavasaksa 1965

Utsikt från Aavasaksa mot nordväst. Torne älv och Kuivajärvi i bakgrunden.

I Matarengi har man aldrig tråkigt!

2009-01-18T16:46:00.008+01:00

I universitetsbiblioteket i Luleå finns Ragnar Lassinanttis samling. Där kan man hitta mycket kul.

Där har jag hittat Barnen som aldrig hade tråkigt av Birgitta de Vylder-Bellander. Boken är skriven på 50-talet, men handlar om barnen Bedinger som bor på folkhögskolan i Matarengi i början av 1900-talet. En mycket trevlig bok. Det roligaste med boken var att få läsa en fiktiv bok om Övertorneå. Det händer inte för ofta det!

Barnen Bedinger firar midsommar på Luppio, de reser till Haparanda, de åker skidor i Wikmans backe, de får se en bil för första gången, och de har aldrig tråkigt! För det har man inte i Matarengi! I Matarengi har man Roligt året om, som Birgitta de Vylder-Bellanders första bok om barnen heter.

PS. Berättelsen avslutas med ordet Aavasaksa.

Två fina böcker

2009-01-15T00:05:00.005+01:00

Många bra böcker om Tornedalens respektive Norrbottens historia har jag läst, och sett. De här är två av de bästa:

Åsa Nordéns Sällsamheter i Tornedalen från 1983, och Sällsamheter i Norrbotten - Kustlandet från 1985. Den senare om Piteå, Luleå och Kalix. I behändigt format är de också.

(Jag är glad över att jag hittade den förstnämnda hemma hos en av mostrarna.)

Räkning med procent

2009-01-09T22:44:00.005+01:00

Jag hittade en rolig grej hos Knapsu. Det ligger utanför mitt bloggämne, men jag måste ta med det ändå. Matematik tycker jag ju väldigt mycket om.

Dick Erixon räknar med procent. Jag har ingen aning om vem denna Dick är, men han har inte bara matematiksvårigheter, han verkar även ganska enfaldig. Det här exemplet är perfekt till matematikundervisning!

(Jag brukar hävda att man är vad man heter. Jag fick precis mer vatten på min kvarn.)

En begivenhet

2009-01-09T01:32:00.005+01:00

Nedre Kuivakangas omkring 1960. Hos farmor och farfar. Byborna samlas. Bromsreparation pågår. Pappa fotograferar.

En sport i sporten

2009-01-05T23:05:00.003+01:00

Först Vem vill bli miljonär.
Sedan Trivial Pursuit.

Och nu Geni 2000:

Årets första bok

2009-01-04T19:17:00.007+01:00

Mycket skidåkning nu. Final av Tour de ski i dag. Själv har jag gjort längdskidsdebut efter många åkningslösa år. Och första lästa bok år 2009 blev en skidbok: Toini Gustafssons Från adresslapp till guldmedalj.

Jag gillar trevliga böcker. Det här är en sådan där trevlig bok. Boken är upplagd på samma sätt som Sixten Jernbergs bok. Levnadsbeskrivning, rekapitulation av viktiga skidlopp, vallningsnörderi, en massa skidåkarnamn, många bilder, och skriven på den tiden då det fortfarande hette ambassadris, demonstratris och medaljös. Toini skrev boken direkt efter hon avslutat skidkarriären 1968 med bland annat guld i båda individuella loppen i OS i Autrans.

Boken avslutas med en "unik samling statistik från damskidtävlingar". Härligt!
Där kan man bland annat läsa att Elin Pikkuniemi, Sveriges första skiddrottning, vann fem SM i rad, 1918-1922, för IFK Haparanda. Där kan man också läsa att Pajala IF tog fem SM-medaljer i början av 60-talet. 4 brons och 1 silver. 4 i lag, 1 i stafett.

Toini Gustafsson, född i Finland 1938, kom som krigsbarn till Klarälvsdalen, tävlade för IFK Likenäs 1957-1967 och sista tävlingsäsongen för Skellefteå SK, tog två OS-guld, två OS-silver, 1 VM-silver och 2 VM-brons.

Särkijärvi runt

2008-12-29T17:53:00.004+01:00

Premiären för mig. Jättefina spår på norra sidan om sjön. Barr och annat vallaförstörande skräp på andra sidan. Så undvik skogen! Fram och tillbaka på norra sidan är jättefint!

Observera fiskedragen i ledningen!

Julkyrka tre gånger om

2008-12-27T01:50:00.014+01:00

På julaftonsnatten gick jag till kyrkan tillsammans med pappa och Nora, vår granne, för att lyssna på sånger i julnatten med jätteduktiga lokala sångförmågor. Finalen med O helga natt rensade hjärnan på en. Ren meditation.

Morgonen därpå, klockan kvart över sex, begav vi oss ut i julvintermörkret för att gå på julotta. Det var så mysigt att komma dit. Det var det alla tre dagar. Härligt julvinterväder, kyrkan med snöklätt tak, det lyste vackert inifrån i kyrkan. Inne i kyrkan var det julfint med gran och krubba och adventsstjärna och julstjärnor, växten alltså.

Annandag jul, klockan 11.00, var det söndagsgudstjänst med sångsolist Lisbeth Sandberg. Då var jag där bara naapurin kanssa. Så klart mycket vacker sång av Lisbeth.

Juldagen, liturgisk färg vit. (Som julafton.)

Annandagen, liturgisk färg röd.

Psalmer som sjöngs:

Julaftonsnatt:
116 Nu tändas tusen juleljus
114 Stilla natt

Julotta:
122 Dagen är kommen
114 Stilla natt
127 O du saliga
125 vers 13-15 Ack, Herre Jesus, hör min röst

Annandagsgudstjänst:
103 Bereden väg för Herran
104 Gläd dig du Kristi brud
108 Gå Sion din konung att möta
105 Hosianna Davids son
480 Var hälsad Herrens moder o Maria
114 Stilla natt
134 Gläns över sjö och strand
122 Dagen är kommen

80 romaner för dig som har bråttom

2008-12-26T01:03:00.015+01:00

Den här boken är bra inte bara för dem som har bråttom, utan även för dem som är lata. Via den här boken får man på ett väldigt enkelt sätt ett hyfsat allmänbildat hum om vad klassikerna handlar om. Själv har jag bara läst sex av de åttio i sin helhet: Da Vinci-koden, Rosens namn, Räddaren i nöden, Moment 22, Kollektivt självmord och Tio små negerpojkar. Bibeln har jag läst delar av. Brott och straff har jag läst varannan sida, nästan. Jag är ingen vidare filmmänniska men Das Boot har jag sett några gånger, och jag har sett Bröderna Lejonhjärta nån gång för länge sen. Baskervilles hund har jag också sett... möjligen även God natt Alfons Åberg...
Men sen blir det svårt att hitta nån jag antingen läst eller sett. Så alltså, kontentan: Boken är kul för bokmalar, allmänbildande för latmaskar.

80 romaner.
Av 80 olika författare.
71 av dem är män.
9 är kvinnor.
20 svenskar.
10 nobelpristagare.
7 från 2000-talet.
49 från 1900-talet.
19 från 1800-talet.
5 är äldre än så.

Vår julfest

2008-12-22T20:17:00.006+01:00

Söndagen efter nyår hade vi julfest. På lördagen kom vi klockan tio till skolan för att göra färdigt till festen. Och på söndagen kom vi också klockan tio för att lära oss några lekar som vi skulle leka på festen.
Klockan fyra började festen. Vi sjöngo först Det är en ros utsprungen och Var kristtrogen. Sedan läste Märtha Snäll om Jesu födelse. Vi sjöngo igen några sånger, till exempel Julvisa. Efter sången började vi långdansen och sjöngo Hej hopp nu har vi jul här igen. Julgranen stod i mitten av salen. Sedan bjöd man oss på kaffe. Fortsättningsskolebarnen lekte Väva vadmal. Sedan började vi klä oss till Ljusa stjärnan. När vi hade klätt oss gick Herodes tjänare in. Vi sjöngo Staffansvisan, och sedan öppnade tjänaren dörren för Herodes. Sedan gingo stjärngossarna in och ställde sig i en rad. Därefter kom stjärnan och de vise männen in. Efter Ljusa stjärnan läste läraren sagan Kejsarens nya kläder. Det fanns en kejsare för länge sedan. Han tyckte bara om vackra kläder. En dag kom två bedragare till staden och sade att de kunde väva de vackraste kläder. De voro osynliga kläder, sade de. De begärde av kejsaren guld och silke, men de satte allt det i sina fickor. En dag sade kejsaren till ministern: "Gå och se om kläderna äro färdiga". Ministern gick, men han kunde inte se något. Men han började berömma tyget för att inte anses dum, och o vad det var grant! Med de andra ministrarna gick det på samma sätt, och även med kejsaren själv. Så kom den dag då kejsaren skulle ta kläderna på sig. De två bedragarna satte liksom kläder på honom, fast de ingenting hade. Kejsaren gick ut och visade sig för folket, hur vackert han var klädd, fast han var naken. Då sade ett litet barn: "Han är ju naken, han har inga kläder på sig." Sedan började alla människor säga likadant. "Han är ju naken."
Därefter läste Anna Snäll två dikter, Ödemarkens jul och Julkvällen. Sedan tog vi alla i en ring, och läraren gav påsar åt oss, och därinne fanns det gotter. Sist tackade vi läraren och lärarinnan vackert. Den här julfesten har varit den roligaste.
/ Edla januari 1930

Hevonen Häst av Annika Korpi

2008-12-22T01:13:00.009+01:00

Hevonen häst
Suola salt
Pappi präst
Mallas malt
Liivi väst
Kaikki allt

Eller hur den nu var. Jag antar att ni har hört den där gamla ramsan, ni tornedalingar i alla fall.

Annika Korpis bok Hevonen Häst, skriven på ett annorlunda sätt, handlar om stadsflickan Eila som åker till sin farmor i Tornedalen, i boken benämnt Polcirkelland. Där försöker hon utforska livet bland diverse original som lever efter sina egna regler. Komiskt, eller snarare tragikomiskt faktiskt. Skulle bli jättebra som film tror jag.
Norstedts bokbeskrivning. (Obs. Eila heter Palo i efternamn, inte Paulo som det står där.)

"Här är språket vårt språk. När jag frågar farmor hur orden stavas säger hon skriv som det låter. Nivea Larsson får upprättelse."
Nivea Larsson är Eilas docka och är dyslektiker. (Ibland funderar man över sig själv. Det dröjde till sidan 94 innan jag märkte att flickan hette Eila, och inte Elia som jag fram till dess hade trott. Det krävdes ett Eila i kursiv stil för att jag skulle se rätt.)

Att det är Tornedalen står aldrig utskrivet någonstans i boken, men det råder inget tvivel om att det är Tornedalen. Meningar som "Sauna on valmis" och "Han har mer älgkött än vad han kan äta upp själv" säger mycket.

2:a kattbaket

2008-12-12T19:26:00.007+01:00

2 kg lussekatter. Andra lasset. Förhoppningsvis räcker de längre än tre dagar den här gången. Visst kommer ni väl ihåg att baka på vatten? Inte mjölk! Ingen som helst skillnad i smak, men mycket miljövänligare. Och så slipper folk laktoseländet. Bara plus!

Allhelgonadagen

2008-11-01T13:31:00.027+01:00

Allhelgonadagen i dag. Alltid den 1 november. En av årets sex namnlösa dagar. (7 om skottår.) Det är ju faktiskt även alla helgons dag i dag, en rörlig helgdag som alltid firas på en lördag.

Allhelgonadagen är alltså en av årets namnlösa dagar, men dagen är ju ändå en intressant namndag eftersom namnlängden till stor del är baserad på helgon. Jag har tidigare visat några av de medeltidsskulpturer som finns i Övertorneå kyrka, men nu ska ni få alla 12.

Vi går in genom ingången under orgeln och går till vänster. Då kommer vi först till Sankt Göran med draken och prinsessan. Sankt Göran, Englands nationalhelgon, det godas förkämpe och det ondas bekämpare, död 303. Firas den 23 april. St George's Day. Englands nationaldag.

Om vi fortsätter medurs runt i kyrkan kommer vi till sankta Katarina, sankta Birgitta och sankt Erik.

Sankta Katarina av Alexandria, helgonprinsessan, dotter till kungen på Cypern. Led martyrdöden år 307. Sankta Katarina firas den 25 november.

Sankta Birgitta, född i Uppland 1303, död i Rom 1373. En intressant tanke är att skulpturen är från 1400-talet. Firas den 7 oktober, dagen då hon helgonförklarades.

Sankt Erik, mördad under pågående gudstjänst i Uppsala 1160. Ledde ett korståg tillsammans med biskop Henrik för att kristna finnarna. Sankt Erik firas 18 maj.

Vid sidan av de tre ovan, finns sankt Sebastian. Bunden till en trädstam och beskjuten med pilar. På skulpturen finns hål över Sebastians kropp där pilarna träffat honom. Sankt Sebastian ska vi minnas 20 januari.

Och så kommer vi till den kändaste skulpturen av dem alla, hon som får stå inglasad i koret, skrinmadonnan.

Utanför koret igen finns tre herrar. Den första av dem är troligen biskop Henrik, Finlands nationalhelgon. Han som enligt legenden blev ihjälslagen av bonden Lalli. Han och sankt Erik ledde ett korståg till Finland. Henrik firas 19 januari. (19 januari är även den dagen som i Norrbotten räknas som midvinter.)

Mellan Henrik och Olof finns Petrus. Kort lockigt skägg och hår, boken i ena handen och himmelrikets nycklar i den andra.

Sankt Olof, Norges nationalhelgon, skäggig man med mantel och krona. Bägare i ena handen och har mest troligt haft en yxa i den andra handen. Dödad vid slaget vid Stiklastad 1030. Kämpade för att införa kristendomen och står på draken som får symbolisera hedendomen. Firas den 29 juli.

När vi sedan fortsätter runt i kyrkan kommer vi till de här.

Längst till vänster har vi Sankt Lars (St Laurentius), diakon i Rom. Led martyrdöden 10 augusti 258. Har i ena handen en bok och har i andra handen hållit sitt martyrattribut, ett halster. På infolappen framför honom står att skulpturen är från 1500-talet.

I mitten står en madonnabild till.

Längst till höger står Sankta Anna. På lappen framför henne står: "Jungfru Maria moder. Hon har burit Jesus på den ena armen och Maria på den andra. 1300-tal."

Det var alla de 12 helgonbilder som finns bevarade efter försvunna Särkilax kapell. Historien bakom dem är lång och diger.

Ha en bra allhelgonahelg nu!

Try it, you'll like it!

2008-10-30T16:42:00.003+01:00

Var har skivan varit?

1) På fönsterbänken i solljuset.
2) I diskmaskinen.
3) I mikrovågsugnen.

När vi hämtade björkplantor från Välivaara

2008-10-28T21:06:00.005+01:00

En dag fick vi gå till Välivaara. Vi skulle ha med oss mat och en häst. Innan vi gick, fick vi rita en pensé. Sedan gick vi. Nära färjan var det en vacker landsväg. Pråmen var på andra sidan, och vi ropade på en gång, att färjan skulle komma. Under tiden talade läraren om hur vattnet hade lagrat sanden och leran. När man hade kommit med pråmen, fick vi gå ombord på den. Då vi kommit över till andra sidan, fick vi fortsätta att gå. I Välivaara fick vi plocka lingon. Man band hästen fast vid ett träd. När man hade tagit upp mycket björkar, fick vi gå upp på Jupukka. Det var så svårt att kliva upp. Där hade inte frosten rört i blåbären. När vi var uppe på Jupukka, fick vi se mycket. Vi kunde se Yllästunturi och många andra berg och byar. När vi skulle gå ner, föll jag på en sten. Vi gick på en spång. Snart var vi på landsvägen igen. Jag fick två liter lingon. Och åter fick vi fara över med färjan. Det var roligt att komma över. Vi fick åka med hästen hem. Jag tyckte, att det var roligt att vara i Jupukka.
/ Edla oktober 1929.

Berget Jupukka, norr om byn Erkheikki, är en av de sju platser i Tornedalen som är med på världsarvslistan som mätpunkter i Struves meridianbåge.

Jag hälsar till min kusin Marianne! Det är tack vare henne som jag har fått tillgång till de här gamla skolberättelserna.

Liet Lavlut 2008

2008-10-19T01:46:00.005+02:00

14 flaggor i fem rader hängde vid Kulturens hus entré under festivalhelgen.
Rad 1: Den tornedalska och den samiska.
Rad 2: Galiciens statsflagga (nationsflaggan med vapenskölden infälld, till vänster i bild), den occitanska, den asturiska samt Galiciens nationsflagga.
Rad 3: Den romska, den baskiska samt den frisiska.
Rad 4: Den friuliska, den samiska (igen) samt Isle of Mans flagga.
Rad 5: Den mordvinska och den korsikanska.

Resultatlista:

1. Jacques Culioli - Hosanna in excelsis, Korsikanska, 80 poäng

2. Dixebra - Indios, Asturiska, 73 poäng

2. Elin Kåven - Áibbas jaska, Samiska, 73 poäng

4. Carnicats - Oz dream, Friuliska, 56 poäng

4. Mordens - Good Will Blessing, Mordvinska, 56 poäng

6. Gwennyn - Bugale Belfast, Bretanska, 54 poäng

6. Jelte Posthumus & Pilatus Pas - De wiete wyn hellet oan, Frisiska, 54 poäng

8. Spasulati - Botë e shurë, Arbereshe-albanska, 51 poäng

8. Surunmaa - Tulethaan takasi, T-finska, 51 poäng

10. Boy Elliott & the Plastic Bags - Planeta 19, Galiciska, 46 poäng

11. Yr Annioddefol - Drysu, Walesiska, 44 poäng

Överlag riktigt bra och intressant musik, till exempel den samiska och den frisiska. (Pilatus pas är från en holländsk ramsa, hocus pocus pilatus pas.) Musikstilarna var spridda åt alla möjliga håll och kanter. Men det finns ingen tvekan om att rätt låt vann. Lyssna här på Jacques Culioli från Korsika. Jacques och hans band vann både publikens pris och juryns pris. Det kan inte bli mer rätt.

Det måste ha funnits många asturier i publiken, för hårdrockande Dixebra hade en hel hejaklack.

Vetenskapsmagasinet i Övertorneå

2008-10-15T21:43:00.004+02:00

Vetenskapsmagasinet är i Övertorneå. Befinner man sig i Övertorneå under vintern kan inte D-vitamin bildas i huden. Inte alls. Jag måste se programmet en gång till. (Fin reklam för Kuivakangas SK.)

SVT2 fredag 15.50
SVT24 lördag 17.45
SVT2 måndag 00.25

Inför Liet Lavlut 2008

2008-10-15T21:15:00.004+02:00

På lördag är det dags för Liet Lavlut igen. Den här gången från Kulturens hus i Luleå!

I Pajala i september förra året hölls en kvalificeringstävling, Laulun laulut, för Norden, Östersjöregionen och Karelen, utom samiska bidrag som tävlar i en egen sångfestival. Då tävlande ett par sånger på tornedalsfinska, ett par på finlandssvenska, ett par på sverigefinska, en på romani chib, en på jiddisch, en på karelska, en på vepsiska och en på mordvinska. Två av dem blev uttagna till Liet Lavlut 2008, den mordvinska och tornedalska Surunmaa. Till Liet Lavlut 2008 i Friesland, som det var tänkt. Men Friesland drog sig ur arrangemanget och Liet Lavlut 2008 hamnade i Luleå och Kulturens hus.

Årets tävlande språk i startordning:
Galiciska från nordvästra Spanien.
Tornedalsfinska
Bretanska Bretanska har tävlat en gång i Eurovision Song Contest, 1996. Låten hette Diwanit bugale. Frankrike kom på 19:e plats med den, men jag tyckte att den var bättre än så. Lugn och fin. Sången som ska tävla i Liet Lavlut på lördag heter Bugale Belfast. Bugale lär betyda barn. Bugale Belfast, bugale Derry...
Korsikanska Har också hörts i ESC. 1993 sjöng Patrick Fiori på både franska och korsikanska i ESC. Mama Corsica. Gick bra, kom på fjärde plats.
Arbereshe-albanska från Syditalien.
Samiska
Frisiska
Friuliska från Nordostitalien.
Walesiska
Asturiska Tävlingens andra bidrag från nordvästra Spanien. Huvudstad i Asturien är Oviedo.
Mordvinska från Mordvinska republiken i Ryssland.

Här kan man lyssna på dem, både årets bidrag och tidigare års. (Jag tycker fortfarande att frisiska Van Wierens låt från 06 är bra.)

Gråträsk är kapellet!

2008-10-12T16:57:00.009+02:00

Gråträsk kapell i Piteå landsförsamling. Det sötaste kapell man kan tänka sig. Fint till ligger det också, på en kulle vid sjön.
Det är byggt 1934 av Evert Granberg från Gråträsk som en rekonstruktion av ett gammalt kapell från 1640-talet som kom till i samband med Nasafjälls silvergruva. Finns mycket intressant med det, men särskilt intressant är att Särkilax kapell, enligt en landsarkivarie Hans Beskow, såg ut ungefär som det i Gråträsk, med bredare långhus och smalare kor. Det kan man fantisera om!

Evert Granberg. Fec.

Fridtiof Erichsson. Pinx.

Fec = fecit = har utfört. Pinx = pinxit = har målat.

Fridtiof Erichssons namn finns ju även på Övertorneå klockstapel.

Intressanta länkar

2008-10-11T22:41:00.004+02:00

Jag har lagt in några fler länkar till bra webbplatser. Till exempel till Norrbottens första kulturreservat. Hanhivittikko fäbod. Till helt nyligen även Norrbottens enda kulturreservat. Nu finns Gallejaur också.

Det finns mycket intressant på Lapinkävijät. Lapplandsbesökare. Min favorit där är den här: Gamla kartor. Inzoomningsbara.

Vilket kapell?

2008-10-10T23:53:00.008+02:00

Nu får ni försöka gissa under lördagen. Vilket kapell är det här? Det är inte i Tornedalen, men det har koppling till Särkilax. Kordelen, höger om ingången, är som synes smalare än långhuset.

Ledtråd:

Kunskapskanalen 20.00!

2008-10-06T11:45:00.003+02:00

Glöm inte Kunskapskanalen i kväll klockan 20.00. Tema: Tornedalingar.

"Tycker Mikael Niemi om kaffeost? Gör Tornedalen Markus Fagervall till en bättre artist? Och vad betyder ordet "knapsu" egentligen? Gäster i studion diskuterar vad som utgör tornedalsk kultur, hur regionens språk meänkieli ska överleva och vem som egentligen är tornedaling. Även 10/10."

I två timmar ska det diskuteras.

Första snön

2008-10-06T11:40:00.002+02:00

Lördag 4 oktober: Denna helg fick vi höstens första snö. (Men den är borta nu.)

Ha en trevlig hösthelg ni alla!

2008-10-03T12:47:00.000+02:00

Björnkänning?

2008-10-02T18:26:00.005+02:00

Vad tror ni om det här? Älgko utan hals och huvud. Det är inte älgjägarnas verk i alla fall. Mellan Tymäkänjärvi och Kuorajärvi, rakt västerut från Soukolojärvi.

Älghår.

Mig äger ingen

2008-10-02T17:01:00.007+02:00

Den här boken var inte på min lista över böcker jag vill läsa. Men nu låg boken där, överst på en hög böcker, hemma i byn. Så jag tog och spontanläste den. Och det ångrar jag inte! Det här är bland det bästa jag läst. Varje ord har slagkraft, och inget överflöd. Neil Strauss kan slänga sig i väggen, det är Åsa Linderborg som vet hur man skriver biografier. Jag gillar inte tunga böcker, men allt det här tunga är skrivet med humor. Man måste bara skratta ibland.

Det är mycket om längtan bort, alkoholism, och politik. Två helt olika slags vänster. Mammans familj stod för den pålästa orädda självförtroendevänstern. Och så vänstern av det andra slaget, som inte lärt sig argumenten och inte vågade göra mer än att gå till vallokalen. "Han visste att Metallverkens industriskola väntade på honom så snart han fyllt fjorton. För farfar var det en självklarhet att sätta sönerna på samma arbetsplats han själv tjänat i hela sitt liv. Man föds till arbetare, sa pappa, det är ingenting man själv väljer att bli."

Vilka arbetarklasskildringar, bortsett från skogsarbetarböcker, har jag läst? Gunnar Kieris böcker, Linda Rosings bok, och så nu den här av Åsa Linderborg. Det är nog inte fler. Alla de här böckerna råkar vara om Västerås. Lars, huvudpersonen i Kieris böcker, sitter vid gängmaskinen på Aseas Mimerverkstad men är i tankarna alltid någon annanstans. Precis som Åsa Linderborgs pappa på Metallverken, som han kallar Mentalvärken.

Riksrösen

2008-09-30T18:21:00.013+02:00

Konungariket Sveriges gräns är markerad med riksrösen, på kartorna markerade R.r. plus numret röset har. De står bortglömda här och där längs gränsen. I höjd med Övertorneå finns riksröse nummer 37 på Karjusaari, R.r. 38 på Palosaari, 39 på Haapakylänsaari, 40 på Vasikkasaari, 41 på Vähäsaari, och så vidare söderut. I dag är det ju inte så himla noga var gränsen går, men riksrösena är ända intressanta. Visst kan det vara en rolig hobby att leta upp riksrösen?

Riksröse nummer 41 på Vähäsaari. En del riksrösen är lättillgängliga, men de flesta kräver båt.

Riksröse nummer 39 på Haapakylänsaaris sydostspets.

Eftermiddagssol över vägbanken till Haapakylänsaari i slutet av september 2008.

Höstfärger

2008-09-26T23:51:00.009+02:00

Höstfärger, eller ruska som det även kallas, vid Gammelstadsvikens naturreservat i Luleå.

Jag var vid Gammelstadsviken i våras också. Upplevelsen då var en rördroms underliga flaskblåsarläte. Behållningen från den här höstvandringen är kaveldun. Fantastiskt många "cigarrer" där.

Torne Valley har blivit Lynx Valley

2008-09-16T23:25:00.007+02:00

Skotersäsongen börjar sakta men säkert närma sig. Jag tycker att ni ska hämta nya Lynxbroschyren, oavsett om ni är intresserade av skotrar eller inte, för bilderna är helt fantastiska i den. 38 sidor härliga vinterbilder. Jo, det är klart att jag är lite partisk, för det är ju Övertorneå som fått vara modell för Lynx Valley, den underbara staden långt upp i norr. Antal invånare: 1504. Antal snöskotrar: 3459. Det är en hel berättelse om Lynx Valley och dess invånare, och deras skotrar.

Matarengivägen som skoterled. Läs gärna texten. Så börjar historien. Enda saken som skiljer Lynx Valley från Övertorneå är att kyrkan är på en annan plats.

Min arbetsbok i geografi

2008-09-13T18:48:00.005+02:00

Min mormor och hennes fem syskon blev utan föräldrar 1929. Yngsta systern var född 1920. Tungt förstås. Då fick de klara sig själva. Skolan klarade de bra ändå, och det märks att de trivdes. Skolan var det rätta elementet.

Jag ska nu skriva en uppsats om en bok, som jag själv har författat. Vi ha gjort omslaget till boken av styvt papper. På omslaget har jag ritat en karta över jorden. Innanför omslaget ha vi skrivpapper. Det är olinjerade ark. Jag har skrivit först om Norge. Jag har ritat också många bilder därifrån, t.ex. Trondhjems domkyrka, en järnvägsbro och en gård vid bergets fot. Jag har ritat även Norges flagga. Den är röd, vit och blå. Sedan ha vi skrivit om Danmark. Vi ha skrivit bl.a. om den store skalden Hans Christian Andersen. Hans födelsehem var i Odense. Sist har vi skrivit om Finland. Jag har skrivit om vår tilltänkta Finlandsresa. Om bonden Paavo och hans hustru har jag också skrivit. Jag tycker, att det är allra roligast i skolan att skriva och rita i geografiboken.
/ Edla november 1929.

O, härliga tid. 1930 klass V.
Min mormors syster Edla är på andra raden framifrån, trea från vänster, i storrutigt. Knästående, ser de ut att vara. På väggen finns teckningar: En tomte som äter gröt, en julgran, en tupp och en "flagga vid hård blåst".
Två lärare finns med på bilden. En av dem, han i vänstra hörnet, är William Snell. Han som bland annat skrev Tornedalssången, och boken Kamaripirtiltä. JUF-pionjär var han också. Han bildade, tillsammans med sin bror Svante, Sveriges första JUF-avdelning i juni 1918.

Tre fina böcker

2008-09-11T18:32:00.010+02:00

De här tre böckerna av Ann-Madeleine Gelotte är jättefina.

Den första är Ida Maria från Arfliden, utgiven 1977. Den är om författarens mormors uppväxt i en liten timmerstuga med många syskon på 1880- och 1890-talet vid sjön Vuolvojaure i Pite älvdal. Närmaste samhälle var Arjeplog, sju mil bort, och inga ordentliga vägar fanns. De var inte lappar men levde nära dem. Pappan var skogsarbetare och timmerflottare. Många jättefina bilder, många namn på sjöar, bäckar och berg, och så det sköna uttrycket "många krokar i långdansen". Googlar man på det uttrycket kommer man bara till finska sidor, och så mycket riktigt kom Ida Marias pappa från Finland. Ida Maria berättar: "Hilma och jag drog iväg över berget och vi gjorde oss ingen brådska precis. Vi hade många krokar i långdansen, vill jag säga!"

Den andra boken, Tyra i 10:an Odengatan, utgiven 1981, är om författarens mors (född 1909) uppväxt i ett portvaktshem i Stockholm. Det var på den tiden då telefoner inte hade petmoj, då man firade trefaldighetsafton, åt spicken sill, lekte trädhök, och då kvinnor och flickor varken fick ha kort eller utsläppt hår. Senare, på 20-talet, började de frigöra sig och ha shinglat hår.

Den tredje boken, Vi bodde i Helenelund från 1983, handlar om författarens egen barndom i ett villasamhälle en mil från Stockholm. (Helenelund i nuvarande Sollentuna kommun.) Till största delen är den boken om 40-talet. I den finns sköna ord som myggjagare och slagruta. Såna ord som inte betyder det man kan tro att de betyder.

Visst är det en fin idé att jämföra tre generationer så här? Skulle jag göra en likadan spinnsidejämförelse blir de geografiska platserna Erkheikki, Kuivakangas och Övertorneå. Tornedalen, Tornedalen och Tornedalen alltså. Annars är det ju tyvärr vanligt med Tornedalen, Luleå och Stockholm. Riktningen är dock densamma; söderut.

Jag var ingen vidare skönskrivare precis.